måndag, november 30, 2009

I rummet intill

Fram till jul har Lärarförbundets förlag specialpris på boken "I rummet intill", där jag är intervjuad i ett kapitel. Det är en väldigt trevlig bok, en sorts grundbok om ungdomskultur i korta lättillgängliga kapitel. Pris 140 kronor (ord 210), observera att porto tillkommer. Maila forlaget@lararforbundet.se och ange Maria Duregård som referens för att få specialpriset. Så här skriver förlaget om boken:

I rummet intill – samlade texter om ung kultur
Maria Lannvik Duregård & Annika Dzedina (red)

”Visst kan man skönhetsoperera sig om man är ful”
Orden kommer från en tjej i sexan i en av bokens intervjuer. Populärkulturen formar unga människors liv, deras tankesätt och värderingar, men sällan får de prata om det i klassrummet eller med andra vuxna. Det är något som pågår i ett annat rum.

I den här boken har Maria Lannvik Duregård och Annika Dzedina, tidigare reportrar på Lärarnas tidning, samlat artiklar om populärkultur och barns och ungdomars uttryck. De flesta av artiklarna har tidigare varit publicerade i Lärarnas tidning. Förutom redaktörerna medverkar Björn Andersson, Torbjörn Hallgren, Jonas Hållén, Karl Lindgren, Marianne Nordenlöw och Henrik Sannesson.

Förhoppningsvis hittar boken fram till många fler läsare än bara verksamma lärare. Den vänder sig till alla som är intresserade av vad unga människor sysslar med – utanför klassrummet, när vuxna inte är med, i rummet intill.

Förord

Projekt: kroppen
  • ”Visst kan man operera sig om man är ful”
  • Jeans har blivit färskvara
  • Snygg sjal – viktigt modeval
  • De väcker mangafigurerna till liv
  • Emos är svartsynta och känslostarka
  • Gothare – med rätt att vara svarta
  • Unga som skär sig sätter spår
  • Svank eller ljumske – trender avgör var tatueringen hamnar
Spelar roll
  • Dagbok visar väg till verklighetsspel
  • Spelet där du är dig själv
  • WoW – på natten blir killarna gubbar
  • Spel med budskap vidgar perspektiv
  • Dreamhack mer än datorspel
  • Tennsoldater i ny tappning
  • Snart spelar hela familjen
  • Tjejerna skjuter in sig på handlingen
  • Tryck på knappen – bli en gitarrhjälte
Samtal pågår
  • Skillnad på vän och nätvän
  • Inte utan min mobil
  • Chatta på nätet som att skrika i baren
  • Fansen tar över fiktionen
  • Allt från sylt till döden i eget fanzine
  • Förortens slang en statushöjare
  • Svordomar mänskligt behov
  • Pruttande Bellman på barnens sida
Måste ha
  • Kändisar blir tjejkompisar
  • En timme för modebloggen
  • Shopping en väg till lycka
  • Schlager tillbaka – tack vare tv
  • Nu kommer många manga
  • Samla kort – alltid kult
  • Suget efter ”faktion” en realitet
  • Luften tätnar i pjäs om porr
...samtidigt, på gatan
  • Streetdance – dansen som exploderat
  • Skejtare går med trasiga skor
  • Graffiti fanns på grottmänniskornas tid
  • De kallar sig målare
Populärkultur och skolan
  • Globala berättelserna samma för alla barn
  • Mer tv åt lärarna!
  • Vägen till Dante går via Farmen
  • Gränsen mellan fint och fult suddas ut

Etiketter: ,

Vetenskapslunch

På torsdag är det vetenskapslunch på Kafé Station här i Umeå. 12.15 ska jag prata en halvtimme om unga och nätet och sen blir det förhoppningsvis frågor. Ingen förhandsanmälan men det kan vara bra att komma i tid om man vill hinna köpa lunch innan jag sätter igång.

Etiketter:

fredag, november 27, 2009

Social Media Club Umeå

Här finns en film från Social Media Club Umeås lunchträff i början av november där jag var gäst.

Etiketter: ,

måndag, november 23, 2009

Radiointervju från Åland

Här finns en intervju som gjordes för Radio Åland efter min föreläsning förra veckan.

Etiketter:

Faran är inte över

Ibland inbillar jag mig att något har hänt sedan slutet av 90-talet. Jag tänker mig att det inte längre finns utrymme för handelsresande i skräck och att tiden har ryckt undan mattan för hemska powerpoints som basunerar ut hur illa det är ställt med ungdomen av idag. Förra veckan blev jag brutalt påmind om att faran inte är över. Jag var inbjuden att tala på Rädda Barnens utbildningsdag för lärare på Åland. Redan i förväg hade jag lite onda aningar och kände mig för en gångs skull lite nervös när jag planerade min föreläsning. Affischen som beskrev föreläsningen efter min utstrålade aningslöshet, dålig uppdatering och framförallt en trist syn på unga flickor. Jag inser att de kanske inte menar så men för mig ser det illa ut att stämpla Private Property på en ung tjej, kanske för att jag så tydligt ser att debatten ofta handlar om just det fast vi inte säger det rent ut. Nåväl, det var väl inte så farligt. Värre blev det när föreläsaren satte igång. En av de första saker som händer är att man till tonerna av One får se ett bildspel med närbilder på mördade människor och information om hur man själv kan hitta bilderna. Grymt våld och uppviglande påståenden till tonerna av vacker musik. Hur friskt är det? Hade jag vetat var jag befann mig rent geografiskt (jag har sjukt dåligt lokalsinne) hade jag lämnat lokalen direkt. Jag har jobbat med de här frågorna i över tio år och har aldrig sett såna bilder förut. Jag har koll på att de finns men ser inga skäl att sitta och surfa runt på de här platserna. Några av de här bilderna kan även vara olagliga att inneha och visa men det hela är kanske ett etiskt problem mer än juridiskt.

På vilket sätt skulle den här föreläsningen vara till nytta för barn och unga? Jag orkar inte ens dra allt som är fel med den här typen av framställningar, tror nog att det är allmängods idag. Eller trodde, för någonstans där ute sitter en grupp lärare och lyssnar till en föreläsare som förberett sin föreläsning genom att sitta på diskussionsforum, bildforum, obehaglighetsforum och annat som alla friska vuxna håller sig ifrån.

Det var svårt att hålla tårarna tillbaka när nästa bildspel kom igång. Britneys sköra röst i Everytime blev en outhärdlig fond till bilder från Snyggast där unga kvinnor visar urringningen i egentagna bilder. Jag satt och tänkte på hur de kämpar med självförtroende och självbild och sen kommer vuxna män och laddar ner bilderna och gör ett bildspel som sedan Rädda Barnen och If sprider bland lärare. Var är moralen i det?

Lite ironiskt blev det att de fältare som föreläste på morgonen visade en så kallad fjortisfilm, där de som har passerat fjortisstadiet sätter ihop filmer på lite yngre tonåringar till musik, för att håna dem. Och jag satt bara och tänkte på vad skillnaden är. Ålder var det enda jag kom på. Det är alltså ok att sätta ihop fjortisfilmer om man är en vuxen man men inte om man är i samma ålder som offren. Ska komma ihåg det.

Etiketter: , , , ,

fredag, november 20, 2009

Grattis på 40-årsdagen, Internet!

Månadens krönika i Computer Sweden handlar om internet som fyller 40 år i dagarna:

Grattis internet, 40 år


En förändring som blivit påtaglig de senaste åren är det här med förvaring. Jag tror inte att det är du som har förändrats, snarare är det vi som har förstått mer om hur du fungerar. Från mitten av 1990-talet och till för bara fem år sedan var det fortfarande så att vi lagrade data på arbetsplatserna och i hemmen, alltså även sådana data som vi hämtade via dig. Lite som man gjorde förr i tiden, när det inte gick att hitta saker lika lätt. Då sparade vi i pärmar (nån som kommer ihåg dem?) och skrev med spritpenna på lådor vad de innehöll så att man kunde hitta allt sedan.

När persondatorerna kom hade vi olika lösningar som liknade pärmar: att spara informationen på diskett eller att skicka med en cd-skiva med en ny webbkamera eller spel. Det medförde att man måste skaffa sig sinnrika förvaringsprodukter för att ha de här lagringsmedierna i. Diskettlådor och jättesmarta cd-lådor som i dag känns som – jag vet inte vad. Urmodiga, meningslösa, kanske? Om vi behöver något i dag så laddar vi naturligtvis ner det i just det ögonblick vi behöver det. Jag är ett stort fan av Ikeas alla förvaringsprodukter och har nu en uppsjö av dessa fiffiga lösningar som inte längre behövs. Det blir kanske som med gamla skivbackar, att man får hitta på nåt annat att ha dem till.

På tal om Ikea hade de en kul produkt i en av sina kataloger: cpu-hållaren. Den lanserades stort ett år som en liten hylla man hängde på sitt datorbord. Jag såg i fantasin hur man pillade ut sin cpu med ett särskilt verktyg som kanske följde med för att placera den varsamt på den lilla hyllan när man inte använde den. Till nästa katalog hade någon tråkmåns påpekat att det kanske menade dator i stället för cpu och nu heter produkten datorhållare. Inte till närmelsevis lika humoristiskt.

Men tillbaka till dig, internet. När du läser det här är jag i Cannes för att gå på rockklubb. Den resan hade varit otroligt mycket dyrare och krångligare om du inte funnits. Jag har kunnat jämföra priser i lugn och ro utan att behöva prata med riktiga människor. Jag vet att det är exakt sju minuters taxiresa mellan klubben och där vi ska bo och jag kommer att ha med mig en utskriven karta för att kunna promenera de fem kilometrarna i nödfall. Jag har också kunnat följa vädret och se fram emot ungefär 18 grader och sol.

Så det tackar jag dig för, internet. Jag ser fram emot de kommande åren med dig. Grattis.

Etiketter:

måndag, november 16, 2009

Frånvaro och kommentarskoll

Nu har jag varit utan dator i en hel vecka, därav den relativa nätfrånvaron. Det har gått bra eftersom det sammanföll med att jag fick en Iphone så den har fungerat som min dator. Vissa saker är krångligt på en pytteliten dator, dock. Och jag tror att det är gamla datorsysslor, rätta mig om jag har fel. Att blogga är inte alls lika lätt på en Iphone som på en dator. Att renskriva text är inte att tänka på. Att maila går så där, framförallt är det svårt att få en vettig överblick över vad som är besvarat och så vidare. Drar man ut en större mappstruktur ser man ändå inget och zoomar man in mister man överblicken. Korta textmeddelanden funkar hur bra som helst; sms, twitter och allt sånt är perfekt. Även telefonsamtal och att ta bilder. Jag har filmat från vår resa till Cannes och på ett par sekunder har Iphone konverterat filmen och lagt ut den på tuben. Om någon vill se alla mina söner på en scen, får ni den här. Ljudet fungerade dock inte alls så man får ha bra fantasi.

Har varit tvungen att införa hinder för kommentarsspam eftersom det ramlat in en massa sånt på sista tiden. Det är synd för ibland fungerar inte de här hindren så bra och dessutom blir det en tröskel att ta sig över för den som vill kommentera. Hittills har jag klarat mig utan men nu är jag trött på viagrakommentarer.
Ok, take it away, Industri Royal!


Etiketter: , ,

torsdag, november 05, 2009

Digital fattigdom

Igår genomfördes den första internetforskarkonferensen i Sverige i samband med Internetdagarna. Det var en mycket intensiv dag med fullspäckat schema. Så intensivt att man inte hann prata med folk i någon större utsträckning men det är delvis sådant man kan hämta ikapp senare. Mitt anförande Digital Competence - searching for the young perspective filmades med en pytteliten kamera och las ut på Bambuser av en vänlig själ. Stefan Pålsson verkar ha 26 timmar på sitt dygn och har redan fått ut en fin sammanfattning av dagen. Det var som alltid extremt roligt att träffa gamla bekanta och nya bekantskaper, även om några givna namn saknades. Ett stort tack och grattis till arrangörerna som slitit ihop denna lyckade tillställning!

Det var problem med uppkopplingen (nämnde jag att det var en internetforskarakonferens?), de sa att det var dålig täckning i den del av Folkets hus där vi höll till, så jag fick klara mig utan att twittra under förmiddagen. Efter lunch lyckades jag fånga lite internet och det bekanta slurpet uppstod när alla olika typer av meddelanden ramlade in alla på en gång och skulle snabbsorteras efter viktighetsordning: barnen som är ute och reser, barnen som är hemma, kolla upp det som antyddes under lunchen och hur går det med min nya dator? I fallande ordning. Nu är inte jag något stort fan av backchanneling i allmänhet lika lite som jag har varit klistrad bakom en kamera under resor eller barnens uppväxt. Jag har inget emot att delta omedierat i det som pågår men det uppstod ändå ett baksug på några få timmar.

Väl hemma får jag på omvägar ett meddelande från Lilla My som befinner sig i ett tillstånd av "tillfälligt påtvingad urkoppling". Lilla My mår inte bra och som ett led i hennes behandling har man tagit ifrån henne alla kommunikationskanaler, om jag har förstått den knappa informationen rätt. Hur det baksuget ska se ut, det som inte är tre timmar utan snarare veckor, kan jag inte föreställa mig. Om jag dessutom skulle må dåligt skulle det vara ännu svårare att missa all pepp som sociala medier väldigt ofta handlar om.

Av en potentiellt oändlig publik är du en av de få som inte kan läsa det här, Lilla My. Jag vill ändå skicka den kram du glömde ge mig när vi sågs och vänligt men bestämt be dig att fortsätta förbi de öppna fönstrena.



Etiketter: , ,