tisdag, december 15, 2009

Är du alldeles säker?

Sista krönikan för året: Är du alldeles säker? Eller som Howard Rheingold (har jag nämnt att jag har ätit middag med honom?) skulle uttrycka det: Sack the Net Nanny – talk to your kids!

måndag, december 14, 2009

Surfa Lugnt

Surfa Lugnt är en kampanj för ökad personlig säkerhet för unga på nätet. Kampanjen har funnits i många år och initiativtagare är näringslivet som kan säger när man vill dölja det faktum att här ligger kommersiella intressen bakom. Då blir det lättare för myndigheter och andra att gå in med det samarbete företagen så desperat behöver. Man kan också kalla det samarbete så slipper man säga legitimering. I det här fallet kan jag inte se att det förhåller sig på något annat sätt, dock. Det är klart som korvspad att företag som Microsoft och Symantec behöver legitimisera sina produkter och vem gör det bättre än precis alla i Sverige som håller på med barns trygghet? Om drottningens projekt Childhood stöder filter och förbud, vem är jag att säga nej? Och imponeras man inte av kungligheter kan man alltid hitta Rädda Barnen, Friends och andra med högt tillitskapital, för att inte tala om Meiderådet och Barnombudsmannen. Så ska en slipsten dras.

Tittar vi på reklambladet Är du också säker på vad ditt barn gör på nätet? blir det ganska tydligt. En snabbanalys (knåpar på forskningsansökan för djupare sådan) visar att både bilden och rubriken används för att föra våra tankar till farligheter. Jag vet inte vad det retoriska greppet kallas när man beskriver en händelse och så ska alla förstå att man menar ett fenomen. Är du också säker på vad ditt barn gör på nätet? När jag läser det är det meningen att jag ska identifiera mig med de få föräldrar som faktiskt vet vad barn gör på nätet och jag ska förstå att det är mitt ansvar att hindra min dotter från att klä av sig framför kameran.

Bilden antar jag är tänkt att fungera så att vi ska tänka på allt farligt som kan hända om en tjej visar halva brösten på det där sättet. Det saknas en vettig genusanalys, till exempel om samhällets rädsla för att flickor ska ta kontrollen över sin sexualitet, sin kropp och hur de framställs. Som jag ser det måste vi vara försiktiga med att offra offren för en maktstruktur. Självklart är målet att både pojkar och flickor ska växa upp utan att bli exploaterade av kommersiella och kriminella krafter. Men det högt stående målet får inte försvara att vi förstärker en bild av flickor som offer eller skuldbelägger deras legitima ansträngningar att hitta en plats i livet som de kan leva med och som accepteras av omvärlden.

Rubriken är en ironisering över det texten sedan vill förmedla, nämligen att föräldrar har dålig koll på vad barnen gör på nätet. Ingen problematisering av den undersökning man refererar till. Inga funderingar kring vad som kan anses vara lämpligt att föräldrar har koll på. Det finns faktiskt en gräns bortom vilket det får anses vara sjukt att ha koll, liksom det finns en gräns för hur lite man bör veta om sina barn. Hur ligger den här frågan på den skalan? Det mesta är en gråzon av värderingar och kanske inte något som ingår i uppdragen för de inblandade i kampanjen.

För att sammanfatta: den allvarligaste kritiken mot denna kampanj är att den saknar genus- och åldersananlys - den är både sexistisk och åldersdiskriminerande. Dessutom inriktar den sig på att skrämma föräldrar vilket blir extra fult eftersom den även syftar till att sälja produkter.

Skulle någon till äventyrs mena att Surfa Lugnt inte syftar till att sälja produkter är detta en naiv inställning till kommersiella aktörer. Man måste fråga sig i vilka lägen ett samarbete med företag är ok och när det inte är det. Ändamålen får inte helga medlen. Precis som att jag väljer bort att tjäna pengar till barnens fotbollsklubb genom att sälja crack på skolgården måste seriösa aktörer välja bort att tjäna pengar till sin verksamhet genom att sälja Snake Oil.

Etiketter: , , ,

torsdag, december 10, 2009

You say I'm a bitch like it's a bad thing

Läste många dagstidningar igår när jag reste ungefär åtta timmar totalt. Och då skulle jag bara till Södertälje! En av de tidningar jag plöjde var DN vars ledarsida innehöll en lite småsur text om dagens ungdom. Det brukar sällan reta mig tillräckligt för att jag ska orka läsa sånt för jag vet ungefär hur det kommer att låta: när jag var ung fick man äta barkbröd och lera för att överleva men dagens ungdom ska minsann ha sirapslimpa. Nej, förlåt, det var ju inte 2009, det var 1959. Nåväl, den här hade något som ändå lockade mig, den hette Alla kan inte vara lucia. Och när jag läser Rikard Westerbergs uppräkning av hur illa det är ställt med dagens ungdom blir det väldigt tydligt att det här har med värderingar att göra. Jag kan inte låta bli att tänka på Ali G (1,25 in i filmen): And are there any negative effects?

När Westerberg skriver
De ska rädda världen, vara välbetalda och samtidigt ha tid för fritidsintressen och familj.
blir ju jag lite lycklig och fuktig i ögonen; så himla bara ambitioner! Äntligen! Och när han skriver
Jobbet ska passa ihop med livet, inte tvärtom. Om jobbet känns tråkigt tvekar inte millenniumkidsen att snabbt byta arbetsplats. Lojaliteten mot hierarkier och arbetsgivare är svag, i alla fall bland dem med utbildning och valmöjligheter.
så ser jag bara fördelar med det. Och varför i hela friden ska det vara ett problem att vi har en generation som tror att alla kan vara lucia? Grattis, generationen, däger jag.

Sen blir Westerberg lite allvarlig och menar att det finns en koppling mellan detta sätt att tänka om sig själv och den höga förskrivningen av antidepressiva medel. Tja, det är ju en möjlighet men jag kan så här på rak arm komma på ett flertal andra rimliga förklaringar. De han kallar millenniekidsen är den första generation i Sverige som gick igenom skolan sedan man började nedmonteringen av det vi kallade välfärd när jag var ung. Vi har också en generation högutbildade höginkomsttagare som arbetar mer än samma grupp någonsin har gjort genom historien. Någonstans måste våra barn ta vägen och psykofarmaka är väl en barnvakt så bra som någon. Inte fasen har det något att göra med frimodigheten och tillförsikten att tro att man kan bli lucia. Han kan sitta där med sina barkbröd. Personligen går jag bara på luciatåg där alla får vara lucia, det är mycket snyggare så.

Jag tror att vi får dra till med Dixie Chicks igen.



Etiketter:

tisdag, december 08, 2009

Digital turist

Inser att jag har glömt att göra reklam för ett viktigt evenemang. Det är nackdelen med så många kanaler - jag glömmer alltid bort någon. Dessutom blev jag uppmanad att vänta med att gå ut med detta eftersom arrangören ville vara först med nyheten. Sen glömde jag bort det och imorgon är det dags... Det handlar i alla fall om Medierådets nya turné som verkar bli den bästa någonsin. Ett otroligt späckat program med mängder av intressanta föredrag. Även om jag inte är det minsta förtjust i att man kallar det Digital turist (skriker 90-tal, exotisering, vi-och-dem, vuxenperspektiv, hem-och-skola, toleranstänkande och Harper Valley PTA) tror jag att innehållet håller hög klass. Jag kommer att prata om nätet som arena för identitetsskapande, men självklart med ett säkerhetsfokus. Det blir totalt fyra tillfällen: Södertälje imorgon, Stockholm 9 februari, Skellefteå 24 mars och Halmstad 19 maj. Så här ser programmet ut:

9:00 Det fullspäckade dagsprogrammet inleds och invigs av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth
9.30 Ungar och Medier: Ann Katrin Agebäck, Medierådet, presenterar bakgrundsfakta om barns och ungas medieanvändning
9.45 Små barns medieanvänding: Beata Wickbom, Pool, berättar om medier och de allra minsta
10.30 Ett upplevelsepass lett av gymnasieungdomar tillsammans med doktorander från Göteborgs universitet, där besökarna handgripligen får prova på några av de populäraste digitala aktiviteterna (internet, datorspel, mobiler)
12.00 Lunch
13.00 World of Warcraft: Jonas Linderoth, Göteborgs universitet, återger den fängslande historien om sitt egenupplevda besök i onlinespelet World of Warcraft
13.50 Att nätvandra: Maria Soares Lindberg, Nätvandrarna, talar om vuxennärvaro på nätet
14.10 Fika
14.30 Identitetsskapande på nätet: Elza Dunkels, Umeå universitet, om nätet som en arena för identitetsskapande
15.10 Hur går vi vidare? Paneldiskussion om initiativ i kommunen

Etiketter: ,