Nätkulturer

Radiotystnad

2010-04-14T17:21:00.006+02:00

Jag har alltid förespråkat en viss öppenhet, kanske framförallt på nätet. Eller åtminstone stått för det själv. Jag tycker att det finns en poäng med att folk berättar hur de mår, vad de tänker på, hur lite pengar de har, vilka problem de har, osv. Och jag tänker mig att jag ska vara en sån person som går i bräschen för det. Jag är beredd att ta den kampen. Världen kommer att bli en bättre plats om vi systematiskt försöker öppna oss för varandra och nätet har visat sig vara en bra plats för ett sånt projekt. Samtidigt har jag skämtat om att min kamikazeinställning kommer att hoppa upp och bita mig i näsan en vacker dag och ge folk som ogillar mig och min inställning ett gott skratt. Och jag har nog tänkt att det vore värt det. Nu är det i alla fall dags att skratta.

Härom dagen fick jag ganska allvarlig kritik för att jag öppenhjärtigt kritiserar en viss företeelse. Det är alltså i mitt jobb som forskare som kritiken har framförts och jag har framfört den på nätet. Som forskare har jag inte bara rätt att kritisera de här sakerna, det är också en skyldighet jag har. Så den delen av det hela är jag helt trygg med. Och min arbetsgivare stöttar mig. Problemet är all den ilska min öppenhet har framkallat. Det har förfulat mitt sociala nätverkande och det har påverkat min arbetssituation. Inte lokalt på min institution men jag kommer inte längre att lika obehindrat kunna göra mitt rätt unika jobb.

Det finns ett skäl till att jag inte berättar mer om vem som har sagt vad - jag orkar helt enkelt inte med ännu mer bråk.

Jag har råkat ut för att min öppenhet har bitit mig i näsan förut, lite så där pinsamt mest. Som när jag bashade hjärnforskaren Martin Ingvar och han kommenterade i bloggen. Det var lite småjobbigt men jag tänkte som jag brukar: om jag står för det jag har gjort är det bara att bita ihop eftersom varje sån här incident flyttar fram positionerna. Det är för en god sak.

Öppenhet är helt klart en balansgång. Vi är inte ännu i den värld jag med religiös övertygelse menar kommer; där man säger som det är. Än så länge måste vår eventuella öppenhet samsas med de värderingar vi har idag och det ställer till problem. Var och en måste avgöra om man ska berätta saker som delvis även berör andra personer. Man måste lära sig balansera för- och nackdelar och bedöma konsekvenser. Och såna saker.

Nu gick det över gränsen för min del. Inte så att jag tycker att jag har gjort fel. Det kanske skulle ha varit enklare då, för då hade jag kunnat be om ursäkt och gå vidare. Problemet för mig är att deras kritik förfulade hela idén med öppenhet. Jag förstår att man kan reta sig på mig. Om jag inte var jag skulle jag säkert också tycka att jag var dryg. Men jag vill att den som tycker illa om mig eller något jag gör ska säga det rakt ut och låta mig bemöta det, inte smyga omkring och reta sig på det under lång tid och sedan prata med andra om det.

Jag vill verkligen inte ha en sån här ful tillvaro. Jag vill att livet ska vara ljust och transparent. Så jag tänker iaktta radiotystnad tills livet på nätet känns ljusare igen. Ses sen!

Lite press

2010-03-31T11:29:00.003+02:00

Eller snarare mycket press. Det ringer och ringer. Jag får skaffa mig en pressekreterare, har ju faktiskt redan en bokare...

Arbetarbladet i Gävle skriver om nätspråk (hur blev jag plötsligt auktoritet på språk? Johan ryser.) uppenbart inspirerad av DN:s artikel, de använder nämligen samma felaktiga term. SvD väljer rubriken Vuxna blinda för nätmobbning. Om några dagar kommer det också en intervju i 8 sidor. Och så tv-soffan:

Nej, nu måste jag jobba.

Vad har internet med det att göra?

2010-03-26T15:13:00.002+01:00

Idag skulle jag ha varit i Växjö, ett seminarium på Linnéuniversitetet i en serie om genus. Osynliga flickan - om makt och kön på internet hade jag kallat mitt bidrag. Nu hade resebyrån varit snåla när de bokade och jag missade mitt anslutningsflyg med en minut. En minut! Så jag fick vara kvar på Bromma en stund och sen åka hem. Istället har dagen gått i medias tecken. Kulturnyheterna ringde och ville intervjua, antagligen kommer det med i kvällens program kl 19 i Svt1. Sen ringde SvD för en lång telefonintervju. Nu vet jag ju inte vad som kommer med och inte så jag tänkte klottra ner mina tankar i en oklippt version.

Det handlar alltså om Bjästa och kopplingen till sociala medier. Jag var imponerad och förvånad efter Uppdrag granskning i onsdags. Tyckte att de hade undvikit den spektakulära kopplingen till nätet mycket bra (även om hon gjorde ett lamt försök i inledningen av programmet; ni vet såna där inslag då reportern sitter vid en dator och tittar allvarligt in i kameran och säger att HÄR, på NÄTET kan vad som helst hända). Sen var nätet rätt osynligt i reportaget, eller ungefär lika synligt som andra viktiga platser i den här historien. Skoltoaletten och kyrkan, t ex.

Det här fallet är en bra illustration av det jag och andra har försökt säga i några år nu - att nätet visserligen kan sägas ha förändrat våra liv men inte så mycket som man ibland kan tro. Och att mycket av det nya bara är nytt på ytan. Det ser annorlunda ut när man först tittar på det men granskar man det lite ser man snabbt att det liknar sånt vi känner igen.

Vi kan ta ryktesspridningen som ett exempel. De personer som framträdde i reportaget var bland andra en massa kvinnor, 51 år som hade hört av en bekant till en bekant att offret hade ljugit om händelsen. Ingen av dessa kvinnor tillhör de grupper man brukar anklaga för att hänga på Facebook och smäda folk. Inte heller rektorn eller prästen framstod som socialt kompetenta, varken vid eller borta från ett tangentbord. Så vad har internet med det hela att göra? Den ryktesspridningen som reportaget visade skulle nog ha haft styrfart även utan internet. Det är masspsykosen som är boven i dramat. Det är de mekanismerna, som Jan Guillou beskriver så bra i Häxornas försvarare, som drev på processen. Självklart har internet spelat en roll men inte så stor roll att det förtjänar någon vidare uppmärksamhet.

Sen har vi pojkens familj. Det verkade av reportaget vara de som har startat FB-grupp och blogg och det tycker jag låter alldeles sunt och självklart. Om 15-åringen i familjen har våldtagit ett barn är det ett svårt trauma för familjen och något de behöver hjälp att komma igenom. Det är alltså inte konstigt att de som är berörda reagerar aggressivt och förnekande. Det konstiga är att omvärlden gör det. Att de professionella i familjens närhet dras med i en häxprocess är inget annat är sjukt. Att fritidsledaren, rektorn och prästen inte orkade ta den jobbiga konflikten med familjen är naturligtvis tjänstefel och att de andra vuxna runt omkring inte gjorde det är en skam de får leva med nu.

Men vi kan inte start FB-grupper som vänder sig mot prästen och rektorn. Visserligen sjuder aggressiviteten i mig när jag tänker på deras tomma ögon och halvöppna munnar men jag vet att det här är en långt krångligare fråga än att två klåpare har jobb de inte klarar av. I själva verket ska både rektorn och prästen har vårt stöd eftersom de är offer för en sjuk struktur. Ja, inte stöd i den meningen att de har gjort något bra. De måste få stöd att leva med att de har betett sig illa men de måste få hjälp att avlasta sitt samvete - de har dragits med i något som är större än de själva.

De har dragits med i en process som vi alla bidrar till varje dag. De har gett patriarkatet ett ansikte, det är allt. Det är patriarkatet som gör att vi sviker barn för att skydda vuxna och det är patriarkatet som gör att vi sviker flickor för att skydda pojkar. Vi orkar inte se hur illa det ligger till och tar den enkla vägen. De är mycket lättare att svika ett barn eftersom de flesta barn inte säger ifrån och om man sviker dem tillräckligt ofta blir de helt tysta. Och det är mycket lättare att svika en flicka eftersom hon är van och man slipper se pojkarnas anklagande och besvikna miner.

Och då blir det lättare att försöka hitta en syndabock än att gå in i oss själva och tänka på att vi är kuggar i ett stort, sjukt maskineri. Att utan vårt medlöperi skulle patriarkatet förtvina. Att just jag spelar roll, att just jag sviker varje dag. Det är en otroligt jobbig process och då är det enklare att hitta en syndabock som till exempel internet. Då kan vi ägna oss åt att diskutera hur unga förhåller sig till information på nätet fast det inte på något sätt är de unga som har varit värst här. Dessutom spelar det väl mindre roll hur de unga agerat när vuxenvärlden så uppenbart har struntat i sitt ansvar? Eller så kan man använda pojkens familj som syndabockar. Eller gå med i en hata-prästen-grupp.

Det här handlar inte om internet. Det handlar om livet. Livet är sjukt farligt. Det finns jätteknäppa människor och i slutet dör man. På riktigt. Det är något vi måste prata om. Livet är också fruktansvärt orättvist och premierar den som är vuxen, man, vit och rik. Och det är fel. Det är något vi måste prata om.

Kreativ citatteknik

2010-03-25T09:10:00.002+01:00

Jag förstår inte varför jag ens lyfter på ögonbrynen, borde ha lärt mig vid det här laget. Att journalister då och då vrider till det man säger och citerar lite som de vill. Värst var nog DN där jag ändå hade ett långt telefonsamtal med journalisten och där jag uppfattade det som om han till slut förstod vad jag menade. Det var naivt att tro att det skulle spela någon roll, han använde mina citat i sammanhang där de betydde något annat än det jag sa. Och det gjorde även Nyheter 24 när de ringde och ville ha mig att kommentera Medierådets senaste studie. Lite får jag skylla mig själv när jag strör one-liners omkring mig.

– Det är som att ge McDonalds uppdraget att kontrollera vilken mat som är nyttig.

Det är ju skitbra sagt men kanske inte till en journalist... Andemeningen i det jag sa var att om det är som bland andra Marcin de Kaminski säger att det företag som genomförde studien säljer tjänster som de granskade och att deras egna kunder fick bra betyg, ja då är det inget annat än en skandal. Så får det naturligtvis inte gå till. Jag känner mig dock rätt lugnad av Medierådets förklaring och har inte tid att gräva i detta nu.

Det som inte kom med i artikeln i Nyheter 24 var att jag sa att det är en viktig studie därför att de som tjänar pengar på unga inte ska komma undan med att inte svara på mail, att inte ha en tydlig säkerhetspolicy, etc. Då bör man bojkotta de företagen. Men jag misstänker att en sån här studie ändå kommer att slå tillbaka på de unga användarna. Det är mycket stor risk att den används som inteckning att hindra unga från att använda vissa webbplatser - av säkerhetsskäl. Det är för ditt eget bästa. Det här gör mer ont i mig än det gör i dig.

Det är det allvarligaste. Det ständiga icke-kritiska förhållningssättet till näringslivet har jag nästan lärt mig att filtrera bort.

Uppdrag granskning om trakasserier

2010-03-24T11:56:00.003+01:00

Ikväll kan Uppdrag granskning vara väldigt intressant. Det ska handla om en flicka som trakasseras bland annat via nätet och det är en riktigt skrämmande historia. Jag fick frågan om jag kunde komma ner till Göteborg och kommentera reportaget i studion men jag hade dessvärre inte möjlighet. Jag hade verkligen velat kommentera det, dels för att jag är lite orolig för hur samtalet efteråt kan arta sig, dels för att samtalspartnern skulle vara Katarina Wennstam. Det hade varit ruggigt intressant att prata om nätet med någon som har genusfrågorna på plats. Men titta, det kan helt klart vara värt tiden.

Jonas Linderoth föreläser i Umeå

2010-03-23T20:34:00.004+01:00

Jonas Linderoth föreläser här i Umeå på fredag: "The effort of being in a fictional world: Upkeyings and laminated frames in MMORPGs".

Fri 26/3 13.15-15 Fil. Dr Jonas Linderoth, LinCS, Göteborgs Universitet:
"The effort of being in a fictional world: Upkeyings and laminated frames in MMORPGs".
Plats: Sociologiska institutionens seminarierum, C304, plan 3 i Beteendevetarhuset.

Den som vill ha ännu mer Linderoth kan åka till Skellefteå imorgon (det finns en plats kvar i min bil...) och smita in på Digital Turist och lyssna på Jonas suveräna föreläsning Att leva i WoW. Värd hela pengen. Läs även kritiken mot begreppet digital turist. Lite skönt att fler tänker likadant. Jag ångrade mig nämligen så snart jag gått av scenen på förra seminariet. Det sista jag sa var nåt i stil med "kliv av turistbussen och kliv inte på den igen, ät det som lokalbefolkningen äter och inte bara sånt som är inplastat". Kände mig elak och elitistisk efteråt men jag kunde bara inte låta bli. Turismen stod mig upp i halsen. Så det var skönt att upptäcka att det inte bara var jag.

Youtube Moment

2010-03-18T09:49:00.001+01:00

Det var länge sen jag la ut nån bra musik här i bloggen. Här kommer något helt sjukt bra. Men titta inte förrän du har tid - man blir förhäxad och kan inte jobba efteråt.

Fast varför vill man ha makt?

2010-03-16T18:46:00.002+01:00

Månadens krönika i Computer Sweden vrider till den politiska dimensionen ett varv till.

Digital turist i Skellefteå

2010-03-16T08:58:00.002+01:00

På onsdag nästa vecka åker Digital turist till Skellefteå, se inbjudan. Hoppas på mycket folk som på de andra orterna men jag tror att det kan finnas några platser kvar om någon har missat att anmäla sig.

För min del blir det en tuff vecka med författarseminarium i Uppsala på måndag, möte med Ungdomsstyrelsen om kursen Unga, sex och internet på tisdag, Skellefteå på onsdag och seminariet Osynliga flickan - om makt, ålder och kön och nätet i Växjö på fredag. Men ni kommer inte att få höra mig klaga. Living the dream. Living the dream.

Bland tomtar och troll på nätet

2010-03-14T15:11:00.002+01:00

Blev intervjuad om trollning i Helsingborgs Dagblad.

Unga, sex och internet

2010-03-01T09:56:00.004+01:00

Nu är det dags att anmäla sig till årets bästa kurs: Unga, sex och internet. Antagningen är i full gång och det blir snabbt fullt på flera orter men eftersom det finns möjlighet till övernattning på samma ställe som kursen går blir det kanske inga problem att välja en annan kursort.

Det är vi på IML som har tagit fram kursen tillsammans med Ungdomsstyrelsen och även vi som examinerar. Man kan alltså få 7,5 ECTS efter att ha genomfört den här ohyggligt intressanta kursen. Massor av bra föreläsare, gratis kurs, ett viktigt ämne - kan det bli bättre? Jo, man får faktiskt kurslitteraturen gratis också.

Vi vänder oss nu till dig som har en operativ eller samordnade roll inom skola, socialtjänst eller fritidsverksamhet och som vill fördjupa dina kunskaper. Du får möjlighet att utvecklas i din yrkesroll och kan arbeta förebyggande med ett nytt förhållningssätt.

Det är inte säkert att kursen går mer än en gång (även om vi jobbar på att fixa det) så avsätt 9 dagar till den roligaste, bästa och viktigaste kursen i år. Och snabbt innan platserna tar slut.

Hej skolan, dags att internetta!

2010-02-14T11:27:00.003+01:00

Förra veckan hann jag lyckligtvis vara med om en roligt grej - ett open space-möte om skolan och internet: Hej skolan, dags att internetta! Det var superaktiva @copylinda och @kalexanderson som arrangerat i .se:s lokaler. Massor av mystiska ord på en gång! Open space handlar om att alla som kommer får tala, att alla får bidra. Trots att det är så pass anarkistiskt finns det extremt hårda regler, som enligt reglerna måste upprepas innan man kör igång. En våt dröm för lärare! Att jag kallar Linda och Kristina för deras twitternamn är ett sätt att identifiera dem på nätet. Twitter är rätt bra verktyg för det, ett sorts utökat visitkort där man kan länka vidare både till sin presentation på valfri webbplats och till sitt nätverk. Och där siffrorna talar om vem man är: har man många som följer en på Twitter, followers, har man makt. .se är förkortningen för Stiftelsen för internetinfrastruktur (ni fattar varför man vill ha en förkortning) och de är stora sponsorer av allt spännande och nyskapande som händer på internet i Sverige just nu. Faktum är att de delvis fyllde hålet som KK-stiftelsen lämnade efter sig när de bestämde sig för att internet var en fluga och drog sig ur alla satsningar på den fronten. Det roliga är att .se har attraherat sådana kreativa krafter både bland anställda och folk som söker deras stipendier att de på kort tid gjort mer nytta än KK någonsin gjorde under alla åren. Och så har de den goda smaken att finansiera Net Nanny, förstås.

Mötet var extremt lyckat. Man hade fått dit en underbar blandning av folk som alla var där för att bidra. Själv var jag trött efter en lång jobbig dag på Kulturhuset, som jag får skriva om en annan dag. Det som gav mig mest var en liten grupp med gymnasieelever som ville diskutera nätet som källa, ett riktigt favoritämne. De andra diskussionerna har jag haft vid otaliga tillfällen, men den där lilla stunden var unik. Det lär bli fler såna här möten, passa på att gå då. Eller arrangera ett själv.

Läroböcker är lite gulliga

2010-02-08T15:27:00.003+01:00

Imorgon har Internetdagarna en träff som heter Hej skolan, dags att internetta! Jag ska dit en snabbis och har försökt skriva ihop ett inlägg under några veckor. Härom dagen fick jag klart texten och idag finns den att läsa. Inlägget handlar om läroböcker och det här är något jag har tänkt på en tid. Tankarna lossnade när jag pratade med Stefan Pålsson inför artikeln på Skolverket: Ge plats åt digitala medier i skolans undervisning.

Lite svar på tal och turnerande

2010-02-05T13:36:00.002+01:00

Nu har jag hunnit med att svara på lite av de frågor jag fick förra veckan när jag hade en webbsänd föreläsning. Svaren finns på Net Nanny. Snart kör projektet igång och då ska det bli lite mer uppdateringar och bättre webb.

Denna termin har jag gått ner i tjänst för att hinna med föreläsandet vilket är en suverän lösning. Det är så kul att vara ute, det ger så oändligt mycket för mig som person och för min forskning än att gå på trista möten och göra poänglösa saker som jag ofta gjorde tidigare. Nu är det forskning, undervisning och föreläsande. Och en och annan krönika. Hur kul som helst! Jag hör att jag låter som en 80-talist och det är kanske därför jag förstår dem så bra - jag tycker också att man ska ha de så bra man kan. Jag vill ha allt och jag vill ha det nu!

På måndag är jag i Sollentuna på en fantastiskt ambitiös dag för kommunens alla lärare. Jag är laddad till tänderna med grejer att säga där!

På tisdag är jag kvar i Stockholm för att uppmärksamma Safer Internet Day på Kulturhuset i arrangemanget Digital Turist (det är bara namnet som är 90-tal, innehållet är bra). Sen blir det ilfart till Internetdagarnas arrangemang om skola och internet.

Men veckans resande är inte slut för det. På torsdag åker jag till Göteborgs universitet och föreläser för lärarutbildare.

Remaking the Social – New Risks and Solidarities

2010-02-04T08:42:00.002+01:00

Förvarning om konferens i Rumänien i december. Det kommer att bli en session om "online risks". Callet kommer ut 15 mars.

The First International Conference of the Society of Sociologists from Romania
2-4 December 2010, Cluj-Napoca

The conference aims to bring together scholars from various research areas within the larger scope of sociology, who share an interest in the changes of the Romanian social context. The event is hosted by the Faculty of Sociology and Social Work of the “Babes-Bolyai” Cluj-Napoca.

Organizers:

The Society of Sociologists from Romania http://www.societateasociologilor.ro/

The Faculty of Sociology and Social Work, “Babes-Bolyai” University

http://socasis.ubbcluj.ro/

Contact:

cluj.sociology@gmail.com

Address:

Faculty of Sociology and Social Wok, “Babes-Bolyai” University Cluj-Napoca

B-dul 21 Decembrie 1989 No. 128

Cluj-Napoca, 400604

Romania

Tel/Fax: 0040-264-424674

Är du kränkt, lille vän?

2010-01-29T12:00:00.002+01:00

Hittade Datainspektionens nya satsning Nätkränkt via Rasmus Fleischer som hade fått svaret Menade du: "lättkränkt" när han googlade på nätkränkt. Så poetiskt livet kan vara ibland, det var nästan som om Google kommenterade hela grejen! En snabb genomtittning visar ändå lite förvånande att jag kan se en poäng med att DI gör en sån här sammanställning. Det som gjorde mig misstänksam från början var väl namnet. Hela det här kränkningsbegreppet har överanvänts och förtunnats så att det inte har någon verklig betydelse längre. Men det ingår i Datainspektionens uppdrag att reda ut den här typen av snåriga lagar för oss, så satsningen i sig är jag enbart positiv till. Det ljushuvud som kom på namnet borde dock få en rejäl lönesänkning.

Svar på frågor...

2010-01-28T13:52:00.003+01:00

... från konferensen kommer senare. Antagligen imorgon eftersom jag måste ta tag i tårtbakandet för vår 20-åring. Vid 3-tiden ska jag dock vara med i radio apropå min föreläsning, meddelar mer när det är avklarat.

Sociala medier och ungas medievanor

2010-01-28T09:07:00.003+01:00

Sitter och kolla det sista inför dagens webbsända föreläsning som inleder Sociala medier och ungas medievanor, en konferens anordnad av Nätverket SIP och Grimslövs folkhögskola och i samverkan med Folkbildningsrådet. Eller inleder var kanske mycket sagt, de är redan igång när jag sitter här och dricker te med mitt lilla födelsedagsbarn. Kl 10 ska jag föreläsa i alla fall. Kan följas via olika kanaler, se http://www.natverketsip.se/?page=inspiration för mer info. Ska bli väldigt roligt. Nu är det bäst att jag ger mig av eftersom vi har snökaos här uppe också för en gångs skull. Men här kan folk köra bil även i snöstorm så det blir aldrig riktigt illa. Twitter #SMkonf

Sista chansen att anmäla sig till Digital turist i Stockholm

2010-01-27T09:00:00.001+01:00

Den 9 februari, på Safer Internet Day,kommer Digital turist till Kulturhuset i Stockholm. Digital turist är en konferens-turné där upplevelser blandas med fakta om barns och ungas medievardag. Konferensen hålls på sammanlagt fem platser i landet och vänder sig särskilt till politiker, beslutsfattare, poliser, socialarbetare, pedagoger eller på annat sätt nära-barn-professionella. För att delta krävs en anmälan före den 29 januari. Antalet platser är begränsat.

Konferens-turnén genomförs inom ramen för regeringens satsning för att stärka barn och unga som mediekonsumenter. Mediekompetens sätts i fokus och besökarna förs närmare de digitalt infödda generationerna och deras verklighet. Målet är att öka förståelsen för barns och ungas kreativitet och aktiviteter på nätet. Digital turist är ett samarbete mellan Medierådet och Kulturdepartementet.

Vi har ett fullspäckat dagsprogram. Under förmiddagens upplevelsepass kommer du – under generös handledning av de unga själva – handgripligen att få prova på några av de populäraste digitala aktiviteterna (internet, datorspel, mobiler). Dagen bjuder också ett antal intressanta föreläsningar: Ann Katrin Agebäck, Medierådet, presenterar bakgrundsfakta om barns och ungas medieanvändning. Beata Wickbom, Pool, berättar om medier och de allra minsta, Jonas Linderoth, Göteborgs universitet, återger den fängslande historien om sitt egenupplevda besök i onlinespelet World of Warcraft, Maria Soares Lindberg, Nätvandrarna, talar om vuxennärvaro på nätet och Elza Dunkels, Umeå universitet, om nätet som en arena för identitetsskapande. Se hela programmet här.

Var och när
Tid: tisdagen 9 februari (Safer Internet Day), kl 9-16.30
Kostnad: 250 kr exklusive moms. Lunch och kaffe under dagen ingår.
Plats: Kulturhuset i Stockholm
Anmälan: senast 29 januari. Anmäl dig här. Anmälan är bindande.
Information angående anmälan: Kulturförvaltningens informationssekreterare Gunilla Berglund, 08-508 31 954, 076-12 31 954, gunilla.berglund@kultur.stockholm.se
Information angående programmet: Lena Fagerström, Medierådet, lena.fagerstrom@culture.ministry.se, 08 – 405 30 13
Martina Wagner, Kulturdepartementet, martina.wagner@culture.ministry.se, 08 – 405 36 89

Här kan du läsa mer om Digital turist: Digital turist - en turnerande konferens

Bridging the Distance som pdf

2010-01-23T16:35:00.001+01:00

Nu har det gått så många år och mina böcker börjar ta slut fast jag beställde fler än man normalt gör, så jag har bestämt mig för att det förmodligen är ok att lägga ut hela avhandlingen på nätet. Varsågoda.

http://www.kulturer.net/documents/bridging_hela.pdf

Barn och unga i den digitala mediekulturen

2010-01-21T16:33:00.003+01:00

International Clearninghouse on Children, Youth and Media har sammaställt en antologi med namnet Barn och unga i den digitala mediekulturen. Boken finns att beställa här. Mitt bidrag är ett avsnitt ur Vad gör unga på nätet? och handlar om hur vi reagerar på ungas nätanvändning.

I boken ingår ett antal artiklar av välrenommerade forskare som belyser olika frågeställningar om barn och ungas mediekultur i det digitala medielandskapet – om de möjligheter och risker som internet innefattar.

Bokens andra del presenterar hörnstenarna i den upplevelsebaserade konferensen ’Digital turist för en dag’. En översikt som redovisar statistik rörande de ungas medievanor i den digitala tidsåldern avslutar boken. Tonvikten ligger på svenska barn och ungas medievanor men även statistik rörande övriga europeiska länder ingår i översikten.

Innehåll

Ulla Carlsson, Introduktion. Barn och unga i den digitala mediekulturen

Ingegerd Rydin, Försvinner barndomen med Internet? Reflektioner kring forskning och debatt om möjligheter och risker

Elza Dunkels, Reaktioner på ungas nätanvändning

Gunilla Jarlbro, Reklam riktad till barn. En harmlös företeelse eller en guldgruva?

Ola Erstad, Digital kompetens. Näring för demokratin eller oreflekterat deltagande?

Sonia Livingstone, Leslie Haddon, Internet och unga i Europa – möjligheter och risker

Besök i den digitala mediekulturen:

Jenny Wiik, Möt mig!

Oscar Westlund, Se mig!

Ulrika Andersson, Köp mig!

Mathias A. Färdigh, Berör mig!

Jakob Bjur, Roa mig!

Heidi Nilsson, Datorspel. En genreindelning

Oscar Westlund, Ständigt uppkopplad

Häxornas försvarare

2010-01-20T08:47:00.004+01:00

Daniel Hedman har lagt upp en gammal häxjaktsfilm från videoskräckens tid. Samtidigt som det är roligt att se att det har gått framåt sedan dess är det sorgligt att se att inget har hänt. Den obehagliga kuratorn (stackars alla barn på den skolan) åker fortfarande runt och föreläser om fasorna på internet. Ja, inte exakt han men det är förbluffande lika formuleringar, minspel, retorik. De kan ju knappast ha inspirerats av varann? Eller är det så att de som åker runt idag var elever på en skola som hyrde in en handelsresande i skräck och fick en yrkesmässig förebild i honom? Skulle vara kul att undersöka. Och den ledsna flickan som berättar om sitt förstörda liv får mig att tänka på den lilla pojken inuti Tomas Quick som kom ihåg mer och mer allt eftersom han fick synas och höras. En bok man kan läsa för att sätta debatten i ett historiskt sammanhang är Häxornas försvarare, där Jan Guillou visar på likheten mellan 1600-talets häxjakt och moderna uppblossande skräckscenarier. Vem oroar sig idag för satanistligor som kidnappar barn? Det var ett reellt hot för bara några årtionden sedan, något man trodde fanns i stor omfattning, gärna i en global konspiration och högt upp i maktskikten.

Hur botar man historisk minnesförlust?

Haiti: Läkare utan gränser

2010-01-14T06:25:00.003+01:00

Så här skriver Läkare utan gränser om hur man kan stödja deras arbete i jordbävningsdrabbade Haiti:

Du kan enkelt stödja vår verksamhet direkt i din mobil. Via SMS kan du bli månadsgivare (Mobilsupporter) eller skänka enstaka gåvor.

50 kronor en gång: sms:a LIV till 72990
30 kronor varje månad: sms:a MÅNAD till 72990

Som Mobilsupporter stöder du Läkare Utan Gränsers arbete med 30 kronor varje månad via din mobilräkning. För 30 kronor kan Läkare Utan Gränser till exempel bota sex fall av hjärnhinneinflammation eller rädda tre barn från att dö i kolera.

Nätgemenskap regerar

2010-01-13T10:52:00.002+01:00

Denna månads krönika handlar om nätgemenskaper och är en sorts hyllningstext. Eftersom jag skäms lite för att jag är så positiv jämt tänkte jag uppväga det nästa månad. Det ska bli kul! Så här avslutar jag krönikan:

Jag är medveten om att det jag skriver kan verka lite väl teknikromantiserande och lovar att nästa krönika blir sjukt teknikpessimistisk. Wait for it.

porn.com: Making Sense of Online Pornography

2010-01-08T09:42:00.003+01:00

Ohyggligt produktiva Simon Lindgren har skrivit ett kapitel i nyutkomna porn.com: Making Sense of Online Pornography redigerad av Feona Attwood. Så här skriver Simon själv om sitt kapitel:

But what happens, I ask, to the audience when porn goes online? The anonymous masturbatory onlooker certainly remains, but porn inevitably also reaches new audiences. The Internet has brought pornography, by its exploding availability, closer to the popular culture mainstream...