Groominglag i Sverige

Janne Svärdhagen berättar i sin blogg om att Sverige fått sin första lag om vuxnas sexuella kontakter med barn på nätet. Där hittar jag även en länk till Viktigare lagar och förodningar där man kan läsa hur lagen är utformad.

Lagen är inte tänkt enbart för nätkontakter utan omfattar alla typer av förberedelser för sexuella brott mot barn. Det är självklart inte en dag för tidigt att vi har en sån här lag, det är en stor skandal att man inte kunnat hitta lagrum för uppenbara förberedelser för brott tidigare, men det visar ju bara vilket uselt skydd barn har i lagen. Rättssäkerhet hänvisas ofta till - och då pratar man nästan enbart om att vuxna ska skyddas från falska anklagelser. Sen får vi se hur effektiv lagen blir i praktiken men oavsett hur det går är det viktigt att samhället tydligt signalerar att den här typen av aktiviteter är brottsliga. Så ett stort tack till alla som drivit frågan, bland andra Mats Andersson på Netscan. Sen kan man tycka vad man vill om privatspanare och skrämselföreläsare men sanningen är att just Mats Andersson har gjort ett stort och viktigt arbete för att påverka makthavare att skydda barn på nätet.

Lättläst i hängmattan?

Fick just Bibliotekstjänsts recension av min bok skickad från förlaget. Den var kort men jag får enligt de tydligt utskrivna reglerna inte citera den i sin helhet. Det är utan tvekan en positiv recension men en formulering får mig att vela lite mellan stolthet och skam.

Forskaren Elza Dunkels doktorsavhandling som bok är en lättsmält introduktion till ungas Internetanvändning.

Visserligen har jag lagt mig vinn om att alltid, alltid skriva så man begriper och att inte i onödan använda modeord som till exempel diskurs (förekommer inte en enda gång i avhandlingen). Vilket i sig kan verka lite barnsligt när det är ett väldigt funktionellt ord och när jag samtidigt utan att skämmas kan skriva ord som dubbelfitta. Ja, inte i avhandligen, då.

Men lättsmält... det låter som easy listening - en musikstil som jag lärde mig förakta* under den första punkvågen och där ränderna inte riktigt går ur. Om det är enkelt är det inte bra, ungefär. Lättläst hade jag gillat, men lättsmält låter som att man inte får några tankar med sig efter att ha läst boken.

* Sedan dess har jag lärt känna en person som är väldigt insatt i just genren hissmusik eller muzak som vi kallade det och nu förstår jag att det inte är så svart eller vitt som jag tidigare trott. Tack för det, Stefan.

Metakultur

Jag är ett stort fan av metakultur, inte bara för att det är så roligt utan för att man får använda delar av hjärnan som man normalt inte motionerar. Det senaste exemplet är min son Joels initiativ att starta facebookgruppen Vi som har Facebook. Det riktigt snurrar till i huvudet. Några av diskussionsinläggen är hysteriskt roliga. Liksom bilden som finns uppladdad. Men följ inte det senaste rådet som las in igår, jag tror att det är en bluff.

Andra roliga exempel på metakultur, som dock inte vänder på tankarna lika bra, är Twitter in Real Life. Eller Facebook in Reality.

Trevlig och rolig sommar!

Grindvakter

PO Ågren skriver om grindvakternas gradvisa förtvinande, där han bland annat nämner Newsmill som är som ett wikipedia för debatt - vem som helst får publicera sig.

På Newsmill kan jag bidra med ett inlägg i debatten. DN Debatt är och förblir stängd.

Ågren använder uttrycket grindvakter - gate keepers på engelska - för att beskriva de synliga eller osynliga hinder som kan finnas. Det kan vara debattredaktörer, som i det omdiskuterade DN Debatt där bara väldigt speciella åsikter får komma igenom, eller redaktören för en antologi i ett aktuellt ämne. Det kan också vara mer sublima krafter så som värderingar hos den som skapar ett filter för skolans eller hemmens datorer, där dessa värderingar blir ett extra filter som aldrig går att välja bort. I min bok använder jag Sally Mann som ett exempel; hennes bild The Three Graces har kritiserats för både det ena och det andra, barnpornografi bland annat, medan en känd staty av en pojke som kissar sprids på vykort utan att samma debatt uppstår. Hur skulle ett filter reagera på den bilden? Definieras all naken avbildning som pornografi eller hur tänker den som gjort filtret?

Ett annat sätt att förändra flöden och vem som vaktar vad är Rickard Eriksson (Lunarstorm, ni vet) senaste projekt Newsbrook. Här kan vem som helst göra en webbtidning om vad som helst. Här är en om London och här är en om mig. Hur kul som helst och jag ser stora pedagogiska möjligheter. Tidningen i skolan bör nog involvera Newsbrook i sitt utbud, fast det kanske motverkar deras intressen - att sälja tidningsläsande till unga?

Lite tankar från EU Kids Online-konferensen

Den 11 och 12 juni var det konferens i London. Första dagen handlade om att lansera slutrapporten från EU Kids Online och under halva dagen presentera aktuell forskning. Andra dagen var det kick-off-möte för EU Kids Online 2 som just fått klart med finansiering från EU. Stort och kvantitativt blir det så det är egentligen inte min typ av forskning men något ska jag väl kunna bidra med. Vi som är svenska deltagare måste söka egen finansiering för tiden vi behöver och det var något som vi svenskar passade på att diskutera när vi träffades.

Det finns inte mycket som alla är överens om och det tycker jag personligen är ett viktigt resultat av projektet. Allt prat om Best Practice (ett av mina nya hatord, ska förklara nån gång varför) eller listor med principer eller grundpelare är otidsenligt och har inget som helst stöd från faktiska forskningsresultat. Tyvärr finns ändå mycket av det pratet kvar, kanske en rest från samhällsvetenskaplig forsknings dåliga självförtroende i förhållande till naturvetenskapen. Eller så har det att göra med synen på barn. Vi är helt enkelt vana att tänka i banor av att vi vuxna ska ha ett svar och att vi ska slippa förhandla. Eller så har det att göra med synen på teknik. Vi förminskar oss själva som vuxna därför att tekniken står i vägen för oss. Hur som helst tror jag att det är en förändring på gång även om det går långsamt, väldigt långsamt. Många av de presentationer jag hörde förutsatte en hel del saker som definitivt inte går att förutsätta; att nätet är en riskfaktor, att det är farligt att dela med sig information, att filter och övervakning är effektiva metoder att minska risk. Janice Wolak, som jag har nämnt flera gånger här i bloggen, pratade om vår syn på risker och skakade om deltagarna. Professor Wolak har ett intressant och kontroversiellt budskap; kanske har vi forskare bidragit till den väldigt spridda idén om internet som en riskfaktor? Det hon menar är att man kan visa, åtminstone i USA, att antalet unga som begår självmord, blir våldtagna, blir utsatta för sexuella övergrepp bland mycket annat, har gått ner över tid. Det tycks alltså som om många unga fått det bättre när det gäller just de svåraste problemen. Hur ska man tolka detta? Professor Wolak menar att man möjligen kan koppla det till nätet; att nätet har påverkat positivt eller negativt, eller så har det inte alls med nätet att göra och vi får leta på annat håll. Det viktiga är att vi inte förutsätter sådant som vi inte kan förutsätta. Hon kallade det vår ”harm amplification hypothesis” och poängterade att det är en hypotes och inget mer. ”There is an infrastructure of anxiety built on assumptions” sa Wolak och det är naturligtvis inte acceptabelt på något sätt. Jag vet inte om hennes budskap sjönk in men hon var väldigt uppskattad som föreläsare. Även Tanya Byron var där, ni vet hon med The Byron Review. Sjukt cool föreläsare, hade nog inte en enda person emot sig trots att hon inte på något sätt strök medhårs.

Grattis, norska barn!

Jag fick goda nyheter i vimlet på konferensen. En representant för Norges säkerhetsnod kom fram och sa att jag hade satt igång en rejäl debatt i Norge och att det faktiskt hade satt sina spår. Han sa att norska Redd Barna har ändrat sina tips för säker surfning efter debatten. Jag kollade upp det och hittade en artikel från 29 maj som bekräftar det. Förstår ni? Det funkar! Om man envisas tillräckligt och inte bryr sig om alla sura blickar och arga kommentarer så kan det faktiskt funka! Jag är i sjunde himlen. Mitt enda mål med forskningen är att det ska blir bättre för barn, annars skulle jag göra nåt helt annat som inte sliter så förtvivlat på mig som person. Och om det då har någon betydelse, är det värt allt. Jag hoppas att ni fattar att jag inte tror att det var tack vare mig som den här förändringen gjordes, men jag var med i kampen. Och det funkade! Grattis, alla norska barn! Och till alla andra barn: I’ve got your back!

EU Kids Online konferens, London 11 juni

Nu fixar jag det sista inför EU Kids Onlines slutkonferens i London den 11 juni. Jag tar med mig Maya på resan och så stannar vi kvar lite längre så det blir både jobb och semester. Det ska bli väldigt roligt att höra alla talare och träffa alla som jag har skrivit artiklar med under våren. Boken är ju på gång, ska skriva om den snart.

Tidigt imorgon åker jag först till Stockholm för att vara med på ett heldagsseminarium med Ungdomsstyrelsen, sen bär det av till Skavsta och Ryan Air till London. Ska försöka hinna twittra och blogga lite från konferensen.

Framtidens skola - nu!

Niilo Alhovaara, engagerad IT-pedagog i Luleå, har skrivit om sina intryck från konferensen om framtidens lärande. En bra sammanfattning av hur lärandet bör utvecklas i det tjugoförsta århundradet, tycker jag.