söndag, oktober 04, 2009

Varför lyssnar jag inte på radio?

En sak som legat och skvalpat i bakhuvudet sedan i somras är det här med hur vi skaffar oss information. Jag råkade svara en vän, kanske 10 år äldre än jag, att jag i princip inte lyssnar på radio. Hon blev otroligt upprörd och undrade hur jag håller mig informerad om jag inte lyssnar på radio. Jag blev lite ställd av frågan men fick rannsaka mig själv och fundera över hur mina kanaler ser ut. För några år sedan var det bloggar men jag märker att jag inte hinner läsa lika mycket idag, kanske för att jag får ut lika mycket av mikrobloggandet och att det har medfört att drivkraften att läsa bloggar inte är lika stark. Infontology skriver till exempel om informations- och interaktionsflödet i ett intressant inlägg som jag har sparat ända till nu. Det skrevs den 14/9 och jag såg på rubriken att jag ville läsa men inte förrän nu har jag hunnit. Vad betyder det?

Radio är för mig något som mormor och morfar hade på i bakgrunden för att ha koll på sjörapporten. Idag lyssnar jag på musikkanaler när jag kör bil för då kan jag lyssna koncentrerat. Att ha prat i bakgrunden är inte möjligt för mig, det skär i öronen eftersom de flesta radioapparater har så dåligt ljud och för att jag inte riktigt lyssnar. Om jag har pratradio på kan jag inte tänka själv. När jag läser stora eller små bloggar tänker jag samtidigt som jag läser och då funkar hjärnan ostört. Men när du diskar, då? Om jag ska göra såna hjärnlösa sysslor använder jag ju hjärnan till att tänka istället, inte vill jag lyssna på vad andra har valt ut. Så radio är inte riktigt min kanal.

Apropå nya och gamla kanaler: en liten skrattfest får man om man tittar på tv4-inslaget från... vänta ska jag kolla, kan det vara 1996? Den där psykologen har knappast jobbet kvar när detta skrivs. Extremt oprofessionellt att uttala sig så där om något man uppenbarligen inte kan något om. Hon var en veritabel citatmaskin.
"Vi kan bara hålla reda på ett visst antal sociala kontakter."
"Speciellt för barn och ungdomar är det oroande."
"Det är bara i de riktiga, verkliga mötena man kan skapa sig en identitet."
Vad driver en människa att ställa upp i tv bara för att visa hur lite hon kan? Nåt för en psykolog att bita i.

Etiketter: , ,