Om livet 4

Ytterligare en sak som Katia Wagner beskriver i Alexandramannen är hur vi i Sverige har nöjt oss med den kunskap som frivilliga krafter har kring unga och nätet. Det är sorgligt att vi först 2008 har fått en utlysning om forskningsmedel gällande just unga och nätet. Nu är inte ens Unga nätkulturer inriktad på säkerhet för unga nätanvändare utan har ett bredare fokus, så egentligen väntar vi fortfarande på en sån satsning. Nu kan man hävda att intresserade forskare kan söka medel från de stora bidragsgivarna för sån forskning utan att det finns en särskild utlysning men utlysningar kan användas politiskt för att styra forskning mot prioriterade områden. Annars blir vi hänvisade till frivilliga krafter och deras goda vilja.

She said "I gotta go, but my friend can stick around".

Om livet 2

Flera av flickorna som blev våldtagna av Alexandramannen berättar både i boken och i förundersökningsmaterialet att de hade svårt att säga nej eftersom de redan hade lovat honom. Så även om löftena var ett resultat av hans ständiga tjatande och påtryckningar, tyckte alltså flera av hans offer att de var skyldiga honom sex. Inte heller det här säger oss något om internet men det säger oss en hel del om hur väluppfostrade flickorna var. När man läser om det eller, som jag tyvärr fick göra, hör inspelningar från telefonavlyssningen, blir det så uppenbart att flera av hans offer har lång träning i att sätta andra framför sig själv. Trots att hela hennes organism skrek åt henne att gå därifrån, att lägga på luren, att blocka honom, så åkte hon till sin våldtäktsman, ibland om och om igen. Det är som jag ser det den absolut viktigaste lärdomen av Sveriges största våldtäktshärva: vi måste fundera på hur vi uppfostrar våra flickor.

When you gonna make up your mind? When you gonna love you as much as I do?

Om livet 1

Boken Alexandramannen tittar uppfordrande på sin ägare, svart och punkrosa. Nu har jag läst den, till slut, men jag vet inte vad jag ska säga om den. Den måste läsas. Alla måste läsa den. Förmodligen har de flesta redan läst den, det är nog bara jag som är så feg och i det längsta värjer mig för att må dåligt.

Läs boken och tala sen om för mig att det viktigaste som finns är att ställa datorn i vardagsrummet eller att tala om för barnen att de ska välja falska identiteter när de är ute på nätet. Läs kapitel för kapitel, läs hur flickorna berättar om hur de drogs in i aktiviteter som har tagit deras tonår ifrån dem och säg sen att det här har lärt oss något om hur internet funkar och att våldtäkterna hade kunnat undvikas om vuxna visste mer om vad som pågår därute. Jag tror inte att du kommer att göra det. Det vi lär oss av fallbeskrivningarna är istället något om hur livet funkar. Al Suhairy är det vi kallar för ett jävla sjukhuvud där jag kommer ifrån och att skydda sig mot såna som han är något vi måste lära oss, vuxna som barn. Man ska inte behöva ha träffat en sån farlig person för att veta vad man ska se upp med, istället borde vi prata öppet om såna här saker så att alla blir uppmärksamma. Han använde klassiska metoder för att bryta ner folk, samma som torterare och sekter använder. Varför skulle något annat än kunskap om livet hjälpa som skydd mot det?

Mamma, pappa, varför är det så kallt? Mamma, pappa, var är allt?