Faran är inte över

Ibland inbillar jag mig att något har hänt sedan slutet av 90-talet. Jag tänker mig att det inte längre finns utrymme för handelsresande i skräck och att tiden har ryckt undan mattan för hemska powerpoints som basunerar ut hur illa det är ställt med ungdomen av idag. Förra veckan blev jag brutalt påmind om att faran inte är över. Jag var inbjuden att tala på Rädda Barnens utbildningsdag för lärare på Åland. Redan i förväg hade jag lite onda aningar och kände mig för en gångs skull lite nervös när jag planerade min föreläsning. Affischen som beskrev föreläsningen efter min utstrålade aningslöshet, dålig uppdatering och framförallt en trist syn på unga flickor. Jag inser att de kanske inte menar så men för mig ser det illa ut att stämpla Private Property på en ung tjej, kanske för att jag så tydligt ser att debatten ofta handlar om just det fast vi inte säger det rent ut. Nåväl, det var väl inte så farligt. Värre blev det när föreläsaren satte igång. En av de första saker som händer är att man till tonerna av One får se ett bildspel med närbilder på mördade människor och information om hur man själv kan hitta bilderna. Grymt våld och uppviglande påståenden till tonerna av vacker musik. Hur friskt är det? Hade jag vetat var jag befann mig rent geografiskt (jag har sjukt dåligt lokalsinne) hade jag lämnat lokalen direkt. Jag har jobbat med de här frågorna i över tio år och har aldrig sett såna bilder förut. Jag har koll på att de finns men ser inga skäl att sitta och surfa runt på de här platserna. Några av de här bilderna kan även vara olagliga att inneha och visa men det hela är kanske ett etiskt problem mer än juridiskt.

På vilket sätt skulle den här föreläsningen vara till nytta för barn och unga? Jag orkar inte ens dra allt som är fel med den här typen av framställningar, tror nog att det är allmängods idag. Eller trodde, för någonstans där ute sitter en grupp lärare och lyssnar till en föreläsare som förberett sin föreläsning genom att sitta på diskussionsforum, bildforum, obehaglighetsforum och annat som alla friska vuxna håller sig ifrån.

Det var svårt att hålla tårarna tillbaka när nästa bildspel kom igång. Britneys sköra röst i Everytime blev en outhärdlig fond till bilder från Snyggast där unga kvinnor visar urringningen i egentagna bilder. Jag satt och tänkte på hur de kämpar med självförtroende och självbild och sen kommer vuxna män och laddar ner bilderna och gör ett bildspel som sedan Rädda Barnen och If sprider bland lärare. Var är moralen i det?

Lite ironiskt blev det att de fältare som föreläste på morgonen visade en så kallad fjortisfilm, där de som har passerat fjortisstadiet sätter ihop filmer på lite yngre tonåringar till musik, för att håna dem. Och jag satt bara och tänkte på vad skillnaden är. Ålder var det enda jag kom på. Det är alltså ok att sätta ihop fjortisfilmer om man är en vuxen man men inte om man är i samma ålder som offren. Ska komma ihåg det.