Studenter tycker till, än en gång
Jag har diskuterat Studenter tycker till ett par gånger tidigare (här och här) och nu blev frågan aktuell igen när någon i vår nya organisation påstår att flera lärare är långtidssjukskrivna på grund av att de hängts ut på webbplatsen. Jag tar inte ställning i enskilda fall av två skäl, dels att jag inte kan veta vad som ligger bakom eftersom jag inte känner till fallen, dels för att det är just fokuseringen på enskilda fall som gör att vi inte ser vad det här handlar om. Men det är intressant när diskussionen blir så här känslomässig. Hänga ut är det uttryck som använts hela tiden, utan att reflektera över att det i sig är värderande. Jag hänger inte ut Hjalmar Gullberg nedan, uttrycket är helt enkelt inte liktydigt med publicera eller berätta, faktiskt inte ens med offentliggöra. Nu tittade jag lite på webbplatsen för att jag var så sjukt nyfiken på vilka som fått så dåliga omdömen att de inte längre kan arbeta men hittade ingen som låg långt under medel eller som fått väldigt nedsättande omdömen. Och historierna om sjukskrivningar behöver inte heller vara sanna, det är ju ofta en kollega till en kollega som råkat ut för sånt.
En viktig sak när vi pratar om detta är att vi gör klart för alla att så här ser det ut. Vi är här nu, inte på det universitet som fanns på 70-, 80- eller ens 90-talet. Vi får hitta sätt att förhålla oss till att studenter har verktyg som gör att de kan kompensera för det underläge de kan sägas ha i förhållande till läraren. Jag skulle personligen tänka som jag gör med kursutvärderingar: om det är en enda student som har väldigt avvikande åsikter tar jag inte det på lika stort allvar som om det är två eller fler. Oj, här hänger jag ut mig själv! Alla vet att alla inte kommer överens. Det är inget konstigt.
Det verkar som att några har funderat på att stoppa Studenter tycker till med hjälp av PUL som säger att man inte får publicera personuppgifter utan personens tillstånd. För mig som lekman verkar det vara en skakig väg att gå eftersom vi är myndighetsutövare och väl måste räkna med en viss nivå av offentlighet. Men här krockar det med den traditionella bilden av läraren och den stängda dörrens pedagogik. När jag var lärarkandidat ställde jag mig mitt i lärarrummet ett par gånger och sa högt att nu fan får ni hjälpa mig med 7A. Alla visste att det var problem med den klassen men man hade inga betänkligheter mot att lämna dessa problem till mig. Det blev väldigt lyckat när jag gjorde så och jag ångrar inte att jag skippade traditionen att stänga dörren och sen gråta när man kommer hem. Stängda dörrar har inte varit bra för särskilt mycket.
Det är lite skämmigt att lärare som grupp är så ovana vid kritik. Lite som ett bortskämt barn med dålig självkänsla; ingen får säga nåt negativt för då blir han ledsen. En grupp med så mycket makt borde väl ha en extremt positiv självbild och tåla kritik som bara den. Särskilt som hela verksamheten bygger på att ge elever konstruktiv kritik. Jag förstår det inte!
Hjalmar Gullberg skrev i Kärleksroman:
En viktig sak när vi pratar om detta är att vi gör klart för alla att så här ser det ut. Vi är här nu, inte på det universitet som fanns på 70-, 80- eller ens 90-talet. Vi får hitta sätt att förhålla oss till att studenter har verktyg som gör att de kan kompensera för det underläge de kan sägas ha i förhållande till läraren. Jag skulle personligen tänka som jag gör med kursutvärderingar: om det är en enda student som har väldigt avvikande åsikter tar jag inte det på lika stort allvar som om det är två eller fler. Oj, här hänger jag ut mig själv! Alla vet att alla inte kommer överens. Det är inget konstigt.
Det verkar som att några har funderat på att stoppa Studenter tycker till med hjälp av PUL som säger att man inte får publicera personuppgifter utan personens tillstånd. För mig som lekman verkar det vara en skakig väg att gå eftersom vi är myndighetsutövare och väl måste räkna med en viss nivå av offentlighet. Men här krockar det med den traditionella bilden av läraren och den stängda dörrens pedagogik. När jag var lärarkandidat ställde jag mig mitt i lärarrummet ett par gånger och sa högt att nu fan får ni hjälpa mig med 7A. Alla visste att det var problem med den klassen men man hade inga betänkligheter mot att lämna dessa problem till mig. Det blev väldigt lyckat när jag gjorde så och jag ångrar inte att jag skippade traditionen att stänga dörren och sen gråta när man kommer hem. Stängda dörrar har inte varit bra för särskilt mycket.
Det är lite skämmigt att lärare som grupp är så ovana vid kritik. Lite som ett bortskämt barn med dålig självkänsla; ingen får säga nåt negativt för då blir han ledsen. En grupp med så mycket makt borde väl ha en extremt positiv självbild och tåla kritik som bara den. Särskilt som hela verksamheten bygger på att ge elever konstruktiv kritik. Jag förstår det inte!
Hjalmar Gullberg skrev i Kärleksroman:
På släktets färd krävs offer, vi blev valda,Det är ett vackert sätt att se det; vi fick vara med när en stor förändring skedde. Så stor att det gjorde ont ibland, men vi fick vara med! Så tugga och svälj - hur gärna vi än vill kommer det inte att försvinna!
framtidens vagn går över söndermalda.
upplagd av Dunkels @ 10:42
2 kommentarer
Länkar till det här inlägget
