Reclaim the Science!

Lyssnade igår till Sharon Rider, docent i teoretisk filosofi i Uppsala. Hon talade om grundforskningens nytta på ett seminarium anordnat av Centrum för studier av vetenskap och värderingar här i Umeå. Rider är oerhört kritisk mot det system som är så inne just nu - att mäta och väga forskningen. Hon menar att vetenskaplig nytta på ett djupare plan är svårare än så att beräkna och att till exempel citation index inte har någon grund i vetenskapshistorien. Det var så skönt att höra någon formulera det jag tycker har legat och skavt i mitt bakhuvud genom hela processen att skriva fram nya excellenta områden. (Vilket vi för övrigt skämtade om på jobbet härom veckan: Haha, är ni bara excellenta? Vi levlade upp till världsklass förra året.)

Rider förekommer som debattör i frågan i bland annat Tvärsnitt, i sin bok Reclaim the Science! och i senaste numret av tidskriften Kulturella Perspektiv som dessvärre inte har någon uppdaterad webbsida.

Frigörande teknikanvändning

Nu duggar rapporterna tätt om länder som förbjuder eller funderar på att förbjuda våldsfilmer på Youtube och liknande. Här är det viktigt att röster höjs för att vi ska sansa oss. Precis som med allt annat; t ex diskussionen om mobbade lärare på nätet... Vi kan inte kosta på oss att prata om enskilda fall i den övergripande debatten. Det räcker att slå fast att enskilda övergrepp alltid är förkastliga men att dom enskilda fallen måste hanteras just enskilt med de etiska och juridiska medel som finns till vårt förfogande. Men när vi diskuterar helheten måste vi ta ett steg bakåt för att se hela huset och inte bara den enskilda byggstenen. Hur ska ett förbud kunna skilja mellan happyslapping och aktivister som filmar polisövergrepp? Och även om vi skulle lyckas med det hur ska ett förbud kunna skilja mellan happyslapping och ett barn som dokumenterar misshandel hon utsätts för i hemmet? Vi kan inte tillåta att lagen skyddar dom som har det bra i samhället och samtidigt offra dom mest utsatta grupperna. Frigörande tekniker, oavsett om dom är tekniska eller inte, kan missbrukas och kommer alltid att missbrukas. Kanske inte minst av sådana som tjänar mest på processen. Vi kan se det i frigjorda länder, t ex, att friheten flippar över i sin motsats alldeles i början. Det är nåt vi får leva med, för det är inte så att ett offer måste uppföra sig på ett visst sätt för att få räknas som ett offer. Du måste inte vara en snäll och tapper invandrare, kvinna eller misshandlad. Men det är svåra frågor, det här. Vi matas med just den bilden av offret som helt ren och därmed förtjänt av upprättelsen. Vilket ju är kvalificerad strunt om man funderar lite till. Jag kan vara hur jävla trist och bitter som helst - jag har ändå samma rättigheter som alla andra, både etiskt och juridiskt. Och som ytterligare ett medel att trygga dessa rättigheter bör yttrandefriheten försvaras med alla medel. Även den som sker via internet.

Sena anammare

Jag har intresserat mig för de tidiga anammarna när jag har skissat på mina tre stadier (motorsågsmassakern, telefontipsen och symaskinen). Med blandade känslor har jag studerat dessa personer; de är smarta nog att ta in nya idéer men samtidigt är de förmodligen per definition ofta teknokrater, vilket gärna hamnar i konflikt med humanism. I morse slog det mig att vi andra också borde ha ett namn (snabbt hittade jag förslag till sådana i Rogers diffussionsteori, men här tar jag det inte så systematiskt). Det är ju vi som är de sena anammarna! Vi som säger saker som: Det verkar ju onödigt. För oss måste saker ha en tydlig nytta innan den kan accepteras eftersom vår fantasi inte räcker till. Vi förstår inte att nyttan kan komma efteråt och ändå bli enorm. Vi inser inte värdet av gammaldags god just in case-lärande utan vill att allt ska vara just in time. Och då blir det ibland för sent eftersom man inte alltid hinner lära sig precis när kunskapen behövs.

Men det jag egentligen kom på var att vi också har en plats i det här systemet. Det är trist att behöva erkänna att jag tillhör den grupp som ser till att vi inte hoppar över skaklarna, men det är nog sant. De sena anammarna behövs för att vi inte ska byta system eller infrastruktur så fort nån av de tidiga får för sig att det är bra. Alltså har jag och många med mig en plats i den tekniska ekologin men, SUCK, vilken trist och oromantisk plats.