Temanummer om kollaborativt lärande

Jag vet inte om de tänkt sig att det är ett temanummer men alla artiklarna verkar handla om kollaborativt lärande i senaste numret av Journal of Computer Assisted Learning. Några av artiklarna heter lockande saker som:

• Learning to collaborate by collaborating: a face-to-face collaborative activity for measuring and learning basics about teamwork,
• When groups decide to use asynchronous online discussions: collaborative learning and social presence under a voluntary participation structure,
• Structuring asynchronous discussion groups: the impact of role assignment and self-assessment on students' levels of knowledge construction through social negotiation.
  

Elearnspace

Hittade en blogg som kan vara intressant: Elearnspace. Det var lite svårt att hitta info om skaparen på bloggen och det är alltid irriterande. Själv hittade jag dit bakvägen. George Siemens har arbetat fram en teori som han kallar connectivism och som jag och två kollegor använder i en artikel, och i de två ansökningar till Unga nätkulturer som vi inte fick pengar för. Och genom att googla på just connectivism hittade jag bloggen. Läs mer om teorin här.

Filma på, bara

Läser på IT & etik att mitt eget lärosäte funderar på att förbjuda studenter att filma föreläsningar. Det hade jag missat helt och hållet. Min hållning är att om studenten går en kurs eller på annat sätt har tillgång till en föreläsning med mig får de utöver filmning och ljudupptagning även bevara mina tankar till eftervärlden med hjälp av papper och penna, vaxtavlor och papyrus. Gäller det andra medier krävs uttryckligt tillstånd. De får inte heller memorera det jag säger utan att kolla med mig. Aktivt lyssnande kommer att beivras. Nej, nu försöker jag förstås vara rolig. Det är så dumt så jag kan inte låta bli. Varför ska man få anteckna om man inte får ta upp ljud? Måste man bevisa att man inte kan skriva för att få tillstånd att filma? Vad är vi så rädda för? Att folk ska få höra vad vi säger vid våra föreläsningar? För min del är det ett av målen vid just föreläsningar, utöver den rent ekonomiska drivkraften, att folk ska få veta vad jag har kommit på. Det finns bara ett sätt att gå vidare i Youtube-åldern: Get over it!

Framtidens lärande

Skolforum leder ju till att man träffar en massa intressanta personer och jag träffade, bland många andra, Stefan Pålsson igår och påmindes om hans lysande blogg Framtidens lärande. Man får leta länge om man vill hitta en mer genomarbetad blogg, inläggen täcker ofta in många aspekter av ämnet. Så lägg in Framtidens lärande i din läsare och spara tid genom att Stefan gör en massa jobb åt oss.

Ny bok om nätbaserad utbildning

Jag fick ett mail med frågan om jag kunde svara på några frågor till en kommande bok med arbetstiteln Nätbaserad utbildning: en introduktion. Det är Stefan Hrastinski vid Uppsala universitet som skriver och självklart svarade jag. Stefan tyckte att det var ok att jag publicerar mina svar här också.

Hur väl tror du att våra vanliga lärplattformar passar studenter som börjar en högskoleutbildning i dag?

Extremt dåligt. De flesta lärplattformar använder skolan som metafor och bygger på traditionella lärandemodeller. Som om lärande är det som sker i skolan. Trots att vi naturligtvis har koll på att lärande fanns långt innnan vi institutionaliserade det. I den tredje vågens pedagogiska datoranvändning, som den stora massan kan sägas befinna sig i idag, är man som användare bortskämd med långt mer intuitiva och genomtänkta applikationer än lärosätena kan tillhandahålla. Vi är tyvärr ofta styrda av teknokrater snarare än pedagoger och då får man den här typen av situationer. Man börjar helt enkelt i fel ände när man ska bygga nätbaserade miljöer för lärande. Det blir skolan som flyttar ut på nätet, inte lärandet, och det är en enorm skillnad.

Hur hoppas du att framtidens nätbaserade utbildning kommer att se ut?

Jag hoppas att vi ska lära oss av hur nätets infödda utnyttjar tekniken för sina syften och att vi ska hitta sätt att utnyttja kraften som finns i ungas lärandemodeller. Kanske inte fullt ut men att vi ska hitta delar som hjälper lärandet, både ur pedagogens och studentens synvinklar. Att vi som arbetar med lärande ska bli lite mer som de kriminella och kommersiella krafterna i samhället, som skrupellöst studerar nya fenomen och tänker "hur kan vi utnyttja det här?". Varför ska inte vi som pedagoger fråga oss samma sak när vi stöter på något nytt? Vår första reaktion borde inte vara "det här verkar farligt, det måste vi nog förbjuda i skolan", som ofta är fallet idag, utan "hur kan vi utnyttja det här i undervisningen?". För att nå dithän måste vi arbeta fram tankeverktyg som gör att vi kan använda vår utbildning och erfarenhet för att ta steget förbi farligt-förbjuda och direkt till pedagogisk möjlighet.

Och, självklart, eftersom jag skriver på skogshuggarprosa, blev jag tvungen att klargöra saker. Borde nog vara förvånad att det bara blev en sak som inte var tydlig. Jag måste lära mig att skriva så att inte bara jag själv begriper! Stefan bad mig utveckla eller omformulera "tredje vågens pedagogiska användning".

Så här tänker jag mig historien: Den första vågen av pedagogisk datoranvändning var när man tänkte på datorn som ett eget ämne, sen kom verktygsmetaforen och man pratade om att IT bara är ett verktyg som alla andra (det finns en del eftersläntrare som är kvar där) och att IT ska integreras i alla skolämnen. Den tredje vågen är nu när de flesta tänker på IT som ett material också, förutom att det kan vara ett verktyg. Men under den tredje vågen är IT inte enbart ett verktyg som pennan, etc. Vi befinner oss förmodligen i slutet av den tredje vågen, även om de överlappar varandra. Nu exploderar interaktiviteten och tillför något som vi tidigare inte varit med om. Vi börjar bryta oss loss från gamla tankemönster och kan i fler avseenden än tidigare utnyttja teknikens erbjudanden.

Det är ju knappast raketforskning...

... men det är ändå forskning och då brukar man kunna kräva lite mer.

Många i lärarutbildningsbranschen satte söndagsfrukosten i vrångstrupen när Martin Ingvar bredde ut sig på en helsida om att skolan inte är anpassad efter aktuell forskning. Personligen reagerade jag som jag gör när det är tv-program om människor som har det väldigt svårt - jag la ifrån mig tidningen för att slippa må dåligt. Det är fegt - jag vet! Men nånting så sällsynt dumt har jag väldigt sällan läst. Fascistoida åsikter blandade med en enorm kunskap blir mycket, mycket obehagligt. Igår kommenterade Lennart Axelsson på Ung kommunikation artikeln och han sammanfattar läget mycket bra. Läs Axelsson, det räcker.

En person som Ingvar skulle verkligen behövas i en nationell grupp som har i uppdrag att utreda skolan. Men sen får man inte ge en sån person oinskränkt makt, det blir farligt. Lyssna på hans massiva kunnande och låt sen pedagoger och andra med insikter om unga och lärande omsätta denna kunskap i praktik.

Framtidens lärande

KK-stiftelsen har dragit igång en kampanj eller undersökning eller vad vi ska kalla det, om IT och lärande. De samlar tankar om lärande under rubriken Framtidens lärande. Jag är allergisk mot ordet framtiden när det används på detta sätt men jag tror att de använder det för att de tänker sig att det förmedlar ett budskap - folk förstår ungefär hur de menar. Hur som helst: Tanken är att alla smarta personer från alla tänkbara synvinklar ska belysa hur lärandet förändras och hur lärandemiljöerna kan utnyttja detta. Lysande idé även om jag inte har tålamod att sitta och titta på film. Så jag läser ingresserna istället och där hittar jag en bra sammanfattning av Ibrahim Baylan:

IT-politik har till mångt och mycket handlat om hårdvaran, men vi har inte kommit ett steg längre … Att vi inte kommit längre när det gäller It i skolan kan bero på att det inte förekommer i så stor omfattning på lärarutbildningen och att skolorna inte sett den fulla potentialen ännu, säger Ibrahim Baylan, (s) ordförande i Trafikutskottet, riksdagsledamot.

Gör ditt eget korsord

Multimediabyrån har en kurs i att göra egna korsord. I Excel! Hur coolt som helst, och det måste vara suverän språkträning. För att inte tala om allmänbildning. Och på tal om eget skapande och språk såg jag UR:s I love språk igår medan jag sprang på löpbandet. Veckans avsnitt handlar om hur man kan jobba med svenska för invandrare i en grupp nyanlända som inte kan läsa och skriva på sitt eget språk heller. Digitalkamera och powerpoint var en nyckel, kroppsspråk en annan. Se programmet, helt klart värt att lägga 58 minuter på.

IT för pedagoger

Myndigheten för skolutveckling har samlat resurser för pedagoger på ett och samma ställe - IT för pedagoger. Mycket översiktligt. Jag har faktiskt inte tänkt på att det har varit spretigt förut men inser det när jag nu kan hitta allt utan att leta i menyer som har vuxit fram med tiden. Det brukar aldrig bli bra. Nu kan jag läsa om AnnBritt Enochssons nya bok (och se att hon skaffat nya, snygga glasögon...) och Stig-Roland Rasks sprakande positiva blogginlägg om artikelserien i City som jag nämnde härom dagen. Helt klart en sida att bokmärka eller hur ni nu samlar på webbresurser.

Lästräning med hjälp av datorer

Suveräna Techlearning innehåller ofta bra, konkreta tips på hur man kan använda datorer och internet i utbildningssammanhang. Här är 14 tips för yngre: Ramping up reading with technology. Det är inte ofta det dyker upp tips som vänder sig till tidigarelärare, så det är extra kul. Hela Techlearning är en skattgömma om man har tid att titta igenom gamla artiklar också.

2020 and beyond

Jag är inte nåt fan av framtidsvisioner, om de inte är från 50-talet. Då är de kul och nyttiga att studera medan nya ofta är läskiga i sin naivitet (ja, alltså det är ju den gamla naiviteten som är så bra i de gamla också, ni fattar, va?). Nu har jag dock blivit förälskad i en rapport som är just en framtidsvision: 2020 and beyond. Från ett institut som heter Futurelab (suck, jag skulle aldrig kunna jobba på nåt som heter nåt med framtiden)! Men den här rapporten är lite mer än en vision för FRAMTIDEN (det ska sägas med reverb så det ekar lite metalliskt) - det är lika mycket ett lyhört lyssnande på samtiden. Rapporten är uppdelad i några scenarier med efterföljande Questions for education. Oumbärlig för alla nivåer av utbildning.

Samma Futurelab ligger bakom Beyond the digital divide som jag ska försöka hinna läsa idag. Hittade också en ordbok som de har satt ihop.

Utnyttja det vi vet

Just nu, när jag skriver om nätets infödda som elever, tycker jag att vi är så dåliga på att systematiskt utnyttja den kunskap vi har om lärande och förbättra utbildningssystemet. Råkade snubbla på en intressant berättelse (läste Thereses blogg och såg Mymarkup.net) om en student som använde sina kunskaper i kognitiv neurovetenskap för att vinna Vem vill bli miljonär?

Intuition med hjälp av associationer, ren intuition och förmågan att företställa sig andra människors (skaparna av frågorna) perspektiv såg till att han vann 500.000 dollar.

Det är ju möjligt att systematisera sånt här dagligen i utbildningssituationer även om det här exemplet närmast är en performanceföreställning. Varför har vi inte den traditionen inom utbildningsväsendet? Varför är vi så dåliga på detta? Varför är de kommersiella och kriminella krafterna bättre på att identifiera och exploatera all ny kunskap?

Har ni förresten sett världens underbaraste avsnitt av nämnda tv-program? Jag ryser varje gång jag ser det.