Verktygsmetaforen igen

Malin Siwe skriver på ledarplats i DN om IT och skola. Hon beskriver socialdemokraternas arbete med en nationell IT-plan i raljerande ordalag. Bland annat skriver hon

Men snälla rara, en skoluppgift är en skoluppgift.Eleverna tycker inte den är ett enda dugg roligare för att den utförs med dator i stället för med penna, block och bok. Risken med att fokusera på inlärning genom IT är att innehållet försvinner, att lärare och elever fastnar i tekniken.

Här vänder hon sig i och för sig mot socialdemokraternas idé om att IT i skolan ska vara en motivationshöjare. På ett ytligt plan låter det extremt korkat; att det skulle bli roligare med hjälp av IT. Det finns dock andra sätt att höja motivationen bland elever än att göra det roligare; man kan se till att lärandemiljön utnyttjar alla de fördelar samtida teknik kan ge oss. Det är ett sätt att följa med i utvecklingen, inte att ge efter för oönskade krafter.

Vidare skriver Siwe

Svarta tavlor, pennor, papper, böcker och datorer är bara verktyg. Inget är mer värt än det andra.

Och nu blir det riktigt läskigt att läsa. Ett verktyg bland alla andra var frasen på 1990-talet när vi började slå oss ur de gamla mossiga 80-talsidéerna om IT som ett eget ämne. Det var en naturlig utveckling att gå från isolerade öar av datorkunskap, ett datorämne i skolan och särskilda IT-kunniga pedagoger. På 90-talet var det stort att använda just verktygsmetaforen – IT är ett verktyg precis som pennan eller hammaren! De sista 10 åren har man insett att verktyg inte är allt vi kan likna IT vid. Lika mycket kan man säga att IT är ett material, en katalysator, en kommunikationskanal. Jämförelsen med boken är lite bättre än med verktyget, eftersom boken också revolutionerade världen och människans förutsättningar, med avseende på arbete, utbildning och fritid. För att inte tala om maktstrukturer. Idag är den vanligaste synen på IT att det är ett sådant diversifierat kunskapsområde att man behöver både specialister och allmänpraktiker. Sådana som jag och mina kollegor på mitt och andra lärosäten – experter – och att alla lärare har allmän kunskap om IT och dess användning. Det är sådant som IT-forskare har funderat ut under det senaste decenniet men som Siwe tycks ha missat.

Att skriva en ledare om ett ämne man inte har någon som helst kunskap om är ju trist men samtidigt misstänker jag att Siwe representerar en hel del av sina läsares och andra svenskars uppfattning om ämnet. Vilket inte gör det hela bättre. De personer som har kunskap inom området har varit märkligt tysta i debatten. Var är alla professorer med djupa kunskaper i pedagogik och IT? Självklart finns de där ute och arbetar med sina uppgifter men de syns inte och hörs inte. Inte heller har de blivit tillfrågade att delta i den stora utredningen om lärarutbildning som kom tidigare i år. Även där används nämligen verktygsmetaforen väldigt ofta, och bara den. Någon modern syn på IT och lärande kan inte återfinnas i hela utredningen.

Hur gick det till när Sverige bestämde sig för att lägga ner ambitionerna att bli en av världens främsta IT-nationer? Vem bestämde det och när? Jag minns IT-strategigruppen – vad hände med det som togs fram av den? Jag minns också den stora satsningen på IT i lärarutbildningen – var är den nu? Det kan tänkas att det bara är jag som prenumererar på fel kanaler men jag har lite svårt att tro det. Om de jobbar vidare så gör de det väldigt, väldigt tyst.

If it's not broken, break it

Nu börjar jetlaggen så smått lägga sig men ännu är jag inte riktigt hemma. SITE är en ganska stor konferens och vi var oroliga att försvinna i mängden. Efter första dagen var vi mer oroliga att vi skulle prata om obegripligheter. Vårt paper är filosofiskt och skissar på ett viktigt forskningsfält, medan alla andra redovisade empiri. Och då menar jag redovisade. Problematisering var inte ordet. Och vi som vänder och vrider på allt i vårt paper... Men det gick hur bra som helst. Onsdagens key-note var Tom Carroll som är någon slags nationell samordnare för skolutveckling och han inledde dagen med att vara just filosofisk. Han pratade om skolutveckling i termer av lärande: learning, not teaching. Och han sa att vi måste dekonstruera utbildning om vi vill att det ska leda framåt. Våra lärarutbildningar skulle behöva höra på hans föreläsning! Det lustiga var att Carroll använde ord som vi också använde i vårt paper och det var bara att haka på när det var vår tur. Det var rätt mycket folk som lyssnade på oss och vi fick massor av frågor efteråt. Kändes hur bra som helst. Och efteråt gick vi igenom vad vi plockat upp och planerade för vår nya version av artikeln, som vi även hittat en tänkbar tidskrift till. Och jag hann läsa hela korrekturet till min nya bok tack vare väderförseningarna. En extremt produktiv resa!

Kommentarer till En hållbar lärarutbildning

Nu är IML:s kommentarer till En hållbar lärarutbildning färdigformulerade. Läs hela här. Som en liten sammanfattning ger vi fyra avslutande förslag:

Vi föreslår

1. att bakgrunden till och formuleringarna av målen för IT-användningen inom lärarutbildningen baseras på aktuell forskning och praktik, där IT förstås som en katalysator för samhällsförändring, är bärare av innehåll samt utgör både sociala och lärande miljöer.
2. att rekommendationen rörande IT måste kompletteras, även här baserat på aktuell forskning. För att den föreslagna integrering av IT i utbildningen ska kunna genomföras krävs särskilda utbildningsinsatser som genomförs av lärarutbildare med god kompetens inom IT samt erfarenhet av IT i både sociala och lärande sammanhang.
3. att den föreslagna formuleringen: "IT-kompetens som läraryrket kräver" (s. 372) ska konkretiseras utifrån ovan förda resonemang om att digital kompetens kräver beredskap för att utveckla ett professionellt förhållningssätt likaväl som teknisk kompetens.
4. att det övergripande perspektivet rörande IT får genomslag bland de generella kompetenserna. Här föreslår vi följande formulering: "IT som teknik, innehåll, social och lärande arena".

En ohållbar lärarutbildning

På vår institution håller vi just nu på med ett eget remissvar på den beryktade En hållbar lärarutbildning. Nästa vecka går vi ut med våra reaktioner. De kommer inte att innehålla värdeladdade ord som beryktade och annat som jag gärna slänger omkring mig :-) Men håll utkik här i bloggen om ni vill veta vad vi tycker.

Vi fokuserar främst på IT-delarna eftersom det är vårt område. En sak jag funderar över är vilka sakkunniga de har använt för att ta fram texterna om just IT. Jag känner inte igen ett enda namn bland de namngivna experterna, vilket i och för sig inte behöver betyda något. Det måste ju finnas experter som jag och mina kollegor inte hört talas om.

De övergripande delarna i utredningen har många andra kommenterat, t ex Mikael Alexandersson och Tomas Kroksmark.

Stefan Pålsson om digital kompetens

Det finns få bloggare som arbetar så hårt som Stefan Pålsson (det skulle vara Lina Ydrefelt, då). De flesta av oss slänger iväg ett inlägg lite snabbt när andan faller på men Pålssons inlägg på Framtidens lärande är genomarbetade, rejält länkade och tar ett tag att läsa. Tur att KK-stiftelsen har honom! I ett inlägg om Michael Wesch, ni vet han med de kulturantropologiska filmerna på Youtube nämner han också favoriten Howard Rheingold.

Wesch och Rheingold pekar båda på behovet av att undervisning och lärande tar sin utgångspunkt i de pågående förändringarna, och att alla tränas i att upptäcka, hantera och tillsammans forma förståelsen av verkligheten och tillvaron. En digital kompetens som är baserad på deltagande och skapande innebär en metakompetens, en förståelse av hur kunskap skapas och sprids samt vilken slags kultur och samhälle detta i sin tur leder till.

Precis! Låt Stefan vara med och utveckla lärarutbildningen och släng utredningen i søppelbøtta.

Tomas Kroksmark om lärarutbildningen

Hittade Tomas Kroksmarks blogg via produktiva Mats Olsson i Malmö. Kroksmark har granskat den nya lärautbildningsutredningen och kommer fram till att den präglas av "vetenskapligt kamaraderi" och konstaterar att det inte är bra. För mig som sitter lite mitt i soppan och balanserar (även om det kamaraderi som åsyftas härstammar från södra Sverige har det en hel del med Umeå universitet att göra) var det väldigt skönt att höra att någon så lärd och insatt tänker så här. Själv har jag tänkt i termer av gammalt groll men om jag ska ge mig in i den debatten är jag ju lika knasig som utredarna, eftersom jag isåfall underblåser gammalt groll. Önskvärt hade ju varit att kloka personer som får uppdrag att utreda hur vi ska förvalta gemensamma medel lämnar sin person utanför och verkligen ser till uppdraget.

Hela utredningen är, även om man bortser från bråk och personliga saker, åldersstigen redan när den kom ut. Var finns de nyare rönen? Var finns den moderna människosynen? Var finns den framåtsträvande synen på lärande? Det är skämmigt hur lärarutbildningen har utvecklats i ett av världens bästa länder. Jag jobbar för övrigt inte längre med lärarutbildning sedan 7 dagar. Den 1 januari lades ju fakulteten för lärarutbildning ner. Kanske lika så bra.

Alexandersson om lärarutbildningen

Mikael Alexandersson, dekan vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten i Göteborg, skriver i en krönika att han oroar sig för den nya lärarutbildningen. Han känner igen strömningar från 50- och 60-talen och skriver

Förslaget innebär en starkare centralstyrning av struktur och innehåll termin för termin. Som jag ser det är detta ologiskt. Skulle den mest reglerade högskoleutbildningen av alla bli mer akademisk om den regleras än hårdare? Förslaget innebär också att de forskningsbaserade perspektiv på kunskap, lärande och språkutveckling som utvecklats under de senaste decennierna nu inte längre är aktuella. Nu skall det handla om förmedlad ämnesundervisning – framför allt i svenska och matematik – och om problem uppstår i skolan är det eleven som utgör problemet.

Det är väl bara att konstatera att barnets århundrade tog slut i och med att 1900-talet tog slut. Nu är det vuxna som gäller och barn får hänga på om de följer reglerna. My house, ny rules. Usch och fy!

Bra samtal om IT i lärarutbildning

Läser i Ung kommunikations blogg om ett inslag i lokal-tv i Jönköping där Lennart Axelsson deltar. Det var en ovanligt bra diskussion. Axelsson är förstås kunnig på området men även rektorn sa bra saker. Elevrådsordföranden var ändå bäst, hon uttryckte det hela perfekt när hon sa att det är lärarna som måste gå framåt i sin utveckling - eleverna kan inte förväntas gå bakåt.

Det är ju knappast raketforskning...

... men det är ändå forskning och då brukar man kunna kräva lite mer.

Många i lärarutbildningsbranschen satte söndagsfrukosten i vrångstrupen när Martin Ingvar bredde ut sig på en helsida om att skolan inte är anpassad efter aktuell forskning. Personligen reagerade jag som jag gör när det är tv-program om människor som har det väldigt svårt - jag la ifrån mig tidningen för att slippa må dåligt. Det är fegt - jag vet! Men nånting så sällsynt dumt har jag väldigt sällan läst. Fascistoida åsikter blandade med en enorm kunskap blir mycket, mycket obehagligt. Igår kommenterade Lennart Axelsson på Ung kommunikation artikeln och han sammanfattar läget mycket bra. Läs Axelsson, det räcker.

En person som Ingvar skulle verkligen behövas i en nationell grupp som har i uppdrag att utreda skolan. Men sen får man inte ge en sån person oinskränkt makt, det blir farligt. Lyssna på hans massiva kunnande och låt sen pedagoger och andra med insikter om unga och lärande omsätta denna kunskap i praktik.

Jag är stolt över mitt skamliga paket

Häromdagen fick jag hämta ett jättepinsamt paket på posten. Ja, inte ett sånt där paket som ni tänker på, med diskret avsändare. Det var det paket man måste hämta när man fått det skamligaste brev en författare kan få från sin förläggare. Brevet som säger ”upplagan understiger nu en nivå där vi dessvärre tvingas ta titeln ur vårt sortiment” och sen får man anmäla hur många exemplar man vill ha innan de skickar lagret till destruktion. Det brevet fick jag före jul och nu har jag alltså hämtat paketet och alla därhemma skämtar om årets julklapp och annat kul. Suck!

Sen insåg jag plötsligt en sak som gjorde att jag är stolt över att ha blivit bortplockad från bokhandelshyllorna. Den titel som nu är bortplockad är en instruktions-cd som heter IKT och lärande. På baksidan kan man läsa att man med hjälp av skivan bland annat kan lära sig grunderna om datorn, att göra en webbsida, att skapa en multimediaproduktion samt att surfa, söka och kommunicera. Det är sju år sedan titeln släpptes, åtta år sedan produktionen var i full gång och tio år sedan vi kläckte idén. På den tiden har följande hänt:

• IKT känns rätt ute som begrepp. 2001 var det ett sätt att markera att man tillhörde framkanten på området att använda IKT istället för IT. Man hade begripit att kommunikation var en viktig komponent. Idag skulle jag säga att den som befinner sig längst fram använder IT som begrepp för samma sak, vilket jag argumenterar för i min avhandling.
  
• I princip ingen behöver lära sig göra en webbsida längre. Idag finns det ingen anledning att skaffa sig en traditionell webbsida om man inte är ett lite större företag. Alla privatpersoner, föreningar, band, osv. använder med fördel nån av alla de applikationer som finns för den typen av presentation, Myspace är ett bra exempel. Visst är det lite kult att kunna html men det är inte mer praktiskt än så, det är i det närmaste cocktailpartykunskaper eller trivial-pursuit-kunskaper. Detsamma gäller nog för multimediaproduktioner. Inte många icke-proffs använder en särskild programvara för att göra sånt, istället skapar man direkt via en webbapplikation.

Så jag kom på att jag är stolt över att ha gått vidare från detta stadium. Sen slår det mig att tanken att nån som inte ens kan grunderna om datorn ska sätta in en cd-skiva i sagda dator för att lära sig hur det funkar känns väl… sådär. Men om man inte har rört på sig betyder det att man står stilla...

Framtidens lärande

KK-stiftelsen har dragit igång en kampanj eller undersökning eller vad vi ska kalla det, om IT och lärande. De samlar tankar om lärande under rubriken Framtidens lärande. Jag är allergisk mot ordet framtiden när det används på detta sätt men jag tror att de använder det för att de tänker sig att det förmedlar ett budskap - folk förstår ungefär hur de menar. Hur som helst: Tanken är att alla smarta personer från alla tänkbara synvinklar ska belysa hur lärandet förändras och hur lärandemiljöerna kan utnyttja detta. Lysande idé även om jag inte har tålamod att sitta och titta på film. Så jag läser ingresserna istället och där hittar jag en bra sammanfattning av Ibrahim Baylan:

IT-politik har till mångt och mycket handlat om hårdvaran, men vi har inte kommit ett steg längre … Att vi inte kommit längre när det gäller It i skolan kan bero på att det inte förekommer i så stor omfattning på lärarutbildningen och att skolorna inte sett den fulla potentialen ännu, säger Ibrahim Baylan, (s) ordförande i Trafikutskottet, riksdagsledamot.

Paneldebatt om skolan och internet

Idag på morgonen hade Microsoft arrangerat en paneldebatt på Kulturhuset i Stockholm. Det var inte de representanter för facken som står i inbjudan men i övrigt var vi alla på plats. Och en hel del folk hade hittat dit för att äta frukost och lyssna till debatten.

Jag har aldrig varit med om att debattera på en scen utanför ett sammanhang på detta sätt. Det har varit konferensen och liknande men inte så här bara från gatan, liksom. Det var intressant. Jag gillar ju att debattera och att få träffa nya människor. Några kände jag sedan tidigare men några var nya. T ex fick jag ett ansikte på ett känt namn - Göran Harnesk från Bris. Och jag blev lugn. Det måste vara rätt man på rätt plats. Genomtänkt och medkännande. Tur att vi har Bris!

I övrigt var det en extremt vuxenfixerad debatt och den utgick också från två vuxenfokuserade undersökningar som Microsoft gjort. Det är ju inget fel att de gör stora undersökningar, tvärtom är det viktigt att unga och nätet belyses ur många vinklar. Problemet är förmodligen vem som gör undersökningarna. Fokus hamnar hela tiden på vuxnas syn på barn och problemen som uppstår kring barn. Varför inte satsa pengarna på forskning istället? Nu skiljer jag alltså mellan forskning och undersökningar. Forskning går djupare och har ett kritiskt förhållningssätt medan undersökningar av denna typ beskriver eller dokumenterar en liten del av verkligheten. Himla synd att pengarna finns men att de används så här.

Sen blev det än mer uppenbart för mig att det har utvecklats sätt att prata inom vuxnevärlden om unga och nätet och att argumenten som används inte alltid baseras på kunskap utan även på tyckande. Utan att vi ens har definierat ord som säkerhet kan man säga saker som att vi måste höja säkerheten, t ex. Ja, jag ska ägna mig åt att skriva om detta idag.

Imorgon är det MSU:s utbildningssatsning om mobbning som gäller så jag stannar i Stockholm till imorgon kväll.

Framtiden för webben och lärande

JISC har publicerat en rapport: What is Web 2.0? Ideas, technologies and implications for education. Den ligger fortfarande i min att-läsa-på-flyget-mapp men vid en snabb koll tycker jag att den ser intressant ut. Just för att fokus ligger på lärandemiljöder som skola och bibliotek men även rent tekniska delar av dessa miljöer. Ett litet citat:

Are children as digitally 'native' as we think? It may be necessary to review the skills,
attitudes even, that are needed in the new world of Web 2.0. There are information
literacy issues and we need to education children and students in how to make best
use of these new, collaborative technologies (Boulos, 2006).