Svår balansgång

Agenda i Svt visade ett reportage om sexuella förövare på nätet där några journalister som har utgett sig för att vara unga flickor och blivit kontaktade av vuxna sexuella förövare. Jag är fullständigt allergisk mot den här typen av reportage, där journalisten med nyvaken förfäran säger att "jag hade ingen aning om att det var så här" och "det var som ett stim hajar som kastar sig över unga flickor". Välkommen till verkligheten, men stå för f-n inte och skylta med att du inte har varit där förut! Det blir den värsta sortens socialpornografi. Man får se till att få utlopp för den typen av drifter genom att hyra en film om folk det är synd om, inte profitera på riktiga tragedier. Det är lika sjukt otidsenligt som när tv skickar Carola till Sydafrika för att samla in pengar till fattiga barn. Det finns inte ord för hur dumt och kontraproduktivt det är. Det kan möjligen passera för underhållning om man är den morbida typen men som kunskaps-tv får det underkänt. Jag tror rent av att det kan klassas som fördummande eftersom den avsky och förfäran man känner står ivägen för en kontextualisering av det man fått upp ögonen för.

Nu fanns det ändå en poäng med inslaget i Agenda eftersom de hade folk i studion som kunde tillföra kunskap. Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnen säger att det som krävs idag är bland annat:

• Fler vuxna ute på nätet, framförallt poliser som agerar mot det som redan är olagligt.
• Mer kunskap hos föräldrar och skolpersonal.

Och jag kan bara hålla med. Kunskap är det som krävs, och det är den typen av kontextualiserade kunskap som jag pratar om i min avhandling. Inte myter som reproduceras utan tanke. Många av de tankar som ventileras vid kaffebord och i mer seriösa sammanhang är faktiskt inte baserade i vetenskaplig kunskap utan frukter av gissningar, antaganden och ryktesspridningar.

HIV-mannen

Aftonbladet ringde och ville ha lite tips på hur man kan skydda sina barn, apropå HIV-mannen. Det är förmodligen otaktiskt att svara på sånt, för det är mycket känsliga frågor. Risken är att det jag säger om att titta barn i ögonen missuppfattas som flathet och brist på insikter om farorna. Men det får jag ta isåfall, eftersom frågan är viktigare än hur jag uppfattas. Nu blev artikeln helt ok i sin vinkling. Men jag önskar att de ville sluta publicera tips som grundar sig på... tja, jag vet faktiskt inte var folk får de här idéerna ifrån.

– Sätt in filter i datorerna så att barnen inte kommer in på sajter med sex och porr.

Så det är när barnen är på sex- och porrrsajter de riskerar att hamna på ett hotell med HIV-mannen? Den här kvinnan har tillgång till information som inte jag har. Det är faktiskt exakt samma sak som de här råden om att inte simma en timme efter maten; nån tyckte att det var en rimlig tanke en gång i tiden och så fick den fäste och har faktiskt inte släppt än, fast man vet att det inte är sant.

Moderna myter på nätet

Att moderna myter får spridning tack vare nätet har vi sett länge men här kommer myterna som handlar om nätet. En läsare har fått hjälp av Smartmobs att samla material till en artikel om

how mythologies and urban legends arise in virtual worlds.

Verkar hur spännande som helst. Då kanske vi får veta om det är sant att det har uppstått en ny typ av rasism i WoW, t ex. Alla som har exempel på sånt här kan bidra genom att kommentera här.

PS: Debatterandet i Argument, som kanske blev mer av ett samtal, gick bra. Jag tycker att jag hann säga några viktiga saker. Det är farligt med den där typen av meddebattörer som jag hade eftersom de har rätt. Om ni förstår hur jag menar. Deras fall är solklara: man får inte trakassera folk och man ska inte behöva tåla leken bara för att man ger sig in i den. Problemet blir när man stannar vid att diskutera just detta. När såna som verkligen har rätt i sak får allt utrymme så är risken mycket stor att man inte tar sig vidare. Man förfasar sig över hur det har blivit och så glömmer man att lyfta blicken. Så jag är glad att jag fick vara med i studion och slapp sitta hemma och morra i tv-soffan :-) Argument har publicerat några goda råd från mig (hjälp, håller jag på att bli en Martha Stewart som sprider goda råd omkring sig som om ingen annan kan tänka?)