Bojkotta tidskrifter som stänger ute läsare

danah boyd uppmanar alla akademiker att sluta skicka material till tidskrifter som inte låter artiklarna vara fria för nedladdning. Hon vänder sig bland annat till etablerade akademiker som inte behöver försvara sin position längre:

Use that privilege to help build new journals that are not strapped to broken business models.

Just broken business models tycker jag är viktigt att börja prata om. Vi måste i högre grad diskutera i vilken utsträckning vi (samhället, utbildningsväsendet, vad det nu gäller) ska stötta affärmodeller som mest troligt är på väg över stupet. Ska t ex polisens resurser användas till att jaga förbrytare när det i själva verket är branschen som inte har utvecklats? I det här fallet syftar jag på film- och musikindustrin men det finns sannerligen fler exempel. Så vi skulle kunna utöka den här bojkotten till att gälla fler branscher som använder uråldriga affärsmodeller. Ekonomiska incitament är extremt kraftfulla och ibland det enda sätt att tala ett språk en kapitalist förstår.

Teaching the Myspace Generation

Techlearning, som blivit en riktig favorit, har en artikel om lärande och nätets infödda: Technology Literacy and the MySpace Generation.

Sen hörde jag på morgon-tv (jag springer på löpband nu när det är halt ute och då får man en egen tv så man hinner se massor av program som jag aldrig skulle ha koll på annars) att personerna bakom Pirate Bay startar en webbplats för artister där de kan lägga ut musiken för gratis nedladdning och ändå få betalt genom reklamintäkterna. Jag visste att det förr eller senare skulle komma smarta lösningar på problemet med nedladdning och uteblivna inkomster! Visst blir man glad av sånt här?