Lite press

Journalister tar inte semester. Det ringer åtminstone en gång i veckan på mobiltelefonen från någon som ska skriva eller göra radioprogram. P1 har varit rätt aktiva men de har inte tyckt om det jag har sagt så det har inte blivit några reportage. Rätt lustigt, faktiskt, när journalisten försökt få mig att säga vissa saker. Inte så att de har varit grävande, kritiska frågeställare utan verkligen försökt få mig att i en radiointervju säga något de redan innan ville att jag skulle säga. Men två reportage har det blivit i sommar - Norrbottenskuriren och Svenska Dagbladet.

Lite tankar från EU Kids Online-konferensen

Den 11 och 12 juni var det konferens i London. Första dagen handlade om att lansera slutrapporten från EU Kids Online och under halva dagen presentera aktuell forskning. Andra dagen var det kick-off-möte för EU Kids Online 2 som just fått klart med finansiering från EU. Stort och kvantitativt blir det så det är egentligen inte min typ av forskning men något ska jag väl kunna bidra med. Vi som är svenska deltagare måste söka egen finansiering för tiden vi behöver och det var något som vi svenskar passade på att diskutera när vi träffades.

Det finns inte mycket som alla är överens om och det tycker jag personligen är ett viktigt resultat av projektet. Allt prat om Best Practice (ett av mina nya hatord, ska förklara nån gång varför) eller listor med principer eller grundpelare är otidsenligt och har inget som helst stöd från faktiska forskningsresultat. Tyvärr finns ändå mycket av det pratet kvar, kanske en rest från samhällsvetenskaplig forsknings dåliga självförtroende i förhållande till naturvetenskapen. Eller så har det att göra med synen på barn. Vi är helt enkelt vana att tänka i banor av att vi vuxna ska ha ett svar och att vi ska slippa förhandla. Eller så har det att göra med synen på teknik. Vi förminskar oss själva som vuxna därför att tekniken står i vägen för oss. Hur som helst tror jag att det är en förändring på gång även om det går långsamt, väldigt långsamt. Många av de presentationer jag hörde förutsatte en hel del saker som definitivt inte går att förutsätta; att nätet är en riskfaktor, att det är farligt att dela med sig information, att filter och övervakning är effektiva metoder att minska risk. Janice Wolak, som jag har nämnt flera gånger här i bloggen, pratade om vår syn på risker och skakade om deltagarna. Professor Wolak har ett intressant och kontroversiellt budskap; kanske har vi forskare bidragit till den väldigt spridda idén om internet som en riskfaktor? Det hon menar är att man kan visa, åtminstone i USA, att antalet unga som begår självmord, blir våldtagna, blir utsatta för sexuella övergrepp bland mycket annat, har gått ner över tid. Det tycks alltså som om många unga fått det bättre när det gäller just de svåraste problemen. Hur ska man tolka detta? Professor Wolak menar att man möjligen kan koppla det till nätet; att nätet har påverkat positivt eller negativt, eller så har det inte alls med nätet att göra och vi får leta på annat håll. Det viktiga är att vi inte förutsätter sådant som vi inte kan förutsätta. Hon kallade det vår ”harm amplification hypothesis” och poängterade att det är en hypotes och inget mer. ”There is an infrastructure of anxiety built on assumptions” sa Wolak och det är naturligtvis inte acceptabelt på något sätt. Jag vet inte om hennes budskap sjönk in men hon var väldigt uppskattad som föreläsare. Även Tanya Byron var där, ni vet hon med The Byron Review. Sjukt cool föreläsare, hade nog inte en enda person emot sig trots att hon inte på något sätt strök medhårs.

Floursköljning på internet

Nej, det är inte en ny tjänst, även om det ju faktiskt går att klamydiatesta dig över nätet. Istället är det den okuvliga Lina Ydrefelt som drar till med jämförelsen

... umo.se ungefär lika roliga som fluorsköljning i skolan: De fyller kanske någon väl dold och långsiktig funktion men tråkar ut deltagarna till döden.

I en krönika i Kristianstadsbladet berättar hon om den påkostade satsningen Ungdomsmottagning på nätet - umo.se. Det är skönt att någon vågar kritisera även sånt som uppenbarligen har goda intentioner. För de som kan hävda att de vill väl kommer ofta undan med skräp eller rena farligheter. Och jag förstår vad hon menar, en titt på förstasidan får mig att istället vilja läsa nån intressant blogg eller spela ett spel, vilket som helst. Repellerande design, kan man beställa det från nån dyr byrå?

Ny tjänst mot barnpornografi

Läser i Jan Svärdhagens blogg om en gratistjänst mot barnpornografi som Telia tillsammans Netclean tagit fram. Läs mer i DN. Jan gör en bra analys av läget och det är extremt bra att inte alla stämmer in i hyllningskören. Annars är det lätt att hylla sånt här eftersom det ingår i scriptet (mitt nya favoritord) för ansvarstagande vuxen med lite insikt i frågan.

Den här typen av initiativ är mycket svåra att kritisera eftersom de bygger uteslutande på välvilja och ett kritiskt förhållningssätt kan därför misstolkas som kritik mot saken i sig. Det är emellertid viktigt att förhålla sig lika kritisk till vällovliga initiativ som till uppenbart oetiska. Ett vällovligt initiativ kan göra lika stor skada om det bygger på en felaktig analys, det skulle till och med kunna göra mer skada eftersom det farliga är dolt i goda intentioner. Det finns nämligen en överhängande risk att åtgärden blir ett sätt att lugna vuxna och att det därigenom blir ett större hot mot barnen än det skulle ha varit utan. Alla typer av lösningar som lugnar vuxna måste ses med stor skepsis eftersom de per automatik triggar en passivitet som endast gynnar förövarna. 

Det viktiga är att fortsätta arbeta på flera plan samtidigt; titta på vad som kan göras tekniskt och juridiskt, forskning om hur övergrepp går till, vilka som blir offer och förövare. Och att ständigt ha en helhetssyn för att hitta lösningar på problemet snarare än dölja symptomen.

Vuxnas oro

Idag skriver Lotta Löfgren-Mårtensson om risker på Umeå live. Ett oerhört starkt citat från en ung flicka vänder på begreppet oro:

Alla bara oroar sig för att det ska hända mig nåt ont. Jag oroar mig för att det aldrig ska hända nåt gott!

Läs mer i Lottas bok Kärlek.nu. Om Internet och unga med utvecklingsstörning, Studentlitteratur.