Kampanjer för säker surfning

Här är några av de kampanjer för personlig säkerhet på nätet jag har stött på. Dels listar jag dem för att jag tror att det finns ett allmänintresse av att få en överblick, dels för att vi har en kurs där det ingår att titta närmare på några kampanjer. Tipsa gärna om fler så bygger jag ut listan.

Surfa Lugnt - Barnombudsmannen, Childhood Foundation, Dataföreningen, Friends, Fryshuset, F-Secure, IT & Telekomföretagen, Kamratposten, Kommunikationsmyndigheten PTS, Medierådet, Microsoft, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, .SE - Stiftelsen för Internetinfrastruktur, Rädda Barnen, Symantec och Telia.

Protecting Reputation Online - Commoncraft.

eYou Guide - EU.

Private Property - Rädda Barnen och IF.

Grattis, norska barn!

Jag fick goda nyheter i vimlet på konferensen. En representant för Norges säkerhetsnod kom fram och sa att jag hade satt igång en rejäl debatt i Norge och att det faktiskt hade satt sina spår. Han sa att norska Redd Barna har ändrat sina tips för säker surfning efter debatten. Jag kollade upp det och hittade en artikel från 29 maj som bekräftar det. Förstår ni? Det funkar! Om man envisas tillräckligt och inte bryr sig om alla sura blickar och arga kommentarer så kan det faktiskt funka! Jag är i sjunde himlen. Mitt enda mål med forskningen är att det ska blir bättre för barn, annars skulle jag göra nåt helt annat som inte sliter så förtvivlat på mig som person. Och om det då har någon betydelse, är det värt allt. Jag hoppas att ni fattar att jag inte tror att det var tack vare mig som den här förändringen gjordes, men jag var med i kampen. Och det funkade! Grattis, alla norska barn! Och till alla andra barn: I’ve got your back!

Trends in Arrests of Online Predators

De utan tvekan flitigaste forskarna när det gäller sexuella förövare på nätet är Janis Wolak, David Finkelhor och Kimberly Mitchell i New Hampshire. Om inte annat kan man se det i deras egna referenslistor som till mer än hälften innehåller deras egna verk. Men så blir det ju när man är ensam om det man gör så det är inget konstigt. Det konstiga är möjligen att inte fler studier om sånt här finansieras men det kan i sin tur ha att göra med att de flesta offren är unga flickor och den typen av forskning är inte högvilt bland finansiärer. Kolla till exempel vad som händer när pojkar halkar efter i skolan eller när pojkar upptäcker ett nytt medium - oj vad det strösslas medel! Men nu ska vi vara tacksamma att dessa kloka personer finns. Den senaste rapporten slår bland annat fast att

• Sexuella förövare är inte en enhetlig grupp ("highly motivated, repetitive, aggressive") som man ibland kan misstänka när man läser andra rapporter eller mediabevakning. Problemet är mycket mer komplext än så.
• Endast 1 % av alla sexuella övergrepp mot barn utgörs av sådana som har initierats över nätet (baserat på anhållanden - det finns självklart ett stort mörkertal åt båda hållen).
• Det finns inte fakta som stöder antagandet att internet främjar en epidemi av sexuella brott mot unga.
• De flesta förövarna var öppna med sina intentioner att ha sex med offret.
• Studien gav inga bevis för att det finns sexuella förövare som förföljer eller rövar bort offer baserat på den information offret lämnat på mötesplatser på nätet.
• Och viktigast av allt menar de att det är dags att omarbeta dagens råd till unga när det gäller säkerhet på nätet. Kom ihåg var ni hörde det först.
  

Hittat hos Marlene Charlotte Larsen.

Ungdomar lär sig hantera risker på nätet

Dagens lokaltidning VK slog upp Umeåforskarna Annakarin Nyberg och Eva Svedmarks studie om unga och nätet stort. Har inte koll på resten av mediasverige men jag har redan hittat den hos Stefan Pålsson på KK-stiftelsen så den kommer nog att märkas. Det är Ungdomsstyrelsen som finansierar deras studie inom ramen för det stora regeringsuppdraget kring sexuell exploatering av unga. Har inte läst rapporten än men jag får nog göra det snart.

Barnombudsmannen om säkerhet på nätet

Barnombudsmannen var kallad till rådslag om unga och nätet med socialministern igår. Här bloggar BO om det hela. Bland annat säger han

Vi kan inte kontrollera vilka som använder nätet och på vilket sätt det sker. Det gäller helt enkelt att gilla läget och hitta bra strategier i verkliga livet och vid datorn. Vi måste se och bejaka det positiva som nätet innebär för de allra flesta barn samtidigt som vi funderar över vad en del barns utsatthet i detta sammanhang egentligen handlar om.

Så himla bra sagt!

Oops, BRIS did it again!

Ok, det här kommer att bli det absolut sista inlägget där jag klagar på de tips och råd som cirkulerar. Jag lovar. Jag är så evinnerligt trött på att inget händer. Det jag själv har gjort under våren är att skriva en bok och ett antal artiklar på temat (meddelar här när de finns att läsa) där jag har försökt plocka isär retoriken kring säkerhet för unga på nätet och ställa den i relation till de värderingar som annars lyfts fram i till exempel skolan. Mycket roligt arbete! Men mycket arbete återstår, för nu lanserar BRIS en kampanj tillsammans med ett företag som säljer en teknisk lösning på ett mänskligt problem. BRIS har nog svenskt rekord på att springa in med huvudet före i elementet, om och om igen. Så här skriver det företag som drog vinstlotten den här gången:

Panda Security i samarbete med BRIS

Mer än 13 miljoner unga människor i Europa använder Internet regelbundet. Tyvärr är det lätt att råka ut för tråkiga saker när man surfar på nätet när man är ung. Panda Security är dedikerade åt att skydda unga människor mot Internethot. Vi vill att du som är förälder ska ta del av den här informationen för att kunna skydda barn och ungdomar. Och du som är ung kan ha nytta av de här tipsen när du surfar. Vi vill att du ska känna dig trygg på Internet. SURFA SJÄLVSÄKERT med Panda Security!

Vi stöder BRIS i deras arbete och ger dem 5 kronor av varje såld box och licens.

Tips för att SURFA SJÄLVSÄKERT

BRIS har valt att samarbeta med Panda Security då de tar ansvar, utanför den tekniska ramen, genom att påvisa vikten av föräldrars närvaro i barns vardag på Internet. Något som BRIS i kontakter med barn och ungdomar ser som oerhört viktigt och avgörande. Vill du som vuxen stötta BRIS verksamhet gå in på bris.se eller sätt in din gåva på PG 90 15 04-1. Tack!

Panda Security tipsar! Det finns föräldrarkontroll i Internet Security 2009. Läs mer här.

Net Nanny

Nu finns min krönika om Net Nanny i Computer Sweden. Hälsningar från ett vädertätt USA. Jag trodde att jag visste vad väder är - det visste jag inte.

Digital oppvekst

Den 17 och 18 mars arrangeras konferensen Digital Oppvekst i Asker kulturhus, där jag verkligen hade velat vara med. Tyvärr har jag inte tid men jag ska försöka få information om hur det gick efter konferensen. Asker ligger nära Oslo så det är enkelt att ta sig dit och jag tror att konferensen är lika intressant för oss svenskar som för norrmännen. Minst två av föreläsarna är dessutom svenskar: Lina Ydrefelt och någon som har skrivit en bok om att skydda barn på nätet. Ju mer jag tittar på programmet desto mer irriterad blir jag att jag inte kan åka! Hjälp gärna till att sprida detta så att många får chansen att delta.

Suck och pust!

Ja, då var det dags igen. Goda råd till föräldrar med surfande barn. Den här gången ges råden ut av datorvirusföretaget Norton/Symantec tillsammans med, håll i er, Medierådet, Microsofts Surfa Lugnt-kampanj, InSafe (det europeiska samarbetet som Medierådet och Bris är med i) och ett bokförlag som ger ut Skydda ditt barn på internet. Allt enligt ett pressmeddelande med rubriken Symantec motarbetar e-mobbing på Safer Internet Day. Det är ju bra, att motarbeta e-mobbing, vem vill inte göra det? Jag ska också göra det den 10 februari, för övrigt.

Problemet är de huvudlösa råden som ges på Nortons Family Resource. Några av de värsta (det blev nästan allihop):

• Ha datorn på en central plats i huset och med skärmen riktad så att alla kan se den.

• Inför regler för Internetanvändning och lär dina barn viktiga säkerhetsanvisningar.

• Förstå sociala nätverk. Lär dina barn att människor på Internet inte alltid är de som de utger sig för att vara. Populära webbplatser för sociala nätverk är favoritjaktmarker för oärliga personer. Lär dina barn hur man använder sekretessinställningar och lär dem att undvika att lägga upp information som identifierar dem på deras bloggar.

• Säg åt dina barn att de ska skydda sin personliga information. Barn bör aldrig lämna ut sitt riktiga namn, adress, telefonnummer, namnet på sin skola eller ett foto på sig själv till någon de möter på Internet. Låt ALDRIG dina barn träffa någon de har mött på Internet.

• Kontrollera ofta din dators Internethistorik och övervaka dina barns e-postkonton. Låt dem få veta att du kontrollerar dessa och varför du gör det. Prata om möjliga hot på Internet.

Egentligen är jag inte förvånad. Norton har ett ekonomiskt incitament att skrämma skiten ur föräldrar och lärare. Synd bara att de får så mäktiga samarbetspartners. Suck och pust! Det är bara att kämpa vidare.

Safer Internet Day 2009

Den 10 februari uppmärksammar Medierådet Safer Internet Day 2009 - ett årligt återkommande evenemang för att sprida kunskap om barns och ungas liv på nätet.

Årets tema är kommunikation på nätet och e-mobbning. I samarbete med ungdomssajter, Fryshuset, BRIS, Friends, UR, Kulturskolan Stockholm, m.fl. arrangerar Medierådet en film- och seminarieeftermiddag. Deltar gör ett 100-tal gymnasieungdomar samt intresserade vuxna.

På plats kommer det att finnas aktiviteter för ungdomar där målet är att skapa möten och erfarenhetsutbyte mellan unga och ungdomssajter, experter på barn- och ungdomskommunikation, och andra som arbetar med dessa frågor.

Tid och plats: tisdag den 10 februari kl. 13.00-15.00, på Fryshuset i Stockholm

Program
* Välkomna och inledande seminarier (13.00 - 13.45):
o Ungas egna digitala berättelser om livet på nätet - filmvisning och diskussion
o Schysst på nätet - för ungdomar om kommunikation på nätet och e-mobbning
* Fika och aktiviteter/stationer (13.45 - 14.30):
o gör din egen digitala berättelse
o nationell chatt live på storbildsskärm
o aktiviteter och presentation av sajter
o spel och interaktiva övningar
o organisationer informerar
o premiärvisning av europeisk film om e-mobbning
* Avslutande paneldiskussion (14.30 - 15.00): med bl.a. ungdomar, ungdomssajter och experter. Moderator är Ann Katrin Agebäck, kanslichef Medierådet.

www.medieradet.se

Om livet 4

Ytterligare en sak som Katia Wagner beskriver i Alexandramannen är hur vi i Sverige har nöjt oss med den kunskap som frivilliga krafter har kring unga och nätet. Det är sorgligt att vi först 2008 har fått en utlysning om forskningsmedel gällande just unga och nätet. Nu är inte ens Unga nätkulturer inriktad på säkerhet för unga nätanvändare utan har ett bredare fokus, så egentligen väntar vi fortfarande på en sån satsning. Nu kan man hävda att intresserade forskare kan söka medel från de stora bidragsgivarna för sån forskning utan att det finns en särskild utlysning men utlysningar kan användas politiskt för att styra forskning mot prioriterade områden. Annars blir vi hänvisade till frivilliga krafter och deras goda vilja.

She said "I gotta go, but my friend can stick around".

Om livet 2

Flera av flickorna som blev våldtagna av Alexandramannen berättar både i boken och i förundersökningsmaterialet att de hade svårt att säga nej eftersom de redan hade lovat honom. Så även om löftena var ett resultat av hans ständiga tjatande och påtryckningar, tyckte alltså flera av hans offer att de var skyldiga honom sex. Inte heller det här säger oss något om internet men det säger oss en hel del om hur väluppfostrade flickorna var. När man läser om det eller, som jag tyvärr fick göra, hör inspelningar från telefonavlyssningen, blir det så uppenbart att flera av hans offer har lång träning i att sätta andra framför sig själv. Trots att hela hennes organism skrek åt henne att gå därifrån, att lägga på luren, att blocka honom, så åkte hon till sin våldtäktsman, ibland om och om igen. Det är som jag ser det den absolut viktigaste lärdomen av Sveriges största våldtäktshärva: vi måste fundera på hur vi uppfostrar våra flickor.

When you gonna make up your mind? When you gonna love you as much as I do?

Om livet 1

Boken Alexandramannen tittar uppfordrande på sin ägare, svart och punkrosa. Nu har jag läst den, till slut, men jag vet inte vad jag ska säga om den. Den måste läsas. Alla måste läsa den. Förmodligen har de flesta redan läst den, det är nog bara jag som är så feg och i det längsta värjer mig för att må dåligt.

Läs boken och tala sen om för mig att det viktigaste som finns är att ställa datorn i vardagsrummet eller att tala om för barnen att de ska välja falska identiteter när de är ute på nätet. Läs kapitel för kapitel, läs hur flickorna berättar om hur de drogs in i aktiviteter som har tagit deras tonår ifrån dem och säg sen att det här har lärt oss något om hur internet funkar och att våldtäkterna hade kunnat undvikas om vuxna visste mer om vad som pågår därute. Jag tror inte att du kommer att göra det. Det vi lär oss av fallbeskrivningarna är istället något om hur livet funkar. Al Suhairy är det vi kallar för ett jävla sjukhuvud där jag kommer ifrån och att skydda sig mot såna som han är något vi måste lära oss, vuxna som barn. Man ska inte behöva ha träffat en sån farlig person för att veta vad man ska se upp med, istället borde vi prata öppet om såna här saker så att alla blir uppmärksamma. Han använde klassiska metoder för att bryta ner folk, samma som torterare och sekter använder. Varför skulle något annat än kunskap om livet hjälpa som skydd mot det?

Mamma, pappa, varför är det så kallt? Mamma, pappa, var är allt?

ENISA - nya säkerhetsregler

ENISA - European Network and Information Security Network Agency - har publicerat en rapport om barn i vad de kallar virtuella världar. Jag antar att de menar på nätet, fast de inte vill säga det. Några punkter som de själva lyfter fram i sitt pressmeddelande handlar om tips till vuxna:

1. Keep the computer in a common room.
2. Set house Internet/mobiles rules if and how to use virtual worlds.
3. When activating a child‘s account, always do it using the parent’s email address.
4. Be aware that parental consent should be required to process sensitive personal data, for chat rooms, send unsolicited commercial e-mails, etc.
5. Have children use neutral nicknames, not their real ones.
6. Communicate with your children about their experiences. Encourage them to tell if they feel uncomfortable or threatened online.

Jag blir verkligen ledsen om den här rapporten får spridning.

Idag sitter jag hemma och läser med tungt hjärta. Ända sedan den kom ut har jag haft boken Alexandramannen i bokhyllan men inte vågat läsa den. Men författaren Katja Wagner (hon är verkligen inte feg!) ingår i Medierådets föreläsarstall och därför träffades vi i onsdags. Då bestämde jag mig för att ta tag i mig själv och läsa boken. Det måste dock göras hemma i soffan och ett kapitel i taget, sen måste jag göra annat en stund. Nästa vecka bloggar jag om mina reflektioner. Här kommer Martina McBride som tröst. Roll the stone away, let the guilty pay, it's Independance Day. Här i en version tillsammans med Pat Benatar.

Mer om søppelbøtta

Idag i Aftenposten har Petter Bae Brandtzæg vid universitetet i Oslo skrivit en svidande debattartikel kallad Nettregler utan vett. Och i Dagsnytt Atten debatterade både Brandtzæg och jag mot Redd Barna. Det går nog att höra imorgon, titta under Nettradio. Jag tycker att det gick bra. Det är så skönt att det finns forskning som visar på just det här som jag har frågat mig, om det inte är rent farligt att kräva att barnen ska vara anonyma. Det var en hel del skriverier i Norge efter artikeln i Dagsavisen: en till artikel i Dagsavisen, Halden Arbeiderblad, Computer World, Arbeitets Rett, osv.

Debatt i Norge?

The shit is about to hit the fan. Jag har varit i kontakt med en journalist på Dagsavisen i Norge i flera veckor nu, först för en lång intervju och sedan för att kommentera artikeln. Mitt i allt detta arbete inträffade massakern i Finland och redaktionsledningen fick kalla fötter och ville skjuta på publiceringen. Nu är det iallafall dags och jag har blivit förvarnad att ha mobilen på eftersom de räknar med debatt. Det roliga är att jag fick stöd för mina tankar av Petter Brandtzæg, som är ett av de stora namnen i Norge. Och sen visade det sig att både Brandtzæg och jag hade använt samma formulering som åtminstone jag har fått från Stig Roland Rask:

Filteret må sitte i hodet på barna, ikke på dataen, sier Elza Dunkels.

Jag påpekade att jag inte vill ta åt mig äran för denna suveräna formulering men den anses numera vara allmängods. Så går det när man säger något som är tillräckligt smart. Formuleringen blir lite som barn - de skaffar sig ett eget socialt liv utanför ens kontroll och man kan bara stå bredvid och le stolt åt deras utveckling. Så jag hoppas Stig Roland tar det så och inte som en stöld...

Nu får vi se om det blir den stora debatt de förväntar sig.

Rapporter från Becta

Becta - det statliga organ i Storbritanniens som har i uppdrag att säkerställa "the effective and innovative use of technology throughout learning" publicerar fortlöpande rapporter om unga och IT. En av de senaste handlar om säkerhet: E-safety and Web 2.0. Så här skriver de på sidan 33:

Schools do not forbid children from walking unaccompanied to school because of the risk of a child being abducted or injured crossing a road. They do not prevent general access to the school playground because of incidents of bullying. In these areas, policy has evolved over time to balance the likely risks against the benefits to children of exercise and creative play, also taking account of pragmatic issues such as difficulty of prevention and the value of getting children out of the school buildings over break time.

Man försöker också hitta orsaker till den här skillnaden och påpekar att det inte kan vara lärare som står för hela förändringen:

Any substantial change cannot come from teachers alone; innovating teachers and schools need the support of policy-makers and local authorities. The evidence from this study is that children are engaging with a wide range of social, creative and engaging web activities at home, and this is producing a growing divide between such web-confident children and those who are restricted to using the web at school to retrieve specific information from pre-approved websites.

Den varningen tar jag med mig när jag ska skriva artikel.

Hittat på Öistein Johannessens blogg.

Svår balansgång

Agenda i Svt visade ett reportage om sexuella förövare på nätet där några journalister som har utgett sig för att vara unga flickor och blivit kontaktade av vuxna sexuella förövare. Jag är fullständigt allergisk mot den här typen av reportage, där journalisten med nyvaken förfäran säger att "jag hade ingen aning om att det var så här" och "det var som ett stim hajar som kastar sig över unga flickor". Välkommen till verkligheten, men stå för f-n inte och skylta med att du inte har varit där förut! Det blir den värsta sortens socialpornografi. Man får se till att få utlopp för den typen av drifter genom att hyra en film om folk det är synd om, inte profitera på riktiga tragedier. Det är lika sjukt otidsenligt som när tv skickar Carola till Sydafrika för att samla in pengar till fattiga barn. Det finns inte ord för hur dumt och kontraproduktivt det är. Det kan möjligen passera för underhållning om man är den morbida typen men som kunskaps-tv får det underkänt. Jag tror rent av att det kan klassas som fördummande eftersom den avsky och förfäran man känner står ivägen för en kontextualisering av det man fått upp ögonen för.

Nu fanns det ändå en poäng med inslaget i Agenda eftersom de hade folk i studion som kunde tillföra kunskap. Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnen säger att det som krävs idag är bland annat:

• Fler vuxna ute på nätet, framförallt poliser som agerar mot det som redan är olagligt.
• Mer kunskap hos föräldrar och skolpersonal.

Och jag kan bara hålla med. Kunskap är det som krävs, och det är den typen av kontextualiserade kunskap som jag pratar om i min avhandling. Inte myter som reproduceras utan tanke. Många av de tankar som ventileras vid kaffebord och i mer seriösa sammanhang är faktiskt inte baserade i vetenskaplig kunskap utan frukter av gissningar, antaganden och ryktesspridningar.

Barn och internet

Jag läser i Jan Svärdhagens blogg att en webbplats som riktar sig till oroliga vuxna har lanserats: Barn och internet (www.barnochinternet.se). Jan berättar att han kontaktades av dem under planeringsstadiet men att han inte fick tillräckligt med information för att vilja vara med. Jag fick också ett mail från dem och svarade faktiskt. Men nu inser jag att mitt svar inte var det de ville ha, för jag tycker nog att webbplatsen andas tjäna-pengar-på-folks-oro. Jag hoppades att jag hade fel och anmälde mig som medlem för att komma åt allt material. T ex är jag intresserad av vad som döljer sig under Tips & råd, som ju är lite av min käpphäst. Idag blev jag godkänd som medlem. Egentligen borde jag kanske ha blivit glad när jag läste de råd som delas ut på Barn och internet, för de stämmer väldigt bra överens med mina egna råd... problemet är att de stämmer lite väl bra. Barn och internet har helt enkelt plagierat många av mina texter! Jag sitter på ett hotellrum just nu så jag kan inte lägga ut detta så att ni alla kan döma själva men jag har sparat ner allt och ska snart visa er hur de har arbetat. Inte på något ställe har de uppgivit mig som källa.

dubestemmer.no

IT för pedagoger berättar om norska Du bestemmer. Så här skriver de på förstasidan:

Denne websiden handler om personvern. Det handler om hvordan opplysninger om deg kan bli brukt av andre, og hvordan du kan ta kontroll over disse opplysningene.

Mye vet du sikkert fra før og en del vil være ny kunnskap. Vi håper denne websiden bidrar til diskusjoner – og kanskje noen nye tanker. Målet er å sette deg i stand til å gjøre valg som er riktig for deg.

Filmer om nätet

UR har samlat filmer från projektet Mitt Liv 2.0/Ungas vardag på nätet. Så här skriver de om projektet:

Mitt liv 2.0 är ett projekt kring ungas vanor på Internet, som har syftet att belysa problemen men främst möjligheterna på nätet, och överbrygga klyftan till vuxna som inte delar dessa erfarenheter. Tanken är att projektet ska skapa en säkrare användning av Internet bland barn och unga, och att det ska sprida kunskap och öka förståelsen för barns och ungas vardag på nätet. På så vis vill vi inspirera till samtal om det sociala livet på nätet - mellan barn, unga och vuxna, så att vuxna bättre förstår vad nätet betyder för barn och unga idag.

Studie om rovdjur på nätet

En grupp amerikanska forskare har nyligen publicerat en omfattande genomgång av forskningsläget när det gäller förövare på nätet. Wolak, Finkelhor, Mitchell och Ybarra tillhör den lilla grupp som faktiskt genomför seriösa kvalitativa och kvantitativa studier om riskerna för övergrepp på nätet. Artikel finns här, men en tydlig journalistisk sammanfattning finns även här och här.

Det finns massor i artikeln som är intressant för alla som arbetar med barn och internet. Från min synvinkel är det intressant att författarna påstår sånt som jag frågade i min avhandling: kan det vara så att de regler vi sätter upp idag är dåliga eller rent av kontraproduktiva?

This is a serious problem, but one that requires approaches different from those in current prevention messages emphasizing parental control and the dangers of divulging personal information.

En sak som jag inte har tänkt på men som de här forskarna försöker reda ut är terminologin kring förövare på nätet. I dagligt tal säger vi pedofiler även om vi förstår att det finns en diagnos som heter detsamma - vi förstår ungefär vad vi menar. Men nu påpekar Wolak och co att det faktiskt inte är just pedofiler - vuxna som vill ha sex med barn - som är den stora gruppen förövare. Ja, ni får läsa artikeln och jag har nog anledning att återkomma till ämnet.

Hittat hos Bryan Alexander.

Mitt liv 2.0 – digitala berättelser av unga om livet på nätet

Mitt liv 2.0 – digitala berättelser av unga om livet på nätet - inbjudan till pressträff och seminarium 12 februari 13.00-15.00

Hur har egentligen barn och unga det på nätet idag? Vad erbjuder de nya digitala landskapen för möjligheter och svårigheter? Hur ska vuxna bli bättre på att samtala med unga om livet online? Kom och se filmer och lyssna på unga berätta om sitt liv på nätet!

Safer Internet Day 2008

Medierådet inleder under 2008 ett samarbete med Utbildningsradion och Kulturskolan Stockholm kring ungas vardag och sociala liv på internet. Vi kallar det Mitt liv 2.0.

Startskottet går på Safer Internet Day 2008 den 12 februari. Dagen är ett årligt återkommande evenemang inom EU-nätverket Insafe, där Medierådet med sin fleråriga kampanj Det unga Internet ingår som svensk partner.

Vi inbjuder dig som är engagerad i dessa frågor till ett seminarium där vi visar nyproducerade filmer av ungdomar om deras liv på nätet, och berättar mer om projektet. Integritet och anonymitet på nätet är frågor som kommer att ges särskilt utrymme.

Program 13.00-15.00

Välkomna, moderator Stig Roland Rask, KK-stiftelsen, inleder seminariet.

Presentation av projektet Mitt liv 2.0 och visning av ungdomarnas filmer.

Ann Katrin Agebäck, kanslichef Medierådet; Eddie Westbroek, UR, projektledare för Rum för berättande; Simon Strömberg, Kulturskolan Stockholm, projektledare för Unga berättar.

Integrit et och anonymitet på nätet Johnny Lindqvist, kommunikationskonsult och expert på barn- och ungdomskulturer.

Ungdomspanel med tonåringar som medverkat i pilotprojektet och vars filmer visas under dagen.

Avslutande diskussion och frågestund.

Plats för seminariet är KK-stiftelsens lokaler på Mäster Samuelsgatan 60, 9 tr., i Stockholm.

Anmälan: Seminariet är kostnadsfritt. Pga. begränsat antal platser ber vi dig göra en anmälan till Medierådets informatör via e-post: [ mailto:alex.amneus@culture.ministry.se ]alex.amneus@culture.ministry.se. Ring 08-405 34 28 eller 070-433 75 56 om du har frågor kring seminariet.

Paneldebatt om skolan och internet

Idag på morgonen hade Microsoft arrangerat en paneldebatt på Kulturhuset i Stockholm. Det var inte de representanter för facken som står i inbjudan men i övrigt var vi alla på plats. Och en hel del folk hade hittat dit för att äta frukost och lyssna till debatten.

Jag har aldrig varit med om att debattera på en scen utanför ett sammanhang på detta sätt. Det har varit konferensen och liknande men inte så här bara från gatan, liksom. Det var intressant. Jag gillar ju att debattera och att få träffa nya människor. Några kände jag sedan tidigare men några var nya. T ex fick jag ett ansikte på ett känt namn - Göran Harnesk från Bris. Och jag blev lugn. Det måste vara rätt man på rätt plats. Genomtänkt och medkännande. Tur att vi har Bris!

I övrigt var det en extremt vuxenfixerad debatt och den utgick också från två vuxenfokuserade undersökningar som Microsoft gjort. Det är ju inget fel att de gör stora undersökningar, tvärtom är det viktigt att unga och nätet belyses ur många vinklar. Problemet är förmodligen vem som gör undersökningarna. Fokus hamnar hela tiden på vuxnas syn på barn och problemen som uppstår kring barn. Varför inte satsa pengarna på forskning istället? Nu skiljer jag alltså mellan forskning och undersökningar. Forskning går djupare och har ett kritiskt förhållningssätt medan undersökningar av denna typ beskriver eller dokumenterar en liten del av verkligheten. Himla synd att pengarna finns men att de används så här.

Sen blev det än mer uppenbart för mig att det har utvecklats sätt att prata inom vuxnevärlden om unga och nätet och att argumenten som används inte alltid baseras på kunskap utan även på tyckande. Utan att vi ens har definierat ord som säkerhet kan man säga saker som att vi måste höja säkerheten, t ex. Ja, jag ska ägna mig åt att skriva om detta idag.

Imorgon är det MSU:s utbildningssatsning om mobbning som gäller så jag stannar i Stockholm till imorgon kväll.

Hur gör övervakarna när de har hittat nåt?

Jag blev intervjuad av tidningen Mama igår. De ska skriva om föräldrars oro för barnens surfande. Journalisten hade pratat med flera föräldrar som övervakar barnens surfande på olika sätt: kollar cashen, läser på skärmen, osv. Och danah boyd skriver om ytterligare ett verktyg för att hjälpa till i den här övervakningen av barn: en programvara som meddelar föräldrarna varje gång nån försöker kontakta deras barn på mobilen. boyd skriver som vanligt insiktsfullt om detta - vilken tur att vi har henne! Och jag fick anledning att fundera i samma banor under intervjun igår. OM nu övervakningen skulle lyckas (kallas det så när man hittar nåt olämpligt?), vad gör föräldrarna då? Vad ska de använda informationen till? Som en ingång att starta ett förtroendefullt samtal om hur man förhåller sig till interaktion med andra människor? Förmodligen inte en bra idé, eller hur? Bara för att det är möjligt och bara för att man skulle vilja vara en fluga på väggen och se allt som händer, betyder inte det att det är lämpligt. I det sammanhanget kan man fundera på hur vi har lyckats ringa in våra barn även fysiskt. Infontology skriver om hur barnens fysiska frirum har krympt på några generationer.

För övrigt har det blivit mycket tredje uppgiften den sista veckan, fast jag VERKLIGEN inte har tid. Både Mama och Cosmopolitan kommer att citera mig under sommaren. Det kallar jag att nå ut med sin forskning... Nu lägger jag nog ner bloggandet för sommaren. Ska lägga sista handen på femte artikeln som ska tillbaka till redaktionen efter att min man har språkgranskat den en gång till. Sen är det dags för sista handledningen och finputsning av kappan. Vi har tittat på festlokal och Joel håller på med omslaget till boken. Och sen när jag känner mig färdig blir det semester. Jag ska sitta på altanen och påta i trädgården och åka på alla festivalen där barnen spelar. Hur underbart som helst! Jag undrar hur det kommer att kännas att inte ha avhandlingen att fundera på.

HIV-mannen

Aftonbladet ringde och ville ha lite tips på hur man kan skydda sina barn, apropå HIV-mannen. Det är förmodligen otaktiskt att svara på sånt, för det är mycket känsliga frågor. Risken är att det jag säger om att titta barn i ögonen missuppfattas som flathet och brist på insikter om farorna. Men det får jag ta isåfall, eftersom frågan är viktigare än hur jag uppfattas. Nu blev artikeln helt ok i sin vinkling. Men jag önskar att de ville sluta publicera tips som grundar sig på... tja, jag vet faktiskt inte var folk får de här idéerna ifrån.

– Sätt in filter i datorerna så att barnen inte kommer in på sajter med sex och porr.

Så det är när barnen är på sex- och porrrsajter de riskerar att hamna på ett hotell med HIV-mannen? Den här kvinnan har tillgång till information som inte jag har. Det är faktiskt exakt samma sak som de här råden om att inte simma en timme efter maten; nån tyckte att det var en rimlig tanke en gång i tiden och så fick den fäste och har faktiskt inte släppt än, fast man vet att det inte är sant.

Skydda barnen

SvD tyckte för några veckor sen att de hade en bra tanke: de frågade en expert hur man kan skydda sina barn på nätet. Experten blev "It-säkerhetsspecialisten Per Hellqvist kom i veckan ut med en handbok för föräldrar om vad barn gör på internet". Hans råd är samma som dyker upp överallt och tycks egentligen inte grundas i nån speciell erfarenhet som han som expert tillför. Jag är lite fascinerad av hur man använder ordet expert i olika sammanhang. Jag är övertygad om att nämnda författare är expert på IT-säkerhet i nån bemärkelse, men säkerhet för unga nätanvändare? Förmodligen inte. Nu ska jag väl inte avslöja för mycket av min avhandling, men jag kan inte låta bli i detta sammanhang. Nu börjar nämligen rapporterna från undersökningar om de verkliga farorna strömma in. T ex den här: Internet Prevention Messages: Targeting the Right Online Behaviors av Michele L. Ybarra, Kimberly J. Mitchell, David Finkelhor och Janis Wolak publicerad i Archives of Pediatrics & Adolescent Medicine. Det är för övrigt samma personer som skrivit en rapport om internetrelaterade övergrepp mot barn. Dessutom samtalar danah boyd och David Finkelhor om sånt under ett seminarium som finns att titta på i efterhand. Mycket sevärt.

Ten Tips for Internet Safety

Techlearning berättar om några amerikanska skolledare som har satt ihop en lista över hur nätet ska bli säkrare. Det är en hel del bra tankar, även om det är mycket amerikanskt. Kanske borde Medierådet arbeta fram en likadan utifrån svenska förhållanden?

Regler

Det är bra när journalister ringer eller jag är ute och föreläser för jag tvingas fundera på saker. Denna gång handlade det om regler och jag fick ju erkänna för journalisten att även jag hade författat råd och tips på 90-talet och att dessa ligger kvar på min webbplats. Nu pratar jag alltså om de råd man gav till föräldrar på den tiden då unga i första hand hängde på öppna chattar:

Lämna aldrig ut ditt riktiga namn, ditt telefonnummer eller din adress på en chat eller liknande.

Om du ska träffa någon från chatten på riktigt måste du först
1. berätta det för någon vuxen och
2. träffa personen på en plats där det finns mycket folk – ett torg eller liknande.

Det är ju inga tokiga råd i sig men de borde knuffas lite längre bak i listan. Att aldrig lämna ut sina personuppgifter är ett huvudlöst råd när de man ska tipsa umgås med folk de redan känner eller har lärt känna dem genom folk de redan känner. Det är förmodligen även ett kontraproduktivt råd eftersom det kan göra så att den unga slutar lyssna på vuxnas råd. Även rådet kring träffar måste nyanseras utifrån aktuella umgängesmönster så att de unga inte håller sina möten hemliga för att slippa tjat.

Min fundering gäller om jag ska plocka bort mina gamla råd eller om jag ska skriva om dem eller lägga ut en varningtext:

Fick en påminnelse i Aftonbladets floskeltoppen om hur förfärligt svårt det är att formulera regler:

Allt som skrivs på denna sida som inte är lagligt eller rasistiskt kommer att polisanmälas.

Tips om mobiltelefoner

Nytt från Medierådet: Tips till vuxna om barn/unga och mobiltelefoner. Finns att ladda ner eller beställa gratis.

Någonting händer i USA

På bara ett år har det hänt saker i USA, eller så har jag råkat ut för Red Car Syndrome, men jag tror mer på det första. Jag har hittat flera artiklar som närmar sig den svensk-danska synen på barn och teknik. Nu sticker jag ut hakan för risken är att nån vill att jag ska förklara skillnaden mellan folk och folk i det här avseendet och det orkar jag bara inte. Det finns en stoooor skillnad mellan länder. Så är det.

Net Family News har börjat skriva mer nyanserat som jag skrev nyligen och idag citerar de Nancy Willard som jag faktiskt refererar till i artikeln jag inte är klar med än:

• "Read before you click. Do not click on a link unless you know that the site you will access is ok.

• "Do not type URLs. If you want to get to a site that you have not bookmarked, type the name of the site in a search engine and then access the site through the link in the search results (checking to make sure you're going to the site you want). If you plan to return to this site, bookmark it.

• "Do not open suspicious email messages from senders you don't know.

• "If something 'yucky' comes up on the screen, quickly turn off the screen and tell an adult (and you will not get into trouble [right, parents?!). Practice turning off the screen so you know what to do when you want to fast."

Helt klart en annan ton än de tidigaste råden.

Safer Internet Day 2007

Idag firas Safer Internet Day över hela världen. Bland annat anordnas för andra året något man kallar blogathon:

Throughout the day on February 6, the Blogathon will move west across the globe through the different time zones and languages of the world. All are invited to join in the discussion on Safer Internet Day by logging on to the Blogathon at http://blog.eun.org/SID2007

Medierådet passar på att lansera råd kring mobiltelefonen. Ja, jag har ingen uppfattning om att den här dagen har någon verklig funktion. Tanken bakom avgränsade tidsrymder med särskilda namn är förmodligen att frågan ska hamna på agendan; politiker ska prata om den, media ska uppmärksamma, etc. Hittills har inte den här dagen fyllt det syftet. Då firar jag hellre Random Acts of Kindness Days 12-18 februari.

Dumheten 1 - Förnuftet 0

Så vann Microsoft och Fair Play morgonens debatt i TV 4 (jag tror att inslaget läggs ut under dagen). Genom försåtliga tekniker, åtminstone Microsoft för jag tror inte att Fair Play är tillräckligt smarta ens för att använda retoriska knep. Men jäklar, vad Mircosoft kunde det! Jag får medieträna mig till nästa gång. Nu verkar det som om vi alla var överens om att Familjeinställningarna iallafall är ett verktyg bland många för föräldrar. Så jag får trösta mig här i bloggen genom att dra mina argument även om de inte kommer att läsas av nån som behöver omvändas.

Läs texten som kommer från Microsofts presentation av Vista:

I Windows Vista har du även tillgång till en detaljerad aktivitetsrapport som visar exakt vad dina barn har gjort med datorn, inklusive vilka spel de har spelat, vilka webbsidor de har besökt och vilka program de har använt.

Det de beskriver här är en familj i kris där det inte existerar något samtal mellan barn och vuxna. Där förtroendet inom familjen har rasat och föräldrarna känner maktlöshet. Den förälder som på allvar känner ett behov av att granska vad barnen har gjort vid datorn behöver söka professionell hjälp, att samtala med någon som kan styra in tankarna på ett bättre och mer konstruktivt sätt att vara förälder. Och det ansvaret kan man inte dumpa på ett datorprogram. Det är så dumt att jag saknar ord för det.

Jag tror att Microsoft har plockat in det här verktyget för att tysta vuxenkritiken. De har tagit den enkla vägen för att det ska se ut som om de tar sitt ansvar. Istället tar de utvecklingen bakåt flera år, vilket är riktigt illa. Men det kan vara ännu värre. Jag kanske har fel när jag tror att de försöker slippa kritik. De kan vara ännu mer cyniska än så och lansera familjeinställningarna för att tjäna pengar på folks oro på samma sätt som t ex Urkund har gjort. För den stora skillnaden mellan Microsoft och t ex Myspace som också lanserar en sån här grej är att Myspace försvarar sin verksamhet (unga som är ute på nätet) medan Microsoft lägger sig i ett område de inte behärskar och det utan att kolla med nån som kan.

Riskerna är stora att Sverige hamnar där många andra länder är när det gäller förhållandet till unga och nätet, vilket vore ett enormt slöseri. Alla de år vi har arbetat med respekt för unga kan gå till spillo om Microsoft med sin okunnighet får leda debatten. Och det fick de verkligen idag. De hänvisade till Medierådets undersökning för att rättfärdiga sitt beteende!

Nu måste fler röster höjas mot alla dessa tekniska lösningar på mänskliga problem! (Fast nu ringde snälla lillebror och sa att det inte alls var de dumma som vann tv-debatten. Skönt!)

Zephyr - övervakar Myspace

Smartmobs berättar att Myspace planerar att lansera ett verktyg för att underlätta föräldrars övervakning av sina barn på Myspace. Det ska inte användas till att läsa barnens mail eller se deras profil men:

Parents will be able to use the software, named "Zephyr," to find out what name, age and location their children use to represent themselves on MySpace.

Jag är inte riktigt säker på att jag begriper poängen med det hela och då misstänker jag att det är ungefär som när Luleå kommun köper in en filterlösning till alla skolor eller när någon köper Urkund - det handlar om att tysta kritiker. Vid en snabbgoogling hittar jag inget mer än den artikel som Smartmobs nämner så jag vet varken om detta är sant eller när det är tänkt att lanseras. Men jag delar journalistens oro för att den här typen av verktyg ska användas mot de barn som det är tänkt att skydda. Vem ska kolla att det är föräldrar som över vakar de barn de har rätt att övervaka?

Hm, det här påminner mig om Squill. Får ta och kolla vad som hände med den grejen... Jag var in och squillade mig själv (kändes som om jag gjorde nåt skumt) med följande resultat:En angränsande sak är det som kallas sousveillance (undervakning?) som Future Now skriver om idag. Det är ju alltså inte det samma som medborgargarden och andra skumma saker utan ett sätt att låta allmänheten bidra till den lagliga brottsbekämpningen.

danah boyd om övergrepp och panik

danah boyd skriver idag mycket klokt om övergrepp på barn och panik bland vuxna. danah påpekar det viktiga faktum att den största risken finns i hemmet och har hittat en artikel som verkar värd att läsa - The Facts About Online Sex Abuse and Schools:

We can never eliminate all risk; but there are ways to maximize our students' safety while using these incredibly powerful tools. Each tool needs to be analyzed individually to ascertain its benefits and the specific risks it might present. From there, thoughtful people can find solutions to the student safety issues that may arise.

Insafe Quiz om säker surfning

På lördag öppnar en webbtjänst för ett säkrare internet för unga. Hade inte hört talas om den innan så jag kan inte berätta något om den. Vi får vänta och se. Jag är ruskigt nyfiken på om man lyckats översätta den här tjänsten till alla kulturer, inte bara alla språk. Jag vet inte ens vem man vänder sig till i såna här fall när flera länder med så olika syn på barn och unga ska samsas om en tjänst. Vem översätter språket och vilken kompetens har de? Vem översätter tankarna och vilken kompetens har de? Vi får se på lördag.

Så här skriver Skoldatanätets nyhetsbrev:

Snart kan elever testa sina internetvanor
Insafe, som arbetar för säkrare internetanvändning bland barn och unga, lanserar 9 december ett verktyg där barn kan testa sina internetvanor. Ett spel lottas bland de som svarar. Lärare kan använda verktyget för att starta en diskussion i klassen.

http://www.saferinternet.org/quiz
(obs! Länken fungerar först 9 december)