torsdag, mars 25, 2010

Kreativ citatteknik

Jag förstår inte varför jag ens lyfter på ögonbrynen, borde ha lärt mig vid det här laget. Att journalister då och då vrider till det man säger och citerar lite som de vill. Värst var nog DN där jag ändå hade ett långt telefonsamtal med journalisten och där jag uppfattade det som om han till slut förstod vad jag menade. Det var naivt att tro att det skulle spela någon roll, han använde mina citat i sammanhang där de betydde något annat än det jag sa. Och det gjorde även Nyheter 24 när de ringde och ville ha mig att kommentera Medierådets senaste studie. Lite får jag skylla mig själv när jag strör one-liners omkring mig.
– Det är som att ge McDonalds uppdraget att kontrollera vilken mat som är nyttig.
Det är ju skitbra sagt men kanske inte till en journalist... Andemeningen i det jag sa var att om det är som bland andra Marcin de Kaminski säger att det företag som genomförde studien säljer tjänster som de granskade och att deras egna kunder fick bra betyg, ja då är det inget annat än en skandal. Så får det naturligtvis inte gå till. Jag känner mig dock rätt lugnad av Medierådets förklaring och har inte tid att gräva i detta nu.

Det som inte kom med i artikeln i Nyheter 24 var att jag sa att det är en viktig studie därför att de som tjänar pengar på unga inte ska komma undan med att inte svara på mail, att inte ha en tydlig säkerhetspolicy, etc. Då bör man bojkotta de företagen. Men jag misstänker att en sån här studie ändå kommer att slå tillbaka på de unga användarna. Det är mycket stor risk att den används som inteckning att hindra unga från att använda vissa webbplatser - av säkerhetsskäl. Det är för ditt eget bästa. Det här gör mer ont i mig än det gör i dig.

Det är det allvarligaste. Det ständiga icke-kritiska förhållningssättet till näringslivet har jag nästan lärt mig att filtrera bort.

Etiketter: , ,

torsdag, september 03, 2009

Myndigheter och gapet

Härom dagen skrev jag en kommentar i en myndighets blogg och hänvisade till en annan blogg med liknande idéer. Nu visade det sig att myndigheten har som policy att de "inte länkar eller hänvisar till andra sajter med hänsyn till ansvarsanspekten" som de meddelade mig via mail. Det var egentligen inte så att de censurerade mig, tvärtom, de meddelade att de gärna ville ha mina synpunkter men i en annan form så jag erbjöds att skriva en ny kommentar. Utan länkar. Nja, tänkte jag, det kan jag ju inte, jag kan inte ta en annan persons resonemang och skriva om det utan att hänvisa till källan, det vore djupt oetiskt , även ur ansvarsaspekten (här låtsas jag veta vad det betyder). Jag skulle ju kunna skriva ut namnet på personen och låta folk googla men det är ju att smyglänka så det kanske de inte heller går med på. Jag skriver i min egen blogg, tänkte jag, och så får de länka till mig... nej, där kom länkningen igen. Det fick de ju inte göra. Återvändsgränd.

Nu har jag inte hunnit reda ut vad den här ansvarsaspekten går ut på så nedanstående resonemang är helt teoretiskt och pekar således inte ut någon enskild myndighet.
Jag tycker också att det är onödigt att nämna vilken myndighet det handlar om, har inte heller något emot om alla tar åt sig.

Det är trist att myndigheter fortfarande är rädda för sociala medier och inte vågar utnyttja dess potential för kommunikation med medborgarna och för ett kollektivt tänkande om viktiga frågor. Jag ser framförallt två problem med den här typen av säkerhetstänkande. Att länka till andra har tillfört människans kunskapsutveckling oerhört mycket och det är ett slöseri med resurser att stänga av den funktionen. Det är ett det ena problemet, att vi inte kan kosta på oss att slösa med gemensamma pengar på det sättet. Det andra problemet är att man genom att stänga ute accepterade samtida kommunikationssätt ökar den klyfta mellan folk som man redan idag oroar sig för. Det kommer rapporter då och då om att unga inte engagerar sig i samhällsfrågor och partipolitik. Hur det ligger till med den saken kräver ett eget blogginlägg, för jag tror att det är en allvarlig missuppfattning alltihop. Men om vi ändå utgår från att myndigheter litar på den informationen att unga inte längre engagerar sig, borde man inte chansa vilt och öppna kommunikationskanaler som man bevisligen vet att många unga använder? Hellre än att riskera att bara vidga klyftan?

Nu vet jag inte om det är just säkerhetstänkande som ligger bakom just den här myndighetens agerande men jag har haft lite insyn i andra myndigheters arbete och det ser ofta ut som det gjorde på skolor när jag jobbade i skolan, på 90-talet. En grupp tekniker har fått uppdraget att inventera behovet av säkerhetslösningar (att man behöver sådana har varit klart från början...). Dessa personer är ju människor som alla andra och vill a) ha så mycket jobb som möjligt och b) ha ryggen fri om något händer. Dessutom skulle jag vilja anklaga många av säkerhetspysslarna för att vilja mystifiera sin yrkeskunskap, men citera mig inte där. Sammantaget leder det här till att det faktiskt är tekniker och deras önskemål, jargong, människosyn och allt vad det kan vara som styr verksamheten. Inte de personer som är utbildade och anställda för att utföra det arbete myndigheten har att utföra. Och det är mycket allvarliga saker. Som verkligen måste diskuteras.

Etiketter: , ,

torsdag, juli 02, 2009

Groominglag i Sverige

Janne Svärdhagen berättar i sin blogg om att Sverige fått sin första lag om vuxnas sexuella kontakter med barn på nätet. Där hittar jag även en länk till Viktigare lagar och förodningar där man kan läsa hur lagen är utformad.

Lagen är inte tänkt enbart för nätkontakter utan omfattar alla typer av förberedelser för sexuella brott mot barn. Det är självklart inte en dag för tidigt att vi har en sån här lag, det är en stor skandal att man inte kunnat hitta lagrum för uppenbara förberedelser för brott tidigare, men det visar ju bara vilket uselt skydd barn har i lagen. Rättssäkerhet hänvisas ofta till - och då pratar man nästan enbart om att vuxna ska skyddas från falska anklagelser. Sen får vi se hur effektiv lagen blir i praktiken men oavsett hur det går är det viktigt att samhället tydligt signalerar att den här typen av aktiviteter är brottsliga. Så ett stort tack till alla som drivit frågan, bland andra Mats Andersson på Netscan. Sen kan man tycka vad man vill om privatspanare och skrämselföreläsare men sanningen är att just Mats Andersson har gjort ett stort och viktigt arbete för att påverka makthavare att skydda barn på nätet.

Etiketter: , ,

onsdag, maj 06, 2009

Vissa nätregler kan ge falsk trygghet

Petter Bae Brandtzæg (som jag för övrigt skrivit en artikel tillsammans med under min ruggigt produktiva vår) intervjuas av (lika produktiva) Stefan Pålsson på Kolla Källan. Brandtzæg påpekar att nya rön visar att de regler man ofta sätter upp för unga kan vara kontraproduktiva. Det känns skönt att det börjar röra på sig.

Dessutom berättar Marlene Charlotte Larsen om Net Family News uppdelning av säkerhet på nätet:
Physical safety - the one we have focused on the most, freedom from physical harm by predators and bullies
Psychological safety - freedom from cruelty, flaming, and other forms of harassment and cyberbullying involving ex-friends, mean kids, bullies, colleagues, etc. [...]
Reputational and legal safety - these can overlap with the psychological kind, where, for example, online defamation can harm someone’s reputation; they provide for freedom from restriction or repercussion as a result of online communication or production by one’s self or others [...].
Jag ska ta och skriva ner ungefär vad jag pratade om under Emerging Pieces någon dag, där tar jag upp en del aspekter av detta.

Etiketter: ,

torsdag, januari 29, 2009

Anonymitet på nätet

Jag skriver just nu på inte mindre än fem artiklar och flera av dem berör anonymitet på olika sätt. En av dem skriver jag ihop med Petter Bae Brandtzaeg som jag debatterade tillsammans med i norsk radio för ett tag sedan. Fast vid det tillfället kände vi inte varann och vi har ännu kvar att träffas i riktiga livet. Hur som helst, idag skriver Simon på Infontology (som jag för övrigt också lärde känna över nätet innan vi träffades på riktigt) om en artikel om just anonymitet, där en av författarna är Brandtzaeg. Diskussionen handlar om huruvida det är en vettig slutsats att man inte bör vara anonym på nätet. Jag kan hålla med Simon om att det är lite märkligt att dra den slutsatsen av materialet som säger att man uppför sig bättre i miljöer där man vet vem de andra är och de andra alltså vet vem jag är. Det är ju inte grejen. Självklart vore internet en bättre plats om alla talade om vilka de var och kunde stå för allt de gör. Men då pratar vi fortfarande bara om välartade barn som har ett bra nätverk och som inte far illa i riktiga livet. För andra kan anonymiteten vara oerhört viktig. Ett barn som misshandlas hemma måste kunna skicka en anonym fråga till ett forum eller till Ungdomsmottagningen, det är alldeles självklart.

Jag är helt inne på Brandtzaegs linje om att anonymitet inte är något vi nödvändigtvis ska kräva av våra barn men jag tänker mer på om det verkligen är ett skydd för barn att vara anonyma på nätet. Idag vet vi att det inte finns stöd för de tidigare antaganden att den som lämnar ut personlig information på nätet är mer sårbar än andra. Mer om det i mina alla artiklar, jag återkommer när de finns att läsa.

Etiketter: , ,