Blev påmind i
Marias blogg att man ska egogoogla ibland. Maria påstår att om man bloggar om
Niklas Strömstedt så kommenterar han inlägget eftersom han ofta egogooglar. Det påståendet triggar en hel del tankar. Dels det här med skrönor och hur lätt det är att sprida dem. Det kanske inte har blivit lättare med internet eftersom det hela ändå handlar om att rätt personer ska få höra skrönan. Om en totalt ointresserad person får veta något är chansen liten att ryktet sprids vidare. Om jag får höra skvaller om Amitabh Bachchan kommer jag inte att bry mig tillräcklig för att berätta det för någon annan men jäklar i mig när jag fick höra ryktena om Tegelstens-Ted på 80-talet. Jag är säker på att jag har berättat det ryktet för
minst 10 personer som förmodligen tyckte det var lika intressant och förde det vidare. Så när det gäller rykten är det nog nätverkets densitet som är avgörande, typ att vi har samma intressen och fördomar, inte nätverkets spridning. Notera att detta som vanligt är fria fantasier, om än förankrade i relativt god kunskap om nätkulturer. Det finns förmodligen forskning om diffussion av tankar och idéer som täcker det här rätt bra men jag har inte läst nåt sånt.
En annan sak jag kom att tänka på är det här med riggade sökningar eller
googlebombning. Som att man ska skriva in Miserable Failure och den första träffen ska vara George Bush. Det funkar inte längre men det var kul när det var nytt eftersom det var lite som trolleritricks, man fattade inte hur det gick till men det var verkligen roligt och intressant. Idag kan man bildgoogla på ordet
guldram och om man dessutom väljer
stora bilder så dyker jag upp. Det är sant! Det var en av mina söner som skulle formge något och behövde en bild på en guldram och där sitter mamma, av alla människor på hela internet. Det finns förmodligen en mycket komplicerad förklaring som kanske även innefattar spår som just Joel har lämnat efter sig på nätet. Det är inte säkert att alla får samma resultat. Men självklart åker det in i CV:n att jag är ett av resultaten om man bildgooglar på
guldram.
Etiketter: google, Niklas Strömstedt, sökning