Surfa Lugnt

Surfa Lugnt är en kampanj för ökad personlig säkerhet för unga på nätet. Kampanjen har funnits i många år och initiativtagare är näringslivet som kan säger när man vill dölja det faktum att här ligger kommersiella intressen bakom. Då blir det lättare för myndigheter och andra att gå in med det samarbete företagen så desperat behöver. Man kan också kalla det samarbete så slipper man säga legitimering. I det här fallet kan jag inte se att det förhåller sig på något annat sätt, dock. Det är klart som korvspad att företag som Microsoft och Symantec behöver legitimisera sina produkter och vem gör det bättre än precis alla i Sverige som håller på med barns trygghet? Om drottningens projekt Childhood stöder filter och förbud, vem är jag att säga nej? Och imponeras man inte av kungligheter kan man alltid hitta Rädda Barnen, Friends och andra med högt tillitskapital, för att inte tala om Meiderådet och Barnombudsmannen. Så ska en slipsten dras.

Tittar vi på reklambladet Är du också säker på vad ditt barn gör på nätet? blir det ganska tydligt. En snabbanalys (knåpar på forskningsansökan för djupare sådan) visar att både bilden och rubriken används för att föra våra tankar till farligheter. Jag vet inte vad det retoriska greppet kallas när man beskriver en händelse och så ska alla förstå att man menar ett fenomen. Är du också säker på vad ditt barn gör på nätet? När jag läser det är det meningen att jag ska identifiera mig med de få föräldrar som faktiskt vet vad barn gör på nätet och jag ska förstå att det är mitt ansvar att hindra min dotter från att klä av sig framför kameran.

Bilden antar jag är tänkt att fungera så att vi ska tänka på allt farligt som kan hända om en tjej visar halva brösten på det där sättet. Det saknas en vettig genusanalys, till exempel om samhällets rädsla för att flickor ska ta kontrollen över sin sexualitet, sin kropp och hur de framställs. Som jag ser det måste vi vara försiktiga med att offra offren för en maktstruktur. Självklart är målet att både pojkar och flickor ska växa upp utan att bli exploaterade av kommersiella och kriminella krafter. Men det högt stående målet får inte försvara att vi förstärker en bild av flickor som offer eller skuldbelägger deras legitima ansträngningar att hitta en plats i livet som de kan leva med och som accepteras av omvärlden.

Rubriken är en ironisering över det texten sedan vill förmedla, nämligen att föräldrar har dålig koll på vad barnen gör på nätet. Ingen problematisering av den undersökning man refererar till. Inga funderingar kring vad som kan anses vara lämpligt att föräldrar har koll på. Det finns faktiskt en gräns bortom vilket det får anses vara sjukt att ha koll, liksom det finns en gräns för hur lite man bör veta om sina barn. Hur ligger den här frågan på den skalan? Det mesta är en gråzon av värderingar och kanske inte något som ingår i uppdragen för de inblandade i kampanjen.

För att sammanfatta: den allvarligaste kritiken mot denna kampanj är att den saknar genus- och åldersananlys - den är både sexistisk och åldersdiskriminerande. Dessutom inriktar den sig på att skrämma föräldrar vilket blir extra fult eftersom den även syftar till att sälja produkter.

Skulle någon till äventyrs mena att Surfa Lugnt inte syftar till att sälja produkter är detta en naiv inställning till kommersiella aktörer. Man måste fråga sig i vilka lägen ett samarbete med företag är ok och när det inte är det. Ändamålen får inte helga medlen. Precis som att jag väljer bort att tjäna pengar till barnens fotbollsklubb genom att sälja crack på skolgården måste seriösa aktörer välja bort att tjäna pengar till sin verksamhet genom att sälja Snake Oil.

Faran är inte över

Ibland inbillar jag mig att något har hänt sedan slutet av 90-talet. Jag tänker mig att det inte längre finns utrymme för handelsresande i skräck och att tiden har ryckt undan mattan för hemska powerpoints som basunerar ut hur illa det är ställt med ungdomen av idag. Förra veckan blev jag brutalt påmind om att faran inte är över. Jag var inbjuden att tala på Rädda Barnens utbildningsdag för lärare på Åland. Redan i förväg hade jag lite onda aningar och kände mig för en gångs skull lite nervös när jag planerade min föreläsning. Affischen som beskrev föreläsningen efter min utstrålade aningslöshet, dålig uppdatering och framförallt en trist syn på unga flickor. Jag inser att de kanske inte menar så men för mig ser det illa ut att stämpla Private Property på en ung tjej, kanske för att jag så tydligt ser att debatten ofta handlar om just det fast vi inte säger det rent ut. Nåväl, det var väl inte så farligt. Värre blev det när föreläsaren satte igång. En av de första saker som händer är att man till tonerna av One får se ett bildspel med närbilder på mördade människor och information om hur man själv kan hitta bilderna. Grymt våld och uppviglande påståenden till tonerna av vacker musik. Hur friskt är det? Hade jag vetat var jag befann mig rent geografiskt (jag har sjukt dåligt lokalsinne) hade jag lämnat lokalen direkt. Jag har jobbat med de här frågorna i över tio år och har aldrig sett såna bilder förut. Jag har koll på att de finns men ser inga skäl att sitta och surfa runt på de här platserna. Några av de här bilderna kan även vara olagliga att inneha och visa men det hela är kanske ett etiskt problem mer än juridiskt.

På vilket sätt skulle den här föreläsningen vara till nytta för barn och unga? Jag orkar inte ens dra allt som är fel med den här typen av framställningar, tror nog att det är allmängods idag. Eller trodde, för någonstans där ute sitter en grupp lärare och lyssnar till en föreläsare som förberett sin föreläsning genom att sitta på diskussionsforum, bildforum, obehaglighetsforum och annat som alla friska vuxna håller sig ifrån.

Det var svårt att hålla tårarna tillbaka när nästa bildspel kom igång. Britneys sköra röst i Everytime blev en outhärdlig fond till bilder från Snyggast där unga kvinnor visar urringningen i egentagna bilder. Jag satt och tänkte på hur de kämpar med självförtroende och självbild och sen kommer vuxna män och laddar ner bilderna och gör ett bildspel som sedan Rädda Barnen och If sprider bland lärare. Var är moralen i det?

Lite ironiskt blev det att de fältare som föreläste på morgonen visade en så kallad fjortisfilm, där de som har passerat fjortisstadiet sätter ihop filmer på lite yngre tonåringar till musik, för att håna dem. Och jag satt bara och tänkte på vad skillnaden är. Ålder var det enda jag kom på. Det är alltså ok att sätta ihop fjortisfilmer om man är en vuxen man men inte om man är i samma ålder som offren. Ska komma ihåg det.

Hade mer rätt än jag trodde...

Jag hatar naturligtvis att behöva säga vad var det jag sa men vad var det jag sa? Konstutställningen jag reagerade instinktivt emot härom dagen var värre än jag någonsin kunnat fantisera ihop. Idag kom ett pressmeddelande (som visserligen fastnade i mitt spamfilter...) som avslöjar att det är antivirusföretaget Norton som ligger bakom utställningen. Det är alltså inte bara en pinsam flirt med samtida medier utan en noggrant uträknad kampanj för att piska upp lite oro och få sälja mer. Fy och skäms! Det är väl inget fel att tjäna pengar och ingen är mer imponerad än jag när någon kommer på ett sätt att tjäna pengar på ingenting, det är både roligt och duktigt av dem. Problemet uppstår när de vill att folk ska vara rädda för att det ska få dem att köpa produkten. Då sänker man folks livskvalitet för sin egen vinning och det är djupt oetiskt.

Sen sitter jag här ensam framför datorn och tänker titta lite på kampanjen. Och ser ut som en fågelholk (kanske borde tagit en webcambild av hur jag såg ut) när de har illustrerat skurkarna med en slusk som bryter på ryska, antar jag att det ska vara. Längst upp på sidan finns fyra flikar: Explore digital dangers, Cybercrime is on the Rise, Could I be a Victim? och sist det förlösande What to do about it. Behöver jag tillägga att hela webbplatsen är svart som synden? Gammal klassist dramaturgi. Vidrigt!

Alla ska naturligtvis har virusskydd eller välja att arbeta med Mac, det är lika självklart som att använda kondom eller välja att leva i celibat. Man gör det för sin egen skull och för andras. Däremot föreslår jag att vi väljer andra tillverkare än de som sätter skräck i folk. Från och med nu bojkottar jag Norton och eventuellt några andra tillverkare.

Dumheten 1 - Förnuftet 0

Så vann Microsoft och Fair Play morgonens debatt i TV 4 (jag tror att inslaget läggs ut under dagen). Genom försåtliga tekniker, åtminstone Microsoft för jag tror inte att Fair Play är tillräckligt smarta ens för att använda retoriska knep. Men jäklar, vad Mircosoft kunde det! Jag får medieträna mig till nästa gång. Nu verkar det som om vi alla var överens om att Familjeinställningarna iallafall är ett verktyg bland många för föräldrar. Så jag får trösta mig här i bloggen genom att dra mina argument även om de inte kommer att läsas av nån som behöver omvändas.

Läs texten som kommer från Microsofts presentation av Vista:

I Windows Vista har du även tillgång till en detaljerad aktivitetsrapport som visar exakt vad dina barn har gjort med datorn, inklusive vilka spel de har spelat, vilka webbsidor de har besökt och vilka program de har använt.

Det de beskriver här är en familj i kris där det inte existerar något samtal mellan barn och vuxna. Där förtroendet inom familjen har rasat och föräldrarna känner maktlöshet. Den förälder som på allvar känner ett behov av att granska vad barnen har gjort vid datorn behöver söka professionell hjälp, att samtala med någon som kan styra in tankarna på ett bättre och mer konstruktivt sätt att vara förälder. Och det ansvaret kan man inte dumpa på ett datorprogram. Det är så dumt att jag saknar ord för det.

Jag tror att Microsoft har plockat in det här verktyget för att tysta vuxenkritiken. De har tagit den enkla vägen för att det ska se ut som om de tar sitt ansvar. Istället tar de utvecklingen bakåt flera år, vilket är riktigt illa. Men det kan vara ännu värre. Jag kanske har fel när jag tror att de försöker slippa kritik. De kan vara ännu mer cyniska än så och lansera familjeinställningarna för att tjäna pengar på folks oro på samma sätt som t ex Urkund har gjort. För den stora skillnaden mellan Microsoft och t ex Myspace som också lanserar en sån här grej är att Myspace försvarar sin verksamhet (unga som är ute på nätet) medan Microsoft lägger sig i ett område de inte behärskar och det utan att kolla med nån som kan.

Riskerna är stora att Sverige hamnar där många andra länder är när det gäller förhållandet till unga och nätet, vilket vore ett enormt slöseri. Alla de år vi har arbetat med respekt för unga kan gå till spillo om Microsoft med sin okunnighet får leda debatten. Och det fick de verkligen idag. De hänvisade till Medierådets undersökning för att rättfärdiga sitt beteende!

Nu måste fler röster höjas mot alla dessa tekniska lösningar på mänskliga problem! (Fast nu ringde snälla lillebror och sa att det inte alls var de dumma som vann tv-debatten. Skönt!)