Don't Bother Me Mom - I'm Learning

Marc Prensky (han med Digital Natives) gav 2006 ut det populärvetenskapliga verket Don't Bother Me Mom - I'm Learning. Ambitionen är att beskriva

How computer and video games are preparing your kids for 21st century success - and how you can help.

Det här är en viktig bok som kommer i rätt tid. Även om vi har haft debatten om spel och barn mycket länge och även om spelforskningen är etablerad så finns det mängder av myter och missuppfattningar som en sån här bok kan slå hål på. Min förhoppning är att boken kommer på svenska snabbt, men då översatt av någon som även kan översätta skrivkulturen. Prensky skriver nämligen på det där amerikanska sättet; pratigt och ordrikt, medan vi svenskar uppskattar mer korthuggen skogshuggarprosa där inte allt skrivs ut och helst inte mer än en gång. Halva boken skulle räcka, kan man säga.

Ett typiskt citat som visar Prenskys typ av klokhet och insikt:

One big advantage about dialoging with your kids about their technology and games is that it is a subject that is a lot more emotionally neutral for kids than many other areas in their lives, such as school and social relations.

Råd till vuxna 3

Även om jag har nämnt intervjun med danah boyd och Henry Jenkins redan så väljer jag att särskilt citera deras råd till vuxna. De är så bra!

1. Communication with your daughter or son is key. Build a trusting relationship through dialogue. It is important to talk with them about your concerns; it is even more important to listen to what they have to say about their online experiences and why these sites are such an important part of their interactions with their peers. You need to recognize that some unfamiliar experiences look scarier from the outside than they are. Take time to understand what you are seeing and what it means to participants.

2. Create an account to understand how the site works, but not to stalk your kids. They need room to explore, but if you are familiar with the media and technology that they consume, you can provide valuable guidance and suggestions. Surveillance, while possible, damages a trusting parent/child relationship.

3. Ask your kids how they choose to represent themselves and why. Use MySpace as a resource to start a conversation about contemporary fashion, ideals, and media images.

4. Talk about private/ public issues with your kids. Help them to understand the consequences of making certain information publicly accessible. Get them to think through all of the possible audiences who might come into contact with their online information. Teens often imagine MySpace as a youth-only world. It isn't and they need to consider what the consequences would be if their grandparents, their teachers, admissions officers or a future employer read what they said about themselves. Helping your children learn how to negotiate such public environments is a great educational opportunity.

5. Talk through what kids should do if they receive unwanted attention online or if they find themselves the victims of cyberbullying. A growing number of sites provide useful information about how to confront such problems, including Net Family News , NetSmartz and SafeTeens. The “Safety Tips” section of MySpace also provides information for both parents and teens, including MySpace policies.

(c) danah boyd & Henry Jenkins: http://www.danah.org/papers/MySpaceDOPA.html

danah boyd och Henry Jenkins diskuterar

MIT Tech Talk publicerar en intervju med doktorand danah boyd och professor Henry Jenkins om Myspace och DOPA. DOPA - Deleting Online Predators Act (pdf-fil) - är ett lagförslag om filtrering av datorer i skolan. Alltså inte en lag som vill stoppa filtreringen utan en som tydligen är riktad mot just Myspace så att unga inte ska ha tillgång till webbplatsen från skolans datorer. En kortversion av intervjun finns här, men jag rekommenderar alla att läsa hela istället.

Massor av goda formuleringar. Om öppenheten, t ex:

In some cases, teens and adults have developed different notions of privacy: young people feel more comfortable sharing aspects of their lives (for example, their sexual identities) that previous generations would have kept secret.

Och om att saker kommer upp till ytan:

Much of the controversy has come not as a result of anything new that MySpace and the other social software sites contribute to teen culture but simply from the fact that adults can no longer hide their eyes to aspects of youth culture in America that have been there all along.

Och jag inser att jag borde ha läst både boyd och Jenkins innan jag skrev artikel 4, men jag ska ta igen det nu genast. Står i kö för Jenkins bok Convergence Culture, men jag kanske måste köpa den istället.

Råd till vuxna 2

1. Respektera ungas rätt till integritet. Placera datorn så att de kan sitta ostört, gärna med skärmen vänd från dörröppningen. Då behöver inte den som sitter vid datorn känna sig osäker och fundera på vad som syns och inte syns på skärmen.
2. Prata om internet. Fråga om vad de gör, be dem visa något kul och något mindre kul. Ställ dumma frågor och visa dig okunnig men respektera att de kanske inte alltid vill svara på hurtiga frågor som ”vad har du gjort på nätet idag?” De unga du har omkring dig är din bästa och tillförlitligaste informationskälla, långt pålitligare än media.
3. Håll dig lugn. När du får höra något oroande är det av yttersta vikt att du inte överreagerar. Du får kanske bara en chans att reagera på ett vettigt sätt. Om du reagerar för starkt kanske du aldrig mer får förtroendet att höra om något otrevligt som den unga har råkat ut för.
4. Var intresserad men känn inte tvånget att bli en vuxen på nätet om det inte är din grej. Man måste inte hänga på Lunarstorm för att vara en god vuxen idag. Man kan prata med de unga om deras vanor istället. Däremot hjälper det att vara orienterad. Läs tidningar om datorer och spel, eller prenumerera på nyhetsmail.
5. Det är du som är vuxen. Det betyder att du ska sätta rimliga gränser, t ex när det gäller tidsanvändningen. En rimlig regel är att datorn ska vara avstängd en timme innan den unga förväntas sova för att hjärnan ska hinna varva ner. En orimlig regel är att vuxna alltid har rätt att avbryta datoranvändningen, eftersom det är svårt att bedöma om du kommer in mitt i en match eller ett samtal.
6. Tänk på kroppen. Unga får ofta avlagd datorutrustning och ofta är den avlagd för att den är undermålig. Det är vettigare att de yngsta alltid har den bästa utrustningen eftersom deras kroppar växer. Skaffa en bra stol som går att höja och sänka, en mus utan kula, lågstrålande skärm, tangentbord med scrollhjul. Om man inte har råd, satsa på mus och tangentbord för några hundralappar och ställ in höjden på stolen med kuddar eller telefonkataloger. En gammal skärm (utan TCO-märkning, om den flimrar eller visar konstiga färger) bör man dock lämna till återvinningen i alla lägen. Vuxna klarar sig med en stol som är inställd på en höjd och vi sitter inte lika länge så vi kan nöja oss med den sämre utrustningen. Inför en regel för alla åldrar att man avbryter minst en gång i timmen för att göra något annat; hoppa i studsmattan, göra en kopp kaffe, gå på toa, lägga sig på golvet – vad som helst för att bryta det monotona datorsittandet.
7. Var orättvis. Varje barn har rätt att bedömas utifrån sin unika situation och inte utifrån fastlagda regler. Det ena barnet mår bra av att någon avbryter datoranvändandet ofta medan ett annat har hittat sin plats i livet och ska tillåtas sitta mer. Rättvisa är inte att behandla alla lika, rättvisa är att titta ett barn i ögonen och se hur det mår. Och därefter våga agera vuxet utifrån vad man ser. Lita inte blint på råd från andra. Det gäller naturligtvis även ovanstående sex punkter, dock inte denna sista :-)

Det här är mina professionella och privata råd. Anledningen till att ni ska lyssna på mina råd är att jag har arbetat som lärare på högstadiet och gymnasiet i flera år, nästan skrivit klart en doktorsavhandling om unga och nätet samt att jag och min man har fyra barn och en ungdomsgård (som en av barnens kusiner uttryckte saken).

Nu finns råden som pdf att ladda ner från www.kulturer.net.

Råd till vuxna 1

Jag förstår att det är många föräldrar och nära-barn-professionella som känner sig osäkra och maktlösa när de funderar på unga och nätet. Det kan ibland kännas som om de unga befinner sig i en helt annan värld än vi själva och vi har svårt att hitta vägar in till samtal, både med de unga och med varandra. För att kunna prata om det här krävs att vi erkänner oss okunniga och maktlösa och det sitter ofta långt inne. Jag har alltså stor förståelse för en viss osäkerhet från vuxnas sida. Däremot kan jag inte stilltigande se på när vi idiotförklarar både barnen och oss själva så snart ungas nätanvändning kommer på tal. Senast förra veckan i vår lokaltidning VK. De skrev om unga som beställer droger över nätet och avslutar artikeln med att fråga en person som arbetar mot narkotikabruk i samhället:

Den senaste tiden har fem svenska ungdomar dött sedan de använt ett annat läkemedel, som är ett morfinliknande preparat. Lena Larssons råd till föräldrar är att inte förse barn och ungdomar med egna datorer.

-Ställ datorn mitt i vardagsrummet så ni ser vad de tittar på, säger Lena Larsson.

Det kan inte vara så att både citerade Larsson och reportern på allvar tror att de äntligen kan publicera lösningen på drogproblemen i samhället. Det kan inte vara så att någon tror att strypt eller kontrollerad tillgång till internet hindrar barn från att börja med droger. Självklart inte. Istället är detta ett exempel på slarvigt tänkta tankar. Det här är precis samma dumma idé som han som letar efter sina nycklar under gatlyset, inte för att han tappade dem där utan för att det är ljust där. Exakt samma sak!

I vuxnas ansvar för barn ingår lika delar ansvar att kontrollera vad barnen gör och att respektera dem som självständiga, tänkande individer. Ovanstående råd tar bara hänsyn till den första delen och motverkar den andra. Att i vår oro för barnen ta ett steg bakåt i utvecklingen av vårt förhållande till barns rättigheter är inte ok, hur orolig man än är. I en akut situation där man har fog för att misstänka sitt barn är det självklart andra metoder som gäller, men att dela ut detta som allmänt råd till föräldrar gränsar till uppvigling. Vi behöver inte fler vuxna som i panik ställer datorskärmen där de kan se den eller som sitter och surfar med sina barn. Vi behöver fler vuxna som törs titta sitt barn i ögonen och möta den smärta som eventuellt finns där. Vi behöver fler vuxna som lyssnar när barn vill prata och orkar höra vad de har att säga. Vi behöver fler vuxna som agerar i riktiga livet. Och de råd kring datoranvändning som haglar över oss nu är i direkt konflikt med detta.

Dataspel - inte bara av ondo...

Blev intervjuad av SvD Näringsliv förra veckan och det resulterade i en liten rad. Den text jag fick för genomläsning i förväg var dock lite längre, så det kanske ser annorlunda ut i pappersversionen. Den här texten kom inte med:

Hon har dessutom märkt att det som vuxna ser som problem med barnens surfande och datorspelande sällan är sådant som de unga själva ser som problem. Ett populärt råd till föräldrar är att sitta med när ens barn surfar på internet. För att förstå och kunna styra vilka sajter som besöks. – Det är bland det dummaste jag hört. Det är bättre att ägna den tiden till att prata med sina barn. En del mår bra av att sitta i timmar vid datorn, andra behöver en knuff ut i den riktiga världen för att lära sig att skaffa kompisar. Och det är bara vi vuxna som kan avgöra vilka barn som behöver vad, säger Elza Dunkels.