ASSA och sanningen

Den stora skandalen med ASSAs lås avhandlades i Uppdrag granskning i Svt igår. Jag föreläste på en ort just den morgon då lokalpressen hade gått ut med nyheten och en i publiken tog upp frågan, eftersom den är lite kopplad till nätet. Det är nämligen på Youtube som instruktionsfilmen Så får du upp ett säkerhetslås på 10 sekunder har spridits. Den som frågade sa att det inte var så kul att gå till jobbet den morgonen och det blev en mycket intressant diskussion efter det. För hon satte fingret på exakt det som är kärnan: vi vill inte veta. Vi tycker på allvar att livet var bättre innan vi fick veta att de flesta villor står vidöppna och att det bara är att gå in och ta det man vill ha. När man får tänka efter en stund inser man att det självklart är tvärtom. Vi borde vara tacksamma och glada för att vi fått veta vad som hotar oss. Och jag tyckte att ASSAs VD skötte det bra i tv-intervjun. Han förklarade att de försöker ligga steget före skurkarna men att de nu fått lära sig hur de måste utveckla sitt lås ytterligare.

Det finns inget klokt att säga

Fick en fråga från Annette om jag kunde säga något klokt om massakern i Finland. Egentligen finns inget klokt att säga mer än det som t ex Simon Lindgren skrev igår. Det är för övrigt väldigt tyst i de bloggar jag bevakar om denna senaste massaker. Kanske för att hela historien andas något annat än V-Tech och Jokela där våra fördomar om särlingen som till slut tappar greppet fick näring. Jag ägnar mig dessutom aldrig någonsin åt att genomsöka nätet efter obehaglig information av något slag, jag har andra metoder för att söka kunskap om detta, metoder som inte innebär att jag dagtingar med mina värderingar. Så jag kan inte kommentera det enskilda fallet, helt enkelt för att jag inte kan tillräckligt mycket om det och inte ser det som min roll att veta mer än så. Däremot är jag intresserad av att vi för debatten på en annan nivå än den rent privata och enskilda. Jag skulle vilja att vi diskuterar hur uppväxtförhållanden påverkar oss, hur skolan kan bli ett helvete på jorden för vissa, hur maktlöshet kan framkalla psykisk ohälsa, hur vi vuxna blundar för det obehagliga, hur pennalism fungerar (och då menar jag inte det som kallades kamratuppfostran utan vuxna som inte klarar av att barnen har det bättre än de själva hade, jfr Bauerlein - lyssna på vad han egentligen säger!). Och dessutom, en sak som jag retat mig på de senaste veckorna - vår nordiska vapenkultur. Det blir så uppenbart i älgjaktstider i Norrland eftersom lokaltidningen fylls av jaktreportage på lika många sidor som sport, dvs fem gånger så många som kultur och nöje. Det är en fullständigt icke ifrågasatt kultur där det ses som gulligt att små barn skolas in i vapenhantering. Vi är rätt bra på att kritisera självförsvarsargumenten för att äga vapen i USA, med all rätt, men döda-kulturen i våra egna skogar går rätt fri från granskning.

Det finns många och komplexa orsaker till att en ung människa väljer att avrätta medmänniskor och därefter ta sitt liv. En bidragande orsak kan även vara att han haft tillgång till internet och vuxit upp med våldsfilmer, jag vill inte att vi ska lägga locket på när det gäller sådant. Men att reducera en människas svåra lidande till något så enkelt som följden av att han tittat på film eller använt internet är skamligt både för den som uttalar det och alla dem som drabbats. Om något, borde vi välkomna den öppenhet och tydlighet som Youtube skapat i den här frågan. Vi borde vara tacksamma för att vi kan se det otäcka, se hur fruktansvärt dåligt mördaren mådde veckorna innan han dödade och dog. Det kan hjälpa oss att avslöja allvarliga mänskliga problem, enbart genom att vi får sym på dem. För var vill vi ha vår fiende? Där vi kan se och bekämpa honom, så klart.

Youtube Moment vecka 33

Det här tipset fick jag från Peter Alsbjer och jag är så tacksam för det. Vilken underbar föreläsning och vilken underbar lärare! Det är mannen bakom Web 2.0-filmen som slog universitetsvärlden med ett järnrör. Tänk om universiteten var proppfulla av såna lärare... Bilden ovan sammanfattar det jag skriver om just nu.

Och LisaNova är min nya idol. Supersmart! Varför motarbeta saker med gamla, mossiga metoder? Jag gillar också citatet från Lawrence Lessig:

We can't kill... only criminalise, we can't stop... only drive under ground, we can't make our kids passive again, we can only make them "pirates". And in a democracy we ought to be able to do better.

Ett äkta Youtube Moment, som Peter uttryckte det.

Truetube

Truetube är en brittisk webbplats som använder sig av filmer för att diskutera värdegrundsfrågor. Här kan unga skapa egen filmer om svåra frågor som abort, dödsstraff och utseende. Man kan redigera filmerna direkt i ett webbgränssnitt vilket möjliggör för fler att kunna bidra. Tyvärr är det inte uppbyggt som Youtube, t ex, där man kan länka direkt till filmerna. Kanske dags för en svensk version? Vi har ju nystartade Teacher on demand som är en svensk variat av Teachertube men Truetube är inriktad på värdegrundsfrågor och jag tror inte att vi har nån sån i Sverige. Egentligen skulle man kunna ta explosionen av olika -tubes som ett bevis på deras enorma potential; det skulle förmodligen inte finnas så många olika -tubes om det inte var bra. Eller var det att förenkla det hela?

Hittat i Myndigheten för skolutvecklings nyhetsbrev.

Drottning på Youtube

Motvilligt måste jag medge att de här var lite charmigt. Kungahus är rätt svåra att ta på allvar men inledningen på den brittiska monarkens jultal till folket var faktiskt väldigt bra. Tydligen var hon rätt tidigt ute med tv-tal också och nu med Youtube, även om det inte kan räknas som extremt tidigt att lägga ut något i december 2007. Sen blir det väldigt underhållande att höra den overkliga kungliga dialekten och se den osannolika designen på klänningen. En av världens mest förmögna människor borde väl kunna anställa en anständig stylist, eller hur?

Frigörande teknikanvändning

Nu duggar rapporterna tätt om länder som förbjuder eller funderar på att förbjuda våldsfilmer på Youtube och liknande. Här är det viktigt att röster höjs för att vi ska sansa oss. Precis som med allt annat; t ex diskussionen om mobbade lärare på nätet... Vi kan inte kosta på oss att prata om enskilda fall i den övergripande debatten. Det räcker att slå fast att enskilda övergrepp alltid är förkastliga men att dom enskilda fallen måste hanteras just enskilt med de etiska och juridiska medel som finns till vårt förfogande. Men när vi diskuterar helheten måste vi ta ett steg bakåt för att se hela huset och inte bara den enskilda byggstenen. Hur ska ett förbud kunna skilja mellan happyslapping och aktivister som filmar polisövergrepp? Och även om vi skulle lyckas med det hur ska ett förbud kunna skilja mellan happyslapping och ett barn som dokumenterar misshandel hon utsätts för i hemmet? Vi kan inte tillåta att lagen skyddar dom som har det bra i samhället och samtidigt offra dom mest utsatta grupperna. Frigörande tekniker, oavsett om dom är tekniska eller inte, kan missbrukas och kommer alltid att missbrukas. Kanske inte minst av sådana som tjänar mest på processen. Vi kan se det i frigjorda länder, t ex, att friheten flippar över i sin motsats alldeles i början. Det är nåt vi får leva med, för det är inte så att ett offer måste uppföra sig på ett visst sätt för att få räknas som ett offer. Du måste inte vara en snäll och tapper invandrare, kvinna eller misshandlad. Men det är svåra frågor, det här. Vi matas med just den bilden av offret som helt ren och därmed förtjänt av upprättelsen. Vilket ju är kvalificerad strunt om man funderar lite till. Jag kan vara hur jävla trist och bitter som helst - jag har ändå samma rättigheter som alla andra, både etiskt och juridiskt. Och som ytterligare ett medel att trygga dessa rättigheter bör yttrandefriheten försvaras med alla medel. Även den som sker via internet.

Kreativitet belönas?

Picturephoning berättar att Youtube har planer på att dela reklaminkomsterna med folk som lägger ut material som de har upphovsrätten till. Jag gillar sånt här; när man kan generera kapital från i princip ingenting. Eller iallafall inget som går att ta på.