Category Archives: Åldersverifiering

Filter blir inte en bättre idé för att man upprepar kravet

Pearson Scott Foresman, Public domain, via Wikimedia Commons

De politiker som krävde porrfilter fick ge en replik på vår replik, som jag berättade om tidigare. Jag kommer inte att försöka få in någon svar men jag kan inte riktigt släppa deras ohederlighet så jag skriver några rader här istället.

Deras text har fått rubriken Porrfiltren blir hela tiden bättre – ge upp ert motstånd, vilket inte behöver vara deras egen formulering, så jag förbigår den helt, även om den sammanfattar deras argument rätt bra. De säger i princip: lägg av nu, vi vet bäst. Inget mer. De bemöter inte våra argument över huvud taget, utan staplar floskler på varandra. Här är några exempel. Citat från deras text och min kommentar under varje citat.

… webbfilter är ett ”reason to speak”…

Det står så, med citattecken och allt! Vem de citerar är okänt och vad det ska betyda likaså. För dessa politiker räcker det alltså att påstå något och sen är det så?

Vi instämmer i vikten av kunskapsbaserade, reflekterande och icke-skambeläggande samtal i sexualundervisningen. Det är något vi arbetar för politiskt och vi gläds över regeringens beslut nyligen, där bland annat porrkritik och samtycke förs in i skolans sexualundervisning.

Ja, förutom då att “porrkritik” inte nämns i pressmeddelandet. Men ni kanske har information som inte har publicerats? För jag hoppas verkligen inte att ni likställer “Eleverna ska även ges möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till hur relationer och sexualitet framställs i olika medier och sammanhang, bland annat i pornografi” med “porrkritik”, för isåfall blir jag mörkrädd på riktigt.

Filtren blir hela tiden bättre och de är här för att stanna. 

Källa på det, tack! (Kuriosa: Lite senare i samma stycke ger de textens enda referens; Porrfri barndom, som definitivt inte är några experter, varken vad gäller filter eller unga och pornografi, utan mer kan liknas vid nån typ av moraliska entreprenörer.) Jag menar inte att en debattext måste ha referenser, men påståenden som går emot all forskning borde ha en rudimentär källhänvisning.

Även om Dunkels säger att vi har ”bristande digital kompetens” samt är ”teknikoptimister” är det väl magstarkt att hävda detsamma om de 200 kommuner som använder webbfilter…

Ja, jag säger det därför att ert agerande är själva definitionen på bristande digital kompetens, dvs ni saknar kunskaper om teknikens möjligheter och begränsningar samt sociala och pedagogiska aspekter av teknikanvändning. Teknikoptimism är att överskatta teknikens möjligheter och sätta alltför stor tilltro till att t ex mänskliga och pedagogiska problem kan lösas med hjälp av teknik. Era krav ganska exakt.

Däremot tror jag inte att de 200 kommunerna lider av samma åkomma, där handlar det nog mer om att det är svårt att stå emot trycket från skickliga lobbyister som vet hur man engagerar vårdnadshavare att gå ens ärenden. Beslutsfattare i skolor och kommuner är redan hårt trängda tidsmässigt och ekonomiskt och det utnyttjas skamlöst av lobbyister.

Det vore betydligt mer konstruktivt om de engagerade sig i att säkerställa att de filterlösningar som nu kommer, blir så bra och träffsäkra som möjligt. För våra barn och ungdomars bästa.

Fast det är inte vårt ansvar att uppfylla era fantasier. Som vi skrev i vår replik: det ni kräver existerar inte. Det är en fantasiprodukt. Jag förstår hur den fantasin har uppstått och jag skulle ställa mig i första ledet tillsammans med er om det verkligen existerade ett enkelt sätt att skydda barn och unga från all skit som finns på och utanför nätet. Det vore underbart! Men nu är det så att det inte finns någon sådan lösning, lika lite som det finns drakar och enhörningar och jag är ledsen att behöva vara den som berättar detta för er.

Eller nej, det är jag inte förresten. Jag är inte ett dugg ledsen att vara den som kritiserar er. Jag tycker att ni är oansvariga, både genom att ni driver frågan om filter, genom att ni svarar på våra argument med goddag yxskaft och att ni plockar ut mig och nämner mig vid namn. Det är oförskämt mot mina medförfattare, som är de som har kunskaper i det som borde vara sakfrågan: barns och ungas relationer till sex och porr. Jag har bara bidragit med kunskap om det som borde ha avfärdats för länge sedan: idén om att det skulle gå att filtrera bort oönskat innehåll och samtidigt skydda barn och unga och deras rättigheter.

Men det är också så att ni genom att plocka ut just mig och nämna mig vid namn upprepade gånger pekar ut mig som fienden i en redan mycket infekterad debatt. Genom denna lilla manöver utsätter mig för hatsvansen. Jag tror inte att ni menar att göra det, jag tror helt enkelt inte att ni är insatta i frågan tillräckligt mycket. Vilket inte gör det ett dugg bättre.

Som politiker, som dessutom spelar barnkortet i båda era texter, borde ni ha högre krav än så på er själva.

Panelsamtal om porrfilter

Edit: Mina vanligaste frågor om porrfilter har en vänlig själ lagt upp på en sajt som heter Porrfri barndom, som jag länkar till för att öka synligheten.

Licensierat under CC BY

I programmet för Almedalen 2019 fanns det flera seminarier som tog upp ungas nätanvändning och skolans digitalisering. De flesta ur ett riskperspektiv, inte minst togs innehållsfilter upp som en tänkbar lösning. På måndagen hade jag ett mingel där vi var flera med kunskaper om dessa frågor och vi kom ofrånkomligen in på det skeva utbudet. Tillsammans började vi planera för att arrangera ett eget seminarium, utanför det officiella programmet. När nu Almedalen är tänkt som en arena för demokrati, borde vi bidra med våra kunskaper! Under några intensiva dagar planerade vi, dag som natt, sökte lokal, diskuterade upplägg, värvade paneldeltagare som kunde belysa ämnet ur sina respektive perspektiv. Panelen består av Karin Nygårds, Brit Stakston, Myra Åhbeck Öhrman, Ängla Eklund, Katarina Stensson, Hans Olsson, och Elza Dunkels. Filmad av Richard Gatarski, WeStreamU.

Tanken var alltså inte att ha en debatt, utan att låta experterna tala till punkt. Vi tycker att det saknas ett perspektiv i den intensiva debatten om filter i skola och förskola, nämligen vad forskning och beprövad erfarenhet säger om hur filter fungerar och om det ger ett skydd. Vi är överens med filterförespråkarna om att det finns innehåll på nätet som är oönskat och i många fall skadligt för barn att ta del av, så det var inte något vi diskuterade. Vårt samtal ville istället besvara frågan om innehållsfilter över huvud taget fungerar som ett skydd mot oönskat innehåll på nätet.

Vi vill tacka alla som kom och lyssnade, alla som följde samtalet via Facebook, Richard Gatarski och WeStreamU som ställde upp och både streamade och filmade under vansinniga väderförhållanden och Humanisterna som lånade ut sitt tält och sin ljudutrustning till oss.

Du kan se filmen eller lyssna på samtalet som podcast. Båda kan laddas ner och bäddas in om du vill lägga upp dem i din egen kanal. Båda verken är licensierade under CC BY – välkommen att använda!

Om du vill ladda ner ljudfilen finns den även som podcast.

Mina vanligaste frågor om porrfilter har en vänlig själv lagt upp på en sajt som heter Porrfri barndom, som jag länkar till för att öka synligheten.

Mediebevakning av seminariet

The World News: Medborgarförslaget visar hur porrdebatten präglas av ovetenskap och unken moralism

Blank Spot: Är innehållsfilter rätt väg att bekämpa porr?

Åldersverifieringen i Storbritannien

Edit: Mina vanligaste frågor om porrfilter har en vänlig själ lagt upp på en sajt som heter Porrfri barndom, som jag länkar till för att öka synligheten.

Så här beskriver AgeID själva hur det ska gå till.

Lite frågor och svar som inte hanns med i sin helhet i P4 Extra den 8 maj 2019:

– Vad innebär det här nya porrfiltret som man ska införa i Storbritannien?

Alla måste verifiera att de är över 18. Det kommer att kunna göras på lite olika sätt, bl a genom att använda AgeID, ungefär som vårt BankID men inte lika officiellt eftersom Storbritannien har valt att låta alla som vill erbjuda en lösning. Wired har gjort en genomgång av de största aktörerna.

– Och det här ska alltså skydda barn på nätet. Kommer det göra det?

Nej tyvärr. Jag önskar, som alla andra, att det fanns ett sätt att ta bort det som är oönskat och bara ha kvar allt som är bra med nätet. Men låter sig helt enkelt inte göras. Det viktigaste skälet är att det inte går att definiera oönskat innehåll i allmänhet, inte ens om man enbart fokuserar enbart på pornografi. Och man måste ju definiera för att kunna skilja det ena från det andra.

Problemet är att den analys man gjort av problemet kommer från analoga medier. Där var det ju så att vuxna kunde styra rätt mycket vad barn skulle kunna se. Om vi ska ha fungerande lösningar måste analysen av problemet baseras på den verkligheten vi har idag. 

– Så vad kan den här typen av filter istället få för effekt? Förvärra?

Ja, forskning om den här typen av tekniska lösningar visar entydigt att 1) de inte tar bort allt de är tänkta att ta bort och 2) att vuxna tenderar att släppa frågan lite, en teknisk lösning ger ofta en falsk känsla av säkerhet för de vuxna medan de alltså inte skyddar de unga. 

Sen måste alla offentliga kostnader ställas mot nyttan. Det betyder att allt som ska införas t ex i skolan måste vara forskningsförankrat och detta har alltså inget som helst stöd i forskning. 

– Den största porrsajten har 92 miljoner besökare – varje dag (och det är alltså bara EN sajt) Storbritannien står, efter USA, för den största delen av trafiken. Det är rätt många människor som kommer behöva lämna ut sina uppgifter till de här sajterna. Är det säkert?

Nej, det är ytterligare en kritik mot åldersverifiering. Den ska alltså skötas av kommersiella aktörer, utan insyn från myndigheter. Vad gör de med alla dessa data? Här skriver The Guardian om problemet. Personligen tycker jag inte att detta är det mest upprörande, eftersom de flesta av oss redan lämnar ut extremt mycket personlig data till vilka aktörer som helst. Det som oroar mig mer är att en stat fattar ett beslut 1) på så lösa grunder och 2) sedan lämnar implementeringen till kommersiella aktörer. Och det övergår mitt förstånd att inte fler oroat sig över att PornHub har stöttat den brittiska kampanjen för åldersverifiering. Hur är det möjligt att detta kunde passera obemärkt? Om de största aktörerna på porrmarknaden hade använt sina ekonomiska muskler till att motarbeta förslaget, hade det varit helt logiskt. Att de istället har stöttat förslaget skaver rejält och gör att vi borde fundera på vilka som stöttar dessa förslag, varför de stöttar och varifrån pengarna till alla kampanjer kommer.

– Men om den här typen av filter inte uppfyller syftet, att göra nätet säkrare för barn. Vad gör det?

Det handlar i korthet om att ge barn verktyg att hantera den här miljön, alltså verkligheten. Där det finns oönskat innehåll som de måste lära sig undvika. 

Lika viktigt är det att barn som ändå råkar på innehåll som de inte mår bra av vågar berätta det för nån vuxen. Att få prata om det som hänt är ett sätt att reparera skadan. Därför är det extra olyckligt att vi har den här emotionella debatten om främst pornografi eftersom det framstår som om unga kan skadas för livet. Det minskar chansen att barn vågar berätta om sina funderingar eller om de sett något de inte mådde bra av, och då lämnar vi dem ensamma med frågan. Redan idag är det bara hälften av alla barn och unga som har pratat med nån vuxen om porr. Risken är alltså stor att det blir ännu värre nu.

Ibland handlar kritiken mot dessa tekniska lösningar om att det är lätt att ta sig förbi sådana spärrar. Så snart elever börjar kunna lite om datorer, är det inga problem att lära sig kringgå både filter och ålderskrav, t ex genom att använda sig av ett VPN. Men det är inte egentligen ett vettigt argument emot filter eller åldersverifiering. Dessa lösningar är förmodligen främst tänkta att skydda yngre, inte att till varje pris hindra alla från att komma åt pornografi. Och i teorin är det en bra tanke. Ingen vill ju att barn ska utsättas för pornografi. Huvudproblemet är dock att varken filter eller åldersverifiering faktiskt tar bort pornografi, utan bara en bråkdel av den.

Så här tycker jag att man ska tänka, oavsett om man har en professionell eller privat relation till de barn man oroar sig för: Kommer barnen att kunna skyddas från detta för alltid? Svaret är såklart nej, förr eller senare kommer de att använda en mobiltelefon eller sitta vid en dator utan filter. Det betyder att de måste få andra typer av stöd för att vara skyddade på riktigt. Barn i förskoleåldern behöver kunniga vuxna omkring sig, som inte låter dem klicka runt på plattor och som även berättar om det, inte bara låser skärmen till en app och sen är det klart.

Alla barn behöver

  1. utifrån sin ålder och mognad, få stöd i att utveckla strategier att undvika det de inte mår bra av och ändå hitta sådant de behöver hitta, och
  2. ständigt bli påminda om att de inte är ensamma, att de får och bör komma till vuxna med alla typer av frågor.

Vuxna behöver

  1. ha verklig kunskap om barns villkor idag, så att lösningarna på de problem som uppstår i barnens liv inte baseras på hur saker förhöll sig i den egna uppväxten, och
  2. modet att se och höra vad barn egentligen säger så att de kan se ett barn i ögonen och agera på det de ser. Och det innebär att släppa den snuttefilt som filter och åldersverifiering är och börja jobba med de svåra men verkliga frågorna.

Mer läsning

Porrfilter, ja tack! Här finns även länkar till forskningen jag refererar till ovan.

Debatt: Största problemet med porrfilter är att de inte fungerar

Bloggpost från 2017: En skola fri från porr

Avsnitt 2 i säsong 4 av Black Mirror: Arkangel.