Category Archives: #blogg100

Målgång

Här sitter jag i solen med en espresso och skriver på ett av alla mina skrivprojekt. Under sommaren kommer jag att droppa några av ämnena här i bloggen.

Igår gick jag i mål i utmaningen Blogg 100, initierad av Fredrik Wass. 100 blogginlägg på 100 dagar, utan uppehåll. Ett år tidigare har jag klarat det och två år har jag brutit nån gång i april. Det är svårt att hålla igång och jag ångrade flera gånger att jag valde just bloggen och inte Instagram. Tiderna har ändrats och bloggen börjar kännas lite otymplig. Men mitt mål är uppfyllt. Jag ville skriva om allt som hamnat i en ständigt växande hög; publikationer, tips på bra litteratur, coola människor jag träffat, viktiga debatter och så vidare. Eftersom jag är min egen pressavdelning (hoppas dock att det ska ändras snart) måste jag ju göra allt sånt själv och det tar rätt mycket tid.

Trots att jag alltså har bloggat 100 dagar i sträck hann jag inte med allt. Så under sommaren kommer det lite spridda skurar. Här i bloggen när det krävs längre texter, på Instagram, Facebook och Twitter när det går att klara sig med kortare inlägg. Följ mig gärna under sommaren!

 

Linnéa Claeson får FN-pris

I morse tillkännagavs att Linnéa Claeson aka @assholesonline får svenska FN-förbundets pris för sitt arbete för mänskliga rättigheter. En sån fantastiskt rimlig vinnare! Det är ett mycket informerat och samtida val av juryn, som visar att patriarkatets tid är över. Eller som Linnéa själv postade härom dagen: De försökte begrava oss, de visste inte att vi var frön. Heja Linnéa för ditt oförtrutna arbete och heja svenska FN-kommittén för att ni uppmärksammar henne!

Linnéa berättar om det på Instagram. Så här lyder motiveringen:

Linnéa Claeson har med mod reagerat och agerat öppet mot hot och kränkningar på nätet, och därigenom synliggjort en skrämmande verklighet som många möter. Linnéa har, genom ett engagemang som spridit sig som ringar på vattnet i breda folklager, bemött sexuella trakasserier med en blandning av humor och allvar. Linnéa lyfter också på ett förtjänstfullt sätt fram dessa viktiga frågor i traditionella medier.

 

Mitt uppkopplade barn

Karin Nygårds och jag peppar inför inspelningen.

Nu sänds äntligen Mitt uppkopplade barn, ett UR-program som vi spelade in 1 december. Programmet sänds den 14 juni kl 22.00 i SVT1 med repris dagen efter kl 12.15 och en ännu repris veckan efter tisdagen den 20:e kl 11.50. Förutom Karin Nygårds och jag själv medverkar Kristina AlexandersonJack Werner, Josef Sahlin och hans elever Fabian och Linnea. Och Natanael Derwinger är programledare.

Om jag minns rätt var syftet med programmet att komma på exakt hur länge barn bör ha skärmtid per dag, beroende på ålder såklart. Ni vill inte missa detta!

 

Barnfilmfestival i Tromsø

TROMSØ, 20120905: Stumfilmfestival 2012.
Foto: Ingun A. Mæhlum

Imorgon åker jag till Tromsø för att föreläsa på Verdens Beste – Tromsøs barnfilmfestival. Jag kommer att prata om unga och nätet under seminariet Slik barn ser det! och självklart blir det unboxing for kids som får vara temat. Och (även detta som vanligt) tänkte jag belysa fenomenet ur tre perspektiv; tekniksyn, barnsyn och moralism.

Det är lite kul att detta är den andra filmfestivalen jag pratar på, trots att jag inte på något sätt är filmvetare. Den första var BUFF i våras och höst blir det ännu en, Nordic Kids Media Festival. Det kanske är dags att nån forskare som faktiskt är filmvetare tar tag i barns kultur på nätet så det blir ordentligt gjort 🙂 Tills dess får ni klara er med mina maktanalyser.

 

Alternativa flashar

I förra inlägget berättade jag om Emma Frans men glömde nämna det nya twitterkonto hon startat: @altflashar där hon lyfter fram nyheter som oftast försvinner i bruset. Följ! Läs också hennes blogg.

Jag ser också fram emot hennes bok:

Alarmism är också temat på den bok som Emma Frans just nu skriver för bokförlaget Volante. Arbetstiteln är ”Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams”, förhoppningen är att den ska finnas ute i bokaffärerna i september.

– Huvudfokus är på larmrapporter. Hur ska man förhålla sig till studier som säger att blåbär skyddar mot cancer eller att gojibär är det farligaste som finns?

 

Om ingen tror på vetenskapen kommer den inte överleva

”Jag tror att jag har någon slags humorpotential”, säger Emma Frans.
Bild: Emma Sundelin

Emma Frans, en av våra största folkbildare, intervjuas i ETC.

Emma Frans har uppmärksammat fenomenet mansplaining på sina sociala medier – det vill säga när män förklarar saker, på ett ofta nedvärderande sätt, utan att ta hänsyn till att åhöraren kan ha större kunskaper i ämnet.

– Jag skrev ett blogginlägg som visar på att det finns vetenskaplig evidens på att män kommer till tals mycket mer och att män överskattar sin förmåga, Då fick jag väldigt mycket svar från män som förklarade att det inte var så, det blev en lite kul grej omkring det.

Efter det har hon har gett sig själv en ytterligare titel. Forskare, vetenskapsskribent – och fransplainare. Fransplaining är också namnet på hennes podcast, som just nu ligger på is på grund av tidsbrist.

– När jag fransplainar tar jag mig friheten att skjuta lite från höften – jag betraktar omvärlden genom mina vetenskapliga glasögon. Det är befriande eftersom jag i många andra sammanhang behöver kommunicera på ett sakligt och korrekt sätt.

Följ henne på @drEmmaFrans eller

Stop dragging kids away from their screens

I mitten av maj var jag iväg till en av de största startup- och techmässorna The Next Web i Amsterdam. En av grundarna till konferensen Boris VVZ skriver en liten betraktelse om skärmtid som jag tycker var fin: Stop dragging kids away from their screens.

Han har två huvudpoänger:

  • Att vuxna i alla tider har förfasat sig över dagens ungdom
  • Att barnen kanske behöver göra exakt det de vill göra ibland

See my point? I once heard a myth that at one point French politicians debated whether to ban the ‘Chaise longue’ (basically a couch) in France because they were afraid it would become popular and prevent children from – surprise – playing outside.

So here’s a thought: Maybe kids need to sit in a corner and do mind-numbing things as they grow up, Maybe that subtly activates their brain activity and allows them to grow up, build their character and help them adjust to life.

Eller tre kanske det blir eftersom han avslutar med att prata om att alla faktiskt ogillar att bli avbrutna:

That made me think: If that is how we want to teach our children to behave, then why do we get angry with them when they don’t put their phones away the moment we demand their attention? Maybe all we have to give them is a little bit of time.

Tipstack till fenomenala omvärldsbevakaren Mikael Hansson. Följ honom!

 

Åk inte till Almedalen!

Nu ser det ut som om det finns en chans att beslutet upphävs. Hoppas, hoppas!

Jag har sagt att jag inte kommer att åka till Almedalen om nazisterna får hyra mark. Eftersom jag sätter andra i en svår situation genom att inte åka tänkte jag ge en lite noggrannare förklaring. Jag har tre huvudskäl att inte åka; politiskt, solidariskt och personligt.

Politiskt

Vi kan inte hindra nazisterna från att åka över men det är ett enormt stort steg mot normalisering av rasism att låta dem delta på lika villkor. Om vi låter detta ske, är nästa steg något ännu värre; kanske att de kommer in i riksdagen och att de får en egen dag i Almedalen. Deras politik är antidemokratiskt och det måste motarbetas, för att skydda individer och grupper i samhället och för att inte allt arbete för allas lika värde ska ha varit förgäves.

Solidariskt

Jag känner mig inte personligen hotad av nazisternas närvaro; jag ser helt svensk ut och jag kommer inte att agera direkt emot dem ifall vi skulle mötas. Men att jag inte känner mig hotad gör det ändå inte ok för mig att åka ner. Jag tycker att alla bör stanna hemma i solidaritet med de som inte vågar åka ner. Det är förmätet och elitistiskt att ta plats på en politisk arena därför att man själv inte är hotad, medan andra tvingas till tystnad därför att de hotas av antidemokratiska krafter. Jag skulle däremot kunna tänka mig att åka ner som en sorts mänsklig sköld för de som är utsatta men några sådana initiativ har inte nått mig. Tvärtom verkar alla som inte känner sig hotade tycka att deras frågor är så viktiga att de måste finnas på plats, vilket alltså lämnar rasifierade och andra grupper i sticket.

Personligt

Jag förstår såklart att min bojkott inte kommer att spela någon roll, varken politiskt eller solidariskt. Ingen kommer att förskräckt utropa ”nej men kommer inte hon?” och ingen kommer att känna sig tryggare därför att jag inte åker. Men jag måste kunna leva med mig själv. Att aktivt bidra till normaliseringen av nazismen och rasismen, som vill stänga landets gränser och värna det svenska, är inte ett alternativ för mig. Jag förlorar, precis som alla andra, pengar och möjligheter genom att inte åka. Jag sviker folk som jag har lovat samarbeta med och jag missar värdefulla möten och möjligheter att föra ut mitt viktiga budskap. Inget av dessa argument väger tungt nog.

Det kan vara så att det är lite lättare för mig att fatta detta svåra beslut än det är för en del andra. Bara fyra mil från Almedalen ligger nämligen den plats där min pappa steg i land efter en farlig flykt över Östersjön hösten 1944, som jag har berättat om här bland annat. Sliteborna gick man ur huse för att hjälpa flyktingarna; ge dem mat och husrum och välkomna dem till tryggheten. Att upphöja pengar, nätverkande och ”viktiga frågor” till betydelsefullare än att mota nazismen vore inte ett dugg bättre än att sälja min själ till djävulen.

Så länge det är så att nazisterna får närvara kommer jag att bojkotta Almedalsveckan och jag uppmanar alla andra att göra det också.

 

Net Cultures

A great illustration of a media panic. Read more by clicking the image.

You have all seen the grim headlines about kid’s internet use. Media reports and the public debate tend to depict young people’s net cultures as something destructive and dangerous.

Research shows something else; it shows that kids these days are very capable online and that the problems they face, such as cyberbullying, sexual exploitation and online hate, cannot be connected to contemporary media in any simple way.

Research also shows that many adults get their information about kid’s internet use from the media. Not from the kids themselves. This is clearly not a good thing. In fact, it can increase the risk for kids, since adults who panic are not the solid support that kids need.

Schools in Sweden are obligated to deal with digitalisation and cyberbullying, but the lack of research-based knowledge is a great obstacle. A recent report from the Swedish School Inspectorate shows that many schools do too little.

My latest book. Click on the image to buy.

I have been researching young people’s net cultures for 20 years. Now, I want to provide schools with scientifically underpinned courses on kid’s internet use in general and how to counteract cyberbullying in particular.

Because I’ve been doing this for so long, I have a name in the field. I already have paying customers but I want to take this to the next level. I want to offer affordable, web based and on site courses all over the country, and later also to the rest of the world.

So I am looking for a team and a partner who wants this to happen and be a part of it.

The timing is right, with all the demands on schools and the emerging understanding that we cannot base our efforts on emotions, assumptions and media reports.