Almedalen

Första veckan i juli samlas stora delar av – vad ska vi kalla det? – opinionsbildare i Visby för att framföra sina olika budskap under politikerveckan. De senaste två åren har jag varit där och pratat om unga och nätet och så även i år. Jag kommer att medverka i två seminarier.

Det första är på tisdagen, Digitaliseringen i skolan – krävs en nationell strategi? arrangerat av Lärarförbundet. Där kommer jag att prata med Jan Gulliksen, ordförande Digitaliseringskommissionen samt professor i Människa-datorinteraktion vid KTH, Paula Örn, 1:e vice ordförande kommunstyrelsen, Ale kommun, Maria Stockhaus, ordförande Barn- och ungdomsnämnden i Sollentuna kommun samt ordförande SKL:s utbildningsberedning, Frida Edman, marknadschef, Lin Education. Eva-Lis Sirén, ordförande, Lärarförbundet och Fredrik Svensson, Rektorsakademien Utveckling som är moderator. Så här beskrivs seminariet:

Digital kompetens är en av framtidens nyckelkompetenser och är avgörande i en modern och likvärdig skola. Stora satsningar på digitala verktyg görs i många skolor. Men skillnaderna är stora mellan kommunernas ambitioner. Krävs en nationell strategi för det digitala lärandet i skolan?

Sen är jag med på onsdagen i ett seminarium arrangerat av Fryshuset: Ingen rädder för nätet här. Där ska jag prata med Helena Meyer, föreläsare och debattör, verksamhetsansvarig Fryshusets Nätvandrare och Johnny Lindqvist, Surfa Lugnt om:

När tragiska händelser inträffar i anknytning till Internet får det ofta stort genomslag i media, exempelvis upploppen utanför Plusgymnasiet i Göteborg. Benämningen ”näthat” har blivit ett nytt ord i var mans vokabulär, men är hat och kränkningar verkligen något som har kommit med Internet?

Om du är i Almedalen kanske vi ses. Det är väldigt ensamt bland alla människor den där veckan, så jag hoppas att du hejar på mig om du ser mig.

 

Panelsamtal om digital kompetens

21 maj åker jag ner till Stockholm för att delta i ett panelsamtal om digital kompetens som anordnas av UR och Forum för levande historia. Kostnadsfritt deltagande, anmälan senast 13 maj men det är begränsat antal platser så det är nog en bra idé att skynda sig.

För 15 år sedan publicerades första utgåvan av … om detta må ni berätta… av Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine. Boken som i tryckt form spridits i nästan 1,5 miljoner exemplar har haft stort genomslag för spridandet av kunskaperna om Förintelsen och brott mot mänskligheten under andra världskriget.

Forum för levande historia har i djupintervjuer med lärare undersökt hur boken kan utvecklas för att passa i det mer digitala klassrummet. UR har bidragit med länkar till sitt rika programmaterial. Hur kan vi utifrån våra olika uppdrag stödja och bidra till att utveckla den digitala kompetensen i skolan?

En demoversion av …om detta må ni berätta… som e-bok presenteras den 21 maj i samband med ett panelsamtal som vi arrangerar tillsammans med Utbildningsradion (UR). Möt Elza Dunkels, fil dr i pedagogiskt arbete, som forskat om ungas nätanvändning, Peter Karlberg, expert användning av it i skolan från Skolverket och våra mediepedagoger, som visar hur materialet kan användas i skolan. Även de två myndighetscheferna Eskil Franck och Erik Fichtelius deltar.

Tid: Tisdag 21 maj, kl. 15.00-17.00.

Plats: Forum för levande historias lokaler, Stora Nygatan 10 i Gamla Stan, Stockholm.

Mat och dryck serveras. Anmälan senast 13 maj till eva.bergius@levandehistoria.se OBS! Begränsat antal platser. Först till kvarn gäller.

 

Hur hantera kränkningar på internet?

Under Settdagarna blev jag intervjuad av Lärarkanalen om hur skolan kan hantera kränkningar på nätet och lite om hur skolan kan använda nätet i undervisningen: Hur hantera kränkningar på internet? Titta gärna på de andra filmade intervjuerna.

Kritisk hållning

flashback

Mer om digital kompetens. Nätet skapar helt nya förutsättningar för källkritik. Sociala medier har som regel användargenererat innehåll, det vill säga att användarna själva skapar innehållet i medierna. Det är något helt annat än den modell vi är vana vid, med en tydlig sändare och relativt passiva mottagare. När vi pratar om nätet är sändare och mottagare inte ens en bra metafor eftersom rollerna är så invecklade och samma person kan vara sändare och mottagare beroende på situation och tidpunkt. Vi måste tänka annorlunda om källkritik när vi inte längre kan urskilja en tydlig avsändare till det budskap vi ska ta ställning till. Vi kan till exempel inte längre prata om trovärdiga källor, något som var ett viktigt begrepp förr i tiden. Det handlar inte längre om att identifiera vissa personer, organisationer, toppdomäner (ja, det här är inget jag hittar på själv!) som trovärdiga. Det handlar inte heller längre om en auktoritär monolog med en tydlig början och slut, utan om en ständigt pågående och öppen dialog. Med andra ord ställer detta krav på andra kunskaper, färdigheter och förhållningssätt än vad som gällde tidigare. Och en allmänt kritisk hållning är en väsentlig del av den digitala kompetensen. Jag skrev om detta i en krönika 2010.

Jag tycker att de här resonemangen, den här förändringen, visar ganska tydligt att vi är mitt uppe i en förändring av människosynen. Vi är mitt i en process där vi får ihop människan till en helhet, till skillnad från den äldre synen med olika roller i olika situationer. Det här är något vi måste prata mycket om och psykologer kan säkert sätta ord på det bättre än jag kan. Vilket inte hindrar mig från att stjäla ett psykologbegrepp till morgondagens inlägg om föräldramanuset.

 

Trollkunskap

Tomtar och troll1

Ett exempel på digital kompetens är kunskap om troll och hur de fungerar. Nu gjorde jag direkt ett kardinalfel och kallade kunskap för kompetens. Så menar jag inte. Kunskap om troll är bara början; man måste veta att de finns och vad de gör. Sen kommer själva kompetensen – hur kan man tänka och agera kring troll?

Innan internet fanns behövde vi inte kunna så mycket om troll. Klart att det alltid funnits människor som tycker om att retas och driva folk in i situationer där man sen kan skratta åt dem, men sådana personer fick inte så stort handlingsutrymme före internet. Idag är det något man måste räkna med; att de som kommenterar eller lägger ut innehåll gör det bara för att “provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner“. Och med den kunskapen kan man alltså utveckla ett förhållningssätt för att lägga energi på rätt saker.

Om man bara nöjer sig med kunskapen om att troll existerar och är vanligt förekommande, är risken att man inte reagerar på sådant som är värt att reagera på. Ett exempel är ett omtalat självmord som direktsändes på Flashback och blev hett diskuterat efteråt, av många skäl. Förutom det fruktansvärda i att en människa tog sitt liv och gjorde det så offentligt, diskuterades det faktum att självmordet faktiskt hade en publik. Enligt uppgift ska flera personer ha bevittnat det hela utan att försöka hindra självmordet. Det fanns de som gjorde stora insatser för att försöka stoppa självmordet men det som diskuterades mest var att några faktiskt satt framför sin dator och hejade på det hela. Det finns många olika saker att säga om det, och alla de sakerna dök upp i debatten; den förråade samtiden, att unga idag inte förstår värdet av ett människoliv, och andra dumheter som inte har något som helst stöd i vetenskaplig kunskap om unga idag eller förr i tiden. Men det jag tar med mig som kunskap för framtiden av denna tragedi är att några av de som hejade på berättade efteråt att de trodde att självmordet var en bluff. Oavsett om det är en lam ursäkt eller inte, är det viktigt att vi lyssnar noga på den typen av resonemang.

Vi måste prata mer, vuxna som barn, om hur man hanterar situationer som denna. Om man misstänker att det inte är på riktigt, att det är en trollning man blir utsatt för, hur ska man agera då? Vi behöver prata om vad som är viktigast i en sån situation; är det att visa sig smart och kritisk och tydligt markera att man inte går på sånt knep? Eller är det viktigare att chansa på att situationen är på riktigt och agera som om den vore det, även om det kan innebära att man får stå där med skammen att ha blivit trollad?

En sådan situation har dykt upp i mitt arbete. Den frågetjänst, Unga online, som Marcin de Kaminski och jag startade för att ge vetenskapligt grundade svar på allmänhetens frågor om unga och nätet har kantrat en aning. Vi får nämligen rätt många frågor om mobbning, vilket vi ju inte är experter på. Jag ser inga problem med att svara dock, jag forskar om nätmobbning och jag är utbildad och erfaren lärare, vilket ger mig en rätt bra grund att stå på. Och jag gör bedömningen att om det är trollfrågor så får det vara så. Jag svarar som om det är ett barn som ställer ärliga frågor om en svår situation. Om någon sitter på andra sidan och skrattar, så får det vara så.

Digital kompetens i praktiken med andra ord. Jag vet att trollen finns och tar med det i beräkningen men jag väljer att riskera andras eventuella hån därför att det finns en chans att det är på riktigt. Vilket även illustrerar min tanke om att digital kompetens till stor del handlar om något så luddigt som livskunskap.

 

Digital kompetens

nyckel

Digital kompetens är en av EU:s nyckelkompetenser, alltså kompetens man behöver för att kunna leva ett bra liv. EU enades om en sorts ramar och sen ska varje medlemsland diskutera detaljerna. Ur Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram:

Alla medborgare behöver i våra dagar livslångt lärande. Vi behöver utveckla våra färdigheter och kompetenser hela livet igenom, inte bara för att kunna utnyttja vår personliga potential och aktivt delta i det samhälle vi lever i, utan också för att ha chans att lyckas på en arbetsmarknad i ständig förändring.

De åtta kompetenser man enades om från början är:

1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer

Jag har redan från början hävdat att det är av yttersta vikt att vi ser kompetenserna inte som kunskaper eller enskilda färdigheter utan som något mer komplext. Annars är det lätt hänt att just digital kompetens ses som just färdigheter, eftersom det var så vi började introducera digital teknik i utbildningsväsen och vardag; teknikkurser, teknikprat, påpekanden om hur annorlunda allt är idag. Men om begreppet digital kompetens ska fyllas med något vettigt måste vi gå längre än så. Men tiden har gått och ingen pratar längre om att teknikkurser ska vara grunden för den digitala kompetensen. Men vad ska det vara istället?

Under veckan som kommer tänkte jag ta upp några av de idéer jag har om detta. Det är också de har sakerna jag kommer att ta upp när jag pratar på SETT på onsdag och torsdag. Imorgon börjar jag med trollkunskap.

Ängdala online

Stefan Pålsson skriver om Ängdala Online, ett projekt som fick årets Surfa-lugnt-pris för bästa nätsatsning för att unga och vuxna ska mötas kring internet. I projektet har man lyckats involvera alla elevernas vuxna, både hemma och på skolan. Man nämner också det viktiga i att komma bort från idén om att eldsjälar ska fixa problemen:

Det är också nödvändigt att inse att en sådan här satsning inte enbart kan bygga på eldsjälars engagemang och intresse.

– Alla måste vara delaktiga och ta sitt ansvar för det gemensamma arbetet, avslutar Jenny Jalvelius. Det här är en jätteviktig del av skolans uppdrag, och det måste alla vara medvetna om. Samtidigt gäller det att våga fråga eleverna och att bygga vidare på deras upplevelser och erfarenheter på nätet. Annars blir det svårt att skapa något som har den förankring i verkligheten som krävs för att lyckas.

Sen är det naturligtvis extra roligt för Ungdomsstyrelsen, Umeå universitet och för mig som utvecklat kursen att projektledarna själva säger att

– Det hela började för ett par år sedan när jag gick distanskursen Unga, sex och Internet på Umeå universitet, berättar Susanne Bergqvist. Flera av kursdeltagarna var lärare och socionomer, och jag fick intressanta och inspirerande perspektiv på hur skolan kan arbeta med relationer och trygghet på nätet. Som en del av kursen skrev jag en handlingsplan för hur vi skulle kunna göra. När Jenny började arbeta som kurator utvecklade vi den och med stöd från Elsy drog vi igång arbetet med att förverkliga den.

Examinationsuppgiften i kursen är nämligen att skriva en handlingsplan som ska vara förankrad i den egna verksamheten. Just för att kursen ska få en fortsättning – helst rakt in i verkligheten. Och Ängdala är faktiskt bara ett exempel på hur bra kursen har lyckats; jag träffar ofta på deltagare som har lyckats omsätta kursen i sin yrkesverksamhet.

Inför vårens kurs som kan bli den sista, beroende på hur Ungdomsstyrelsens regeringsuppdrag ser ut framöver, kan det finnas några platser kvar i Helsingborg men i Stockholm är det fulltecknat och kölista. Vill ni gå kursen helt på distans ger vi den hos oss på Umeå universitet. Då får ni visserligen inte träffa alla föreläsare personligen men det är samma kurs och den är precis som all universitetsutbildning helt gratis.