Nätkulturer

Idag har jag deltagit i Signatärsforum (som jag fortfarande inte vet riktigt vad det är) för att diskutera IT i lärarutbildningen. Det är ett av de märkligaste uppdrag jag fått; det går ut på att inleda en diskussion med ett par minuters presentation, gärna lätt provocerande. När jag skriver detta är jag fortfarande på flygplatsen i Umeå och har alltså inte pratat än. Men jag tänkte delge er mina anteckningar inför presentationen. Normalt skriver jag aldrig manus för en muntlig presentation. Jag tycker att det är oförskämt mot åhörarna att läsa innantill. Då kan man hellre dela ut ett papper och använda tiden på podiet till något vettigare. Men eftersom tiden är knapp och jag vill vrida ur det mesta ur mina 3 minuter bland beslutsfattare, valde jag att skriva ner mina tankar. Lägger dock inte ut det förrän efteråt.

Hur kan lärarutbildningarna anamma it bättre?

Jag ser tre huvudproblem;

För det första: Sverige var tidigt ute med it i lärarutbildningen, redan på 90-talet, men sedan dess har utvecklingen avstannat.  Att vi var tidigt ute och att vi är ett tekniktätt land kan vara en nackdel nu när vi ska fundera på varför it faktiskt inte fått något verkligt genomslag. Dels finns en risk att vi övervärderar det faktum att nästan hela befolkningen är uppkopplad, därför att uppkopplingstäthet inte per automatik betyder utveckling. Vi kan alltså inte lämna utvecklingen åt tiden. Dels finns en risk att vi är kvar i det gamla sättet att tänka på it som ett verktyg som alla andra. Den här verktygsmetaforen var nödvändig för att komma vidare från de första tankarna om it som ett eget ämne. It är ett verktyg som alla andra! ropade man. Men idag vet vi att it är mycket mer än ett verktyg. Det är även ett material, en katalysator, en arena där fler än bara de som har politisk makt kan uttrycka sig. På 90-talet handlade det också mycket om att påvisa de positiva effekterna av it i lärandemiljöer. Jag ser inga behov av att bevisa att lärandet blir bättre, högre, mer med it. Jag vill bara att vi ska erbjuda det bästa vi har till våra barn. Att de ska få smartare tankeverktyg än vad vi fick. När vi nu ändå har chansen.

För det andra är detta långt ifrån frågan om enskilda undervisningsmetoder. It är mycket större än så. Det här är istället frågan om vi vill ge skolan instrument och material för nya sätt att lära, nya sätt att tänka eller inte. Fortfarande, fast vi haft internet så länge, pratar vi om skola och lärande i gamla termer. Vi pratar om Pisaundersökningar och larmrapporter om att grundläggande kunskaper sjunker bland unga. Allt sådant går naturligtvis att leda i bevis, att unga av idag inte är som unga var förr. Samtidigt som den som vill anpassa sig själv och sin undervisning efter samtida förutsättningar kallas eldsjäl och ses som ett undantag. Det funkar inte. Vi måste bryta det mönstret. Det kan inte vara ok att inte använda it i sin undervisning, inte i skolan och inte på lärarutbildningen. Då får man syssla med något annat än dessa yrken.

För det tredje är detta en fråga om skolans plats i samhället. Skolan är en av våra viktigaste institutioner, säger vi ofta. Ja, fast för vem? Möjligen för samhället, i bemärkelsen alla vi som har makt och talutrymme. Men inte för alla individer i samhället. Det finns de som ser skolan som irrelevant och nedbrytande, som ett slöseri med tid. Det finns de som ser skolan som något man måste överleva. Det har också blivit tydligare för fler att skolan inte är i synk med samtiden. Ett exempel: när vi försöker lösa problemen med fusk genom att köpa dyra tekniska lösningar istället för att utnyttja lärares pedagogiska uppfinningsförmåga, då är det tydligt att vi inte har en pedagogisk agenda utan… något annat, jag vet inte riktigt vad. Att skola arbetskraften, kanske? Skolan är inte en viktig institution för alla och det är ett viktigt skäl att göra skolan mer relevant, att ta med skolan in i samtiden.

Sammanfattningsvis:

• Vi behöver nationella direktiv som styr utvecklingen Tiden allena kommer inte att ordna så att it blir en vettig del av skolan.
• Det måste vara ett krav att man som lärare eller lärarutbildare använder sig av de tankeverktyg som samtida medier skapar.
• Vi måste arbeta för att det organiserade utbildningsväsendet ska bli en viktig del av samhället.