Category Archives: Forskning

Föräldrars anknytning till sina barn

Trenden med spa-badrum riskerar ge bristande anknytning mellan föräldrar och barn.

Se där en rubrik vi aldrig kommer att behöva läsa. Ändå är den exakt lika logisk som rubriker vi har sett i verkligheten, om att skärmar riskerar ge bristande anknytning mellan föräldrar och barn. Trenden med extremt dyra badrum och kök innebär för de allra flesta familjer att föräldrarna måste jobba mer än de skulle kunnat göra om det kändes ok att behålla sitt trista badrum och otidsenliga kök. Och ökad arbetstid innebär för de allra flesta familjer mindre tid med barnen och alltså föreligger en risk för bristande anknytning mellan föräldrar och barn. Men det sambandet är så självklart att det inte riktigt genererar några bra rubriker.

Ändå ser jag det som att spa-badrumsrubrikerna skulle vara bättre ur ett samhällsperspektiv eftersom de i bästa fall kan innebära att fler börjar ifrågasätta de ständigt ökade kraven på en lyxigare livsstil och i förlängningen kanske fler vuxna skulle hänga mer med barn. För det är mycket allvarligt om det är sant att vuxna ger mindre tid till sina barn. Mycket, mycket allvarligt. Men om det stämmer att vi umgås mindre än nånsin med våra barn, måste vi komma ihåg att den utvecklingen började långt innan vi fick smartphones.

Rubrikerna om skärmar och minskad anknytning innebär istället en risk i sig. Risken handlar om onödiga slitningar mellan grupper och individer och skuldbeläggande av redan utsatta grupper och individer. Här sammanfattar jag några argument mot alarmism i förhållande till föräldrar och skärmar.

  1. Det finns inga belägg för att just skärmtittande innebär en större risk i samspelet med barn. Vuxna har alltid gjort andra saker samtidigt som de umgåtts med barn. Det är inte rimligt att kräva av en ammande eller flaskmatande mamma att sitta och leende se sitt barn i ögonen under hela matningen. Det funkar för vissa, medan andra matar så många timmar om dygnet att de blir tokiga om de inte får titta åt sidan. Och om hen då tittar ut i det blå och gör handlingslistor i huvudet eller läser nyheterna på sin telefon spelar naturligtvis ingen roll. Det finns också de som helt enkelt inte ser barnet pga matningsmetod och det har såklart ingen negativ inverkan på relationen med barnet.
  2. Det som spelar roll är t ex hur föräldern i fråga mår, om hen kanske är deprimerad, känner sig ensam och osäker, om familjen lever i utanförskap, hot om utvisning, vräkning, uppsägning. Men då pratar vi om familjer i kris. Dessa familjer måste uppmärksammas av vården och få hjälp omedelbart. Annars riskerar barnet att fara illa. Denna kris kan i extrema fall ta sig uttryck i att föräldrarna bara ägnar sig åt sin skärm och inte åt barnet. Men då pratar vi extrema kriser och självklart ska vården uppmärksamma detta och ge stöd åt familjen.
  3. Och i det sammanhanget kan telefonen vara en livlina för den förälder som riskerar att fara illa av ensamhet, osäkerhet och isolering. Det är en parameter som aldrig syns i några som helst rubriker; att det borde vara en mänsklig rättighet att ha en smartphone, inte minst för nyblivna mammor och pappor.
  4. Den som förfasar sig över föräldrars skärmanvändning har alltså inget på fötterna utan agerar irrationellt och emotionellt. Det är ju nåt som händer vid varje teknikskifte, det finns det tydliga belägg för. Men bara för att nåt alltid händer betyder inte det att vi måste upprepa den historien. Vi är en civilisation. Vi kan tänka själva. Vi kan lära oss nåt av historien och se till att vi inte dras med i paniken kring skärmar.
  5. Förfasandet över föräldrars skärmanvändning riskerar att drabba en oerhört utsatt grupp väldigt hårt; nämligen ensamstående mammor. Och kanske alldeles särskilt unga ensamstående mammor utan stöd från familj och vänner. Precis som debatten om vaginal förlossning och amning hamnar diskussionen om föräldrars skärmanvändning väldigt snabbt i mammaskammande.

Jag vill avslutningsvis påpeka en sak, mest för att mina hatare ska veta att jag tänkt på detta och alltså behöver de inte höra av sig och tala om det för mig. Självklart vet jag att det finns de som i alla tänkbara bemärkelser tittar på sin skärm mer än vad som är nyttigt. Men det är inte upp till mig att avgöra det. Jag vet inte vad andra gör på sina skärmar, precis som ingen annan vet vad jag använder min telefon till. Det som ser ut som onödig skärmtid kan mycket väl vara en konversation som räddar liv. Eller som bara gör livet lite enklare. Den som själv tycker att hen borde trappa ner bör utan tvekan göra det men har inte rätt att projicera sina problem på andra. Svårare än så är det inte.

 

A Digital Safety Model for Understanding Teenager Internet User’s Concerns

Idag är jag i Tallinn och agerar opponent på Birgy Lorenz avhandling A Digital Safety Model for Understanding Teenager Internet User’s Concerns.

Jag kan ju inte säga nåt om den så här innan allt är klart men ämnet är såklart mycket aktuellt så den bör intressera många forskare världen över. Återkommer med recension.

 

Skärmberoende

Den här veckan har ägnats åt dataspel och beroendefrågan, i två inlägg av Daniel Kardefelt-Winther: ett i tisdags och ett i onsdags. Därefter länkade jag till den debattartikel om frågan som jag skrivit under tillsammans med en massa forskare på området. Nu tänkte jag ge några avslutande ord om beroende och skärmar.

Förutom att forskningsläget måste anses vara extremt skakigt, som diskuterats tidigare den här veckan, ser jag flera problem med att låna terminologi från beroendefältet.

Dels riskerar man att patologisera fenomen och utövare. Genom att använda sjukdomsterminologi framstår spelande och spelare som något sjukt. Även den som spelar på ett för omgivningen acceptabelt sätt kan alltså ses som sjuk. Kanske inte akut sjuk men potentiellt sjuk. De bör se upp så att de inte fastnar och omgivningen bör vara vaksamma så att spelandet inte går över styr. Och detta trots att vi inte har några som helst belägg för att spelande eller annan skärmtid kan skapa ett beroende. Vi riskerar då att missa hela den sunda användningen, som ändå får betraktas som den övervägande delen.

Dels kan sjukdomsterminologin bli ännu en vattendelare mellan oss och dom, t ex mellan spelare och icke-spelare eller mellan unga och vuxna. Och det är ett problem ur samhällsperspektiv. Målet för ett samhälle måste vara ett inkluderande synsätt, där de som har mer makt lyssnar även på de som har mindre makt. Om vi låter beroendeivrarna få definiera problemen är risken överhängande att maktstrukturer förstärks.

Det finns utan tvekan problem. Det finns stora problem med att många unga mår dåligt idag. Det finns fler än nånsin som struntar i att gå till skolan. Det finns klasskillnader som tar sig uttryck i utanförskap, våld och ett ointresse för samhällsfrågor. Men det är inte hela bilden. På många sätt har vi en bättre värld än nånsin. Vilket är naturligt; vi lever i en civilisation och en civilisation strävar hela tiden efter förkovring och förbättring. Och framförallt går det inte att skylla problemen på skärmar. För att få så här stora problem med skolan krävs betydligt hårdare insatser än att bara ge barnen tillgång till skärmar. T ex kan man kraftigt skära ner på de ekonomiska resurserna till skolan, eller införa tätare standardiserad mätning av elevernas mätbara resultat. För att få ner ungas psykiska hälsoläge kan man också skära ner på de ekonomiska resurserna till förskola, barnavård, mödravård, barnpsyk och socialtjänst. Det är långt rimligare att söka orsakerna till dagens problem i den änden än att försöka hitta orsaken i spelande och allmän skärmanvändning.

Vi som kritiserar beroendebegreppet är alltså inte naiva teknikoptimister. Det är vi som tar ansvar för frågan. Den som bara har hittat en syndabock eller en folkjävul är den som är naiv och undviker att ta ansvar.

Om du vill läsa mer om detta kan jag rekommendera mina böcker Vad gör unga på nätet? och Nätmobbning, näthat och nätkärlek. Jag har också skrivit oräkneliga blogginlägg om frågan, t ex:

Om varför det är farligt att starta och underblåsa paniker kring nätet: Den farliga paniken. Debatten fortsätter här: Panikdebatten forts.

Om ett av de återkommande debattämnena: Mobiltelefoner i skolan.

Om det stora kriget om #skärmtid

Och så den orimligt långa men kanske viktigaste texten: Lagom är bäst.

Ni kan också se Net Nannys inlägg om skärmtid.

 

Debattartikel: Slopa diagnosen dataspelsmissbruk

Ett gäng forskare och jag har skrivit under en debattartikel om det som avhandlades här igår och i förrgår. I korthet hävdar vi att det kommer att leda till större problem om dataspelsmissbruk blir en diagnos enligt WHO:s standard ICD-11. Så här avslutas debattartikeln:

In brief, including this diagnosis in ICD-11 will cause significantly more harm than good. Given the immaturity of the existing evidence base, it will negatively impact the lives of millions of healthy video gamers while being unlikely to provide valid identification of true problem cases. Therefore, as stated previously, we suggest to remove the proposed category for Gaming Disorder.

Läs hela artikeln här.

Datorspelsberoende 1

Jag tänkte köra ett tema i bloggen denna vecka: datorspelsberoende.

Idag och imorgon gästbloggar forskaren Daniel Kardefelt-Winther. Daniel är den enda svensk som bedriver forskning om datorspel och beroendeproblem så det han har att säga är extremt intressant när debatten ofta präglas av känslor och moraliserande. Inlägget fortsätter imorgon.

Datorspelsberoende är ett ämne som ofta diskuteras i samhällsdebatten och i familjer. Forskningsområdet är dock snårigt och svårt att få bra grepp om, framförallt på grund av metodologiska problem och felaktiga antaganden som kan vara knepiga att begripa utan en seriös djupdykning i ämnet. Som tur är finns det vissa journalister som är villiga att göra en sådan djupdykning. För den som är intresserad av en bra (och spännande) översikt på området rekommenderar jag Thomas Arnroths artikel om datorspelsberoende i KIT, vilket i min mening är det bästa som skrivits i journalistväg om ämnet, inte bara i Sverige utan globalt.

Datorspelsberoende är ett ämne som det forskas ganska mycket om, men tyvärr är forskningen än så länge inte särskilt effektiv. Något som försvårar forskningen idag är i min mening trenden att jämföra olika beroenden (engelskans ’addiction’, egentligen missbruk på svenska) med varandra, utan att egentligen lyckas producera några robusta empirisk belägg för att en jämförelse är möjlig eller ens särskilt användbar.

Jämförandet av beroenden har varit en konstant utmaning för forskningsområdet i snart 20 år, men problematiken verkar inte riktigt tas på allvar. Som ett exempel så bygger definitionen för datorspelsberoende på kriterier från diagnosen för substansmissbruk, i ett försök att använda existerande kunskap till att snabbt bygga ny kunskap om något helt annat, trots att aktiviteterna är ojämförbara och flera av kriterierna irrelevanta i en datorspelskontext. Därmed är den mesta forskningen på området inte särskilt pålitlig, eftersom kriterierna brister i validitet, vilket är synd och problematiskt för ett ämne som berör så många individer. Få forskare jobbar med att förbättra kriterierna och verkar rätt nöjda med hur läget ser ut idag, trots omfattande kritik. I min mening skulle vi ha betydligt mer att vinna på att minska sökandet efter likheter mellan beteendeberoenden och substansmissbruk och istället fokusera på skillnader. Det är ju genom att identifiera det som är unikt för varje problembeteende som vi kan skapa en djupare förståelse för fenomenet. Eftersom vi saknar djupare förståelse för beteendeberoenden, saknar vi även en bra teori för varför den här typen av problem uppstår för vissa individer, vilket gör det svårt att bedriva ordentlig forskning på området.

Beroende (även av substanser, inte bara om datorspel) som ämne är spännande men stökigt att studera just för att det finns så många olika teorier om varför problemet uppstår. Trots över 60 år av aktiv forskning finns ännu ingen konsensus kring definition eller orsak, inte ens för substanser. Det flyger dock omkring väldigt många antaganden om beroenden av datorspel, vilket är synd innan vi vet mer om ämnet. Media skriver ofta om att datorspel förändrar hjärnan så att folk blir beroende eller kidnappar dopaminsystemet så att folk inte kan vara utan spel, vilket ofta legitimeras utifrån tidigare forskning om substanser (som inte är jämförbara) eller genom att applicera begrepp eller teorier från neurovetenskap på ett felaktigt sätt.

Inlägget fortsätter imorgon.

Skolinspektionens rapport on nätkränkningar

Nu har Skolinspektionen publicerat sin rapport Skolors arbete mot trakasserier och kränkande behandling på nätet. Den avslutar regeringsuppdraget kring skolors arbete med nätkränkningar, där jag varit en av de externa experterna. Jag är ju såklart väldigt glad att Skolinspektionen valde att luta sig mot samtida forskning om mobbning och inte den föråldrade individpsykologiska. Nu har man gått på den modell som ser kränkningar som en del av ett system som måste förändras, där normutmanande förhållningssätt och arbetssätt är centrala.

Läs gärna hela rapporten. Den är lättillgänglig och ger betydligt mer än bara resultaten från inspektionen. Så här sammanfattas resultaten:

Skolinspektionens övergripande slutsats är att majoriteten av skolorna i granskningen behöver förbättra sitt arbete mot kränkningar på nätet. Ungas sociala miljö och relationer har i hög grad påverkats av den digitala utvecklingen. Närvaro på sociala medier och olika digitala forum är idag en självklar del i elevernas vardag. För skolans del gäller det att utveckla arbetet mot kränkande behandling utifrån denna samhällsförändring. De granskade skolornas medvetenhet och kunskap om kränkningar på nä- tet behöver öka. Annars finns en risk för att det blir svårare för skolorna att arbeta effektivt mot kränkningar. Skolan behöver finna nya sätt att arbeta för att få kännedom om kränkningar på nätet.

Resultaten från granskningen visar att:

1. Majoriteten av de granskade skolorna behöver utveckla sitt främjande arbete för att skapa en trygg miljö för eleverna på nätet.

 Det som framförallt brister inom det främjande arbetet är att synliggöra och ifrågasätta de normer som finns i den egna verksamheten och som kan leda till att elever kränks såväl på nätet som i andra sammanhang.

 Majoriteten av de granskade skolorna arbetar framgångsrikt med att skapa tillitsfulla relationer elever emellan. Det är en viktig förutsättning för att minska risken för att elever utsätts för kränkningar på nätet.

2. Majoriteten av de granskade skolorna har inte skaffat sig tillräcklig kunskap för att kunna bedriva ett framgångsrikt förebyggande arbete mot kränkningar på nätet.

 Vanliga brister är att den inledande kartläggningen ger obefintlig eller mycket liten information om hur eleverna upplever tryggheten och förekomsten av kränkningar på nätet. Exempelvis finns få frågor med i elevenkäter som specifikt behandlar nätet. Det kan också handla om att skolan inte har kompletterande samtal för att på fler sätt fånga elevers umgängesklimat på nätet.

 Elevernas delaktighet i det förebyggande arbetet avseende kränkningar på nätet behöver öka i majoriteten av de granskade skolorna. Medverkan från elever är central för att kunna identifiera risker och upptäcka om kränkningar på nätet pågår.

3. De skolor som påbörjat utredningar av trakasserier och kränkande behandling på nätet vidtar åtgärder utifrån utredningen och följer upp åtgärdernas effekt.

– Snälla du! Kan du sätta dig?

annar

Idag försvarade Anna Rantala sin avhandling (med bravur om nån undrar) om vägledning (eller fostran kanske många av oss skulle säga) i förskolan. En helt fantastiskt intressant och gedigen studie där olika perspektiv på fostran verkligen stöts och blöts. Läs om du är intresserad av förskolan, antingen professionellt eller privat!

Läs avhandlingen: ladda ner den eller beställ pappersboken (då får du det fina omslaget av Camilla Hällgren också) genom att maila christina.westergren@umu.se.

Läs mer om avhandlingen på forskning.se: Förskolebarn fostras med vägledning.

 

Digital play as a means to develop children’s literacy and power in the Swedish preschool

Idag kom den, artikeln jag och min doktorand Leif Marklund (ni får läsa mer om honom inom kort, när han blir forskare i fokus på Förskoleforum) jobbat med sen före jul: Digital play as a means to develop children’s literacy and power in the Swedish preschool. I abstraktet säger vi:

This paper presents different angles on the subject of digital play as a means to develop children’s literacy and power, using an online ethnographical study of Swedish preschool teachers’ discussions in informal online forums. Question posts (n = 239) were analysed using the Technological Pedagogical Knowledge framework and the Caring, Nurturing and Teaching framework, with the aim of understanding how teachers intended to support children’s literacy development with tablets. Literacy development can be understood as a social practice that needs to develop along with changes in society’s demands on citizens. The results presented indicate that school subject oriented skills are predominantly present in the mind-set of these preschool teachers. When digital play is increasingly used for pedagogical purposes in preschools, that also means that preschools have expanded their opportunities to work with children’s literacy development. For preschool teachers, it is important to discuss how literacy development can be supported in a contemporary media landscape.

Du som är intresserad av att läsa kanske har tillgång till artikeln via ditt bibliotek eller liknande men om du inte har det kan du bara höra av dig till mig. Vi har fått särtryck som vi kan dela ut till den som inte kommer åt artikeln.

 

Experternas svar om barnens skärmtid

Ur Aftonbladet 29 december 2015:

Oro och dåligt samvete – men också barn som utvecklar språk och fantasi. I Digitala Livets artikelserie ”Barnen och skärmarna” kartlägger vi hur svenska barn använder skärmar, hur föräldrarna känner samt vad forskare och experter tycker. Läs hur experterna Elza Dunkels och Catarina Nylund svarade på läsarnas frågor.

Fråga från Malin

Hej, Min femåring älskar att spela Ipad. Dock sitter han ofta väldigt krokig i ryggen och med gamnacke när han har Ipaden i famen. Påtalar detta för honom och ber honom sträcka på sig vilket han gör i några sekunder innan han faller ihop som en hösäck igen. Hur kan man förhindra att barnen får dålig hållning när de spelar spel och/eller tittar på film?

Svar från Elza Dunkels

Hej Malin! Tack för din väldigt viktiga fråga! Det här är en stor och viktig utmaning för oss. Vi måste se till att barn har den bästa ergonomiska miljö vi kan ge dem. Fundera på om det går att bygga eller köpa en hållare som placerar plattan rätt i förhållande till kroppen. Och i övrigt: se över miljön där barnen sitter still mycket. Har de en bra stol? Fungerar musen eller styrplattan bra så att de slipper ta i? Har de ett tangentbord och är det bra? Varierar de sittställning? Kan de stå mellan varven? Tar de pauser? Precis som vi tänker om vuxnas arbetsplatser måste vi tänka om barns. Det här gäller också skolan. Jag tycker att principen ska vara: de yngsta har den bästa utrustningen. Om t ex en skola eller kommun har råd att köpa nytt, går det till den yngsta och så skyfflar man det gamla uppåt i ålder. Till slut sitter vuxna där med kärvande möss och dåliga skärmar. Och då ska ni se att det finns pengar att köpa nytt 🙂

Svar från Catarina Nylund

Hej Malin! Det går att förstå att du oroar dig för att din son sitter på ett obekvämt sätt. Hur det kan påverka hans hållning kan vi tyvärr inte svara på. Kanske kan du fråga på BVC.

***

Fråga från 60-talist

Jag själv, vuxen 55+, tycker mycket om att använda min dator till olika saker, men jag har en liten fundering och det är just det här med barn… Hur utvecklas deras känsloliv om de sitter för mycket vid en skärm? Att de är duktiga och kan mycket och det lär dem en hel del, förstår ju även jag, men just det här med känslor och empati.. Eftersom många föräldrar väljer sina mobiler och paddor framför att prata med sina barn emellanåt blir man ju lite oroad…

Svar från Catarina Nylund

Hej 60-talist! Vår hemsida bris.se är ett utmärkt exempel på hur barn verkligen visar empati, pratar känslor och stöttar varandra. Många av de unga vi har kontakt med har kompisar på nätet som betyder oerhört mycket för dem. Det är alltid viktigt att ge sina barn uppmärksamhet, prata med dem och fråga hur de har det. Vår erfarenhet är att föräldrar är måna om att göra just det och därför kan lägga ifrån sig paddan när det behövs.

Svar från Elza Dunkels

Hej 60-talist! Då är vi lika gamla, du och jag! Jag tror att det är lätt att blanda ihop “sitta framför en skärm” med “ensam”. Det är rätt ovanligt att inte vara uppkopplad mot andra när man använder en skärm. Min uppfattning, och jag träffar ju enormt många unga och pratar om detta med dem, är att umgänget aldrig varit intensivare än nu. Även för folk i vår ålder är det ju så. Facetima med barnbarnen kan man göra varje dag. Eller skriva till sin kusin på Facebook. Så det finns inga belägg för att unga inte umgås. Inte heller finns det belägg för att föräldrar ignorerar sina barn pga skärmar. Att vara småbarnsförälder kan vara tufft mellan varven och det är inte alls säkert att vi fokuserade mer på barnen än dagens föräldrar. Vi städade och läste tidningen eller bara tänkte på annat. Så jag tycker att vi ska öppna ögonen mer för det positiva som händer snarare än att oroa oss för att saker ser annorlunda ut. Tänk vilken tur vi har, du och jag, att denna revolution kom medan vi är här och inte 50 år senare 🙂

***

Fråga från Hannah B

Blir dagens barn smartare än oss när de växer upp? Tänker multi tasking, språk, logiskt tänkande mm.

Svar från Catarina Nylund

Hej Hannah B! Det är ju såklart svårt att veta. Man kan ju tänka att de får träning i just de saker du nämner och därför blir bättre på det. Precis som vi var bättre på saker som vi gjorde mycket av men som våra föräldrar inte kunde eller förstod.

***

Fråga från Lisa M

Vilka positiva effekter kan man se hos barn som använder digital teknik?

Svar från Elza Dunkels

Hej Lisa M! Forskning har främst visat vinster för marginaliserade grupper, t ex de som har problem i skolan osv. Men det finns också skäl att anta att andra barn kan tjäna på det. T ex finns det fördelar med det multimodala (att det finns text, bild, färger, rörelse, mm). Men jag tänker också på rörligheten i mediet, alltså att vi kan komma åt saker överallt ifrån. Det skulle kunna ge kompensatoriska fördelar. Jag som förälder kanske inte kan stötta mitt barn därför att jag inte kan själv, medan en app skulle kunna hjälpa till. Som ett exempel. En annan, rätt underskattad effekt, är att det är kul och avslappnande. Det glömmer vi ofta när vi pratar om barn.

***

Fråga från Felipe

Min bild är att ipads och digitalisering är på väg att slå igenom inom skolan, men att personalens kompetens är ett problem. Det är för stora skillander. Hur tänker ni kring det?

Svar från Catarina Nylund

Hej Felipe! Visst är det så att barn och ungdomar i stor utsträckning har mer kompetens än vi vuxna när det gäller digital teknink. Jag tänker dock inte att det behöver vara ett hinder, vi kan lära av varandra och det kan vara ett bra sätt för unga människor att växa och utvecklas. Självklart har skolan sen ett ansvar att utbilda sin personal så att alla barn får likvärdig undervisning.

***

Fråga från Mamma

Min son älskar spel och filmer, men jag undrar om riskerna med strålningen från tex. surfplattor och mobiltelefoner.. Finns det forskning? Är strålningen skadlig och hur påverkar det vår kropp?

Svar från Catarina Nylund

Hej! Kul att din son har ett stort intresse för spel och filmer, det är alltid bra med intressen. Vi på Bris kan tyvärr inte svara på vad det finns för eventuella risker med strålning och forskningsresultat, det kan förmodligen Elza Dunkels bättre.

***

Fråga från hubert

Hur farligt är strålningen från exvis mobilen gällande barns användning

Svar från Elza Dunkels

Hej Hubert! Det finns väldigt lite att luta sig mot när det gäller strålning. En bra tumregel är att vara så försiktig man kan, t ex använda hörlurar och att inte sova med mobilen i sängen, men det är inte heller några direkta regler eller direktiv. I Sverige har vi ju Strålsäkerhetsmyndigheten (läs mer på https://sv.wikipedia.org/wi…) som inte får sammanblandas med en vilseledande grupp med ett liknande namn. De låtsas vara en kunskapsorganisation men är i själva verket en lobbygrupp med högst ovetenskapliga metoder. Deras desinformation delas rätt friskt därför att den framställs på ett trovärdigt sätt, fast det bara är trams. Väldigt ohederligt!

***

Fråga från Tina

Hej, vår dotter på nio år “tittar/lyssnar” ofta på program el musikvideo på youtube, samtidigt som hon ritar eller pysslar och hon har då också ofta hörlurar på sig. Jag oroar mig lite för att det ofta händer två saker samtidigt, att hon både pysslar och tittar på video, (ibland även när hon äter frukost) jag tycker det blir för många input på samma gång, men blir de det? Hur mycket skärmtid är ok för en nioåring?

Svar från Elza Dunkels

Hej Tina! Det är en väldigt vanlig fråga (kanske den vanligaste jag får) men det går inte att svara på den. Vi kommer aldrig att kunna ge riktlinjer som gäller alla barn. Det är samma sak som med mat eller fritidsintressen – alla barn är olika. Det råd vi kan ge är istället att se sitt barn i ögonen och agera på det man ser. Att lita på sig själv som förälder snarare än den lätt panikartade mediedebatten. Om barnet verkar må dåligt efter att ha gjort två saker samtidigt, får du prata om det och förklara. Men mest troligt gör hon det för att det känns bra och då är det ok. Försök tänka bort det digitala, det är också ett bra tips. Om det vore fotboll hon tränade, med musik i lurar, skulle du oroa dig? Går det att ha musiken så att alla hör så att hon slipper ha lurar? Kort sagt: av det du skriver finns inget att oroa sig för, men om du ser att hon mår dåligt måste ni stötta henne att ändra på sina vanor.

***

Fråga från Nina

Kan barn uppvisa abstinenssymtom ifrån mobiltittande? Om jag tex varit sjuk och min 2-åring fått titta mycket på mobilen kan han vakna på natten och vill ha mobilen vilket känns som ett väldigt stört beteende (som tur är händer det väldigt sällan).

Svar från Catarina Nylund

Hej Nina! Jag tror inte handlar om abstinens utan om en vana han hunnit skaffa sig medan du varit sjuk. Jag tänker inte att det är ett stört beteende.

 ***

Fråga från Fredrik

Till Catarina Nylund (red anm) Mobilen och paddan är en ständig källa till bråk hemma tyvärr. Både med 3-åringen och 6-åringen. De vill inte sluta. Försöker locka med annat, säga till lite innan att det snart är dags att sluta. Men ofta slutar det i konflikt. Vore skönt att slippa…

Svar från Catarina Nylund

Hej Fredrik! Visst vore det skönt att slippa konflikter, men det är ju också en del av föräldraskapet. Det låter som du försöker med många bra saker. Tipset är att ha tålamod och fortsätta göra det du gör. En annan sak är att hjälpa barnen (kanske speciellt sexåringen) med förutsägbarhet, bestämma tillsammans kring formerna för när man kan använda platta eller mobil

***

Fråga från Gäst

Läste på tryggabarn.nu I många TV-program förekommer det klipp, zoomningar – något som är förvirrande för det lilla barnets hjärna. Före två års ålder är hjärnan inte mogen att bearbeta sådana intryck över huvud taget. Djupseendet är inte heller färdigutvecklat, vilket gör att barnen flackar med blicken över teveskärmen. Risken är att synapserna, kontakterna mellan nervbanorna, kopplas fel, säger Hugo Lagercrantz. Detta gäller inte paddan?

Svar från Elza

Hej Gäst! Det där en komplex fråga men jag ska försöka fatta mig kort. Du kan läsa i artikelserien här på Aftonbladet att Lagercrantz delvis tar tillbaka det han sagt. Han har förstått att dagens skärmar är nåt annat än tv t ex. Det är viktigt att komma ihåg. Visst kan en samtida skärm användas som en tv men det finns element av val och interaktion som skiljer dem åt. Men sen är det också viktigt att fundera över hur vi pratar om nya fenomen. När järnvägen kom bedrevs det forskning på saker som järnvägssjuka, t ex. Samma saker när vi fick elektricitet. Och visst kan det vara så att ryggraden skadas av tågåkning och att sömnen rubbas av el, men det är normalt sett acceptabla förluster. Alltså att fördelarna överväger. Jag är mer orolig för att den oro som pumpas ut av en del kan göra att vissa barn hamnar utanför digitaliseringen. Det kan ge oöverskådliga personliga, sociala och samhälleliga konsekvenser. Men självklart ska vuxna lägga sig i vad barn gör när de är små och långsamt förbereda dem för att göra valen själva när de blir större

***

Fråga från Pelle

Är barn mer stressade nuförtiden och beror det på den ökande uppkopplingen?

Svar från Catarina Nylund

Hej Pelle! Jag kommer tyvärr inte kunna svara på om de är mer stressade idag än förr. Jag tänker att saker har stressat barn i alla tider. För mycket av allt eller brist på saker och ting kan orsaka stress. Jag tänker att det alltid är viktigt att prata med sina barn om hur de mår eller om de är stressade över någonting.

***

Fråga från Anna

Hej, vår fyraårige kille är som ett garnnystan och far runt och vill än det ena än det andra. Han sitter bara stilla när han har I-pad. De stynderna är han lugn och försjunken i sin egen värd. Är det vanligt för barn som annars är hyperaktiva?/ Anna

Svar från Catarina Nylund

Hej Anna! Jag tror att det är så för de flesta av oss människor, stora som små, att skärmen är ett sätt att koppla av och ta det lugnt.

***

Fråga från Guest

Hej! Min son är två år gammal och har fått den vanan att titta på barnkanalen och yutube många timmar under dagen. Min son är energisk och skrikig eftersom han inte pratar än. han är bättre på dagis eftersom han anpassar sig till omgivningen. Det största problemet för oss är att han får sin ipad till matbordet och om han inte får det skriker han och vägrar att äta mat. Vi ger oss för att få honom äta sin mat och för att vi ska få lugn och ro vid måltiderna.. hur ska vi ändra på det? tack!

Svar från Catarina Nylund

Hej! Det låter som ni hamnat i en jobbig situation som föräldrar. Det går att förstå att ni vill undvika konflikter vid måltiderna. Samtidigt kan det vara viktigt att försöka förändra. Det kommer krävas en del tålamod och tid för er som föräldrar att hitta andra vägar. Mer konkreta råd för hur det här ska kunna gå till just i eran familj är svårt att svara på här. Men ni är välkomna att höra av er på vår vuxentelefon på 0771 505050, mån-fre 9-12.

***

Fråga från Jessica

Är det risk för min snart 1 åring att se på tv/iPad? Jag har hittills inte låtit honom göra det för att jag har hört från människor och läst att det kan vara dåligt pga för mycket intryck för hjärnan.

Svar från Elza

Hej Jessica! Det finns ingen forskning alls att luta sig mot eftersom den typen av skärmar är så nytt. Man har försökt luta sig mot äldre sk påverkansforskning som främst handlar om tv och video, men det är så väldigt stora skillnader. Jag tror att det är viktigare att fråga sig vad barnet ser eller gör och inte hur gammalt barnet är eller hur många timmar som spenderas. Och forskning visar att mediering, alltså att vuxna samtalar om olika typer av medieinnehåll, påverkar barns utveckling positivt. Om barnet tittar på en film om och om igen och ni sedan går och sjunger den sången hemma, eller kommenterar, är det till stöd för barnet. Det kan vara enkla saker som att säga: Blå! när appen säger det. Så låt ditt barn ta del av de nya möjligheter för lärande och förströelse som finns! Du kan säkert tolka ditt barns mående bättre än mediedebatten kan 🙂

***

Fråga från Emma L

Hej! Jag har en son som är 2 år och han tittar gärna på barnprogram cirka en timme om dagen. Tror ni att detta kan vara skadligt?

Svar från Catarina Nylund

Hej Emma L! Vi tänker inte att det är skadligt att titta på barnprogram. Sen kan det alltid vara bra att vara delaktig i tittandet genom att fråga vad som händer.

***

Fråga från Linda

Min son vill bli proffs på olika spel man kör online. Han lägger en del tid på det men givetvis ska läxor, sysslor gå före. Jag förstår att detta är en ny trend.. Ska man uppmuntra, stötta sin tonåring till den drömmen om det innebär mycket skärmtid?

Svar från Catarina Nylund

Hej Linda! Vad roligt att han har stora drömmar. Att som förälder uppmuntra och vara nyfiken brukar alltid vara bra för relationen med sitt barn. Mängden skärmtid behöver inte vara ett bekymmer i sig så länge det inte inverkar negativt på skolan eller sociala relationer. Ska man bli fotbollsproffs behöver man ju också lägga ned mycket tid på träning.

Svar från Elza Dunkels

Hej Linda! Absolut! Om man är en sån förälder som peppar barnen att följa sina drömmar (det kan ju finnas andra typer av föräldraskap) är det ju ingen skillnad om de vill spela onlinespel, bli mimartister eller hockeyproffs. Som med allt annat finns det såklart baksidor som det kan vara bra att diskutera. Proffshockey: skador, mimartist: låg inkomst, onlinespelare: skador. Resonera hur barnet kan förebygga och motverka nackdelar men peppa. Ungefär så.

***

Fråga från Klas, tvåbarnspappa

Min 9-åring säger att alla klasskamrater får spela så mycket de vill hemma. Men hemma hos oss får barnen bara använda skärmar vissa tider. Hur kan jag motivera våra regler för mitt barn?

Svar från Elza Dunkels

Ja, det är svårt men så är det ju med mycket när det handlar om föräldraskap. Ni har säkert tänkt igenom varför ni vill ha bestämda tider och det måste ni förmedla till barnet. Då blir ju reglerna också knutna till barnets egna tankar omkring det här och inte bara en påklistrad regel. Men jag tror att det är mycket viktigt att ni frågar er varför ni har reglerna. Har ni samma regler kring annat eller kan det finnas annat som styr? T ex debatten kring skärmar?

Små barn och internet – nästa generations behov och vanor

IMG_8556

Imorgon arrangerar Svt ett seminarium (som tyvärr inte sänds, det är på plats som gäller) om små barn och internet. Jag kommer att ha tre teman i min föreläsning: barnsyn, moralism och historisk kontext. Här är några av mina inspirationskällor till denna föreläsning för er som vill fundera vidare efter seminariet eller som missar det och ändå vill veta mer i frågan.

Historisk kontext

Forskning och framsteg har en artikel om Järnvägssjukans uppgång och fall som jag skamligen tänker dra växlar på. No pun intended!

Barnsyn

Margareta Rönnbergs nystartade blogg om barn och media har ett helt lysande inlägg om forskning och barn: iPads nu OK för barn under 2 år! Läkare har svängt 100 procent!

Moralism

Och som så många gånger förr tänker jag berätta om artikeln  How children lost the right to roam in four generations och prata om vad den egentligen säger oss om hur vi pratar om barns uppväxt.

Och glöm inte att läsa William Goldings Flugornas herre!