Category Archives: Nätkärlek

Skynda att bjuda över!

nätmobbning_dunkels

Nu är det bara två dagar kvar. På söndag 18.57 stänger auktionen och den som har högsta budet får min halvdagsutbildning om nätmobbning, näthat och nätkärlek. Just nu ligger budet på 16 600 kr och varenda krona går till Musikhjälpens tema skolgång åt barn i krig. I normala fall tar jag 40 000 för den här utbildningen men nu har ni alltså chansen att få den billigare än så. Alla skolor borde ge sin personal denna utbildning och när den bara kostar en bråkdel av normalpriset och pengarna går till barn i krig, vad finns det då att fundera över?

Gå in och lägg ett bud! Eller ring en rektor och tipsa dem! Det är visserligen fredag eftermiddag men de har väl mobiltelefoner?

Här kan ni se hur jag ligger till. Just nu tredje plats bland folkets auktioner.

 

Ropa hem en bra utbildning!

banner-mh16-2557x609px

Nu kan du få en halvdags utbildning med mig och samtidigt stötta Musikhjälpen. Gå in på Tradera och buda. Men snåla inte! Alla pengar går till barn i krig. Årets tema för Musikhjälpen är nämligen Barn i krig har rätt att gå i skolan. Så passa på att göra en god insats för barns utbildning samtidigt som du får en förstklassig utbildning om nätmobbning, näthat och nätkärlek!

Ju dyrare utbildningen blir, desto fler barn får utbildning. Och oavsett vad priset blir, får den som vinner auktionen en suverän utbildning av en av Sveriges främsta experter.

Så in och buda, eller tipsa rektorer, skolchefer, idrottsföreningar, föreläsningsarrangörer eller andra du tror kan vilja veta mer om unga och kränkningar på nätet.

Beskrivning

En halvdags utbildning på temat Näthat, nätmobbning & nätkärlek. Jag föreläser, vi workshoppar och diskuterar ämnet utifrån era önskemål.

Utbildningen bygger på boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet från Gothia Fortbildning som ger en nyanserad och fördjupad bild av ungas vardag på nätet och hur vi vuxna kan förhålla oss till den. Föreläsningen innehåller en översikt av forskningsläget kring nätmobbning och visar vilka skillnader och likheter som finns mellan mobbning på nätet och i rummet.

Några av de teman som belyses i föreläsningen är

  • Mediepaniker
  • Olika sorters näthat och nätmobbning
  • Nätkärlek
  • Normkritik
  • Synen på unga
  • Förhållningssätt
  • Tips och råd

Ni får ta del av konkreta strategier för hur vi vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare. Föreläsningen ger praktiska råd om hur vi kan förebygga och hantera kränkningar på ett sätt som tar hänsyn till vetenskaplig kunskap om ungas nätkulturer.

Utbildningen riktar sig alla som arbetar med unga men även till föräldrar, idrottsledare och andra som är intresserade av ungas uppkopplade vardag.

Om föreläsaren

Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon är en av landets främsta experter inom området unga och internet. Läs mer på http://www.kulturer.net/about

Ni som vinner auktionen behöver bara tillhandahålla lokaler och inbjudan till deltagarna. Jag står för en halvdags utbildning och betalar själv min resa till den plats ni valt om utbildningen hålls inom Sverige, för köpare utanför Sverige tillkommer kostnaden för min resa. Datum kommer vi överens om.

Bokfestivalen i Kristianstad

kristianstad

Idag pratar jag om min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlekKristianstads bokfestival. I år är temat det fria ordet, vilket jag antar är anledningen till att de bjöd in mig.

15.30 pratar jag i Lilla salen. Om du är i närheten hoppas jag att vi ses (och som vanligt är jag glad om ni kommer fram och presenterar er).

Efter bokprat och eventuell boksignering ska jag hetsgå till radion för att prata i P4 Kristianstad kl 17. Om ni inte kan lyssna direkt, länkar jag här när det ligger ute.

elza_kristianstad

Nätmobbning, näthat och nätkärlek

På onsdag är det releasemingel för min nya bok. Här finns facebooksidan och här kan du beställa boken.

nätmobbning_dunkels

Boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet ger en nyanserad och fördjupad bild av ungas vardag på nätet och hur vi vuxna kan förhålla oss till den. Den innehåller en översikt av forskningsläget kring nätmobbning och visar vilka skillnader och likheter som finns mellan mobbning på nätet och i rummet. Den belyser också fenomen som näthat och nätkärlek.

Här finns konkreta strategier för hur vi vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare. Ett par kapitel tar specifikt upp skolans viktiga roll för att motverka nätkränkningar. Boken ger också praktiska råd om hur vi kan förebygga och hantera kränkningar på ett sätt som tar hänsyn till vetenskaplig kunskap om ungas nätkulturer.

Boken riktar sig alla som arbetar i skolan men även till föräldrar, idrottsledare och andra som är intresserade av ungas uppkopplade vardag.

Provläs några sidor ur boken.

Om författaren
Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon är en av landets främsta experter inom området unga och internet.

Ny bok: Nätmobbning, näthat och nätkärlek

11 januari kommer min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek ut på Gothia Fortbildning, men den som beställer den före jul får den i brevlådan redan i början av januari.

Det blir såklart releasefester, en i Umeå och en i Stockholm. Håll utkik på Facebooksidan om du vill komma. Skolvärlden var snabbast ut att skriva om boken: Ny guide mot näthat vill ändra hur du tänker.

Så här beskriver förlaget boken:

Boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet ger en nyanserad och fördjupad bild av ungas vardag på nätet och hur vi vuxna kan förhålla oss till den. Den innehåller en översikt av forskningsläget kring nätmobbning och visar vilka skillnader och likheter som finns mellan mobbning på nätet och i rummet. Den belyser också fenomen som näthat och nätkärlek.

Här finns konkreta strategier för hur vi vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare. Ett par kapitel tar specifikt upp skolans viktiga roll för att motverka nätkränkningar. Boken ger också praktiska råd om hur vi kan förebygga och hantera kränkningar på ett sätt som tar hänsyn till vetenskaplig kunskap om ungas nätkulturer.

Boken riktar sig alla som arbetar i skolan men även till föräldrar, idrottsledare och andra som är intresserade av ungas uppkopplade vardag.

Om författaren
Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon är en av landets främsta experter inom området unga och internet.

Hur jag kom ut som näthatare

vk_uppslag

I dagens Västerbottenskuriren har jag fått enormt mycket utrymme och en härlig rubrik. Själva reportaget ligger bakom betalvägg men den här länken ska fungera i 24 timmar och jag klistrar in texten nedan. Det var ett roligt samtal där jag får chans att försvara mig lite mot alla idioter som ju självklart inte är så många men desto mäktigare. Jag riktigt myser när jag tänker på hur de sätter kaffet i halsen när jag tar upp halva framsidan av morgontidningen. (Se där vilken hatare jag är!)

IMG_0018

Mest är jag glad att få lite gratisreklam för min bok som kommer i januari. Just nu trycks katalogen, omslaget växer fram och i eftermiddag får jag de sista ändringsförslagen. Köp den när den kommer! Det är kanske det viktigaste jag skrivit och nu är det fasen dags att räta upp hur vi pratar om näthat, nätmobbning och nätkärlek! Vill du veta när den finns ute kan du maila förlaget, se mer här.

***

”Det är vi som är näthatarna”

UMEÅ Elza Dunkels är den mest efterfrågade experten på sitt område: unga och nätet. Hon skriver på en ny bok om häthat och nätkärlek, och har själv fått känna på både ock.
– Näthatarna är inga speciella demoner. Näthatarna är vi, människor som tycker att de måste säga allt de tänker högt och kallar det för yttrandefrihet.

Detta är Elza Dunkels

Namn: Elza Dunkels.
Ålder: 55 år.
Familj: maken Johan Nordlander, som är språkforskare. Han är min inofficiella handledare, mitt bollplank och språkgranskare. Vuxna barnen Erik, Joel, Maya och Grim, deras respektive och tre barnbarn.
Bor: på Sofiehem i Umeå.
Intressen: jag älskar att laga mat, gärna traditionella bondrecept där man hushållar med råvarorna.
Läser: bra deckare, som av Lars Kepler. Lite motvilligt måste jag säga det, eftersom de är så vidriga.
Musik: Den som barnen gör. Och Dolly Parton, hon är min stora favorit.
Just nu: är delvis tjänstledig för att skriva klart manus till en bok med titeln Näthat, nätmobbning och nätkärlek.
I veckan kom också första avsnittet i en podcast-serie om unga på nätet, där finansiären Halebop har gett henne fria händer.

 

När Elza Dunkels doktorerade 2007 var hon inte beredd på ett sådant genomslag.

– Nej. Mycket av det jag upptäckte trodde jag att man inte kunde säga högt, säger hon.

Det är maktperspektivet hon talar om, som alltid har intresserat henne. Hon trodde inte att det inte var möjligt att tala om barn och makt i samma andetag.

Men det gick, och inte bara det: Elza Dunkels kunskap blev väldigt efterfrågad. Nuförtiden ger hon i snitt tre intervjuer i veckan om sitt ämne. Elza Dunkels medverkar i radio och tv, drar nu igång en podcast-serie, föreläser, forskar i två projekt, skriver böcker, driver forskningsbloggen Nätkulturer och är Net Nanny på sajten med samma namn.

Vi träffar Elza Dunkels på ett kafé i stan. Vi har försökt hitta en tid sedan ett par veckor, men en envis förkylning och sedan en jobbresa har gjort att det har dragit ut på tiden.

Hon dricker grönt te, ser avslappnad ut och tar tid på sig, funderar ett tag innan hon talar.

Som barn tyckte Elza att det var kul att gå i skolan.

– Det är såna som blir lärare, de som trivs jättebra i skolan.

Hon blev lärare på lärarutbildningen, och hade ingen tanke på att doktorera. På lärarutbildningen handlade It-utbildningen mest om det praktiska och tekniska, som att skapa hemsidor.

– Vi skapade ett moment om vad barn gör på Internet, men det fanns inte material att tillgå. Som utgångspunkt gjorde jag i stället intervjuer med mina fyra barn och använde det som kursmaterial, berättar Elza Dunkels.

Daniel Kallos, professor i pedagogik, sa: ”Det här är forskning”.

– Jag blev lite bluffad av honom att börja forska. Det är jag tacksam för, det passade mig så bra, det här är det roligaste jag någonsin har gjort.

Elza Dunkels säger att hon egentligen gav sig in i en bransch där kvinnor inte har en chans.

– Både i akademin och i it-branschen är det en klar nackdel att vara kvinna med många barn, säger hon.

Glastaket har hon slagit huvudet i, och visst finns det folk i universitetsvärlden som tycker att Elza Dunkels syns och hörs för mycket.

– Det är bara trams. Självklart döms jag hårdare för att jag är kvinna, medan män betraktas som seriösa när de tillfrågas om sin kunskap.

I universitetsvärlden får hon mycket stöd också, folk hejar på och undrar hur hon hinner med allt.

– Mitt ämne är högaktuellt. Men om man har ett smalt ämne är det kanske mer naturligt att inte popularisera det på samma sätt, resonerar hon.

Elza Dunkels påminner om att all forskning inte läses av så många människor.

– I snitt 1,7 personer läser varje avhandling. En av dem är doktorandens mamma, säger hon och skrattar.

Titlar är inget som hon fäster så mycket avseende vid.

– Min akademiska position ger mig en plattform. Men i min e-postfot har jag inte ens med min titel.

I VK var Elza Dunkels omskriven för första gången för 20 år sedan, då som stridbar förälder med barn på Kolbäcksskolan. Politikerna skulle spara pengar och omorganiserade skolorna på Ålidhem, Elza var en av dem som stred för att skolan skulle få mer resurser.

Fortfarande ger hon sig in i samhällsdebatten. I samband med att Niklas Lindgren släpptes i somras föreslog hon att en haverikommission skulle granska vad som gick fel i fallet Hagamannen. Debatten om EU-migranterna har Elza Dunkels också kastat sig in i. Hon ger politikerna i Umeå underkänt för hur de har agerat när det gäller tiggarna.

– Det är en skandal utan dess like, Våra folkvalda kan rimligen inte tillhöra dem som hatar dem som tigger. Men de skjuter ifrån sig empatin. När tonen mot tiggarna blir hårdare har politikerna ett ansvar för det, säger hon.

”Det är hatfest i min inbox ikväll och alla är välkomna.” skrev Elza på sin blogg en kväll i våras. Periodvis har hon drabbats hårt av hatet.

– När det var som värst kunde jag inte svara i telefonen, och andra i familjen fick öppna min mejl. Jag kunde inte fungera, berättar hon.

Elza blev sjuk, drabbade av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, Allra värst var näthatet efter att hon hade talat om småbarn och Internet tre gånger samma vecka i P1. För mig är det förvånande, P1-lyssnare som är näthatare?

– Jag försvarade småbarnsföräldrar som låter barn ha plattor och som själva hänger i mobilen, men det gick inte hem bland P1-lyssnarna, säger hon.

Under den här perioden drog hon sig undan offentligheten och ransonerade antalet intervjuer. Men Elza säger att näthatarna inte är någon speciell sorts onda människor, inga demoner.

– Det är vi som är näthatarna. Måste man säga allt man tänker högt? Vissa saker spyr folk bara ur sig, att drabbas av det var en intressant inblick.

Nu är det lugnare, säger hon, hon drabbas bara av det som hon kallar för ”normalhatet”, det som hon hela tiden utsätts för. Elza delar ofta hatinlägg för att få stöttning och peppning av andra.

– Det fungerar. Jag får stöd, och hatet lyfts från mig. Det är en oerhört bra metod. Unga använder sig också av det som en strategi. Om någon utsätts för mobbning på skolan och delar det får det andra att reagera.

Att motarbeta skräckpropagandan om nätet är en del av Elzas mission, och genomsyrar det hon gör. Den kommande boken handlar också om nätkärlek.

– Vi pratar nästan lika nedsättande om nätkärlek som om näthat. Men det finns lika mycket, om inte mer kärlek än hat på nätet. Och det är ju ett skäl till att så många hänger på nätet, de få ut så mycket av det, trots riskerna.

 

Det finns ingen quick fix mot näthat

Gothia, som ska ge ut min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek, bloggade om den senaste diskussionen efter att DN skrivit om frågan. Vill du få ett meddelande när boken kommer ut? Skicka ett mejl till hilda.widaeus@gothiafortbildning.se.

Elza Dunkels, en av Sveriges ledande experter på unga och internet, är kritisk mot snabba lösningar för att få stopp på nätmobbning.
– Att stoppa vissa sajter eller appar gör att man skjuter ifrån sig ansvaret och lämnar barnen utan vägledning, säger hon till DN i dag tisdag.

Elza Dunkels är forskare vid Umeå universitet och har under 15 år studerat ungas nätanvändning. Hon betonar att nätmobbning är ett komplext fenomen och att vi vuxna måste signalera att vi är nyfikna och intresserade av vad unga har att säga.

– Vi behöver byta regelsamlingen mot ett ständigt pågående samtal om hat, kärlek och kränkningar, på och utanför nätet. Skolor behöver arbeta med frågor som allas lika värde, att alla har rätt att känna sig trygga och att det inte är ok att kränka andra.

Vi ställde några frågor till Elza med anledning av intervjun i DN och hennes kommande bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek.

Hur ser du på att använda filter eller att blocka vissa sajter?
– Det är ett enormt resursslöseri. Även om själva blockeringsverktyget skulle vara gratis (vilket det oftast inte är) så måste skolan använda värdefulla resurser till att administrera dessa tekniska verktyg. Och vi vet att de inte fungerar, det går alltid att ta sig runt dem. Att blockera eller övervaka hjälper inte barnen att utveckla vettiga förhållningssätt utan lämnar dem tvärtom ensamma med problemen.

Skiljer sig mobbning på nätet från mobbning i rummet?
– Egentligen inte så mycket. I grunden handlar det om kränkningar, som ofta börjar i skolan och fortsätter på nätet. Däremot finns det vissa drag hos nätet som gör att vi vågar säga mer, både positivt och negativt, och att vi lättare kan sprida sådant som är kränkande. Men det här särdraget gör det också lättare att få stöd från andra på nätet – det finns mycket kärlek där också.

Vilken roll har man som vuxen?
– Det är viktigt att komma ihåg att det är vi vuxna som har ansvaret, såväl föräldrar som skola och andra vuxna. Men skolan har ett särskilt ansvar tycker jag, dels för att lagen säger att skolan ansvarar för sina elever, dels för att skolan är en så bra arena för den här typen av komplexa livsfrågor. I skolan finns lärare och annan skolpersonal som har – eller bör ha – utbildning inom den här typen av frågor. I en familj är det lättare att det blir känslomässigt och det kan vara svårt när det bara finns en eller max två vuxna som ska försöka lösa komplicerade saker.

Just nu färdigställer Elza Dunkels manus till sin kommande bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek. Boken belyser ungas vardag på nätet och ger verktyg för hur skolpersonal kan arbeta mot nätmobbning och näthat.

Vill du få veta när Elza Dunkels bok är klar?
Skicka ett mejl till hilda.widaeus@gothiafortbildning.se

Läs ”Blockera sajter för att stoppa näthatet” på DN.se

Vad gör vi åt hatet?

I förra inlägget skrev jag om hatet och dess konsekvenser. Några av de konsekvenser vi kan se är att vissa röster tystnar helt eller delvis. Det är kanske inget konstigt i sig, att alla inte hörs hela tiden, men det är allvarligt när vi ser att några tystnar på grund av hat och hot. Och det otäcka är att risken är överhängande att de som faller ifrån är de som inte heller fick talutrymme innan internet. Det är alltså en maktfråga, men som jag skrev igår måste jag återkomma till det i ett separat inlägg. Nu tänkte jag bli nästan lite praktisk.

För det första måste vi börja titta bortom de enkla förklaringarna. Det är inte någon annan som hatar. Vi har byggt in hat i vår samtalskultur, men det går att byta spår, det bestämmer vi själva. Om det gick att införa program som Idol och Robinson, som blev så hårt kritiserade i början men som nu är en etablerad del av myskvällen i folkhemmet, går det att ta bort program som Svt Debatt och Trolljägarna och införa program som inte lyfter fram det värsta hos oss. Klart det blir kritik i början; det här är inte bra tv! Men vad som är bra tv är inte bara en fråga för tv-producenterna, det är också en fråga för oss. Ett steg på vägen är alltså att se över vår kulturella miljö. Vad accepterar vi? Hur argumenterar vi? Vilka är utsatta? Ger vi dem stöd? Men det är naturligtvis en mycket större fråga än bara ett par tv-programformat. Det här handlar om genomgripande samhällsfrågor om utanförskap och tillhörighet. Vi behöver ett ständigt pågående samtal om begränsande normer. Då först kommer vi att få en förändring till stånd.

Samhällsnivå

Med samhällsnivå menar jag egentligen politik. På den här nivån behöver vi diskutera lagstiftning men också filosofiska resonemang om vår samtid, forskning som är relevant för att förstå vad som händer, osv. Eftersom så mycket av hatet styrs av diskrimineringsgrunderna, måste vi börja där. Normkritik är grunden till all samhällsförändring som kan minska hat. Ett tydligt inkluderande arbete finns på flera ställen, t ex älskar jag regeringens cyberfeminist och vad den titeln signalerar. Mycket, mycket mer såna tydliga ställningstaganden behövs, som motvikt till normaliseringen av sexism och rasism som vi sett på sista tiden.

Gruppnivå

Hit räknar jag utbildningsväsendet, vården, organisationer, företag, myndigheter, familjen, vänkretsar, osv. Alla sådana aktörer måste börja fundera på de här frågorna; hitta felen och lösningarna.

  • Hur pratar vi med varandra i den här gruppen?
  • Vilka har gruppens stöd och vilka står helt eller delvis utanför?
  • Har vi en plan för vad vi gör om någon blir utsatt?
  • Har vi en kultur där den som far illa kan berätta?
  • Har vi en kultur där vi går in och stöttar om nåt händer?

Både på samhälls- och gruppnivå måste vi se till att den som råkar ut för hat vågar berätta och att det finns en kultur av stöttande. Idag ser jag obehagliga tendenser att göra hatet till en personlig fråga, som jag berörde i mitt förra inlägg.

Här är det på plats att ta media i örat. Inte bara när det gäller programformat utan också vad de publicerar för att få till lite nerv. Varför ska det lilla fåtal som arbetar mot panikerna behöva jobba dygnet runt bara för att journalister väljer att föra fram tokiga tankar som faktiskt går att googla på och se att de är knasiga? Om inte det ständigt skedde skulle vi som är experter på området kunna få uttala oss om viktiga och riktiga frågor, som hur vi kan hjälpa de unga som faktiskt råkar illa ut. Just nu framstår det som om vi experter är nån sorts dårar vi också. Rosenkindade teknikoptimister som vill att alla bebisar ska vara på nätet hela tiden och som tycker att lite porr har väl aldrig skadat nån. Vi kan prata på andra sätt men vi hinner fan inte. Och då blir det helt fel. Det blir också helt fel att det går så mycket tid till nåt som faktiskt är skapat av medierna. Jag har så svårt att hålla mig när det talas illa om unga och då ställer jag upp fast jag varken hinner eller orkar. Och nu när jag har sagt nej, då faller det kravet på andra som kanske inte alls vill ha den rollen som jag har. För jag baxar gärna det här. Jag är sjukt bra på det och tycker att det är viktigt. Jag har en familj som stöttar mig i den tidvis rätt omfattande frånvaron, som inte tycker att jag är sämre för att jag svarar på en telefonintervju när jag gungar barnbarn i parken och som peppar mig att orka. Och så är det ju inte för alla. Det ska vara möjligt att vara internetforskare och sitta på sin kammare. Helst inte såklart eftersom det är viktigt att nå ut med sina resultat, men det kan göras på olika sätt. Att ta en radio- eller tv-debatt eller svara journalister i telefon i snitt två gånger i veckan (då slår jag ut det över hela året) är inte nåt alla vill eller bör vilja göra. Vilket för oss in på nästa nivå.

Individnivå

Individer måste tillåtas hitta strategier för att fungera. Det kan handla om att skydda sig själv, stötta andra och att inte bidra till hatet genom aktiva handlingar eller passivitet.

Att jag tar upp den här nivån betyder inte att jag gör hatet till en fråga som enskilda ska hantera. Tvärtom! Det är naturligtvis inte ett enskilt ansvar att tuffa till sig, att undvika vissa saker, att ge efter för hat och våld. Det är en samhällsfråga, inte en individfråga!

Men samhället, det är ju vi. Så om vi ska tänka praktiskt måste arbetet ske på många nivåer samtidigt. Och en av dessa är den personliga. Samtidigt som vi anlägger ett normkritiskt perspektiv på hatet, rättsväsendets funktion ses över, media tar sitt ansvar och så vidare, måste individen överleva dagen. Vi behöver skapa strategier och vi behöver prata om att alla har rätt att skydda sig. Praktiska saker som:

  • Det är inte ett etikettsbrott att blocka någon eller plocka bort någon från sin kontaktlista. Att inte följa någon tillbaka behöver inte vara ett statement, det kan lika gärna vara ett praktiskt ställningstagande.
  • Det är ok att tacka nej till Svt Debatt eller P1 Morgon eller nåt annat som erfarenhetsmässigt genererar hat. Att tacka nej betyder inte att en vägrar ta debatten.
  • Vi behöver diskutera när det är ok att använda nätets spridningspotential till sin egen fördel, t ex genom att outa nån som trakasserar en. Och när en behöver vara försiktig med det.
  • Var och en måste få bestämma nivå. Exempelvis när det gäller filtrering av t ex mail eller hur mycket en svarar i telefon. För den som är utsatt kan det vara ok att förlora vettiga mail och samtal mellan varven för att få ha tryggheten att våga öppna inboxen eller vakna på morgonen.

Och så vidare. Det finns strategier och alla behöver diskutera dem men alla behöver inte göra lika.

Men nu ska jag skriva klart boken om detta!