Sharenting

Mitt i sommarens torraste period dyker ordet sharenting upp i svensk media. So who you gonna call? Net Busters! Så här kommer några av de inslag jag har varit med i. Men först en sammanfattning av det jag sagt:

  • Sharenting kommer inte att bli ett ord eller en grej i Sverige, eftersom vi tack och lov inte är vana att namnge fenomen och sen ge dem ogrundat stor uppmärksamhet. Att kalla det för sharenting låter påskina att föräldrar agerar fundamentalt annorlunda idag jämfört med tidigare generationer.
  • I grunden är det sunt att dela bilder på sina barn, för den som vill det. För den som inte vill dela eller se andras bilder går det alldeles utmärkt att låta bli att dela och att avfölja den som lägger ut barnbilder.
  • Vi måste alltid inhämta samtycke innan vi lägger ut bilder, text eller annat om andra.
  • När det gäller barn måste vårdnadshavarna representera barnet i samtyckesprocessen. Det betyder att de som vuxna måste fatta besluten helt på egen hand när barnen är väldigt små och tillsammans med barnen när de är så stora att de förstår mer.
  • Att helt utesluta postande om sina barn gör att det inte uppstår några naturliga situationer att prata om vad som gäller vid publicering på nätet och då måste de vuxna lära barnen det på annat sätt. Det är oerhört viktigt att barn får med sig detta sätt att tänka.
  • När vuxna frågar efter samtycke så snart de vill lägga ut nåt, skickar det signaler till barn (och andra vuxna) att detta är viktigt. Om detta blir en norm kan en samtyckeskultur få fäste på allvar, oavsett vad det gäller.
  • Vi kan inte bedöma barnbilder på nätet utifrån de tankar och värderingar som fungerade i den analoga tiden. Synen på bilder på nätet är under förändring. De barn som är vana vid massiv dokumentation på nätet kommer att tänka andra tankar än barn gjorde förr. Det är rätt stor chans att dessa barn får det lättare i sitt identitetsarbete och om vi vuxna sköter det här bra, att de kommer att kunna utveckla en positiv syn på sig själva och andra.
  • De problem många lyfter fram handlar snarare om gränslösa föräldrar än själva möjligheten att dela.

Först ut var SVT Kultur som ville skriva om det: Experten om sharenting-trenden: Problematiskt med gränslösa föräldrar

Sen ringde TT, vilket resulterade i att flera tidningar har skrivit under samma rubrik: Att dela bilder på sina barn kan bli olagligt

P4 i olika delar av landet och Svenska YLE har ringt och intervjuat mig men jag orkar inte leta rätt på klippen. Tipsa gärna om du har hört!

Media om Momo

Här har jag samlat lite media om Momo, som du också kan läsa om i förra inlägget: Varning: varna inte!

Lilla aktuellt i Barnkanalen tog upp Momo i sin sändning onsdag 3/9. Tyvärr tillåter Svt inte inbäddning så ni får klicka på den här länken.

Nyheter i Barnradion intervjuade mig till sin sändning lördagen 29/9:

Varning om skräckutmaningen Momo sprids – det här vet vi. Metro 21/9 2018

Momo är inget nytt. Tänk på detta innan du varnar. KIT 25/9 2018

Experter: Sprid inte varningar om skräckutmaningen Momo. Svt Nyheter 25/9 2018

Så pratar du med barnen om Momo challenge. Expressen 28/9 2018

 

Och så måste ni självklart läsa Jack Werner: Spökhistorien ”Momo Challenge” – ännu en Svarta Madame på sociala medier”Hantera Momo som en spökhistoria”Till dig som delar Momo-varningen på Rosatraktor.com

 

Ökat skydd för unga på nätet

Idag skriver Umeå Tidning om de nya lagar som trädde i kraft vid årsskiftet. Jag fick kommentera. Läs hela reportaget här (sidorna 4 & 5) eller ett sammandrag:

ÖKAT SKYDD FÖR UNGA PÅ NÄTET

Elza Dunkels är expert på hur unga människor använder internet. Därför har hon varit med och bidragit med sina kunskaper i och med lagförändringar som rör kränkande bilder och sexuella kontakter med barn.
– Nya lagar ger möjlighet att belysa problemen.

Några av 2018 års nya lagar rör ämnen som Elza Dunkels, internetforskare vid Umeå universitet, är expert på. Därför fick hon vara med och uttala sig när lagförslagen skulle utredas på uppdrag av regeringen.
– Juridiken måste hänga med tekniken. Jag fick bidra med min kunskap kring ungas säkerhet på nätet, säger Elza Dunkels.
Från och med i år är det olagligt att sprida bilder du tagit med syfte att skada eller kränka någon annan. Händelsen som uppdagat frågan kallas hämndporr och innebär att intima bilder som skickats mellan två personer offentliggörs av den ena parten.

Elza Dunkels menar att det inte behöver gå så långt.
– Att elever fotar med syfte att kränka någon annan är väldigt vanligt förekommande i skolmiljöer. Det kan handla om att ta en bild på någon som står i duschen eller en klasskamrat som gråter och sedan sprida den på nätet.
En annan ny lag gör det förbjudet att föreslå träff med barn i sexuellt syfte. Elza Dunkels menar att det är svårt för de allra flesta att acceptera att det inte varit brottsligt tidigare. Helst eftersom många pedofiler har system för att odla kontakter med barn.

En tredje lag som också tangerar Elza Dunkels område är att det från och med februari är förbjudet att tala i mobiltelefon om du håller den i handen när du kör bil.
Dessa tre brott är väldigt svåra att förebygga, men Dunkels menar att det primärt handlar om att rättsväsendet ska ha lagen i ryggen om en händelse inträffar.
– Det är bra för utsatta att veta att det de upplevt är ett brott, och att händelsen har ett namn. Det blir ett erkännande. Det är också bra att kunna förklara för barn att dessa saker är olagliga. Nya lagar ger möjlighet att belysa problemen.

Samtidigt menar hon att det inte är lagändringar i sig som förändrar våra beteenden. Det handlar om att vi måste prata om problemen. Att polisen och skolorna måste skaffa mer kunskap och att vuxna tar barn på större allvar.
– Det är som med #metoo. Vi måste se kvinnor och även barn som människor med rättigheter. Och då kan det vara skönt att ha lagen i ryggen.
Johanna Lindqvist
redaktion@umeatidning.se

Fakta: Nya lagar och förordningar 2018

  • Straffet för grovt vapenbrott höjs till lägst två år.
  • Att sprida privata bilder i syfte att allvarligt skada annan person blir straffbart.
  • Att till ett barn föreslå träff i sexuellt syfte blir straffbart oavsett om mötet ägt rum.
  • Straffavgiften för att föra in alkohol i Sverige utan att betala skatt höjs till 40 procent av den skatt som ska betalas.
  • Förbud för bilförare att tala i telefon med mobilen i handen. Från februari.
  • Förskoleklass från sex år blir obligatorisk. Gäller från höstterminen.
  • Krav på ökad tillgänglighet för funktionshindrade hos bland annat frisörer och restauranger. Från maj.
  • Åldersgräns på 18 år införs för att sola på solarium. Från september.
  • En amnesti för att lämna in olagliga vapen gäller februari–april.
  • Skyddsjakt på dov- och kronhjortskalvar tillåts på fält med oskördade grödor och på skogsplanteringar. Tillstånd behövs ej 1 juli–15 april.
  • En ny elfordonspremie införs för bland annat elcyklar. Från februari.
  • Höjda straffavgifter för grova överträdelser mot kör- och vilotider i transportbranschen. Från mars.
  • Kommunernas socialnämnder får ansvar för att motverka spelmissbruk.
  • Ökat sekretesskydd för offentliganställdas privata kontaktuppgifter och foton som finns på arbetsplatsens intranät.
  • Sekretesskydd införs för uppgifter om hur privatpersoner använder datorer på bibliotek.
  • Advokater som begår brott utanför arbetstid ska kunna uteslutas ur Sveriges advokatsamfund.
  • Rektorer ska besluta om partier ska bjudas in till skolor. Urval ska ske på objektiv grund, till exempel partier i riksdag eller kommunfull-
  • mäktige.

Källa: Riksdagen, regeringen och Tullverket

 

Skärmpaniken och TV4

Mycket kan man anklaga mig för men inte för att vara hemlig eller mystisk. Tvärtom sätter jag en ära i att vara så transparent som jag bara orkar med. Och igår blev mitt generösa/gränslösa delande en hel liten berättelse. För dig som har missat kommer hela historien här:

Kl 11.29 ringde en reporter från TV4 upp mig och berättade att de skulle ta upp nyheten om att stora aktieägare i Apple kräver att Apple ser till att det forskas mer på hur barn påverkas negativt av skärmar samt att föräldrar tar sitt ansvar och begränsar barnens skärmtid. De undrade om jag kunde delta i direktsändning via FaceTime, vilket jag initialt var positiv till. Det kändes som öppet mål att kommentera en sån känslodriven och bakåtsträvande skrivelse. Sen framkom det att det hela var tänkt som en debatt mellan mig (via FaceTime) och Hugo Lagercrantz i studion. Då tackade jag nej av två skäl: 1) Jag kan lägga min tid på viktigare saker än att debattera med nån som inte har kunskaper i ämnet och 2) Att debattera via länk är aldrig bra. Man hamnar i underläge direkt därför att man inte kan signalera att man vill ha ordet och missar mycket av det som sägs i studion. Jag redogjorde noga för båda dessa skäl när jag tackade nej och la till att om de nu nödvändigt ville ha med en moralist och barnhatare så finns det bättre namn än just denne gamle professor. Reportern tackade för min input och sa att det var bra att han hade ringt upp mig. Så jag kände mig nöjd och rapporterade detta i sociala medier ca 11.45.

Kl 11.49 ringde samma reporter upp mig och sa att de har tänkt om och insett att ämnet inte lämpar sig för debatt. Lagercrantz var ute ur bilden och då är det självklart för mig att ställa upp. Jag slipper debattera, tittarna slipper höra mossiga argument från honom och jag slipper hatet som kommer som ett brev på posten när jag ger mig på detta nationalhelgon. Så jag läste in mig, fixade håret och bytte kläder, något jag skrev om här:

Uppdatering: TV4 kommer hit och intervjuar mig istället. De hade tänkt om och förstår att ämnet inte lämpar sig för en debatt. Så Hugo är dumpad och då ställer jag självklart upp på intervju. Vilket betyder snabbfix av ansikte och hår samt andra kläder än långkalsonger och tjocktröja.Kl 14.15 kom TV4 och filmade, dels direkt till en lite längre webbsändning (som jag inte hittar, tipsa mig gärna), dels en intervju som skulle klippas och sändas i nyheterna senare. Se hela inslaget här. Jag fick några sekunder medan Hugo Lagercrantz fick orera fritt ur fantasin i flera minuter:

“Bra inlärning kräver mänsklig kontakt” säger han bland annat. Nu är han ju ingen expert på just lärande och tycks inte heller ha läst någon aktuell forskning utan hänvisar lite vagt till att folk tror att barn lär sig mycket vid skärmar men att “det har inte alls visat sig ha den effekten, snarare negativ” och att det är viktigt med kropps- och ögonkontakt med föräldrarna (sic!) och “det får man ju inte via skärm”.

Jag blev grymt besviken därför att jag hade uppfattat både reportern som ringde och hen som var hemma hos mig som att de hade förstått hur jag menade, att det inte finns “två sidor” av den här saken och att Lagercrantz faktiskt inte är expert på detta. Så jag drog iväg ett sms till det nummer som hade ringt upp mig:

Hej! Du sa till mig att ni skulle göra en intervju med mig och att Lagercrantz var ute ur bilden. Istället framställdes han som hjärnforskare och fick leverera sina helt grundlösa idéer. Jag tycker att det är extremt dåligt av er att vinkla detta ämne på ett populistisk och tendentiöst sätt. Dels lurade ni mig att ställa upp, dels visar ni bristande samhällsansvar när ni bidrar till panik kring skärmar. /Elza Dunkels

Och idag på eftermiddagen kom ett lamt svar:

Hej Elza. Är ledsen att du känner dig missnöjd över hur det blev. Jag tror att det uppstod något av ett missförstånd mellan oss båda. Att Lagercrantz inte alls skulle intervjuas var aldrig något jag sa eller gick med på.  Det vi kom överens om var att vi inte skulle ha någon direktsänd debatt mellan er två.  I inslaget fick ni båda komma till tals var och en för sig och presentera era bästa argument.

Tja, det kanske är en tröst i sammanhanget, att det Lagercrantz sa var hans bästa argument 🙂

Jag är alltså inte ute efter att styra nyhetsrapporteringen eller att ställa orimliga krav för att medverka. Tvärtom är jag extremt generös med min tid till media. Jag svarar i telefon, på mail, ställer upp på intervjuer, åker ner till tv-studior och jag svarar snabbt om de vill att jag läser igenom det de skrivit. Jag har dock aldrig krävt att få läsa innan, jag litar på att allt blir någorlunda rätt. Däremot måste jag skydda mig själv, dels mot hat och påhopp och all tid och energi som det tar, dels mot att lägga tid på oviktiga, fruktlösa saker. Det är rätt rimliga krav tycker jag.

Så TV4, ni är numera på min shit list.

 

Hat och hot efter reklamkampanj

 

Igår blev jag intervjuad av Baaam om hat och hot på nätet: Svenska Arvida blev ansiktet utåt för Adidas – fick utstå hatstorm och våldtäktshot.

En av mina viktigaste poänger är

– Ofta vill personer som inte råkat ut för hat veta exakt vad folk skrivit så de kan bedöma om det är okej eller inte. Men du ska aldrig behöva reproducera det hat du fått utstå för att duga som offer. Vi måste lita på den som utstått hatet att kunna bedöma när det gått för långt.

Läs mer i min bok Nätmobbning, häthat och nätkärlek, direkt från förlaget eller i alla bokhandlar. Finns även som e-bok.

 

Forskare, bloggare och selfiefotograf

Från mitt Instagramkonto: selfie, slumpgenerator, det pinsamma ögonblick då båda i Rapportstudion hade likadana kläder, frisyr och glasögon, om ungdomens nöjesläsning och när jag skulle packa in böcker till vinnarna i min utlottning.

Nordicom släppte precis sitt senaste nummer av Nordicom Information som har temanamnet Medieforskning i samhället: relationen mellan bransch och akademi. Jag medverkar på ett hörn i artikeln The scholarly use of social media: How to make the most of it (sidan 9) med en intervju som gjordes tidigare i vår och där jag bland annat försvarar selfies som genre. De har även valt att illustrera artikeln med lite exempel från mitt Instagramkonto.

Elza Dunkels: “I feel a need to support the selfies genre”

Tell me briefly about your relationship with the social media tools you are using the most and how your relationship to them has developed. It’s not really that strange that I’m so immersed in social media as my research is concerned with young people’s online cultures. So, it was quite natural for me to engage in early social media in the late 1990’s. Now, I see only benefits in having these channels to communicate with the surrounding world. What kind of a communication strategy do you have on Instagram? How do you decide what you want to post and when? Are there themes you do not want to address? I try to be bold and courageous when it comes to posting on all my channels. I think the world will be a better place if we share experiences and thoughts quite freely. However, I’m careful not to post about other people without their consent. The channels differ in character, and I attempt to act accordingly. On Instagram I post pictures, of course, but they are always accompanied by comments, short or long. I have a photo project on Instagram, called #skärmtid which is Swedish term for “screen time”. In this project I depict positive screen time, mostly with kids as models but I sometimes include adults. I also post loads of selfies as a part of my activism for children’s rights. I see the need to support the selfies genre and help elevate it to a more reasonable position than it has today. Because the art of selfies was initiated by young girls, it has been frowned upon. My aim on Instagram is to show solidarity with young girls and to educate adults on the subject. Other subjects that recur on my Instagram are sexism and childism, which I understand as the oppression of the young. I also use Instagram to share my work life: travels, conferences, media appearances, publications and so on. As any woman who dares to claim a position in the public debate, I receive a lot of hate speech because of my posts. So, I always have a plan for any social media posting or media appearance: I need to make sure I have company and that someone can screen my inboxes if I touch any sensitive subjects. Unfortunately, today, we who receive hate mail have to fend for ourselves. Hopefully, it will change over time. How well does research as a topic suit the visual tools of communications? For me, this has never been a problem. In fact, it would be harder to communicate my research if I could not use visual media. I need to visualise a lot of my research results, such as the problematisation of the discourse around girls posting selfies. I also often post media headlines that illustrate emotional reactions towards young people’s Internet use. But, of course, you need to practice. Just as you need to learn how to do research, you need to learn how to communicate it. In your opinion, what have been the biggest benefits of being an engaged researcher in social media? It’s hard to imagine what my professional life would be like without social media, since I have never tried it. But I suppose it would have been hard, maybe impossible, to reach all the interesting and interested people I have reached now. Right now, I am part of the #blogg100 project, so I post every day for 100 days, ending in June. The #blogg100 is a yearly campaign initiated by Fredrik Wass (http://bisonblog.se, Twitter @fredrikwass), a social media veteran. It encourages bloggers to post once a day from March 1st every year. For me, this works as an incentive to disseminate stuff that’s been standing in the pipeline for too long. I can give my followers daily updates on what is happening in my research field. I take the responsibility to communicate my research very seriously. Universities are publicly funded, and we are obligated to pay back by disseminating our results.

 

De destruktivt väluppfostrade barnen

Det här är ett väldigt gammalt avsnitt av Didaktorn som jag helt har glömt att dela här i bloggen. Men häromdagen blev jag påmind om det och även om det är nästan ett år sedan intervjun gjordes är innehållet högaktuellt.

De destruktivt väluppfostrade barnen

Lydiga barn löper större risk att utsättas för näthat och sexuella övergrepp på nätet. Det har Elza Dunkels sett i sin forskning. Lär man sig att alltid lyda vuxna och att det är fult att ljuga blir man sårbar i mötet med en vuxen som inte vill dig väl, säger hon. När ordning och lydnad premieras skapar vi de destruktivt väluppfostrade barnen. Därför måste vi lära barnen att vara olydiga. Här berättar hon hur. Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete, lärarutbildare och forskar om unga och internet. Hon har även skrivit boken “Nätmobbning, näthat och nätkärlek”.

Här finns också ett annat avsnitt av Didaktorn där jag pratar om Googlehygien.

 

Forskare: ”Helt meningslöst att prata om skärmtid”

Svenska Dagbladet har haft en artikelserie om barn och skärmar som är nåt av det mest alarmistiska jag läst på länge. Det har känts som en backlash av stora mått. Men imorgon kommer det jag hoppas är en rimlig avslutning, nämligen en rätt lång intervju med mig. Den finns redan på nätet men de som läser prasseltidningen får den imorgon, på Safer Internet Day. Passar bra. Hade jag vetat vilket trams de skulle publicera innan hade jag nog tagit i ännu mer men jag säger ändå en hel del viktiga saker. Om jag får säga det själv.

I stället för att förfasa sig och försöka begränsa ”skärmtiden” genom stränga regler, tycker Elza Dunkels att vuxna borde glädjas över de positiva saker som nätet har medfört för barn.

– De som har tjänat allra mest på digitaliseringen är marginaliserade grupper. Unga med olika diagnoser har exempelvis fått en bättre skolgång tack vare tekniska hjälpmedel och ett rikare socialt liv eftersom de lättare kan hitta likasinnade på nätet.

– På grund av ålder och bristande inflytande utgör egentligen alla barn en marginaliserad grupp i samhället. Men tack vare nätet kan de nu lättare skaffa sig information om saker på egen hand eller odla sina egna intressen. Dessa emanciperande processer kan nog vara ganska stressande för vuxna som varit vana vid att sitta på den makten själva. En del av motståndet tror jag handlar om det, säger Elza Dunkels.

Fast jag tycker nog att alla ska läsa hela artikeln.