Category Archives: Skärmtid

Nej mobilerna har inte förstört en hel generation

Jag får ofta frågor från journalister om jag läst den ena eller andra skrämselboken om unga och nätet, t ex Twenge, Turkle eller den svenska Skärmtid (jag länkar inte med flit). Varje gång får jag svara att jag inte har gjort det och inte heller kommer att läsa dem. Dels för att det skulle ta så mycket tid, dels för att jag blir rätt ledsen och besviken av sån tendentiös litteratur. De är oftast väldigt skickligt manipulerande i sin argumentation. Som att använda sig av anekdotisk bevisföring, falska motsättningar och obevisade samband. De har en tydlig målgrupp som är väldigt tacksam att vända sig till; vuxna som oroar sig för hur det ska gå för dagens unga. Alltså nästan alla.

Men nu blev jag ändå lockad att läsa Have Smartphones Destroyed a Generation? av Twenge som bygger på hennes nyutkomna bok på samma tema. Och det är verkligen exakt den smörja jag förväntade mig. Bland annat lyfter hon fram statistik som visar att unga har sämre psykisk hälsa idag. Det är i princip den enda typ av källa hon redovisar, allt annat är anekdotiskt och spekulerande. Texten osar av romantiserande av det som en gång var ungdomen: bilar, alkohol, tjäna pengar och ha sex. Och som hon menar att ingen är intresserad av längre. Jag kan minnas helt fel men var det inte bara ett par månader sen som vi oroade oss för att unga hade sex för tidigt, för ofta, med fel personer och på fel sätt? Jag minns inte heller bilkörande, alkoholkonsumtion eller en kapitalistisk ådra som något man önskade sina unga.

Ungas psykiska ohälsa kan ha med skärmanvändning att göra men den kan också ha andra orsaker som det är vår skyldighet att söka efter. De stora neddragningarna i samhällets skyddsnät är rent kronologiskt betydligt rimligare som förklaring än användandet av skärmar. Det finns ett samband i tid men finns det ett orsakssamband? Att låsa fast sig vid en förklaring riskerar att skada unga eftersom man då kan missa den verkliga orsaken.

Att skylla på skärmar blir också ett sätt att förminska de enorma fördelar som nätet har inneburit för många, framförallt marginaliserade grupper och individer. Om vi inte erkänner vikten av detta riskerar vi att beröva dem detta stöd som kan utgöra skillnaden mellan att ha ett bra liv och inte ha något liv alls. Och så det roligaste argumentet av dem alla: ”Even Steve Jobs limited his kids’ use of the devices he brought into the world.” När blev Steve Jobs en auktoritet på barnuppfostran? Eller ens på digitalisering? Var han inte helt enkelt entreprenör och affärsman?

Visst finns det problem, mer eller mindre allvarliga beroende på individ och situation. Dessa måste vi hitta bättre sätt att förhålla oss till än att romantisera det som har varit och skamma det som är nytt. Ett vettigare förhållningssätt kan innehålla tankar om acceptabla förluster; att vi vinner något men förlorar något annat vid varje ny teknikintroduktion. Vi fick sämre sömn när vi fick elektricitet och ändå är det idag en ytterst extrem hållning att vi ska sluta med el. Ett rimligt förhållningssätt tar också hänsyn till att individer och grupper kan reagera olika och att vi inte kan utgå från våra egna känslor och reaktioner när vi ska tänka om det nya.

 

Mitt uppkopplade barn

Karin Nygårds och jag peppar inför inspelningen.

Nu sänds äntligen Mitt uppkopplade barn, ett UR-program som vi spelade in 1 december. Programmet sänds den 14 juni kl 22.00 i SVT1 med repris dagen efter kl 12.15 och en ännu repris veckan efter tisdagen den 20:e kl 11.50. Förutom Karin Nygårds och jag själv medverkar Kristina AlexandersonJack Werner, Josef Sahlin och hans elever Fabian och Linnea. Och Natanael Derwinger är programledare.

Om jag minns rätt var syftet med programmet att komma på exakt hur länge barn bör ha skärmtid per dag, beroende på ålder såklart. Ni vill inte missa detta!

 

Stop dragging kids away from their screens

I mitten av maj var jag iväg till en av de största startup- och techmässorna The Next Web i Amsterdam. En av grundarna till konferensen Boris VVZ skriver en liten betraktelse om skärmtid som jag tycker var fin: Stop dragging kids away from their screens.

Han har två huvudpoänger:

  • Att vuxna i alla tider har förfasat sig över dagens ungdom
  • Att barnen kanske behöver göra exakt det de vill göra ibland

See my point? I once heard a myth that at one point French politicians debated whether to ban the ‘Chaise longue’ (basically a couch) in France because they were afraid it would become popular and prevent children from – surprise – playing outside.

So here’s a thought: Maybe kids need to sit in a corner and do mind-numbing things as they grow up, Maybe that subtly activates their brain activity and allows them to grow up, build their character and help them adjust to life.

Eller tre kanske det blir eftersom han avslutar med att prata om att alla faktiskt ogillar att bli avbrutna:

That made me think: If that is how we want to teach our children to behave, then why do we get angry with them when they don’t put their phones away the moment we demand their attention? Maybe all we have to give them is a little bit of time.

Tipstack till fenomenala omvärldsbevakaren Mikael Hansson. Följ honom!

 

“Skolläkaren vet inte vad hon talar om!”

Margareta Rönnberg är professor emeritus i filmvetenskap med inriktning mot barn och medier. Bild: Hanna Mi Jakobson.

I helgen delades en artikel friskt i sociala medier. Där Åse Victorin, som jag har nämnt förut, uttalar sig tvärsäkert om saker hon inte kan nåt om. Jag länkar inte till artikeln för jag misstänker att ni blir ledsna av att läsa sånt trams och ni kan säkert föreställa er ungefär vad hon skriver. Däremot tänker jag länka till en intervju som Hela Gotland gjorde med Margareta Rönnberg, som jag också berättat om förut.

Visbyprofessor: “Skolläkaren vet inte vad hon talar om!”

Läs och bli glad!

 

Mer dumheter om skärmtid

Nu regnar det tokigheter. Radio Gotland rapporterar från den där barnläkaren som jag debatterade mot i somras, om ni kommer ihåg.

Jag kan bara påminna om ett rätt långt inlägg jag skrev för två år sedan: Lagom är bäst? och en intervju från tidigare i år: Forskare: ”Helt meningslöst att prata om skärmtid”.

 

Problemet är inte plattorna

Nu har Patrik Wincent varit i farten igen. Med en rörig debattartikel i DN försöker han visa på behovet av hans tjänster. Jag orkar inte bemöta det han skriver men tack och lov har vi Margareta Rönnberg, som jag skrev om igår. Är det nån som verkligen kan de här frågorna är det just Margareta. Hon är professor emeritus i filmvetenskap och har forskat om barn och barnsyn kopplad till teknik. Hon var en av de första att beskriva en maktstruktur som bygger på ålder. Läs gärna hennes blogg Barnisten. Här är hennes svar:

Problemet är ”andligen frånvarande föräldrar” – inte surfplattorna!

Bland mycket annat klokt skriver hon:

Det finns inga belägg för att ”icke-tekniska leksaker” generellt skulle vara bättre än tekniska. De är helt enkelt bra på olika ting och för olika färdigheter. Leksaker av plast och trä går att hålla i och förflytta med hela handen och gynnar grovmotoriken. Digitala leksaker främjar finmotoriken och många andra färdigheter. Det ena utesluter dessutom inte det andra.

 

 

Om larmrapporter

Jag berättar om hur vi kan tänka när det kommer larmrapporter.

Idag på morgonen ramlade det in frågor till mig apropå ett tv-inslag om skärmtid. Nån larmsnubbe som satt i morgon-tv och berättade hur farligt det är med skärmar. Tror jag i alla fall, jag slipper helst titta på såna där spekulativa inslag.

Hur som helst tyckte jag att det var ett utmärkt tillfälle att berätta lite om hur vi kan tänka om just larmrapporter. Jag får många frågor om det och så här brukar jag svara.

 

Kupé Junior

I december 2016 kom första numret av SJ:s nya ombordtidning för unga – Kupé Junior. Jag blev intervjuad av författaren och journalisten Malin Haawind om skärmtid. Jag tyckte att det blev ett jättefint reportage och det var till det numret jag kom på lösningen att lägga in råd nummer 3: Visa den här artikeln för dina föräldrar och be dem läsa. För att lyfta ansvaret från barnen och i bästa fall få igång ett samtal mellan barn och vuxna. Det rådet har jag sen återanvänt i samarbeten med Kamratposten och Bamse. Ladda ner numret som pdf.

Nu är det inte alla som blir glada över den välskrivna och lättillgängliga texten. Faktum är att flera av den senaste tidens hatmail har handlat om just denna artikel. Det finns alltså vuxna som sitter och läser en tidning för barn och sen retar upp sig tillräckligt mycket för att skriva till mig och påpeka vilken usel forskare jag är. Här är inledningen till ett. Som faktiskt kom i lördags kväll. Någon behöver skaffa sig en hobby!

 

 

Forskare: ”Helt meningslöst att prata om skärmtid”

Svenska Dagbladet har haft en artikelserie om barn och skärmar som är nåt av det mest alarmistiska jag läst på länge. Det har känts som en backlash av stora mått. Men imorgon kommer det jag hoppas är en rimlig avslutning, nämligen en rätt lång intervju med mig. Den finns redan på nätet men de som läser prasseltidningen får den imorgon, på Safer Internet Day. Passar bra. Hade jag vetat vilket trams de skulle publicera innan hade jag nog tagit i ännu mer men jag säger ändå en hel del viktiga saker. Om jag får säga det själv.

I stället för att förfasa sig och försöka begränsa ”skärmtiden” genom stränga regler, tycker Elza Dunkels att vuxna borde glädjas över de positiva saker som nätet har medfört för barn.

– De som har tjänat allra mest på digitaliseringen är marginaliserade grupper. Unga med olika diagnoser har exempelvis fått en bättre skolgång tack vare tekniska hjälpmedel och ett rikare socialt liv eftersom de lättare kan hitta likasinnade på nätet.

– På grund av ålder och bristande inflytande utgör egentligen alla barn en marginaliserad grupp i samhället. Men tack vare nätet kan de nu lättare skaffa sig information om saker på egen hand eller odla sina egna intressen. Dessa emanciperande processer kan nog vara ganska stressande för vuxna som varit vana vid att sitta på den makten själva. En del av motståndet tror jag handlar om det, säger Elza Dunkels.

Fast jag tycker nog att alla ska läsa hela artikeln.