Category Archives: Sociala medier

Bamse om barn och nätet

I nästa nummer av Bamse, som kommer den 7 februari, kommer en av de två serieavsnitt som jag var med och tog fram under Read Me! Äntligen! Som jag har längtat! Jag har längtat så mycket att jag faktiskt gjorde lite fel i min iver. Jag bad min son ta en bild ur januarinumret, där det står att i nästa nummer kommer Bamse att ta upp källkritik. Jag tänkte att det kanske inte skulle göra nåt om jag bara berättar om nåt som faktiskt redan står i Bamse. Men det skulle jag inte ha gjort! Den bilden ni ser ovan blev min mest virala nånsin och TT hör av sig till Bamse och frågar vad som är på gång eftersom de sett det hela på Twitter. En lördag! Som dessutom var dagen innan januarinumret skulle komma ut i butik, så det uppstod lite förvirring.

Nåja, nu är nyheten ute och den planerade resan till Nyhetsmorgon fick tidigareläggas pga min bild på Instagram… Så imorgon bitti ser ni mig i Nyhetsmorgon. Ni får också se unikt material som Bamse tagit fram särskilt för denna sändning. Missa inte!

 

Etik i sociala medier

Det här är nåt av det roligaste och trevligaste jag har gjort! Det var ren och skär lyx att sitta där med tre proffsiga och empatiska kuratorer som i sin verksamhet möter barn, framförallt barn i svårigheter, och prata om de här viktiga frågorna. Många gånger när jag är ute och pratar får jag nästan börja  från början och förklara varför det är viktigt att barn respekteras och får en röst och då hinner samtalet inte komma in på viktiga frågor. Här var det så självklart och jag bara fyllde i med mina grejer. Så vi hann prata om viktiga och riktiga frågor. Här kan du läsa mer om Etik i sociala medier – ett samtal om barn och nätet, som spelades in i Tänktankens monter på SETT. Det är långt men det går att ladda ner som podcast på Itunes eller lyssna på Soundcloud, så du kan göra annat medans.

Och jag säger bara: lyllos de barn som får träffa de fina kuratorerna Jonas Söderlund, Olof Hedtjärn och Martin Brav!

 

#skärmtid

elza_alexanderson

Foto: Kristina Alexanderson

Här kommer en sammanfattning av debatten kring skärmtid. Det finns en hashtag om nån vill läsa själv på Twitter. Jag går inte in och diskuterar med enskilda (vilket jag förklarar i ett särkilt inlägg) men det finns en del åsikter för och emot under #skärmtid.

Allt började med ett par radioinslag som var inplanerade långt innan debatten startade. Först handlade det om föräldrar och mobiltelefoner. Där fick jag diskutera med en psykolog som inte alls kunde området. Sen gick pensionerade barnläkaren ut med ett larm om unga och skärmar, som gick som stor nyhet i Ekot hela dagen. Någon dag senare var jag med från en studio i Umeå och diskuterade skärmtid med en psykolog som inte heller hon hade på fötterna (det visade sig vara samma psykolog som inte hade passat på att läsa in sig). Allt hon sa om unga och nätet var känslomässigt och ogrundat. För att inte tala om det hon sa om skolan! Det är så märkligt att de som arbetar inom helt andra fält ändå får för sig att uttala sig om ungas nätanvändning. Barn, skola och föräldraskap tycks vara öppet för allas åsikter.

Lagercrantz gick också ut med en debattartikel där han krävde att Statens medieråd borde läggas ner om de inte utfärdade rekommendationer med tidsgränser för barn och skärmar. Eva Thorslund, chef på Statens medieråd, förklarade att det inte kommer att hända därför att det inte finns någon grund för sådana rekommendationer. Och jag svarade med en debattartikel på SVT Opinon: Skärmtid är ett förlegat begrepp. Istället för att bemöta mina argument (vilket såklart beror på att det inte finns några motargument) satsade Lagercrantz på att misskreditera mig som forskare i en debattartikel. Först hade jag inte tänkt svara eftersom han avslöjade sina argument som oerhört svaga när han valde att försöka ta ära och redlighet av mig istället för att diskutera. Men jag blev övertygad av kloka människor att alla kanske inte vet att han bara pratar strunt. Det kanske fanns läsare som gick på hans fula knep. Så jag svarade med slutrepliken Jag har en fördel över Lagercrantz.

Det kan tyckas som att de här märkliga vuxna som är rädda för skärmar är rätt många men så är det knappast. De är för det första en utdöende art eftersom de stretar emot en utveckling de inte kan stoppa. För det andra är det en lättare ståndpunkt att ta och därför hörs de mer. Det är svårare att stå upp och försvara sitt barns skärmtid eftersom det finns såna moraliska och känslomässiga dimensioner på frågan. Därför tror jag att det är viktigt att dra lans för ungas (och föräldrars) rättigheter och inte bidra till den vidriga, moraliserande bild av unga som pumpas ut av såna som psykologen och barnläkaren.

Det finns fler konstiga debattartiklar men också folk som går på den ickemoraliserande och vetenskapliga linjen: ledarskribenten Sofia Mirjamsdotter, journalisten Emanuel Karlsten i GP, krönikören Marika Rasmusson och filmvetaren Tommy Gustavsson i SvD.

Fler artiklar om frågan: Aftonbladet, ETC och från UNT förra året. Och så ett radioinslag igen: Flickor mer självkritiska om skärmtid.

Att carpa livet

Så här års flödar främst två saker i sociala medier, och då kanske främst Facebook: lyckliga rapporter från fina sommarupplevelser och klagomål på alla idioter som lägger ut lyckliga rapporter från fina sommarupplevelser. Jag har ju funderat mycket på det där, som en del av mitt arbete. Och jag tror så här:

De flesta av oss kämpar på i rätt hård motvind. Det är jobb, arbetslöshet, pengar, räkningar, förhållanden, ensamhet, oro för barn och föräldrar, oro för den egna framtiden, krig och miljöförstöring. Men vi hittar sätt att kliva upp på morgonen och få till en så bra tillvaro vi bara kan. Och ett av de sätten är att hugga tag i de positiva ögonblicken när de uppstår. Det är en urgammal strategi, men den har fått nya verktyg i och med sociala medier. Vi kan plocka upp kameran när ett sånt ögonblick uppstår eller när vi suckar lyckligt inombords och är tacksamma för det vi har. Vi kan spara ögonblicket, men framförallt kan vi dela det.

Delandet kan fungera som en sorts affirmation; det bekräftar för mig själv att livet bär. Och det kan vara helt fantastiskt läkande. Och då menar jag inte bara för den som delar utan även för den som tar emot. Lite av det blå Medelhavet spiller över på mig där jag sitter hemma i stan hela sommaren. Några knasiga semesteridéer får mina tankar att snurra lite och den fina filmen på någons bebis och hundvalp gör mig varm i hjärtat.

För den som inte reagerar så, är det bara att ta bort folk ur flödet. Det är inget oförskämt i det. Tanken om att alla ska få vara med i allas flöden är en rest från den analoga tiden. Lika självklart som det är att alla i ett rum, en klass eller en grupp ska vara med när vi träffas i rummet, lika självklart är det att alla INTE måste vara med i allt på nätet. Plocka bort det du retar dig på! Skapa ett flöde som ger dig kraft och energi, inte ett som drar ner dig.

Personligen har jag aldrig sett den där mytiska statusuppdateringen med cupcakes som alla pratar om. Det kan vara så att jag umgås i fel kretsar, eller så kan det vara så att den där personen inte finns. Hen som alla retar sig på för att alla bakprojekt blir så lyckade, för att partnerna är uuunderbaaar och för att barnens första tand, tokiga ord och fina betyg läggs ut. Hen kämpar nog lika hårt som alla vi andra gör. För handen på hjärtat, känner du någon som är så äckligt lyckad att hen förtjänar hån för att livet leker ibland?

 

 

Få koll på ungdomars beteende i sociala medier

Idag föreläser jag om unga och sociala medier i Helsingborg: https://www.facebook.com/events/586418671453995. Det är en öppen föreläsning så alla är välkomna.

Om du inte är i närheten kan du se den ändå: http://bambuser.com/channel/helsingborg

Att vara expert och debattör i nya och traditionella medier

Den 11:e mars var jag inbjuden att prata om vad jag lärt mig om att vara forskare i media. Det var ett seminarium som arrangerades av Umeå universitet, Formas, Vetenskapsrådet och Vinnova.

Här finns ett referat från seminariet och det kan också ses i sin helhet: http://vimeo.com/90511069 Jag börjar prata 1.30 in i filmen.

1.50 in i filmen säger jag en av de viktigaste sakerna som jag pratade om, nämligen värdet av att skaffa sig ett nätverk. Och här spelar sociala medier en viktig roll. Den dagliga peppningen är helt nödvändig när en utsätter sig för kritik genom att vara väldigt offentlig.

 

Internetsemlan™

semla-

Jag vet att vi har pratat till leda om internetberoende men det blir dessvärre skrämmande aktuellt med jämna mellanrum. En av de senaste gångerna skrev jag och Marcin de Kaminski Kvacksalveri om dataspelsmissbruk i Aftonbladet. Idag skriver Sofia Mirjamsdotter Ryktet om internets farlighet är betydligt överdrivet på ledarplats i Sundsvalls Tidning. Och så sent som för några dagar sen skrev jag om Internet Addiction här i bloggen. Men inget händer. I princip samma frågor och farhågor kvarstår, där fokus ligger på, som Mirjamsdotter påpekar, de infrastrukturella elementen snarare än hur de används.

I ett radioprogram, som jag antar att rätt många har lyssnat på, berättar en företrädare för Internetakuten (nej, det är inte snabb tekniksupport) om sin satsning på kalasknasiga saker som mobildetox, stimulansfasta och vit månad. Och det låter ju roligt när jag skriver det så här eftersom det är så påhittat från början till slut men det är verkligen allvarliga saker. Jag hoppas, men har svårt att tro det, att den här kliniken har på fötterna när de tar bort stimulans, t ex. Att de förstår att stimulans i grunden är något vi måste ha. Jag hoppas att det är på nivån “ta en promenad i skogen och andas djupt” men namnet antyder att det skulle vara nyttigt att avstå från stimulans. Vilket det naturligtvis inte är. Och jag hoppas verkligen att de bara tar sig an människor som har tappat kontrollen över sina liv och inte, som programmet antyder, vem som helst som använder sig mycket av internet.

Självklart finns det de som inte klarar av spel, mobiler, datorer, sociala medier, nätsex, shopping och spel (några av de saker Internetakuten kallar missbruk) men det betyder inte att de måste a) sluta med det helt och hållet eller b) att någon nödvändigtvis ska måla upp det som ett allmänt problem och tjäna pengar på det. Istället får vi tänka på de här problemen som vi tänker när någon i vår omgivning inte kan skilja mellan arbete och fritid, t ex. Lösningen är mycket sällan att detoxa eller fasta eller sluta på jobbet. Det handlar om att hitta balans i livet.

Och balans i livet är exakt det internet ger de allra, allra flesta av oss. Vi kan hålla kontakt, vi kan dela glädje och sorg, vi kan bli peppade och peppa andra, vi kan se dem vi inte kan vara fysiskt nära och vi kan stimulera våra ständigt törstande hjärnor med kunskap och underhållning. Så jag vill kontra de här dumheterna med fasta och detox med att lansera internetsemlan™ som får stå som symbol för det härliga livet där nätet är en oumbärlig del. Visst skulle vi klara oss utan nätet men fy tusan vilket trassel det skulle bli. Istället vill jag se nätanvändning som att moffa i sig semlor; det blir varmt och gott i själen av allt fett och socker och ibland mår en lite illa efteråt (t ex efter att ha lyssnat på radioprogrammet om internetberoende) men det går snabbt över och sen vill en ju gärna ha en semla till.

Ja ok, det var jättelöjligt! Men inte löjligare än mobildetox, stimulansfasta och vit månad!

I’m @sweden!

ed1

Från och med idag kommer jag att twittra som @sweden! Jag är så peppad på det och jag har tvingats hålla det hemligt tills idag. Men nu är det officiellt: Jag är @sweden hela veckan!

@sweden är ett projekt som ska marknadsföra Sverige som en diversifierad nation och våga visa att alla får plats i vårt land. Så här skriver Curators of Sweden som driver projektet:

As the first country in the world, Sweden hands over the country’s official Twitter account to its citizens.The project Curators of Sweden is an initiative of the Swedish institute and VisitSweden, both part of NSU, the National Board for the promotion of Sweden. Every week another person receives exclusivity over the Twitter account @sweden, which aims to present the country of Sweden through the mix of skills, experiences and opinions it actually consists of. By means of the various curators’ narrations, not one Sweden is conveyed, but several.

Jag har nominerat ett flertal personer tidigare (en av dem har även varit @sweden) och har drömt om att bli utvald till denna mycket exklusiva skara. Och nu är det alltså dags! Jag tvingades hålla det hemligt och jag känt mig som ett barn som har köpt en sjukt bra julklapp till någon och bara vill berätta för hela världen. Och nu vet ni. Häng på @sweden om ni inte redan gör det. Om jag bloggar denna vecka blir det också på engelska så att de förstår därborta i utlandet.

 

Parasociala relationer

I och med internet har parasociala relationer fått en lite större betydelse i människors liv. En parasocial relation är något annat än det vi normalt menar med en relation mellan människor. Istället för att vara ömsesidig är en parasocial ensidig. Traditionellt har det handlat om en känd person och ett fan, där det bara är den ena parten som vet om att relationen finns. Idag behöver såna här relationer inte bara handla om kändisar utan existera mellan två helt vanliga, okända personer. Typexemplet är relationen mellan två personer som har kontakt på sociala medier och det uppstår en sorts konstlad känsla av samhörighet även där det inte alls existerar gemenskap. Exempelvis när vi följer folk via Twitter och Facebook fast vi inte alls känner dem privat. Vi genomför fortfarande de aktiviteter som finns till för att föra oss närmare andra människor, till exempel att vi samlar och sprider information om andra. Skillnaden är att idag får vi inte de positiva effekterna som aktiviteterna tidigare hade, nämligen att öka förtroligheten och de sociala banden mellan människor. Som den ameriskanska nätforskaren danah boyd uttrycker det: bara för att jag kan följa Angelina Jolies liv betyder det inte att hon vet att jag existerar.

Att de parasociala relationerna har fått ett uppsving får inte sammanblandas med den relativt spridda tanken att kontakter som sker över nätet inte är verkliga. Det är visserligen en tanke som är på utdöende men jag vill ändå passa på att nämna den. De parasociala relationerna är förvisso inte relationer i den gamla bemärkelsen men det betyder inte att alla nätbaserade relationer är parasociala. Tvärtom har det visat sig att just det faktum att vi blir mer känslomässiga vid datormedierad kommunikation kan bida till att vi kommer varandra ännu närmare, att vi knyter fler band och utvecklar djupare relationer. Förutom den tänkbara fördjupning av relationer som kan uppstå kan man också se att nätet medför ett upprätthållande av relativt ytliga relationer på ett sätt som många uppskattar.

De här relationerna gör att vi behöver utveckla nya förhållningssätt. Hur ska en bloggare hantera att det finns de som läser bloggen och som vet en massa om författarens liv, utan att de någonsin har träffats? Och hur ska de hantera situationen om de faktiskt träffas någon gång?