I’m @sweden!

ed1

Från och med idag kommer jag att twittra som @sweden! Jag är så peppad på det och jag har tvingats hålla det hemligt tills idag. Men nu är det officiellt: Jag är @sweden hela veckan!

@sweden är ett projekt som ska marknadsföra Sverige som en diversifierad nation och våga visa att alla får plats i vårt land. Så här skriver Curators of Sweden som driver projektet:

As the first country in the world, Sweden hands over the country’s official Twitter account to its citizens.The project Curators of Sweden is an initiative of the Swedish institute and VisitSweden, both part of NSU, the National Board for the promotion of Sweden. Every week another person receives exclusivity over the Twitter account @sweden, which aims to present the country of Sweden through the mix of skills, experiences and opinions it actually consists of. By means of the various curators’ narrations, not one Sweden is conveyed, but several.

Jag har nominerat ett flertal personer tidigare (en av dem har även varit @sweden) och har drömt om att bli utvald till denna mycket exklusiva skara. Och nu är det alltså dags! Jag tvingades hålla det hemligt och jag känt mig som ett barn som har köpt en sjukt bra julklapp till någon och bara vill berätta för hela världen. Och nu vet ni. Häng på @sweden om ni inte redan gör det. Om jag bloggar denna vecka blir det också på engelska så att de förstår därborta i utlandet.

 

Parasociala relationer

I och med internet har parasociala relationer fått en lite större betydelse i människors liv. En parasocial relation är något annat än det vi normalt menar med en relation mellan människor. Istället för att vara ömsesidig är en parasocial ensidig. Traditionellt har det handlat om en känd person och ett fan, där det bara är den ena parten som vet om att relationen finns. Idag behöver såna här relationer inte bara handla om kändisar utan existera mellan två helt vanliga, okända personer. Typexemplet är relationen mellan två personer som har kontakt på sociala medier och det uppstår en sorts konstlad känsla av samhörighet även där det inte alls existerar gemenskap. Exempelvis när vi följer folk via Twitter och Facebook fast vi inte alls känner dem privat. Vi genomför fortfarande de aktiviteter som finns till för att föra oss närmare andra människor, till exempel att vi samlar och sprider information om andra. Skillnaden är att idag får vi inte de positiva effekterna som aktiviteterna tidigare hade, nämligen att öka förtroligheten och de sociala banden mellan människor. Som den ameriskanska nätforskaren danah boyd uttrycker det: bara för att jag kan följa Angelina Jolies liv betyder det inte att hon vet att jag existerar.

Att de parasociala relationerna har fått ett uppsving får inte sammanblandas med den relativt spridda tanken att kontakter som sker över nätet inte är verkliga. Det är visserligen en tanke som är på utdöende men jag vill ändå passa på att nämna den. De parasociala relationerna är förvisso inte relationer i den gamla bemärkelsen men det betyder inte att alla nätbaserade relationer är parasociala. Tvärtom har det visat sig att just det faktum att vi blir mer känslomässiga vid datormedierad kommunikation kan bida till att vi kommer varandra ännu närmare, att vi knyter fler band och utvecklar djupare relationer. Förutom den tänkbara fördjupning av relationer som kan uppstå kan man också se att nätet medför ett upprätthållande av relativt ytliga relationer på ett sätt som många uppskattar.

De här relationerna gör att vi behöver utveckla nya förhållningssätt. Hur ska en bloggare hantera att det finns de som läser bloggen och som vet en massa om författarens liv, utan att de någonsin har träffats? Och hur ska de hantera situationen om de faktiskt träffas någon gång?