Mer skärmtid i förskolan!

Skärmtid och små barn.

Vi föräldrar och Natur och kultur bjuder på ett långt utdrag ur mitt kapitel I mediepanikens fotspår: Barns rätt till digital kompetens och säkerhet på nätet ur den helt nyutkomna Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund, som jag berättade om tidigare.

Snart kommer ännu en bok om digitalisering i förskolan, även den med ett kapitel av mig. Denna gång är Erika Kyrk-Seger redaktör. Jag hoppas att varje förskola skaffar båda böckerna och startar läsecirklar för personalen, så att fler får chans att arbeta med de här frågorna professionellt, och slipper använda sin fritid till kompetensutveckling.

Här kan ni läsa de avslutande styckena i mitt kapitel.

“De barn som inte får använda nätet under barndomen riskerar att hamna i ett liknande utanförskap, ett digitalt utanförskap, som gör att de kommer att få svårare att utveckla ett fungerande förhållningssätt till datorer och nätanvändning. De kan, liksom de barn som har fått utforska nätet utan stöd från vuxna, råka ut för er faror än de barn som haft en trygg och förtroendefull relation till både nätet och vuxna.

Min och andras forskning har visat att de flesta barn och unga som använder nätet har väl fungerande navigeringsstrategier och känner sig relativt nöjda och trygga med sin nätanvändning. Samtidigt framkommer det att de inte har haft några vuxna med sig i lärandeprocessen.

Det är förstås trösterikt att veta att de flesta barn känner sig orädda framför datorn, men det innebär samtidigt att det finns en grupp barn som inte gör det och som inte klarar sig lika bra eller har kunskapsluckor som gör att de riskerar att råka illa ut. För dessa barn blir det de vuxnas uppgift att finnas med och samtala med dem om nätet och lyssna på deras tankar.

När det gäller yngre barns nätanvändning, som ju är ett område fyllt av känslomässiga resonemang, kan det dock ibland vara svårt för vårdnadshavarna att hitta rätt bland alla larm och urskilja forskningsfronten. Här har förskolan en uppgift. Med sin styrka av att ha ett professionellt kollegium kan den fungera som en plats där barnen får systematiskt stöd i utvecklandet av sin digitala kompetens.”

Näthat – strategier och förhållningssätt

Elza Dunkels & Annakarin Nyberg

Nu finns Annakarin Nybergs och min bok Näthat – strategier och förhållningssätt att ladda ner! Den är gratis i pdf-format men finns även som pappersbok. 

Annakarin och jag har båda forskat om nätanvändning ungefär lika länge, vi har haft kontakt, känt till varandras forskning men egentligen aldrig tänkt på att arbeta tillsammans. Förrän i våras. Vi var på samma konferens i London och föreläste om liknande saker, helt oberoende av varandra. Vid hotellfrukosten började vi prata om det förestående valet och hatet på nätet. Vi insåg plötsligt att vi har intervjuat de främsta experterna på näthat, experter som ingen frågar när det bjuds in till runda bordssamtal eller utredningar. Annakarin har pratat med det vi idag kallar för influencers men som hon väljer att se på som aktörer med stora konton och många följare. Jag har intervjuat unga. För oss var det inget dramatiskt eller nytänkande i att välja våra respektive informanter, det är helt i linje med vår syn på forskningens samhällsuppdrag. När vi började prata om det, förstod vi dock att det är unikt; vi har under många års tid följt och lyssnat på två grupper som har djupa kunskaper om näthat. Kanske är det även så att våra informantgrupper sitter på den viktigaste kunskapen eftersom den bygger på lång erfarenhet av att möta och hantera näthat, kunskap som ofta har utvecklats till ett väldigt högt personligt pris. Samtidigt är det grupper som sällan får komma till tals därför att de har låg samhällsstatus. Varför hade inte ens vi tänkt på detta tidigare?

Efter den där frukosten blev vi ivriga. Vi startade ett nytt forskningsprojekt, vi skrev synopsis till en bok, vi hade långa möten där vi arbetade med terminologi (något ni kommer att se att vi ständigt återkommer till i boken). Våren blev sommar, som blev högsommar och snart skulle det vara val. Vår ivrighet övergick i otålighet och vi bestämde oss för att skriva en kort, populariserad sammanfattning av våra rön så här långt, för att bidra till arbetet mot näthat, en sammanfattning av en bok som alltså inte ens är klar.

Omslaget till Näthat – förhållningssätt och strategier

Vi ville också få spridning på materialet. Så mitt i den stekheta sommaren kom vi på att om vi ger bort vårt bokmanus till någon som kan trycka och sprida, kan boken bli gratis och lätt tillgänglig. Den som var snabbast att tacka ja var LIN Education, vars konferens vi föreläst på i London. De tog hand om allt det praktiska och det som kostar pengar. I november var boken klar, på svenska och norska. Vi fick lansera den under SETT-dagerne i Oslo, ett fantastiskt roligt tillfälle som jag tänkte skriva om i ett särskilt inlägg.

Nu är det fritt att ladda ner boken som pdf på svenska eller norska. Vi är bara glada om ni delar länken och använder boken i alla sammanhang där den kan göra nytta.

Sen får ni hålla utkik. Annakarin och jag jobbar vidare med vårt gemensamma projekt så ni lär höra mycket mer från oss.

Vill ni boka en föreläsning med mig?

Gör det inte!

(Eller fundera över andra alternativ först.) Så här tänker jag:

Det är belagt om och om igen att det bästa för barn och unga är att
1. det finns samverkan mellan olika aktörer och 
2. de vuxna som finns kring barnet äger frågorna.

Dessa viktiga punkter riskerar att motverkas av en inhyrd expert, som en föreläsare eller konsult. Det här kan möjligen uppfattas som kritik mot mig själv och andra som lever på att vara experter, men det är bara ett konstaterande om att vi ofta tänker fel. Experter behövs, men kanske inte i första hand för att åka runt och ta över andras uppgifter. Det är nämligen risken; att vi experter uppfattas som så spränglärda att det närmast förminskar de som egentligen är experter på sin egen kontext, de vuxna som befinner sig i barnens närhet, personligt eller professionellt.

Det finns alltså bättre sätt att använda oss som är experter, åtminstone i de flesta miljöer. Här kommer mitt förslag:

Starta en kunskapscirkel

Bilda en eller flera grupper av de professionella som ska arbeta med frågorna i relation till barn och unga. Tänk brett! Gå igenom vilka som i praktiken har kontakt med barnen, så att det inte bara blir pedagogisk personal eller elevhälsan. Kansli, lokalvård, skolledning, idrottsklubb, osv.

 – Bestäm vilka frågor ni behöver fördjupa er i.
– Ta del av samma material t ex en bok eller en föreläsning, se länkar nedan.
– Träffas och arbeta mot ett gemensamt mål, t ex en uppdaterad plan för skolans likabehandlingsarbete, se listan nedan.
– Nu är det ni som är experterna och som ska arbeta med era elever och vårdnadshavare.

Jag föreläser på RFSU:s konferens om #metoo. Bild: Suzanne Larsdotter

Material att ta del av

– Läs min bok Vad gör unga på nätet? För inköp, kontakta förlaget.
– Läs min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek. För inköp, kontakta förlaget.
– Läs min och Annakarin Nybergs bok Näthat, strategier och förhållningssätt. Gratis att ladda ner.
– Se någon av mina föreläsningar på nätet. Helt gratis, se när ni vill.

Mål med kunskapscirkeln

– Ett av de viktigaste målen är att skapa samsyn kring den eller de frågor ni vill utveckla kunskap kring. Samsynen ska vara både teoretisk och praktiskt, alltså hur tänker ni om de här frågorna, vilka analyser gör ni och hur handlar ni i praktiken?
– Ett annat viktigt mål är att ni utvecklar tankeverktyg som stärker er i den professionella (eller privata) relation ni redan har med barn och unga. Det är alltså inte frågan om att lära sig helt nya saker, utan att förstärka den befintliga kunskapen och förmågan med idéer, termer och förhållningssätt som uppdaterar det ni redan kan.
– Ett sådant här arbetssätt ger erkännande åt deltagarnas befintliga kunskaper istället för att förminska dem. På det sättet påminner det om samtida lärandemodeller på nätet, där alla hjälps åt och ingen är mer expert än någon annan.
– Sen finns det andra positiva effekter av ett sånt här arbetssätt som att gruppen svetsas ihop kring ett gemensamt mål, snarare än att matas med något som någon annan har bestämt att alla måste kunna.
– Det är betydligt billigare och effektivare än att hyra in en expert.

Är mina föreläsningar alltså värdelösa?

Tvärtom. Jag är den första att skryta upp min förmåga att förklara komplexa problem på ett pedagogiskt sätt. Jag är extremt van att föreläsa för många olika målgrupper och jag är trygg i mina kunskaper och erfarenheter så jag vågar ta upp obekväma ämnen som verkligen måste få mer utrymme på alla nivåer i samhället. Jag är utan tvekan ett säkert kort för den som vill ha en föreläsning.

Men jag hoppas att i framtiden begränsa mitt föreläsande till konferenser (som ju ändå bara består av föreläsningar) och andra tillfällen då det helt enkelt inte finns någon grupp att svetsa samman i en kunskapscirkel. Jag tänker mig också att jag gör mest nytta i sammanhang där det finns professionella som behöver skakas om och få nya infallsvinklar.

Men vi vill ändå ha hjälp!

Det kan ni självklart få! Jag arbetar hårt med att nå ut med min kunskap på området och tvekar inte att vara till hjälp. Ni kan höra av er om ni vill ha mer konkreta tips för en kunskapscirkel, få lite frågor att arbeta med eller vill att jag leder den på distans. Ni vet var ni hittar mig 🙂

Nätkolls filmmaterial

Nätkoll har tillsammans med Hagafilm tagit fram ett antal fantastiska filmer på olika teman som rör unga och nätet. Jag hade förmånen att få vara med på premiärvisningen av filmerna tillsammans med de unga skådespelarna och filmarna. Du hittar alla filmer på Nätkolls Youtubekanal. Det är mycket väl spenderad tid att titta på filmerna!

Det är ett otroligt effektivt upplägg där varje tema visas från två vinklar; den ungas och förälderns. Som denna som handlar om sociala medier:

 

 

Nätkolls föräldramaterial

Nätkoll har tagit fram ett omfattande föräldramaterial som kan användas i studiecirklar. Där finns ett häfte för deltagarna, ett för ledaren och en lärobok, kallat kunskapsdel. Det är alltså gratis utbildningsmaterial! Målgruppen är föräldrar till barn med neuropsykiatriska diagnoser men det mesta är universellt så alla kan använda det.

 

Nätkolls skolmaterial

Nätkoll har tagit fram är ett elevmaterial – Koll på nätet – där eleven får ett antal dilemman att fundera över. Till det finns en lärarhandledning att ladda ner. Materialet är inte specifikt för barn med NPF-diagnoser, utan är tänkt att kunna användas av alla. Däremot är kommunikationen anpassat för målgruppen. Det finns också en trailer:

 

 

Nätkoll

Ett av de projekt jag har haft förmånen att följa som referensperson är Nätkoll, som går in i sin avslutande fas nu. Idag är jag med på ett referensgruppsmöte där vi ska diskutera hur projektets resultat kan spridas och få så mycket effekt som möjligt. I några inlägg tänkte jag ge er en inblick i detta fantastiskt viktiga projekt och vad det resulterat i.

Nätkoll är sprunget ur Attention Hisingen-Kungälv och har finansierats av Arvsfonden. Den övergripande tanken med projektet är att öka tryggheten på nätet, för unga med NPF men också för vuxna som möter dem. Nätkoll vill visa på nätets positiva möjligheter, men också på riskerna.

Målgrupper för projektet har varit barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och deras föräldrar, men också föreningsaktiva inom Attention och yrkesverksamma som möter målgruppen, t ex personal inom skola, habilitering, socialtjänst, ungdomsmottagningar, BUP och rättsväsende.

Här kan du läsa mer om projektet. Och se en kort film:

 

Utbildningsbehov om unga och nätet

Arbetar du med unga? Kan du tänka dig att svara på en enkät om ert behov av utbildning om unga och nätet? Jag är intresserad av svar från alla tänkbara verksamheter.

Jag håller på att utveckla min utbildningsverksamhet och tänkte inventera utbildningsbehovet lite. Det kanske inte alls ser ut som jag tror. Min uppfattning bygger på de förfrågningar jag får men det kanske finns helt andra behov där ute och det är jag väldigt intresserad av att få veta. Jag är medvetet vag när jag skriver “utbildning i frågor om unga och nätet” för att inte styra de svar jag får. Så tänk gärna väldigt fritt!

Du får gärna vara anonym men om du vill att jag kontaktar dig med erbjudanden om utbildningar kan du lämna dina kontaktuppgifter.

Enkäten finns här och jag är såklart mycket tacksam för varje svar.

Sista dag att svara är måndag 23 januari.

 

Mobiltelefoner i skolan

När det skrivs ilskna debattartiklar om att mobiltelefoner måste förbjudas, är det viktigt att inte luras in i den typen av resonemang. De som är för förbud har gjort en felaktig analys av problemet och då behöver vi andra styra över diskussionen till kärnfrågan. Som såklart inte är ifall elever ska få ha mobiltelefoner i skolan eller inte.

Kärnfrågan är hur barn ska få det bättre i skolan. Och det är alltid vuxnas ansvar. Alltid. Det är alltid läraren som har ansvaret för situationen i klassrummet. Vilket inte betyder att läraren alltid klarar av situationen ensam som den utvecklar sig alla gånger. Tvärtom är det lärarens ansvar att söka hjälp när situationen är ohållbar. Det är dock inte ok att lägga skulden på eleverna, deras beteende eller ens på tekniska hjälpmedel.

När antimobilsidan vill få det till att problemen i skolan beror på mobiler, har de i själva verket gjort precis som antiabortlobbyn gjort; de har kidnappat ett begrepp och gjort det synonymt med sin kamp. När antiabortlobbyn skanderar “Ja till livet” är det ingen som vill säga emot dem. Inte för att vi håller med dem utan för att det är omöjligt att säga emot “Ja till livet” med mindre än att framstå som helt vettlös. Deras argumentation är alltså manipulativ. Den syftar inte till att reda ut sakförhållanden utan till att lura motståndarna i en fälla.  Och när antimobillobbyn (som inte på nåt sätt är en organiserad lobby, utan mer en förtvivlad och dåligt informerad allmänhet) säger att de vill ha en fungerande skola, ja vem är jag att säga emot? Om jag debatterar emot dem på deras villkor, framstår jag som en barnhatare som vill att det ska gå illa för dagens ungdom, alternativt en naiv mespropp som inte förstår att vi måste ta i med järnhand mot dagens ungdom.

Den som hånar oss som kritiserar generella mobilförbud och andra uttryck för panikutbrott, ska veta att hen skriver in sig i en lång tradition av barnförakt. Där vi som försvarar barns rättigheter och vill avskaffa det pennalistiska systemet som stereotypiserar och diskriminerar barn, framställs som ultraliberala, låt-gå-ivrare utan ansvarstänkande. Och där barn framställs som icke tänkande varelser som får avvakta med rättigheter tills de har förtjänat dem eller blivit vuxna, beroende på vilket som kommer först.

Till dem vill jag säga: Gör det inte! Skriv inte in dig i den berättelsen (om du inte står för den människosynen alltså)! Det går att avstå. Det går att respektera barn och unga. Det går att avstå från att skratta med i det allmänna hånandet av barn och barnrättskämpar. Det är inte lätt, eftersom vi blev utsatta för samma hån som barn och det är så pennalistiska system fungerar; de reproducerar sig själva med skrämmande precision. Men självklart går det. Vi är alla tänkande varelser och vi kan fatta egna beslut.

Det gäller att ständigt arbeta sig tillbaka till kärnfrågan: hur ser vi till att det blir så bra som möjligt för barn? Så att skolan funkar som den ska för dem, så att de är trygga och glada, så att de kan vara trygga och glada i framtiden också. Det ska vi diskutera. Om och om igen. Tills alla barn går i en skola som fungerar och tills alla barn är trygga och glada.

 

Höstlov och gratis fortbildning!

IMG_6776

Vecka 44, som för eleverna är höstlov, har blivit den stora fortbildningsveckan. I storstäderna finns stora etablerade mässor, som ofta är extremt bra arrangemang men också väldigt mycket reklam och kommersiellt skräp. Vi har länge pratat om att starta något liknande här uppe men det har inte blivit av. Vilket jag nu är glad för. För istället har vi lagt kraften på att ordna bra fortbildning för lärare. Och öppna det för allmänheten, som en del av den tredje uppgiften.

Så just nu skulle jag säga att Umeå är stället du borde vara vecka 44. Och kan du inte komma hit, sänds många av våra föreläsningar live via nätetmittmediacenter.se/direkt.

Vad sägs till exempel om att få höra Eva Mårell-Olsson, som fick Sveriges första Google Glass, berätta om vad samtida teknik kan göra för lärandet? Hörsal A i Samhällsvetarhuset, Umeå universitet tisdag 28 oktober 10-12. Om du är lärare ska du anmäla dig här, annars är det bara att komma.

Eller delta i hackaton för spelbaserat lärande på konstnärligt campus 27-28 oktober.

Mitt eget bidrag är en halvdag med föreläsningar på temat Unga, sex och internet. Det är en del av vår distanskurs med samma namn som i sin tur var en del av dåvarande Ungdomsstyrelsens regeringsuppdrag kring sexuell exploatering av unga via nätet. Det uppdraget är avslutat men ett resultat är den kurs min institution ger. Nu har vi engagerat Sveriges främsta experter på området som ger varsin föreläsning. Gratis och öppet för alla. Jag kommer att vara moderator.

13-13.45 Unga och Internet, tryggt eller farligt?
Johnny Lindqvist är en av Sveriges främsta experter när det gäller unga och internet och arbetar på Statens Medieråd med en informationskampanj mot näthat, No Hate Speech Movement. Vilka behov och drivkrafter ligger bakom ungas sätt att använda sociala medier, och hur kan man som vuxen i barns närhet dra nytta av det för att nå och förstå de unga bättre online?

14-14.45 Perspektiv på sex
Sandra Dahlén är författare, utbildare och konsult i frågor som genus, likabehandling och sexualitet. Föreläsningen ger perspektiv på sex för att kunna ge unga stöd i sin nätvardag. Hur ser vi egentligen på ungas sexualitet? Vad är normalt? Hur kan vi stärka unga att ta hand om sig och fatta egna beslut?

15.15-16 Ungas utsatthet på nätet
Katia Wagner är journalist, producent på Sveriges Radio och författare till böckerna Alexandramannen och Addad på nätet. Utifrån sina möten pratar hon om hur de unga hamnat i utsatthet, och om vuxnas oförmåga att hjälpa till. Det är uppenbart att vuxna professionella behöver kunskap och stöd i att möta de ungas vardag på nätet.

Läs mer i Facebookeventet.

Alla föreläsningarna hålls i hörsal A i Samhällsvetarhuset, Umeå universitet tisdag 28 oktober 10-12. Om du är lärare ska du anmäla dig här, annars kan du gärna tala om i Facebookeventet att du kommer, men det är inget krav. Läs mer här. Pdf att skicka runt: 141028_umu.

Vi vill väldigt gärna att så många som möjligt får ta del av dessa fantastiska dagar så sprid gärna!