Nätgemenskaper
I takt med att ungdomsgårdar eller fritidsgårdar läggs ner, ökar behovet av samlingsplatser för barn och unga. Ett alternativ för många är att träffas i en nätgemenskap, t ex Lunarstorm.

En nätgemenskap (net community på engelska) är en mötesplats på nätet. Dessa mötesplatser kan se olika ut beroende på målgrupp, syfte och skapare. Vanligt är att gränssnittet mot användaren är en webbsida, så att användaren inte behöver installera särskilda program. Det är ofta ett krav att man registrerar sig som medlem för att kunna besöka en nätgemenskap. Varje användare kan presentera sig på det sätt hon själv väljer och kan se vilka som samtidigt är uppkopplade. Lite slarvigt skulle man kunna klassificera de system för internkommunikation som används på många arbetsplatser och skolor (t ex Firstclass) som nätgemenskaper, eftersom även de är forum där användarna kan mötas, kommunicera, visa upp vilka de är och vad de är intresserade av. Ett huvudsyfte för de flesta nätgemenskaper får väl sägas vara att komma i kontakt med likasinnade. Därför blir det viktigt att en nätgemenskap tillhandahåller möjligheter att definiera vad som gör andra till likasinnade; ålder, intressen, bostadsort, politisk hemvist, etc.

Att beskriva nya företeelser är alltid svårt, då de ord vi använder för redan kända fenomen inte alltid täcker alla aspekter av det nya. Ett bra sätt är då att använda liknelser. En nätgemenskap kan liknas vid ett vardagsrum kombinerat med skolans uppehållsrum, det lokala köpcentret, en självbiografi, en t-shirt med tryck, ett självporträtt, ett café, en bokhylla där folk kan se vilka böcker jag läser, en lördagspromenad genom stan, bland mycket annat.

Det finns mängder av nätgemenskaper; stora och små, rikstäckande och lokala, öppna för allmänheten eller slutna och naturligtvis internationella, eftersom Internet når nästan hela världen. Skaffa en användare på Lunarstorm eller någon annan nätgemenskap och undersök var våra barn tillbringar en stor del av sin tid!

Branschorganisationen Bitos har enats om Stoppknappen för det man kallar "säkra och seriösa" webbplatser.

Nordiska Communityguiden ger mängder av tips.

Ett exempel på en lokal nätgemenskap är Umeås Apberget.

Artikel i Icakuriren 47/2004 om nätgemenskaper.

Vuxen på nätet
När man som vuxen ska delta i ungas nätaktiviteter är det viktigt att vara öppen med sin identitet och syfte. Man bör tydligt markera sin ålder och varför man befinner sig i dessa miljöer, dels för att inte lura barn att ta farliga kontakter på nätet och dels för att tydligt skilja sig från de vuxna som är ute efter att begå övergrepp mot barn. Det kan vara lockande att skaffa sig en falsk nätidentitet i syfte att spionera, eftersom det är så enkelt. Som ansvarstagande vuxen måste man dock avstå från den möjligheten till förmån för ett öppet deltagande i den växande rörelsen Vuxna på nätet.

Snabbmeddelanden
Snabbmeddelanden eller instant messages är mycket populärt och har hos många yngre ersatt e-post. Denna form av kommunikation sker antingen via ett program, som vi kan kalla för kompisprogram, eller en webbsida som informerar dig om vem som är uppkopplad samtidigt som du och ger dig möjlighet att kontakta dem. Varje användare får definiera vilka som ska hamna på ens lista och båda parter måste godkänna relationen. Man kan alltså inte bli övervakad utan att man vet om det. Tanken är att man ska kunna chatta, skicka meddelanden och filer, spela spel osv.

MSN är ett sådant kompisprogram som är mycket vanligt bland unga nätanvändare. Som användare får jag veta vilka som är uppkopplade när jag loggar in och får en ljudsignal när någon vill mig något. Ett annat populärt program är ICQ (I seek you) med ungefär samma funktioner. På ICQs och MSNs webbplatser kan du hämta gratisversioner av programmet, och lära dig mer om hur det fungerar. Man hämtar ett program till sin dator, registrerar sig och får ett unikt användarnamn. 

Vad är problemet?
Det som vuxna upplever som ett problem är väl de samma som när det gäller datoranvändning i allmänhet; att det tar tid från annat.

Man kan också som användare få underliga meddelanden från okända. Det gäller ju hela Internet, det är lätt att vara anonym. Man kan hamna på webbsidor med innehåll som inte intresserar, man kan få e-post med konstigt innehåll och man kan råka ut för oönskade saker när man chattar.

Det mesta går att missbruka och som vuxen är det viktigt att vara informerad för att kunna prata med ungdomarna om dessa företeelser och problem förknippade med dem.

Chat
Ordet chat [tjatt] kommer från engelskan och betyder snacka. Ett försök till svenskt uttryck är datormedierade skrivna realtidssamtal . Att chatta betyder helt enkelt att man skriver till varandra on-line, vilket påminner om att sitta och prata. Det man skriver kan läsas direkt, eller med en liten fördröjning, men sparas som regel ingenstans.

Man kan stämma träff med någon man vill chatta med, eller gå in i öppna chatrum och se om man hittar någon att chatta med.

Webbchat eller program
Det finns särskilda program, t ex Irc eller Mirc , att installera på sin dator för att kunna chatta med andra. Det är också vanligt att man går in i chatrum via en webbsida vilket innebär att man inte behöver installera ett chatprogram. Det finns en mängd olika sorters chattar på Internet. Även i nätgemenskaper och program för snabbmeddelanden finns möjligheter att chatta. Många system för internkommunikation på en arbetsplats eller skola, t ex Firstclass , har en inbyggd chatfunktion.

Bevakad eller obevakad
Många chattar övervakas så att den som skriver fula ord, rasistiska uttalanden och liknande blir utkastad ur chatten. Det vanligaste är en teknisk lösning för bevakning av chatten, där man t ex kan ha definierat vissa ord som förbjudna, men det finns ett fåtal chattar som bevakas av människor. Det finns naturligtvis även chattar som inte censureras. Generellt kan man säga att de stora aktörerna som är rädda om sitt rykte har någon form av bevakning.

Vad är problemet?
Många vuxna tycker att chattandet ställer till problem, därför att det tar tid från annat i livet. Det är lätt att sitta i en datorsal och chatta medan undervisning pågår, eftersom det knappast märks vad eleven håller på med. Det kan ju vara en anledning för lärare att prova att chatta - för att känna igen hur chattandet ser ut på skärmen.

Det finns exempel på både ungdomar och vuxna som blivit beroende av att chatta. Ungdomar som försummar skolarbetet för att träffa kompisar på nätet, och vuxna som inte tar sig hemifrån på hela dagen för att de sitter och chattar.

Samtidigt är chattandet en social aktivitet, som verkar passa ungdomar alldeles utmärkt. Det kan vara svårt för oss vuxna att förstå varför det är så intressant. Precis som med det mesta gäller det att begränsa användningen för dem som inte kan begränsa sig själva.

Om man oroar sig för att ungdomarna chattar om meningslösa eller rent av farliga saker, tycker jag att det är bra att fundera över vad man själv brukar prata om vid fikabordet på jobbet eller på ett café. Kaffepriser, bilmärken, schlagerfestivalen, aktuella brottsfall, … Även det är sånt som kan verka meningslöst eller rent av skrämmande för en utomstående.

E-post
Vad gör man om man får oönskad post?

Alla administratörer har särskilda instruktioner för hur man anmäler en avsändare. Titta på sidan om medlemsuppförande.

Det har utvecklats en standard för att förhindra missbruk av e-postkonton. Alla seriösa administratörer av e-post har en abuse-adress. Ordet abuse (engelska för övergrepp) sätter man framför @ i adressen.

Om du t ex får ett oönskat brev från någon med en hotmail-adress väljer du funktionen Sänd vidare (Forward på engelska) och skickar hela brevet vidare till abuse@hotmail.com. Du behöver inte skriva något i brevet om du inte vill. Din adress följer ju med automatiskt.

Lagligt, men oönskat
Om man är ute och surfar mycket och lämnar uppgifter om sig själv - namn, e-postadress, adress, telefonnummer - kommer man snart att få en massa reklam och annat till sin brevlåda. Bästa sättet att undvika detta är naturligtvis att inte lämna ut sin e-postadress. Ett bra knep är att skaffa en extra e-postadress som man bara använder där man riskerar att få reklam. Vissa brev har instruktioner om hur man avslutar prenumerationen, men det finns en risk med att svara på massbrev. I och med att man har svarat, vet avsändaren att man läser sin post, och kan tycka att det är intressant att skicka fler brev... Man lär sig snart känna igen reklambrev på ärenderaden. Det bästa är oftast att kasta breven olästa.

Spam eller skräppost är ett problem som bara ökar. Man kan försöka få sin e-postadministratör att sätta in bättre filter och man kan undvika att lämna ut sin e-postadress.

Konsumentverkets sida om oönskad e-post.

Varning för varning!
Ett vanligt förekommande sabotage är kedjebrev om virus. Man blir varnad för ett nytt, farligt virus, ofta namngivet. Breven brukar hänvisa till någon seriös källa, för att göra varningen trovärdig. Förutom att varningen kommer elektroniskt, skiljer den sig inte alls från traditionella kedjebrev. Sådana här brev bör man kasta direkt. Men om det verkligen rör sig om ett virus eller en behjärtansvärd insats? Kontrollera med någon - systemadministratören eller internetleverantören om det är sant. Ha som regel att aldrig skicka e-post av detta slag vidare, hur vettigt det än verkar. En riktig varning kommer alltid direkt från administratören och innehåller aldrig uppmaningen att skicka brevet vidare.

Det smartaste av alla virus brukar kallas för fattig mans virus och är helt enkelt ett e-brev som uppmanar dig att radera en fil i ditt operativsystem, ofta en fil som behövs för att datorn ska fungera. Brevet innehåller detaljerad information om hur du ska göra och dessutom en uppmaning att skicka brevet vidare till alla adresser du har i din dator. Det är lätt att förstå vilken genial idé detta är; förövarna spelar på mäsklig osäkerhet och hjälpsamhet och ställer till stor skada utan att behöva göra mer än att skicka ut ett mail. Resten av arbetet sköter vi snällt själva.

Besvara alla
Detta är en företeelse som egentligen inte passar under kategorin sabotage, men som ändå innebär problem. Om man vill besvara ett brev, som är skickat till fler än en person, t ex maillistor, måste man välja funktionen Besvara avsändaren eller motsvarande istället för bara Besvara . Det som händer annars är att alla som står på listan får svaret. Det kan vara oerhört irriterande att få 120 svar som egentligen ska till någon annan. Det finns sätt att konstruera maillistor så att det inte är möjligt att besvara alla. Ska man skicka ut ett seriöst massbrev bör man få hjälp att utforma mailet på ett riktigt sätt.

Skrivna samtal kräver oskrivna regler
Något som skiljer skrivna samtal, som e-post och chat, från talade är att man inte ser eller hör varandra. De nyanser som kommer fram med hjälp av röst och ansikte måste ersättas av något annat, för att budskapet ska gå fram helt. Det finns några oskrivna regler för hur dessa nyanser kan uttryckas. En sådan regel är att ord skrivna med VERSALER uppfattas som om man skriker. Så en del användare tycker att man ska vara sparsam med att skriva så. Andra sätt är att skriva smilisar - ansiktsuttryck med hjälp av tecken. Det började med den lilla Smile-figuren :-) och har byggts ut i det oändliga. Uppfinningsrikedomen är stor och vana datorpratare lär sig hantera tangentbordet på ett sätt som mycket väl kompenserar det som faller bort vid skrivna samtal. Ytterligare något som skiljer skrivna från talade samtal är att de skrivna oftare lagras. Det gör att man inte alltid kan uttrycka sig lika fritt vid skrivna samtal. Ett e-brev eller en chatt kan sparas och skickas vidare i all oändlighet, medan de flesta talade samtal stannar mellan de inblandade parterna.

Chatta säkert
Förutom de oskrivna reglerna, finns det säkerhetsaspekter att lägga på chattande. Eftersom man varken syns eller hörs, är det lätt att ge sig ut för att vara någon annan än man är. Det har förekommit fall där pedofiler och andra brottslingar har fått kontakt med sina offer via chattande. Om man ger nedanstående tips till barn och unga, minskar man denna risk.

1. Lämna inte ut ditt riktiga namn eller andra uppgifter (adress, telefon, e-postadress, foto) till någon du inte känner.

2. Om du stöter på något obehagligt i en chat eller på en webbsida, eller om du får oönskade meddelanden - berätta genast för någon vuxen. Svara inte på meddelanden av den typen.

3. Om ni bestämmer er för att träffas IRL (in real life), berätta först för någon du litar på. Ta med en kompis första gången och välj en mötesplats där det finns mycket folk.

4. Lämna aldrig ut kreditkortsnummer eller lösenord . Det finns alltid andra sätt att betala.

5. Om du lägger ut bilder eller texter på en webbsida eller i e-post, måste du tänka på att de kan ligga ute för evigt. Även om du själv tar bort dem, kan någon annan ha laddat ner och lagt ut dem på en annan webbsida eller skickat vidare ditt brev.

Sist i detta häfte finns en ruta med ovanstående regler. Skriv gärna ut eller skicka dem till någon.

Riskbedömning
Samtidigt måste dessa regler ställas mot de stora fördelar nätet erbjuder. När vi skickar våra barn till skolan på morgonen gör vi en riskbedömning även om den sker utan att vi tänker på det. Trafiken, skolgården och cykeln är exempel på potentiella faror vi lärt oss leva med. Vi låter inte dessa faror hindra livet utan hittar lösningar för att låta barnen leva ett rikt liv; övergångsställen, kamratstödjare, cykelhjälm. Precis som vi gör med dessa riskbedömningar i vardagen måste vi göra med barnens nätanvändning. Att finnas ute på nätet med namn, foto och e-postadress kan vara mycket viktigt för en ung människa. Det bör absolut inte förhindras bara för att det finns vuxna som inte kan uppföra sig.

Top