Bokfestivalen i Kristianstad

kristianstad

Idag pratar jag om min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlekKristianstads bokfestival. I år är temat det fria ordet, vilket jag antar är anledningen till att de bjöd in mig.

15.30 pratar jag i Lilla salen. Om du är i närheten hoppas jag att vi ses (och som vanligt är jag glad om ni kommer fram och presenterar er).

Efter bokprat och eventuell boksignering ska jag hetsgå till radion för att prata i P4 Kristianstad kl 17. Om ni inte kan lyssna direkt, länkar jag här när det ligger ute.

elza_kristianstad

Att trolla eller bli trollad

Jag har skrivit en hel del om troll och trollning tidigare, inte minst i min senaste bok, där ett avsnitt heter Trollkunskap. Idag dök det upp uppmaningar att inte mata trollen, i samband med en riktigt alarmistisk och dåligt underbyggd artikel i DN. Att inte mata trollen är en metafor som betyder att troll tjänar på att vi nappar på deras krokar, att vi helt enkelt gör precis som de vill att vi ska göra. Det är ofta en relevant uppmaning – när vi möter troll ska vi inte gå på deras trålanden efter kommentarer, vrede, uppmärksmahet, tid.

Men det finns problem.

Dels är internettroll inte ett väldefinierat begrepp. Det används ofta väldigt svepande. Ibland menar man verkligen anonyma troll som bara ägnar sig åt att sabotera verkliga samtal, ibland folk som är allmänt dumma i huvet, och så allt däremellan. Det gör att vi får svårt att enas kring en strategi. När är det troll, som alltså inte ska matas, och när är det idioter som behöver sägas emot? För om alla som säger dumheter på nätet ska räknas som troll, och troll inte ska matas, då ska alla vi som sitter inne med kunskap om något viktigt hålla tyst. För att inte mata trollen! Det blir såklart ohållbart.

Dels är taktiken att ignorera, inte länka och låta dem tyna bort inte helt vattentät. Vi vet inte ens om den fungerar helt i regelrätta trollmiljöer, som t ex rasistiska forum, osv. Vi måste alltså förbehålla oss rätten att bedöma varje situation utifrån hur vi själva uppfattar den. Ibland är det enda rätta att säga emot, därför att det finns många som annars tar tystnaden som medhåll. (Det finns faktiskt ett drag av snobberi i att inte svara ibland, vilket jag fick förklarat för mig av en journalist på Svt Opinion. Jag tackade nej till att bemöta det här skändliga påhoppet* på mig med motiveringen att han har gjort självmål, att alla fattar hur dumt det där är. Men redaktören sa lite försiktigt att är du säker på att det inte är bara du och dina kollegor som förstår det? Och jag rodnade, där jag gick och handlade med telefonen i örat. Såklart! Han har ju rätt! Ska jag vara så himla fin i kanten att jag inte kan förnedra mig och skriva ett svar?)

Så det må så vara att de sitter och hånler bakom sin skärm och tänker: fick dig att skriva! Men då får det vara så. Då får de skratta åt mig. Jag är beredd att ta den risken eftersom den eventuella vinsten överväger: det kan vara så att någon lyssnar och förstår att det jag kritiserar är trams. Som dagens tramsartikel i DN Kultur.

Jag tycker det är varje vuxens ansvar att gå till motangrepp när vi anser att vi vet något som motsäger dumheter, oavsett om det handlar om tiggare, invandring, skärmtid eller annat ämne där bigotteri gärna frodas. Att slå ifrån sig därför att man är rädd att förlora ansiktet om det skulle visa sig vara en ren trollning är inte ok.

* PS. Vill ni veta hur det gick med mitt svar till Svt Opinion? Läs hela historien här.

 

Webbsända seminarier i Almedalen

Det är förvånansvärt få seminarier som webbsänds under Almedalsveckan. Av de fyra punkter jag är med i är det bara en som sänds. Debatten Hur länge ska barnen få ha näsan i skärmen? kommer att sändas i SVT Play i efterhand.

IMG_2816 (1)

Min kalender för Almedalsveckan.

Men det är några av de seminarier jag vill gå på som sänds och det gör att jag kan prioritera andra. Min kalender ser ut som ett lapptäcke de tre dagar jag är i Visby, så prioritering är nödvändigt. Här kommer mina tips på sånt du kan se när du vill:

Hur kan vi förebygga och stoppa nätmobbning? 6 juli 10:30 – 11:30 i sal E30, Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3 kommer att sändas här.

Vem chattar i ditt barns smartphone? 6/7 2016 09:00 – 10:00 på Strandvägen, H542 kommer att sändas här.

Tro och tvivel – i religionen och i vetenskapen 4/7 2016 09:30–10:30 på Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3 kommer att sändas här.

Trygghet i skolan – antimobbningsprogram eller larmbågar? 4 juli 12:30-13:45 på Högskolan Gotland, (D-huset, Sal: D24) kommer att sändas här.

 

Sätt inte upp regler för barnen!

Fler barn har råkat ut för en manipulativ förövare, nåt som bland andra Aftonbladet rapporterar om. Nu är risken stor, igen, för att föräldrar ska få dåliga råd av de som drivs av panik men inte har kunskap. Det vettigaste vore att lyssna på de som har verklig kunskap om de här frågorna och skippa de dåliga råden som riktar sig till barn, om hur de ska uppföra sig för att inte bli utsatta. Nåt av det farligaste man kan göra är att sätta upp regler för barn när det gäller nätanvändning! Gör det inte! Se till att lyssna och visa intresse och lova dem att aldrig bli arg, ledsen eller ens upprörd när de kommer till dig med funderingar eller larm om nåt som har med nätet att göra. Läs mer i Efter våldtagen på nätet och Farliga säkerhetsråd.

Den här föreläsningen är fortfarande aktuell men den har några år på nacken så kvaliteten är inte så god. Sprid den gärna, för det vore ju bra om paniken och skräckföreläsarna inte får utrymme. Ställ gärna frågor till Net Nanny om du har funderingar.

Almedalen 2016

Förra gången jag var i Almedalen fick jag testa twitterklänningen, som tredje person i världen. Bytte om inne på toan i fiket som jag poserar framför.

Förra gången jag var i Almedalen fick jag testa twitterklänningen, som tredje person i världen.

I år har jag tre uppdrag under Almedalsveckan. Nej, fyra, men ett är bara för speciellt inbjudna. Jag har förstått det som att några av programpunkterna ska spelas in eller sändas direkt så håll utkik här om du vill följa men inte är på plats. Om du är på plats under veckan och stöter ihop med mig, tveka inte att säga hej! Jag tror att jag eller förlaget tar med böcker till försäljning.

Först ut är en debatt om näthat på måndagen 4/7 kl 15 på innergården, Hästgatan 1:

Nystart i näthatsdebatten!

Kränkningar på internet är en av de mest omdiskuterade frågorna. Diskussionen har kretsat kring hur samhället kan motverka sådana kränkningar genom att vässa rättsväsendets arbete på olika sätt: öka effektiviteten i det brottsutredande arbetet eller genom reformer av lagar om brott. Det står dock klart att rättsväsendet aldrig kommer att kunna komma till rätta med alla otillåtna kränkningar på internet, oavsett hur stora resurser eller hur mycket kompetens som tillförs polisen och åklagarväsendet. Men det finns många andra sätt för samhället att närma sig nätkränkningarna som samhällsproblem. Det är dags för en nystart i näthatsdebatten! Under seminariet kommer några av landets främsta experter på dessa frågor diskutera hur samhället kan förhålla sig till nätkränkningarna bortom brott och straff. Vad är skolans roll? Behövs det en nätombudsman? Vad har staten för ansvar?

Medverkande:
  • Ängla Eklund, Verksamhetschef, Institutet för Juridik och Internet
  • Axel Calissendorff, Advokat och hovauditör, Calissendorff & Co
  • Clarence Crafoord, VD, Centrum för rättvisa
  • Elza Dunkels, Författare, Docent, Umeå Universitet
  • Lars Arrhenius, Generalsekreterare, Friends
  • Karin Nygårds, Författare, sakkunnig och pedagog inom digitalisering, UR
  • Kristina Axén Olin, Generalsekreterare, Surfa Lugnt
  • David Mothander, moderator, Nordic Policy Counsel, Google

Nästa samtal är på tisdagen den 5 juli 10-10.45 i Almedalsbiblioteket:

Unga läser på nya plattformar. Bidrar det till sämre läsförståelse?

Många larm har ljudit när det gäller att unga inte läser som förr. Universitetslärare vittnar om att allt fler studenter har problem med att förstå akademiska texter. Läsning på nya plattformar tar allt större plats hos unga, men vad får det egentligen för effekter? Vi samtalar om den “nya” läsningen verkligen behöver vara sämre än tidigare sätt att läsa och läser unga mindre idag än tidigare? Eller använder och utvecklar dagens unga språket mer effektivt och snabbt än någon tidigare generation?

Medverkande:
  • Elza Dunkels, universitetslektor och forskare om ungas nätanvändning, Umeå universitet
  • Christer Holger, Grundare och verksamhetschef Skapaskolan och representant i skolverkets digitala utvecklingsgrupp, Skapaskolan
  • Maria Rasmusson, universitetslektor pedagogik, Mittuniversitetet

Senare samma dag, kl 15-15.20 på Svt-scenen på Tage Cervins gata ska jag prata skärmtid:

Hur länge ska barnen få ha näsan i skärmen?

Finns det ett växande hälsoproblem bland barn? Har det i så fall samband med barns skärmtid? Är det vuxenvärldens ansvar att begränsa?

Medverkande:
  • Elza Dunkels, forskare, författare, Umeå Universitet
  • Ylva Hällen, moderator, SVT

Som ni märker har jag lyckats få alla mina favoritämnen i år: näthat, synen på ungas lärande, skärmtid och ungas säkerhet på nätet (även om det inte är ett offentligt samtal). Väl värt att offra några semesterdagar för!

 

Hjälp Wikimedia att rädda panoramafriheten!

Hjälp oss att rädda panoramafriheten!

Det kan vara svårt att göra sin röst hörd i viktiga frågor. Därför skickar EU-kommissionen då och då ut konsultationer. De är en enkel och snabb möjlighet för både enskilda och organisationer att ge sin input i en viktig fråga och på så sätt positivt påverka utvecklingen långsiktigt.

Som du kanske redan vet pågår just nu en konsultation om panoramafriheten. Det går att svara på den fram till den 15 juni. Det betyder att du nu har en utmärkt möjlighet att delge kommissionen dina tankar om värdet av panoramafrihet och hur inskränkningar i denna frihet påverkar just dig.

Du kan hjälpa till på två sätt:

Gör din egen röst hörd!

Din röst behövs och vi hoppas att du tar chansen att själv besvara konsultationen som enskild individ (eller för någon annan organisations räkning) och därmed bidrar med ditt unika perspektiv.

Hjälp oss!

Wikimedia Sverige håller på att skriva sina svar på Meta och vill gärna ha er feedback på texten och förslag på andra exempel som ni kan komma på.

Vad är panoramafrihet?

Panoramafriheten är en öppning i upphovsrätten som gör det möjligt att fotografera eller filma konstverk och byggnader i det offentliga rummet. Lagen ser olika ut i olika länder. I vissa länder finns det i princip ingen panoramafrihet, i andra – som till exempel Sverige – har panoramafriheten i praktiken länge mer eller mindre tagits för given. Men, inte heller här är panoramafriheten självklar. Högsta domstolen meddelade under våren ett beslut som tyder på att friheten är högst chimär.

Varför är panoramafriheten viktig?

Det offentliga rummet – allas rum – är en del av den demokratiska grundtanken. Möjligheten att avbilda det offentliga rummet och dela bilderna på nätet är en fantastisk möjlighet att föra det offentliga rummet till de som av olika skäl inte kan ta sig till det rent fysiskt. Det offentliga rummet är vårt gemensamma vardagsrum och ingen ska stängas ute oavsett om man besöker det fysiskt eller digitalt.

Varför ska du svara på konsultationen?

Det som beslutas i EU påverkar vardagen i Sverige. Genom att besvara EU-kommissionens konsultation om panoramafrihet ökar du och din organisation chanserna för att vi i framtiden ska få åtnjuta en stark och tydlig panoramafrihet. Det kommer att hjälpa oss att illustrera fler Wikipedia-artiklar i framtiden och spara tid och resurser i arbetet med att digitalisera samlingar tillsammans med olika museer och arkiv. Ju fler vi är som svarar (med egna ord) desto större chans är det att beslutsfattarna lyssnar.

Hur gör jag?

EU-kommissionens konsultationen är ett enkelt webbformulär där du klickar i dina/era svar. Du väljer själv om svaren ska vara offentliga eller anonymiserade.

Den första delen är några enkla frågor om dig. Den andra delen handlar om publicisternas roll och den kan du hoppa över om du vill. Del tre handlar om panoramafrihet och består av sju korta frågor, som vi hoppas att du tar dig tid att besvara.

Svara gärna med tydliga och konkreta exempel ur just din vardag. Det gör ditt svar än mer värdefullt.

Stort tack för hjälpen!

Anna Troberg

Verksamhetschef

2016 års upplaga av debatten Sämre studenter

Jag orkar faktiskt inte bemöta Ann Heberlein när hon skriver att dagens ungdom inte kan nåt, utan hänvisar bara till en debattartikel som jag och Johan skrev för tre år sedan: Årets upplag av debatten Sämre studenter.

Vi som tillhör den äldre generationen, som gick i skolan när man fortfarande fick hota och utdela straff, kan utan ansträngning irritera oss på dem som har vuxit upp med en större frihet, som fått utveckla kreativitet och självförtroende där vi lärde oss kopiera och vilja vara något vi ännu inte var. Det är lätt att förstå men icke desto mindre fel.

Det blir väldigt tjatigt om jag ska skriva en ny debattartikel varje år, så jag länkar bara till den ungefär en gång per år 🙂

 

2006 ringde och ville ha sina nyheter tillbaka

Igår dök det upp två supertrista nyheter som kastar oss tillbaka minst tio år i samtalet om unga och nätet.

  1. Några som kallar sig Berättarministeriet lanserade en app – Läs upp – som är tänkt att stimulera barns läslust genom att (ni anar aldrig…) tvinga dem att läsa några sidor innan de får göra nåt kul på plattan. Alltså, läsa en text på skärmen, därefter svara på några kontrollfrågor (så att de inte ska fuska och bara skrolla förbi) och därefter kan de belöna sig med nåt riktigt roligt som att spela spel. Det här är så dumt så jag knappt vet var jag ska börja. Kunde ingen i projektet ställt frågan om det är verksamt att tvinga barn att läsa? Hade de ingen referensgrupp av folk som kan nåt om barn och läsning? Hur är det tänkt att detta ska signalera läslust, när det mest talar om för barnen att läsning är nåt man gör för att sedan få en belöning. Själva läsningen är inte kul, men om du läser riktigt duktigt kan du kanske få gör nåt roligt sen. Jag förstår att de menar väl. Men det räcker inte. Man kan inte hitta på vilka tokigheter som helst och komma undan med att man i alla fall gör något. Eller att man i alla fall tänker på barnen. Man måste hålla sig uppdaterad! Och det är just därför som alla vettiga projekt håller sig med en referensgrupp. Nån som kan styra samtalet rätt och tipsa om artiklar som Give boys screentime and they’ll start to read eller Hur Minecraft lärde min 9-åriga son med Aspergers att skriva och läsa. (Tipstack till en av mina bästa tipskranar, Fredrik Karlsson)
  2. Sen kör Sydsvenskan en serie om den farliga skärmtiden där nån som kallar sig familjerådgivare påstår att vuxna har kapitulerat kring skärmtiden. Jag skulle ju sagt precis tvärtom; det finns väl inget som engagerar vuxna idag så mycket som skärmtid! Vi vuxna kanske har kapitulerat inför många andra saker men åsikter om skärmtid, där står vi fortfarande vid frontlinjen. Hon säger bland annat:

    ”Jag tror att vi mår bättre av att umgås. Skärmen är här för att stanna och vi har mer och mer av våra liv där. Men skärmen kan aldrig ersätta det fysiska samtalet.”

    Som om det finns ett antingen eller! Det är tydligt att hon inte är kunnig på ämnet barn och skärmar. Hon är säkert duktig på familjerådgivning men hon skulle behöva läsa in sig på just skärmar. Åtminstone innan hon uttalar sig om dem.

När man argumenterar på det sätt som både Läs upp och familjerådgivaren gör, bidrar man till en tradition av juvenism och teknikrädsla. Man nedvärderar barn och deras intressen och förmår inte se vilka vinster samtida teknik ger, därför att man målar upp potentiella risker istället för att lyhört studera det som händer. Det står naturligtvis var och en fritt att vara barnhatare och teknikfientlig men jag tycker att man ska man vara medveten om att det är just denna berättelse man skriver in sig i, en berättelse där barn behöver tuktas eller kanske bara luras lite och en berättelse där det nya står för fördärvet. Dessutom gäller åsiktsfriheten bara privatpersoner. Professionella, som forskare och praktiker som arbetar med barn, kan inte välja att upprätthålla populistiska förhållningssätt till unga. Alla som arbetar med unga måste ha ett uppdaterat synsätt på unga, både i etisk och juridisk mening. Teknikfientligheten är det svårt att förbjuda men jag tycker ändå att även den är viktig att fundera över innan man okritiskt köper den. För vi har ju facit i hand. Vi vet att teknikrädslan kommer ha gått över inom några år. Inte så att vi inte längre är rädda för det nya, utan så att rädslan har flyttat till nåt ännu nyare. Och då kommer vi att prata om skärmar med varm röst och säga saker som att ”när mina barn var små, då lekte de minsann så fint med sina skärmar, men dagens barn, de bara…” Nu vet vi ju inte vad som kommer att ta över vår rädsla, men vi vet att den dagen kommer. Och eftersom vi vet det, borde vi väl kunna gena lite genom den här cirkeln redan innan gen sluts? Vi borde kunna tänka kritiska tankar om våra egna tankar och inse att vi bara upprepar förbrukade argument, både om dagens ungdom och om nya företeelser.

 

Digital play as a means to develop children’s literacy and power in the Swedish preschool

Idag kom den, artikeln jag och min doktorand Leif Marklund (ni får läsa mer om honom inom kort, när han blir forskare i fokus på Förskoleforum) jobbat med sen före jul: Digital play as a means to develop children’s literacy and power in the Swedish preschool. I abstraktet säger vi:

This paper presents different angles on the subject of digital play as a means to develop children’s literacy and power, using an online ethnographical study of Swedish preschool teachers’ discussions in informal online forums. Question posts (n = 239) were analysed using the Technological Pedagogical Knowledge framework and the Caring, Nurturing and Teaching framework, with the aim of understanding how teachers intended to support children’s literacy development with tablets. Literacy development can be understood as a social practice that needs to develop along with changes in society’s demands on citizens. The results presented indicate that school subject oriented skills are predominantly present in the mind-set of these preschool teachers. When digital play is increasingly used for pedagogical purposes in preschools, that also means that preschools have expanded their opportunities to work with children’s literacy development. For preschool teachers, it is important to discuss how literacy development can be supported in a contemporary media landscape.

Du som är intresserad av att läsa kanske har tillgång till artikeln via ditt bibliotek eller liknande men om du inte har det kan du bara höra av dig till mig. Vi har fått särtryck som vi kan dela ut till den som inte kommer åt artikeln.