Få koll på ungdomars beteende i sociala medier

April 24th, 2014 | Posted by admin in Föreläsningar | Sociala medier - (Comments Off)

Idag föreläser jag om unga och sociala medier i Helsingborg: https://www.facebook.com/events/586418671453995. Det är en öppen föreläsning så alla är välkomna.

Om du inte är i närheten kan du se den ändå: http://bambuser.com/channel/helsingborg

See you in court!

April 23rd, 2014 | Posted by admin in Föreläsningar | Forskning | Snake Oil - (Comments Off)

Som trogna läsare vet har jag och mina närmaste kollegor länge arbetat med att avslöja det vi kallar för skräckföreläsare, alltså föreläsare som åker runt på skolor och berättar om faror på nätet. Ibland för att tjäna pengar på att sälja tjänster som ska hjälpa mot farorna men lika ofta som en affärsidé i sig. Att skrämma och underhålla fast det utåt verkar som att de gör en viktig samhällsinsats. Jag har skrivit om dem här och här bland annat.

Nu har jag för andra gången blivit polisanmäld av en av dessa skräckföreläsare. Läs hans inlägg här. Det är väldigt otydligt vilka åtalspunkter han tänker sig, för jag antar att påhopp på kungen inte räknas. Och förra gången blev det nog inte ens någon utredning, för jag hörde då aldrig nåt och även den gången var det mycket otydligt vad jag skulle ha begått för brott. Läs gärna det flera år gamla blogginlägget han refererar till och jämför med hur han plockat ut citat så att det verkar som om jag anser det vara min “plikt som forskare att se till att ”man lever etiskt lagligt och inte skadar andra”. Haha, jag må vara stor på mig för att vara kvinna men inte ens jag är så där kaxig.

Det är ju lite känsligt det här. Jag ser det som mitt ansvar att kritiskt granska aktörer inom det område som jag är expert på, oavsett om det är myndigheter, ideella organisationer eller privatpersoner och oavsett om de menar väl eller om de är charlataner. Precis som jag utsätter min forskning för kritisk granskning. Och jag tycker, till skillnad från en del andra, att denna kritiska granskning ska ske inför öppen ridå. Jag har vid ett flertal tillfällen, några som jag berättat om här i bloggen, andra som jag valt att hålla för mig själv, blivit kontaktad av myndigheter, ideella organisationer och privatpersoner, då de bett mig hålla diskussionen mellan oss parter och inte offentliggöra min kritik. Som tur är har jag haft bra chefer som haft erfarenhet av liknande saker och jag har lugnt kunnat fortsätta på min inslagna väg.

Det verkar också vara känsligt för vissa därför att vi som kritiserar skräckföreläsarna själva åker runt och föreläser om just internet. Men det argumentet är så oerhört infantilt att jag inte ens har bemött det förrän helt nyligen. Det är helt enkelt en himla skillnad på mig som föreläser utifrån vetenskaplig kunskap om ämnet och någon som svamlar ihop nåt baserat på tyckanden och en känsla för vad som går hem hos folk! Det är lika stor skillnad som mellan en läkare och en kvacksalvare, som ju ändå arbetar inom samma kunskapsområde.

Det mest humoristiska i det här (förutom om det hela faktiskt skulle gå till åtal…) är att jag för några veckor sedan fick veta att något sånt här var på gång. Det är tydligen så att de här skräckföreläsarna identifierar sig med varandra och ser sig själva som ett skrå. Och någon eller några drog igång ett samarbete för att misskreditera mig. Bara det säger väl en hel del.

Ok, det går väl an att klaga på folk, men vad ska de säga i sina föreläsningar då? Den frågan har jag fått från några av skräckföreläsarna. Oftast ser jag det inte som mitt jobb att skapa nån sorts kurs för dem. De kan läsa det jag har skrivit som alla andra och ta till sig om de är intresserade. Men samtidigt var det en av de frågor som skvalpade omkring i mina tankar när jag och mina kollegor satte ihop kursen för skolor, som vi lagt ut helt gratis: Likabehandling – om skolors arbete mot diskriminering och kränkande behandling på nätet. Den är tänkt för skolor som vill jobba utan att ta in externa föreläsare och experter men den kan lika gärna användas av just skräckföreläsarna för att fortbilda sig och erbjuda en mer samtida föreläsning, förankrad i vetenskap. Varsågoda!

 

Fråga doktorn om nätet

April 21st, 2014 | Posted by admin in Uncategorized - (Comments Off)

Ikväll 18.15 pratar jag och Helena Meyer från Fryshuset om nätet i Fråga doktorn.

fraga-doktorn-v17

 

Det var en rolig inspelning och Helena och jag hade fått tipset att inte ha för mörka kläder på oss eftersom programmet skulle sändas under påskhelgen. Vi tog tipset på största allvar som ni kan se…

 

Vetenskapsradion

April 15th, 2014 | Posted by admin in Forskning | Press - (Comments Off)

Idag 12.10 sänds Vetandets värld om min forskning: Vad gör barnen på internet? Går att lyssna i efterhand också.

Programmet är en biprodukt av en intervju som gjordes till programmet Forskarliv som sändes i lördags. Forskarliv är ett knappt 10 minuter långt program som ska skildra forskarens drivkrafter. Intervjun gjordes under min Stockholmsvecka i mars och jag tänkte redan då på att intervjun blev mycket längre än jag hade förväntat mig. Och att vi pratade mer om själva forskningen än om forskarsituationen. Men jag är ju van vid att folk blir vansinnigt intresserade av det jag gör, så jag tänkte inte så mycket på det.

Och så fick jag veta att det blir ett program om forskningen också! Högsta vinsten! För det är ju mer intressant för mig att nå ut med mina resultat än det är att nå ut med hur det är att vara forskare. Såklart.

 

Den 11:e mars var jag inbjuden att prata om vad jag lärt mig om att vara forskare i media. Det var ett seminarium som arrangerades av Umeå universitet, Formas, Vetenskapsrådet och Vinnova.

Här finns ett referat från seminariet och det kan också ses i sin helhet: http://vimeo.com/90511069 Jag börjar prata 1.30 in i filmen.

1.50 in i filmen säger jag en av de viktigaste sakerna som jag pratade om, nämligen värdet av att skaffa sig ett nätverk. Och här spelar sociala medier en viktig roll. Den dagliga peppningen är helt nödvändig när en utsätter sig för kritik genom att vara väldigt offentlig.

 

Passa på att boka mig!

March 26th, 2014 | Posted by admin in Föreläsningar | Forskning - (Comments Off)

Från och med i höst får jag inte längre vara ute och föreläsa och delta i samhällsdebatten på det sätt som jag gjort under en himla massa år nu. Det är min arbetsgivare som inte vill ha det så här längre, som jag berättat om tidigare. Jag blev erbjuden att säga upp mig på deltid, vilket jag naturligtvis inte kommer att göra. Så jag tänker så här: Jag går all in i vår och sommar och tar på mig alla uppdrag jag får, men bokar inte in några nya uppdrag till hösten.

Så om ni vill anlita mig för något uppdrag; föreläsning, paneler eller konsultuppdrag får ni skynda er på. Augusti är den sista månaden jag tar emot regelrätta bokningar. Det kommer fortfarande finnas utrymme för enstaka uppdrag eftersom en viss del av det jag gör ryms i min tjänst och om det blir för mycket kan jag ta ut semesterdagar nån gång då och då, men i princip stänger jag in mig på mitt rum och forskar från och med i höst. Vilket inte är det sämsta det heller.

Boka mig gärna för föreläsningar, paneler, konsultuppdrag och annat kul under våren och sommaren. Jag åker gärna till Almedalen till exempel, eller olika konferenser som rör unga, lärande, säkerhet och nätet.

Välkommen med förfrågningar, antingen via mitt formulär eller via mail till elza.dunkels@gmail.com.

Öppen föreläsning om flickor, makt och nätet

March 26th, 2014 | Posted by admin in Föreläsningar | Genus | Juvenism - (Comments Off)

maya_selfie

Idag kl 14 ger jag en kort föreläsning kallad Osynliga flickan i skärningspunkten mellan kön, ålder och nätet på Youtube.

Förra veckan gav jag den här föreläsningen på barnkultursymposiet Synas, höras, finnas – plats för barnkultur! vid Stockholms universitet. Min plan var att streama föreläsningen eftersom den visade sig ligga skrämmande bra i tiden. Men något krånglade med mikrofonen och mitt i detta hade jag tydligen tryckt på av-knappen. Men jag ger den på Youtube istället.

Omslagsbilden är en selfie som jag fick låna av min dotter Maya.

Du är hjärtligt välkommen att lyssna live eller titta i efterhand på min Youtubekanal. Det finns även ett Facebookevent.

 

#unselfie

March 24th, 2014 | Posted by admin in Genus | Juvenism | Mobbning | Näthat | Säkerhet | Sexism - (Comments Off)

Häromdagen gick Friends ut med en kampanj som de lite olyckligt kallade för #unselfie (olyckligt därför att det redan finns en helt annan kampanj med samma namn) som går ut på att alla ska ta bort sin profilbild och ersätta den med en svart ruta för att markera att det är insidan som räknas. Så snart kampanjen fick spridning blev många mycket upprörda över de antaganden som ligger bakom kampanjen: Att det är selfies som är problemet och att potentiella offer kan göra annorlunda så slipper de bli mobbade. En av de första som reagerade var Christina Stielli som skriver:

Självklart räknas insidan men det gör utsidan också. Det är liksom utsidan som SYNS mest och oftast. Lär istället våra barn och ungdomar att stå för den de är, både på insidan och utsidan. Nu lär Friends ut, i någon kampanj som sprids på facebook och som man utan att tänka efter i ett extra steg sprider, att vi ska dölja eller inte visa vår utsida för då går ungarna ”säkra”? Hur många fel gör Friends i ett enda slag?!

Hej Blekk skrev ett skarpt och kunnigt inlägg:

Friends verkar tro att kränkningarna slutar i samma sekund som att profilbilderna försvinner. I min mening har kränkningarna aldrig handlat om utseende, det har handlat om systematiskt hat mot tonårstjejer oberoende av deras utseende. Unga tjejer blir kränkta för att det finns en kultur idag där unga tjejer systematiskt blir hatade. Tjejer blir kallade för ”fitta”, ”hora”, ”slyna”, ”duckface”, ”feministfitta”, ”fetto” m.m. Det beror inte på hur tjejerna ser ut, tro mig. Tjejer har blivit kallade för ovan ord utan någon som helst koppling till deras utseende i många, många år.

Tjejer kränks på nätet, överallt, även i sociala medier där inga profilbilder är inblandade. Jag ser det varje dag, på twitter, ask.fm och tumblr. Att unga tjejer blir kränkta på nätet ”pga. sitt utseende” är väldigt långt från sanningen. Tjejerna blir kränkta enbart i egenskap av att vara tjejer.

Nu har Friends i två texter gått ut och försvarat sin kampanj. Först med ett eget pressmeddelande: Utmana utseendenormen i samhället och så idag i Aftonbladet Debatt. Inte med ett enda ord visar de att de tar till sig kritiken om att lägga skulden på de unga. Istället får de det att låta som om alla som kritiserar dem har missuppfattat budskapet. Friends generalsekreterare Arrhenius skriver: 

Det har stormat hårt kring #unselfie den här veckan vilket tyder på att många bryr sig om frågan om ungas trygghet på nätet. Tonen har bitvis varit väldigt hård och även det är ett bevis på att vi behöver lyfta frågan om hur vi kommunicerar mot varandra i sociala medier.

Nu låter den formuleringen som om det var lite bra att det blev en debatt. Och det är ju ett klassiskt retoriskt grepp, att hävda att ens egna argument är viktiga för debattens skull. Men debatten efter #unselfie har ju inte handlat om sakfrågan, alltså hur vi samtalar på nätet eller hur vi behandlar varandra på nätet. Istället har kritiken mot Friends handlat om att de skuldbelägger offren, så kallad victim blaming.

Och vad gäller tonen, är det inte så att vi som kritiserar Friends har en hård ton för att vi skriver på nätet. Vi skriver så här för att de har begått ett allvarligt övertramp.

Att Friends inte tar ansvar för vad de ställt till med, utan bara berättar om och om igen hur de tänkte när de tänkte fel, är helt vansinnigt. Det är vansinnigt ur pr-synpunkt eftersom de bara gräver sig djupare och djupare ner i ett träsk av självrättfärdigande. Men det är också vansinnigt ur verksamhetssynpunkt. Friends verksamhet handlar om att skydda barn från kränkningar. Om de då inser att de riskerar att kränka barn genom sin kampanj, borde de ju backa. De borde be om ursäkt, ta in experter och lära sig något av sitt misstag. Det är ju samma sak som gäller för barn och vuxna: Det är inte farligt att göra fel. Livet går vidare och det smärtsamma går över. Det viktiga är att lära sig något av sina misstag.

Det är ingen tvekan om att Friends menar väl. De vill skydda barn. Men de har inte kompetensen att göra det. De måste knyta till sig experter, som till exempel Hej Blekk och andra med genuin kunskap om de här frågorna. Det gäller verkligen inte bara Friends. Tiden har sprungit förbi många av de traditionellt goda krafterna i samhället, som från början byggde sitt engagemang på medkänsla snarare än kunskap. Idag går inte det längre och även de ideella, goda aktörerna behöver bara professionella. En mycket bra analys av vad som hände finns hos Deeped Strandh.

Det finns mycket mer att säga om detta. Några saker sa jag i en intervju i Expressen innan allt det här hände:

Elza Dunkels menar att självexponeringen på nätet generellt är något bra. Dessutom har hon en teori om att selfies kan öka förståelsen för både sig själv och för sin omgivning. Selfies kan också bidra till att könsrollerna snabbare kan luckras upp.

– Vi vet att vi människor behöver jobba med relationer och identitet. Men alldeles särskilt under ungdomsåren, och där har bland annat selfies blivit ett viktigt verktyg. Att vi för en diskussion om hur vanliga selfies tas, där killarna spänner musklerna och tjejerna plutar med läpparna, kan också bidra till att stereotyperna lättare löses upp, säger hon.

Och ännu lite mer säger jag i min föreläsning Osynliga flickan i skärningspunkten mellan kön, ålder och nätet på onsdag kl 14 i min Youtubekanal.

 

Vi utökar frågelådan Unga online

March 19th, 2014 | Posted by admin in Forskning - (Comments Off)

Frågelådan Unga online utökas med internetberoende och sex på nätet! Vi har fått förstärkning av Sexologen Jack Lukkertz och internetberoendeforskaren Daniel Kardefelt-Winther.

Idag är det ett år sedan Marcin de Kaminski och jag startade frågelådan Unga online på ask.fm. Idén kom upp i våra samtal efter ännu en vända med hemska händelser på nätet och okunniga uttalanden i samband med det. Frustrationen över att inte nå ut med det vi vet sammanföll med att ask.fm relativt nyligen startade en bra och enkel plattform för anonyma frågor, vilket alltså utmynnade i att vi startade frågelådan. Under det år som gått har vi fått mängder av frågor. Vi har i dagsläget svarat på 97, vilket bara är en bråkdel av inkomna frågor. Att vi inte svarar på alla beror på två saker; för det första har vi inte tid. Vi gör detta på fritiden och det är alltså inte finansierat på något sätt. För det andra får vi en mängd frågor som inte hör till vårt kompetensområde. Det kan handla om rena skämt, frågor som rör verktyget ask.fm och alltså inget vi kan besvara, eller frågor som vi uppfattar som trollningar. Det senare kan verkligen diskuteras. Jag skrev lite om det för ett drygt år sedan under rubriken Trollkunskap. Vår ambition är ändå att besvara alla seriösa frågor och vi tänkte redan från början knyta till oss fler forskare som är lika intresserade av att bidra till samhällsdebatten som vi är. Det är dock inte det lättaste att hitta kunniga forskare som är beredda att lägga ner tid på den tredje uppgiften och samtidigt utsätta sig för risken att bli kritiserade av akademin för att vara alltför populära.

Nu har vi fått med oss två forskare till! Sexologen Jack Lukkertz och nätforskaren Daniel Kardefelt-Winther som bland annat forskar om nätberoende förstärker frågelådan. Vi hoppas på detta sätt kunna svara på ännu fler frågor, både genom att vi är fler som delar på arbetet och genom att kompetensen breddas.

I pressmeddelandet säger vi:

Internetberoende och sex på nätet – nytt fokus i forskarfrågelåda

Frågelådan ”Fråga forskarna: Unga online” firar ett år och tar samtidigt in två nya forskare som ska besvara frågor om ungas internetberoende och sexualitet på nätet. Målet med frågelådan är att ge en mer informerad och nyanserad debatt om unga och nätet.

Under ett års tid har forskarna Elza Dunkels från Umeå universitet och Marcin de Kaminski från Lunds universitet svarat på frågor om unga och nätet via den digitala frågelådan “Fråga forskarna: Unga online”. Under året som gått har sammanlagt 95 frågor besvarats.

– Att oroade vuxna och unga på egen hand söker stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet är något mycket positivt, säger Elza Dunkels. Kunskapssökande är extra viktigt när det gäller frågor som annars besvaras av alarmistiska åsikter utan belägg.

– Vi vill också hitta ett nyanserat sätt att föra samtalet kring vad unga gör på nätet, säger Marcin de Kaminski. Skillnaden mellan nätet och vardagen bortom nätet är inte större än att vi tillsammans kan begripa hur det ska hanteras.

Lagom till årsdagen utökas den besvarande gruppen forskare med särskilt fokus mot internetberoende och sexualitetsfrågor i form av Daniel Kardefelt-Winther från London School of Economics och Jack Lukkerz från Malmö högskola.

– Att ungdomar spenderar mer och mer tid på nätet oroar en del vuxna, säger Daniel Kardefelt-Winther. Det är givetvis viktigt att uppmärksamma hur det påverkar våra liv, men ungdomar behöver stöd när de utforskar nätet – inte motstånd.

– För unga är nätet en väsentlig källa till kunskap och arena för utbyte vad gäller tankar runt sexualitet, säger Jack Lukkerz. Vuxna behöver möta ungas frågor om sex på nätet på ett öppet och bekräftande sätt.

“Fråga Forskarna: Unga online” nås på webbtjänsten Ask.fm under adressen www.ask.fm/ungaonline och är öppen för alla som har frågor och funderingar kring unga, nätet och därtill relaterade diskussioner. Att använda frågelådan är gratis för alla.

Elza Dunkels är docent vid institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. Hennes forskning handlar bland annat om ungas personliga säkerhet på nätet. Hon har skrivit boken Vad gör unga på nätet? som ifrågasätter många av de invanda föreställningarna om unga och nätet. (e-post: elza.dunkels@umu.se, telefon 070-2735323)

Marcin de Kaminski är doktorand vid rättssociologiska enheten, Lunds universitet. Hans forskning fokuserar på sociala normer i unga nätkulturer. Han är verksam i forskargruppen Cybernormer och har där ett särskilt fokus på normkonflikter mellan nätet och vardagen bortom nätet. (e-post:marcin.de_kaminski@soclaw.lu.se / telefon: 0768-045151)

Daniel Kardefelt-Winther är doktorand vid London School of Economics. Hans forskning fokuserar på vad som brukar kallas för internetberoende eller överdrivet användande, alltså varför en del människor spenderar så mycket tid på internet trots att det ibland får negativa konsekvenser i vardagen.(e-post: d.a.kardefelt-winther@lse.ac.uk)

Jack Lukkerz är socionom och auktoriserad specialist i sexologisk rådgivning, doktorand vid Malmö Högskola. I sitt arbete problematiserar han bl.a. moralism kring, samt dominerande definitioner av och uppfattningar om skildringar av sexualitet i bild. (e-post: jack.lukkerz@mah.se / telefon: 0768-541137)

Adress till nyheten:

http://www.umu.se/nyhet//.cid232119

 

Idag ska jag prata om it i skolan för bland andra it-minister Anna-Karin Hatt och imorse hittade jag lämpligt nog ett mycket talande exempel på problemet med att utbildningsväsendet är så dåligt på it. Det handlar om Skolverkets miss med nationella proven i engelska för skolår 6. Aftonbladet rapporterar att det i provet ingick att skriva ner en webbadress. På ett papper som jag förstår det, bara för att kolla att de kunde uppfatta vad som sades. Det fanns alltså ingen egentlig it-koppling till uppgiften. Hur som helst blev en del elever nyfikna och knappade in adressen i sin webbläsare efter provet och den visade sig gå till något som Aftonbladet kallar för sexsajt. Skandalen är naturligtvis ett faktum och Skolverkets GD Anna Ekström säger

När provet gjordes så kontrollerade vi att adressen inte gick till någon hemsida.

Nu vill jag genast påpeka att jag inte tror att eleverna har farit illa av detta. Inte heller tror jag att Skolverket eller provmakarna vid Göteborgs universitet är klåpare. Det här handlar om något annat, som går långt förbi alla inblandade i den här historien. Lösningen på det här problemet är inte att upprätta kontrollstationer eller att det blir något Skolverksgate av den här händelsen. Istället handlar det här om en av de viktigaste orsakerna till att it för en så tynande tillvaro i skola och lärarutbildning, något som exempelvis Berner Lindström har visat.

Det finns helt enkelt inga krav på att den som arbetar professionellt med utbildning ska ha kompetens på it-området. Och då pratar jag inte om att alla ska kunna allt. Den tiden är sedan länge förbi, då vi trodde att det gick att behärska it, liksom. Inte heller handlar det om att kunna vissa grunder. Den tiden är också sedan länge förbi. Att försöka lista grunderna och lära ut dem höll vi på med på 90-talet. Och jag vill här passa på att be så mycket om ursäkt för det! Det var ett enormt feltänkande som ledde till ett enormt resursslöseri.

Istället handlar det om att varje pedagog behöver kunna det som hen behöver kunna. Vi kommer alla att kunna olika saker men vi måste ha förmågan att bedöma vilka it-relaterade kunskaper och förmågor vi behöver. Att skaffa sig dem är inte problemet. Alla som arbetar professionellt med lärande har lång utbildning på just utbildning och kan därför identifiera och täppa igen sina egna kunskapsluckor. Om rätt förutsättningar gives, såsom tid och ett fungerande kollegium.

Men om den som ska konstruera en uppgift i ett nationellt prov i engelska inte vet att det inte räcker att kolla att adressen inte leder nånstans, då är det allvarligt. Då har den personen inte kompetens att konstruera uppgiften. 

Jag går inte in närmare på hur den här kompetensutvecklingen ska ske. Det gör jag gärna i något sammanhang men det leder för långt just här och just nu. Men jag måste bara få påpeka vad konstruktörerna skulle ha gjort. Om adressen nu ledde till ingenting den dag de kollade, skulle de naturligtvis ha köpt adressen omedelbart. Och fyllt den med innehåll. Åtminstone med en tom sida men allra helt med en förlängning av provet. Några roliga uppgifter som knyter an till det eleverna just lärt sig genom att göra nationella.

Och en sak till: när det nu gick så här fel kan vi alla lära oss något av det, som läraren Jacob Möllstam påpekade på Twitter imorse. Lärdomen för oss är att lägga in en växel och kräva relevant it-kompetens av alla som arbetar med skola och lärarutbildning. Lärdomen för eleverna kan ju handla om att vi tvingas prata om människohandel och vådan av att skriva in adresser eller klicka på länkar en fått från otillförlitliga källor.

Nu kommer min taxi snart. Mot storstan och Digitaliseringskommissionens seminarium i eftermiddag!