Stop dragging kids away from their screens

I mitten av maj var jag iväg till en av de största startup- och techmässorna The Next Web i Amsterdam. En av grundarna till konferensen Boris VVZ skriver en liten betraktelse om skärmtid som jag tycker var fin: Stop dragging kids away from their screens.

Han har två huvudpoänger:

  • Att vuxna i alla tider har förfasat sig över dagens ungdom
  • Att barnen kanske behöver göra exakt det de vill göra ibland

See my point? I once heard a myth that at one point French politicians debated whether to ban the ‘Chaise longue’ (basically a couch) in France because they were afraid it would become popular and prevent children from – surprise – playing outside.

So here’s a thought: Maybe kids need to sit in a corner and do mind-numbing things as they grow up, Maybe that subtly activates their brain activity and allows them to grow up, build their character and help them adjust to life.

Eller tre kanske det blir eftersom han avslutar med att prata om att alla faktiskt ogillar att bli avbrutna:

That made me think: If that is how we want to teach our children to behave, then why do we get angry with them when they don’t put their phones away the moment we demand their attention? Maybe all we have to give them is a little bit of time.

Tipstack till fenomenala omvärldsbevakaren Mikael Hansson. Följ honom!

 

Åk inte till Almedalen!

Nu ser det ut som om det finns en chans att beslutet upphävs. Hoppas, hoppas!

Jag har sagt att jag inte kommer att åka till Almedalen om nazisterna får hyra mark. Eftersom jag sätter andra i en svår situation genom att inte åka tänkte jag ge en lite noggrannare förklaring. Jag har tre huvudskäl att inte åka; politiskt, solidariskt och personligt.

Politiskt

Vi kan inte hindra nazisterna från att åka över men det är ett enormt stort steg mot normalisering av rasism att låta dem delta på lika villkor. Om vi låter detta ske, är nästa steg något ännu värre; kanske att de kommer in i riksdagen och att de får en egen dag i Almedalen. Deras politik är antidemokratiskt och det måste motarbetas, för att skydda individer och grupper i samhället och för att inte allt arbete för allas lika värde ska ha varit förgäves.

Solidariskt

Jag känner mig inte personligen hotad av nazisternas närvaro; jag ser helt svensk ut och jag kommer inte att agera direkt emot dem ifall vi skulle mötas. Men att jag inte känner mig hotad gör det ändå inte ok för mig att åka ner. Jag tycker att alla bör stanna hemma i solidaritet med de som inte vågar åka ner. Det är förmätet och elitistiskt att ta plats på en politisk arena därför att man själv inte är hotad, medan andra tvingas till tystnad därför att de hotas av antidemokratiska krafter. Jag skulle däremot kunna tänka mig att åka ner som en sorts mänsklig sköld för de som är utsatta men några sådana initiativ har inte nått mig. Tvärtom verkar alla som inte känner sig hotade tycka att deras frågor är så viktiga att de måste finnas på plats, vilket alltså lämnar rasifierade och andra grupper i sticket.

Personligt

Jag förstår såklart att min bojkott inte kommer att spela någon roll, varken politiskt eller solidariskt. Ingen kommer att förskräckt utropa ”nej men kommer inte hon?” och ingen kommer att känna sig tryggare därför att jag inte åker. Men jag måste kunna leva med mig själv. Att aktivt bidra till normaliseringen av nazismen och rasismen, som vill stänga landets gränser och värna det svenska, är inte ett alternativ för mig. Jag förlorar, precis som alla andra, pengar och möjligheter genom att inte åka. Jag sviker folk som jag har lovat samarbeta med och jag missar värdefulla möten och möjligheter att föra ut mitt viktiga budskap. Inget av dessa argument väger tungt nog.

Det kan vara så att det är lite lättare för mig att fatta detta svåra beslut än det är för en del andra. Bara fyra mil från Almedalen ligger nämligen den plats där min pappa steg i land efter en farlig flykt över Östersjön hösten 1944, som jag har berättat om här bland annat. Sliteborna gick man ur huse för att hjälpa flyktingarna; ge dem mat och husrum och välkomna dem till tryggheten. Att upphöja pengar, nätverkande och ”viktiga frågor” till betydelsefullare än att mota nazismen vore inte ett dugg bättre än att sälja min själ till djävulen.

Så länge det är så att nazisterna får närvara kommer jag att bojkotta Almedalsveckan och jag uppmanar alla andra att göra det också.

 

Net Cultures

A great illustration of a media panic. Read more by clicking the image.

You have all seen the grim headlines about kid’s internet use. Media reports and the public debate tend to depict young people’s net cultures as something destructive and dangerous.

Research shows something else; it shows that kids these days are very capable online and that the problems they face, such as cyberbullying, sexual exploitation and online hate, cannot be connected to contemporary media in any simple way.

Research also shows that many adults get their information about kid’s internet use from the media. Not from the kids themselves. This is clearly not a good thing. In fact, it can increase the risk for kids, since adults who panic are not the solid support that kids need.

Schools in Sweden are obligated to deal with digitalisation and cyberbullying, but the lack of research-based knowledge is a great obstacle. A recent report from the Swedish School Inspectorate shows that many schools do too little.

My latest book. Click on the image to buy.

I have been researching young people’s net cultures for 20 years. Now, I want to provide schools with scientifically underpinned courses on kid’s internet use in general and how to counteract cyberbullying in particular.

Because I’ve been doing this for so long, I have a name in the field. I already have paying customers but I want to take this to the next level. I want to offer affordable, web based and on site courses all over the country, and later also to the rest of the world.

So I am looking for a team and a partner who wants this to happen and be a part of it.

The timing is right, with all the demands on schools and the emerging understanding that we cannot base our efforts on emotions, assumptions and media reports.

 

 

Min startup

Temat för vårens startup-program har varit detta: Mike Tyson lär ha sagt det.

Som jag har berättat tidigare har jag gått ett startup-program under våren. Idag har vi avslutning med pitchtävling. Jag är supernöjd med mina två minuter men jag tror inte att jag går till final. Visst är min affärsidé suverän men jag är allt för lite tech för att det ska generera juryns intresse. Tror jag. Men det viktigaste för mig är att tvingas vässa min idé och mina formuleringar kring vad jag tänker göra.

Även om ett av målen har varit att bli punched in the face så tidigt som möjligt för att inte lägga ner energi eller pengar på en dålig idé, har jag nog inte fått nån smäll. Det kan ju bero på att jag redan jobbar med de frågor som min affärsidé handlar om, så jag har redan gjort mycket av de studier av marknaden som måste göras.

Imorgon får ni läsa min pitch och veta mer om min affärsidé. Missa inte!

 

Intervju med Helena Meyer

Intervju med Helena Meyer.

I Skolverkets modul Säker användning av nätet heter den sista delen Arbeta vidare och är tänkt som en sammanfattning där bland annat Helena Meyer från Fryshusets Nätvandrarna blir intervjuad.

 

Bindprojektet

Några tjejer visar ett rollspel hur det kan gå till när man får information om bindprojektet: När man får sin första mens ger mamma information om hur man ska använda saree-remsor och att man inte ska gå utanför hemmet när man har sin mens. Men sedan kommer en informatör från NSKK och berättar om bindor, hur de används, att man kan få dom genom organisationen och att man kan leva ett vanligt liv trots mens!

Mina fantastiska vänner Sandra Dahlén och Janne Nordstedt har en sån bra grej som jag gärna vill dela med er så här på mors dag (som jag t ex har skrivit om här). Så här skriver de i sitt nyhetsbrev:

Vi, Janne Nordstedt och Sandra Dahlén, håller tillsammans med den indiska gräsrotsorganisationen NSKK i en verksamhet som vi kallar för Bindprojektet. NSKK är en organisation som arbetar för kvinnors rättigheter. De bedriver en fantastisk verksamhet som förändrar mycket fattiga människors liv i en landsbygdsregion utanför Calcutta. De organiserar tusentals kvinnor i självhjälpsgrupper med bland annat mikrolån. De arbetar för att flickor inte ska giftas bort före 18 års ålder och driver projekt mot mödradödlighet och samarbetar med polis och myndigheter mot våld mot kvinnor. NSKK har även tillsammans med RFSU Gotland gett organisationens personal utbildning i sexualupplysning och fördjupning i genusfrågor. Situationen i denna region ser ut som på många håll i världen: Kunskapen om kropp och sexualitet är mycket låg vilket lägger grogrund till myter och förtryck. Våldet mot kvinnor och barn är snarare regel än undantag och många gånger mycket grovt. Kvinnor föder allt för många barn och dör till följd av graviditeter. Många flickor gifts bort och blir gravida redan vid 14 års ålder och är vid denna ålder ännu mer sårbara för negativa följder av graviditet. Våldtagna flickor förskjuts osv. Numera arbetar dock organisationen mycket medvetet för sexuell hälsa och rättigheter.

Båda två har vi besökt organisationen och det är otroligt att se vilken position unga flickor och kvinnor har fått i byn tack vare NSKK:s idoga arbete. Fattigdomen och utsattheten är dock fortfarande stor och djup. När Janne vid första besöket 2004 träffade en grupp tonårstjejer frågade han vad de upplever som det största bekymret i vardagen. De sa unisont att det handlar om att de inte har tillgång till bindor vid menstruation. Fattigdomen och tabut kring menstruation gör det omöjligt för flickor att köpa bindor och de får då använda tygremsor. Det är svårt att gå undan och tvätta dem och vid regnperioden blir de aldrig torra. Resultatet är återanvändande av mycket smutsiga remsor som leder till stank, sår och infektioner. Detta påverkar allt från såväl fysisk som psykisk hälsa till möjligheter att gå i skola och försörjning. Vi samlar därför in pengar så att 1 1000 flickor får tillgång till bindor. Två gånger i veckan kommer de till NSKK:s Drop in center och hämtar bindor. Då får de även möjlighet att träffa andra tjejer, att diskutera deras livssituation och få information om ämnen såsom menstruation, trafficking, utbildning och mänskliga rättigheter. Det här drop in-centret är för många tjejer enda stället de får gå till på sin fritid och det har kommit att bli regionens stora och enda samlingspunkt för unga tjejer. De har tillsammans utvecklat projektet till att bli ett brett empowerment-projekt där tjejerna i ett roterande system själva organiserar bindutdelningen och organiserar sig i grupper för att stötta varandra – exempelvis mot sexuella trakasserier. Tjejer i regionen kan nu allt mer ta sig till drop in-centret utan rädsla. De stöttar även varandra genom exempelvis påhälsning hos familjer som tidigt vill gifta bort sina döttrar eller avbryta deras skolgång. Tjejer berättar att projektet ger dem en bättre position i familjen, bättre hälsa, möjlighet att gå i skola regelbundet och möjlighet att verka mer i offentligheten – deras liv är förändrade!

Nyheter

NSKK erbjuder även tjejerna som får bindor särskilda temamöten – nu senast om tidiga äktenskap och juridik med inbjudna jurister.

Vid årsskiftet avslutades Unga mödrar-projektet. Som vi nämnt tidigare i dessa brev är situationen inte bara bekymrande för unga flickor som bor hemma, utan även unga gifta kvinnor kan sakna mensskydd. Särskilt besvärligt blir det efter förlossning med tunga blödningar utan skydd. Därför går en liten del av pengarna vi samlar in även till unga nyblivna mödrar. Dessutom beviljade Dahlströmska stiftelsen en summa för att särskilt rikta sig till unga mödrar under två år. Detta möjliggjorde att ca 500 unga mödrar i regionen regelbundet fick bindor – kvinnor som inte tidigare ens känt till att sådana finns. De har då också fått möjlighet att få information och diskutera frågor som rör kropp och hälsa. Nu när detta projekt är avslutat får en del av kvinnorna bindor via Bindprojektet.

Bindprojektet ger ringar på vattnet och studiebesök strömmar in för att få veta mer om den framgångsrika utdelningen av bindor. Vårdinrättningar, skolor och andra ideella organisationer i Indien inspireras och delar nu också ut bindor på liknande sätt. Nu senast har NSKK blivit ombedda av delstatsregeringen att inkomma med ett projektförslag angående menstruation och hygien i Westbengalens 365 flickskolor. 35 studenter från National Institute of Fashion Technology har också besökt Bindprojektet och The Indian Institute of Technology har tillsammans med Unicef besökt projektet och det bindtillverkande företaget som huserar i NSKK:s lokaler. De har därmed tagit ett första steg för att undersöka huruvida det är möjligt att använda jute istället för bomull i bindorna som produceras. Jute är billigare och mindre giftigt.

Och slutligen vill vi passa på att flagga för mors dag på söndag – vad vore väl bättre än en liten gåva till Bindprojektet för den mamma som redan har det mesta?

Vill du veta mer och/eller vara del av denna förändring gå in på www.bindor.nu En engångssumma, eller helst ett bidrag varje månad, gör underverk! Tack för att du bidrar eller visar intresse!

Skicka gärna detta brev vidare till den som kan vara intresserad – familj, vänner, kontakter eller kanske någon på din arbetsplats!

Varm Hälsning

Janne Nordstedt och Sandra Dahlén

info@sandradahlen.com, 073 610 46 26

janne@sexualupplysaren.se, 073 671 28 67

www.bindor.nu

 

Kränkningar på nätet

Intervju med Caroline Dyrefors Grufman.

Jag berättade tidigare om Skolverkets modul Säker användning av nätet och idag tänkte jag presentera den andra delen – Kränkningar på nätet.

Denna del handlar om kränkningar på nätet och hur skolan kan närma sig denna komplexa fråga genom att ta in internet och kunskaper om ungas nätanvändning i skolans förebyggande arbete.

Elza Dunkels, som forskar om unga och nätet vid Umeå universitet, inleder med en artikel som tar avstamp i en diskussion om de mediepaniker som uppstår när nya digitala verktyg eller tjänster blir populära. Hon fortsätter att resonera kring hur skolan kan förhålla sig till och dra nytta av elevers kunskaper i det förebyggande arbetet mot kränkningar. Artikeln är ursprungligen publicerad i Skolverkets modul Främja likabehandling.

Moduldelen innehåller också en poddintervju med Barn- och elevombudet. Senare under våren publiceras en klassrumsfilm som ger exempel på hur skönlitteratur kan användas i en diskussion om kränkningar på nätet.

 

Informationssäkerhet i skolan

Intervju med Anne-Marie Eklund Löwinder.

Igår tog jag upp del två av Skolverkets modul Säker användning av nätet och idag tänkte jag presentera den tredje delen Informationssäkerhet i skolan.

Modulens tredje del handlar om den mer tekniska aspekten av säkerhet på nätet och om vikten av att skydda sin personliga information till exempel genom att vara rädd om sitt lösenord.

Kristina Alexanderson, tidigare gymnasielärare i svenska och sedan några år chef för Internet i skolan på Internetstiftelsen i Sverige, IIS, inleder med en artikel. Hon går igenom några viktiga punkter när det gäller lösenordshantering och annat som som kan göras för att undvika att förlora viktig information. Resonemanget fortsätter i poddintervjun med Anne-Marie Eklund Löwinder.

Klassrumsaktiviteterna ger möjlighet till att diskutera dessa frågor med eleverna och ta tillvara deras kunskaper och erfarenheter. Syftet med delen är att bidra till att lärare och elever får ökade kunskaper om vilka risker som ska undvikas, inte minst när det gäller hanteringen av lösenord.

Ungas samspel online

Intervju med Katarina Graffman

Jag berättade tidigare om Skolverkets modul Säker användning av nätet och idag tänkte jag presentera den första delen – Ungas samspel online.

Modulens första del behandlar ungas samspel online som en bakgrund till olika aspekter av säkerhet på nätet. Syftet är att öka kunskaperna om ungas nätanvändning, kunskaper som kommer till nytta i dialog med eleverna.

Delen inleds med en artikel av Liselott Eek-Karlsson som forskar om unga och nätet vid Linnéuniversitetet. Hon presenterar de olika gemenskaper som finns och resonerar kring skillnader mellan online-arenor och möten i rummet. Diskussionen kan fortsätta under de kollegiala momenten.

Läs hennes artikel Ungas samspel online. Lyssna också på den intervju jag gjorde med Katarina Graffman.

Se även samtalet med suveräna Ängdala skolor (som fick Surfa Lugnt-priset flera år före mig).