Hur påverkar det samtida medielandskapet skolan?

September 16th, 2014 | Posted by admin in Lärande | Publicerat | Skola | Utbildning - (Comments Off)

Hur påverkas skolan och barns lärande och utbildning av dagens interaktiva medier? Nu släpps den nya boken Interaktiva medier och lärandemiljöer som diskuterar och ställer frågor kring skolan i det samtida medielandskapet.

Redaktörer för boken är Simon Lindgren och Elza Dunkels som är universitetslärare och forskare med sociala medier respektive ungdomskulturer på nätet som sina expertområden. De har samlat forskare och praktiker inom det pedagogiska området för att låta dem diskutera frågor kring tillgång och användning av interaktiva medier i olika lärandemiljöer. Boken tar avstamp i att lärare redan har tillgång till interaktiva medier i lärandemiljöer men att de inte alltid vet hur de ska använda dessa tillsammans med eleverna.

- Vi skrev boken för att vi saknade en bok som utgår från IT som ett stöd för skolutveckling och lärande. Boken ger olika synvinklar på dagens utbildning, både från forskning och från praktik, säger Elza Dunkels.

I boken medverkar en rad aktuella forskare och praktiker som länge arbetat med frågor kring digitalisering och IT i skolan.

- Vår ambition var att få en blandning av forskning, praktiska exempel och filosofiska resonemang omkring interaktiva medier och lärandemiljöer. Vi är mycket glada över att flera av de som står för det allra mest innovativa och intressanta inom det här området idag ville medverka i boken, säger Elza Dunkels, en av författarna.

Interaktiva medier och lärandemiljöer riktar sig främst till lärarstuderande och aktiva lärare men även skolledare, politiker och andra som är intresserade av digitaliseringsfrågor och skolfrågor har nytta av att läsa den.  Vårt nyckelord är tankeverktyg. Vi vill att de olika kapitlen ska ge verktyg för att tänka kring frågor om lärande och IT. Så att den som läser kan utveckla sin egen praktik, oavsett om det handlar om studier, undervisning eller att fatta beslut i utbildningsfrågor, avslutar Elza Dunkels.

Övriga medverkande författare till boken är: Kristina Alexanderson, Alastair Creelman, Patricia Diaz, Elza Dunkels, Per Falk, Stefan Gelfgren, Annika Agélii Genlott, Åke Grönlund, Carl Heath, Patrik Hernwall, Simon Lindgren, Christina Löfving, Ebba Ossiannilsson, Stefan Pålsson, Anette Svensson

Vill du veta mer?

Hanna Wettermark, Förläggare lärarutbildning 040-20 98 57, hanna.wettermark@gleerups.se

Provläs boken! Beställ boken hos din bokhandlare eller hos Gleerups, Bokus, Adlibris, Campusbokhandeln.

Så vacker utan spackel

August 12th, 2014 | Posted by admin in Debatt | Genus | Juvenism | Sexism - (Comments Off)

Igår ringde en journalist och ville prata om den diskussion som uppstått kring kroppar och vikthets på nätet. Nu blev det inget samtal i radio om de här sakerna. Precis som många gånger tidigare tycker journalister att mina frågor och resonemang är intressanta, men hur gör man en nyhet av det? Frågorna är alldeles för luddiga för det. Och jag håller med. Jag vill inte göra mig skyldig till att avhandla ungas kroppsångest på 30 sekunder. Så även om det är synd att jag inte får prata om det här i radio idag, är jag egentligen lika glad för det. Och då tänkte jag använda den tid jag redan satt av till intervjun till att skriva lite om det istället.

En rad företag, kändisar och privatpersoner har gått ut på nätet och förklarat att man får se ut som man vill, som en reaktion mot den mycket utbredda vikt- och skönhetshetsen. Företag lanserar produkter med hjälp av att ta avstånd från begränsade ideal, kändisar lägger ut oredigerade bilder på hur hy och kropp ser ut och så internetfenomenet Killar som vill tala om för tjejer att de duger som de är.

Hurra, kan man tänka. Och det gör många. Men alla de här reklamkampanjerna och temana möter också kritik. En viktig kritik är att företag bara hakar på en trend som de snappat upp för att få sälja mer. Och så är det naturligtvis. Det gjorde de ju även innan de växlade spår, men då kanske det var ännu mer cyniskt. Så visst förtjänar företagen kritik för att de exploaterar människors osäkerhet men alla vi som delar den typen av reklam, för att den är så fin, kanske förtjänar allra mest kritik.

För det är ju inte ett dugg finare att visa upp en lite mulligare kropp och säga att alla duger som de är. Det är bara att flytta idealen en liten, liten bit. Ideal har alltid förändrats och vi kanske rent av står inför en förskjutning till ett rundare kroppsideal för kvinnor, vad vet jag? Men det kommer inte att hjälpa oss. Även om en tjock kvinna idag kan romantisera tiden då Anders Zorn ritade av rundhyllta kvinnor, så var det inte lättare att vara kvinna då. Det var lättare för den som såg ut som idealet då, men inte för den som var mager och eländig. Så vi ska inte sträva efter en förskjutning av idealen. Vi ska sträva efter att inte ha några ideal alls.

Och då kommer vi in på kritiken mot Killar som vill tala om för tjejer att de duger som de är. Det är jättefint att vilja ställa sig på tjejernas sida, att identifiera vilken osäkerhet många av tjejerna tampas med och vilja hjälpa till. Ett tidigt exempel är Joakim Hillsons Så vacker utan spackel. Och idag är nätet fullt av killar och män som håller upp en välment skylt med samma budskap ”Du är fin som du är och du behöver inte sminka dig”. Det de inte förstår är att de blir en del av det patriarkala systemet bara genom att lägga sig i. Och motreaktionen lät inte vänta på sig; ”Snälla, säg inte åt mig vad jag ska göra

Den enskilda personen eller handlingen kan uppfattas som god men sett i ett strukturellt perspektiv arbetar den för sexism och mot flickors och kvinnors frigörelse från sjuka ideal. Eftersom den inte egentligen bryter mot idealen, utan ersätter ett ideal med ett annat. Budskapet blir i förlängningen att den som sminkar sig (bär höga klackar/har kort kjol/fixar hår och naglar/tänker på vikten) är sämre än den som frigjort sig från sådant. Idealen är utbytta men själva idén med ideal och normer finns kvar.

Men framförallt upprätthåller bilderna med uppmaningar från killar den patriarkala traditionen att objektifiera tjejer. Det är han som ska tala om för henne hur hon ska vara. Han behöver inte lyssna på henne. Hans jobb är att tänka ut ett bra sätt för henne att vara. Och det som är destruktivt här är alltså objektifieringen. När en kille eller man tittar på en tjej eller kvinna på detta sätt, är det att objektifiera henne. Hon blir ett objekt för hans tankar och idéer. Sen kan de tankarna och idéerna vara hur bra som helst. Det är själva objektifieringen som är problemet, eftersom det underordnar henne.

Det går att bryta sånt här. Det går att träna sig i att inte objektifiera. Det är inte lätt men det går. Och det här gäller naturligtvis inte bara män. Alla kön måste lära sig att inte objektifiera kvinnor. Och det gäller inte heller bara kön, det gäller även andra parametrar för över- och underordning. Ett rätt aktuellt exempel är Friends hashtag #unselfie som objektifierade barn på ett otillbörligt sätt, fast tanken bakom det hela var att göra gott.

Samtidigt som vi för de här resonemangen får vi inte glömma att enskilda individer har rätt att handla precis som de vill. Att titta in i kameran med valpblicken och säga nåt snällt till alla tjejer är inte en handling som vi andra har rätt att kritisera. Vi kan tala om att den bidrar till objektifiering av tjejer och sätta den i ett strukturellt sammanhang, men vi kan inte fördöma varken killen eller hans handling. Den, precis som Hillson, kan ge många tjejer den positiva knuff de behöver. Och de tjejer som blir peppade av sådana uppmaningar har rätt att bli det.

Det är alltså möjligt att agera på en personlig nivå utan att för den skull avfärda eller ens motarbeta den strukturella eller samhälleliga nivån. Det här har jag, Gun-Marie Frånberg och Camilla Hällgren skrivit om under namnet tårtmetaforen. Vi tänker oss de olika nivåerna som bottnarna i en tårta. Det kan vara den personliga nivån, gruppnivåer av olika slag, samhällsnivån eller en strukturell nivå. Och, precis som bottnarna i en tårta, finns alla nivåerna samtidigt. De utesluter inte varandra. Det är alltså möjligt att agera på en nivå ibland och på en annan ibland, eller på flera samtidigt. Vi har bara svårt att prata om det där hoppandet.

layer_cake

Bild: Camilla Hällgren. Från Young People and Online Risk, IGI (finns som e-bok på många bibliotek, annars maila mig om du vill läsa).

Exempelvis har många under sommaren gått ut med olika sätt att markera att de är trötta på att skämmas för sin vikt och nu vill känna sig stolta över sin kropp och visa det öppet. En del har då kritiserats för att inte vara tjocka nog för att få uttala sig på det sättet. Det kallas för att de tjocklajvar, alltså spelar tjocka. Och på en strukturell nivå kan den kritiken ha sitt berättigande, men knappast på den personliga. Den som har 10 kilos övervikt och inte mår bra av det kanske får avsevärt högre livskvalitet av att peppa sig själv att det är ok att se ut precis så. Hennes ställningstagande kanske inte för jämställdheten framåt, det kanske till och med försämrar förutsättningarna, men varje människa måste försöka leva sitt liv så bra som möjligt. Vi har ju som bekant bara ett sådant.

Och det där hoppandet mellan nivåerna, det behöver vi prata om mer. Vi behöver prata om att det är ok att göra så. Vi behöver vara mindre fördömande mot varandra, oavsett kön, vikt eller annat oväsentligt, och arbeta tillsammans för att få bort ideal och normtänkande. Individer gör ofta så gott de kan, det är grupp- och strukturnivåerna som är viktig att teoretisera omkring.

Jag tror att det är viktigt att se det hysteriska samtalet om tjockheten som ännu ett uttryck för det patriarkala förtrycket. Det finns ju inget i själva fetman som skulle göra den mer objektivt provocerande än andra saker. Så jag tror snarare att fetma har fått representera vår avsky för det okontrollerade och naturliga. Vår tid kännetecknas av kontroll eller åtminstone drömmen om kontroll. Jag ser det inom mitt forskningsfält där den ökade kontrollen av barn har varit tydlig de senaste 10 åren. Skamvrå i skolor och hem, böcker som Hur barnen tog makten (kan inte låta bli att le lite över den djupt symboliska titeln – skräcken att mista kontrollen). Och vad kan symbolisera brist på kontroll mer än en vällustigt fet kropp? Medan den som kan hålla sig inom ett rimligt kaloriintag i förhållande till sin aktivitetsnivå är den nya idealmänniskan; hon som svalt förhåller sig lite lagom till livets lekamliga glädjeämnen.

Vi behöver inte tala om för tjejer hur de ska vara eller hur de inte ska vara, inte ens för att vara snälla. Istället ska vi lyssna på hur de tänker kring sina uttryck. Och med lyssna menar jag att också ta in, inte bara samla vittnesmål för att missbruka dem och vända dem emot tjejerna. Det är nämligen ett mycket vanligt sätt att förhålla sig till flickors kroppsliga och kulturella uttryck. Att lyssna istället för att berätta är svårt. Det är mycket svårt när det gäller unga eftersom vi är så vana att vuxna ska bestämma över barn. Men det är ännu svårare när det handlar om tjejer, eftersom vi är så hjärntvättade att tjejer ska kontrolleras, formas och skyddas. Men det går, för den som verkligen vill!

Se gärna min föreläsning Osynliga flickan i skärningspunkten mellan kön, ålder och nätet på min Youtubekanal.

Mer läsning om denna fråga: Lady Dahmer, Hej Blekk, Ann-Charlotte Palmgrens avhandling Göra ätstörd – om flickskap, normativitet och taktik i bloggar och Invisible Girl.

 

Att carpa livet

July 30th, 2014 | Posted by admin in Debatt | Nätkärlek | Öppenhet | Sociala medier - (Comments Off)

Så här års flödar främst två saker i sociala medier, och då kanske främst Facebook: lyckliga rapporter från fina sommarupplevelser och klagomål på alla idioter som lägger ut lyckliga rapporter från fina sommarupplevelser. Jag har ju funderat mycket på det där, som en del av mitt arbete. Och jag tror så här:

De flesta av oss kämpar på i rätt hård motvind. Det är jobb, arbetslöshet, pengar, räkningar, förhållanden, ensamhet, oro för barn och föräldrar, oro för den egna framtiden, krig och miljöförstöring. Men vi hittar sätt att kliva upp på morgonen och få till en så bra tillvaro vi bara kan. Och ett av de sätten är att hugga tag i de positiva ögonblicken när de uppstår. Det är en urgammal strategi, men den har fått nya verktyg i och med sociala medier. Vi kan plocka upp kameran när ett sånt ögonblick uppstår eller när vi suckar lyckligt inombords och är tacksamma för det vi har. Vi kan spara ögonblicket, men framförallt kan vi dela det.

Delandet kan fungera som en sorts affirmation; det bekräftar för mig själv att livet bär. Och det kan vara helt fantastiskt läkande. Och då menar jag inte bara för den som delar utan även för den som tar emot. Lite av det blå Medelhavet spiller över på mig där jag sitter hemma i stan hela sommaren. Några knasiga semesteridéer får mina tankar att snurra lite och den fina filmen på någons bebis och hundvalp gör mig varm i hjärtat.

För den som inte reagerar så, är det bara att ta bort folk ur flödet. Det är inget oförskämt i det. Tanken om att alla ska få vara med i allas flöden är en rest från den analoga tiden. Lika självklart som det är att alla i ett rum, en klass eller en grupp ska vara med när vi träffas i rummet, lika självklart är det att alla INTE måste vara med i allt på nätet. Plocka bort det du retar dig på! Skapa ett flöde som ger dig kraft och energi, inte ett som drar ner dig.

Personligen har jag aldrig sett den där mytiska statusuppdateringen med cupcakes som alla pratar om. Det kan vara så att jag umgås i fel kretsar, eller så kan det vara så att den där personen inte finns. Hen som alla retar sig på för att alla bakprojekt blir så lyckade, för att partnerna är uuunderbaaar och för att barnens första tand, tokiga ord och fina betyg läggs ut. Hen kämpar nog lika hårt som alla vi andra gör. För handen på hjärtat, känner du någon som är så äckligt lyckad att hen förtjänar hån för att livet leker ibland?

 

 

Tystnaden som uppstår…

June 21st, 2014 | Posted by admin in Debatt | Säkerhet | Snake Oil - (Comments Off)

Jag trampade i ett getingbo häromdagen. I ärlighetens namn visste jag inte ens att Schultz var inblandad förrän rätt sent. Faktum är att jag tänkte tipsa den första journalisten om att prata med honom också men jag glömde bort det medan vi pratade. Och jag blev mycket förvånad när jag såg att den person som har hamrat ut näthatets faror på bästa sändningstid i tv även låg bakom detta som jag tolkade som senaste på Snake Oil-fronten. Igår kom hans svar och jag skickade just in en replik, men hela dagen igår kände jag mig som Indiana Jones i den där scenen där han ska duellera med piska men plötsligt tröttnar och drar fram en pistol; jag blev så sjukt trött på den där tonen i hans svar så jag orkade inte ens läsa hela texten förrän idag.

Mårten Schultz vill få det till att försäkringar byggde folkhemmet, men det gjorde de naturligtvis inte. Och Internetworld vill få det till att debatten rasar, men det gör den naturligtvis inte. Det här är en struntfråga egentligen och jag inser att alla försäkringsbolag kommer att göra samma sak inom kort. Jag tycker bara att det är viktigt att nån vågar kalla saker vid dess rätta namn. Och jag är ju rätt bra på det så jag tog one for the team. Fast så himla mycket till team är vi tydligen inte. För det mest intressanta i den här historien för mig har varit tystnaden som tydligen uppstår när en kritiserar en person som Mårten Schultz. Jag kan räkna på mina två framtänder hur många det är som stått upp för mig och mina argument. Det kan ju bero på flera saker. Jag har väldigt många färre följare än Schultz, självklart. Det var midsommarhelg. Men jag köper inte riktigt det. Jag tycker att det har varit mycket, mycket intressant att iaktta reaktionerna. Slutsatsen blir: tjafsa inte med vissa.

Pussar och kramar till er två som sa nåt!

Försäkring mot näthat

June 17th, 2014 | Posted by admin in Näthat | Snake Oil - (Comments Off)

Svt Nyheter ringde mig precis och ville ha kommentarer på en sak som jag aldrig hade föreställt mig skulle inträffa: ett försäkringsbolag lanserar en försäkring mot näthat. Det var väldigt dåligt av mig att inte se den här grejen komma; självklart vill någon tjäna pengar på folks oro för hatet på nätet! Update: Debattext i Internetworld.

Enligt Internetworld som jag tror var först ut med nyheten består försäkringen bland annat av “att avindexera det kränkande innehållet från sökmotorer, hjälp att spåra och stoppa spridningen”.

Min första tanke var att nej men nu får de väl ändå ge sig! Förutom det spekulativa och smaklösa i det hela är det helt enkelt inte sant att de kan ta bort oönskat innehåll på nätet. De kan försöka men de kan inte lova att det kommer att lyckas. Nu har jag ju inte sett hur det hela marknadsförs men risken är stor att köpare överskattar den hjälp de kan få.

Min andra tanke var att det är precis sån här hjälp många efterfrågar. Vi matas med hårresande historier på löpsedlar och i särskilda tv-shower, där näthatet framställs som en sorts spöke som ingen har kontroll över och där lagen inte hjälper det minsta. Nu är ju inte det sant. Lagen räcker förmodligen rätt bra men vi har ännu inte utvecklat rutiner och förhållningssätt som vägleder hur vi ska använda de juridiska instrumenten. Näthatet är inte heller något spöke, det är vanligt hat som utförs av vanliga människor men med uttryck som vi inte är vana vid. Vi kan hitta sätt att hantera det utan att köpa särskilda verktyg som försäkringar.

Min tredje tanke var att den här försäkringen är ett bra exempel på vad som händer när vi inte har någon myndighet som tar tag i så här viktiga och omdiskuterade frågor. Varför har vi inte en internetombudsman? Vi har haft massanvändning av internet i en hel generations tid och vi har inte ens diskuterat en internetombudsman ännu! Jamen då blir det så här! Då poppar de kommersiella lösningarna upp, som ett brev på posten.

Och min fjärde tanke är att det här inte bara är en fråga om juridik och psykologhjälp. Det handlar också om att vi behöver tänka annorlunda om de här sakerna; om att hamna på nätet, om vad vi lägger ut, om det eviga avtrycket och den oändliga publiken. Jag har tidigare skrivit om det här under rubrikerna Vad ska grannarna tänka?, Hur mycket info bör man lägga ut om sig själv?, Online Safety for Families och jag berör det i föreläsningarna Ungas säkerhet på nätet och Osynliga flickan.

Jag tror inte att vi ska nappa på den här typen av försäkringar (för jag antar att det kommer fler). Det bästa är att fortsätta diskutera frågorna men tiga ihjäl de kommersiella lösningarna.

 

45:e mäktigaste IT-kvinnan!

May 26th, 2014 | Posted by admin in Genus - (Comments Off)


20209_10151162310523907_1032314775_n

Känns bra att Computer Sweden släppte de första (eller snarare sista) namnen på sin lista över de 50 mäktigaste IT-kvinnorna i Sverige just idag. Dels passar det för att fira att Feministiskt Initiativ gjorde ett fantastiskt val igår, dels behöver vi tröst för att rasismen och fascismen tagit plats i EU-parlamentet.

I år fick jag plats 45. Jag är alltså en av de mäktigaste IT-kvinnorna! Hurra! Stort tack till Computer Sweden för denna fina utmärkelse!

Dessutom finns en av mina kompisar och skolsveriges fixstjärna Karin Nygårds också på listan. Jag tycker att det är väldigt roligt att vi två, som ändå får sägas vara lite aviga mot våra respektive yrken får denna typ av uppmärksamhet. Jag ska utnyttja den maximalt!

Förra året hamnade jag på plats 23. Får väl träna hårdare inför nästa år så jag kommer högre.

Även om det är trist att behöva hamna på b-listan som ju kvinnolistan måste vara (varför skulle vi annars inte kunna vara med på IT-männens eller snarare IT-människornas lista?) är jag glad. Varje sätt att få uppmärksamhet till frågorna om ungas rättigheter är bra.

 

Gå och rösta på mors dag!

May 25th, 2014 | Posted by admin in Debatt - (Comments Off)

Idag är det mors dag – ett kommersiellt jippo som jag inte ger mycket för. Jag skrev mer om det för två år sedan, om du vill läsa finns det här. Men det blir ändå lite fint och symboliskt att vi kan använda mors dag 2014 till att påverka EU-parlamentet så att det blir bättre för mammor i världen. Och då menar jag inte bara för mammor i EU. Vi kan påverka så att jämställdhetsfrågor hamnar högt på agendan och att inkludering på ett globalt plan blir en fråga. Vi ska inte använda EU till att stänga ute folk som behöver komma hit! Det utesluter självklart att rösta på de så kallade sverigedemokraterna. Nu ser vi till att de åker ut ur alla politiska sammanhang!

Själv kommer jag att rösta rosa i båda valen i år. Det gör jag därför att jag tycker att jämställdhet är en viktig och övergripande fråga som kan understödja i princip alla andra viktiga frågor. När vi uppnår jämställdhet försvinner många av de problem samhället kämpar med. Alla kön slavar under patriarkatets förtryck och det måste vi göra något åt.

Ytterligare ett argument för att rösta rosa är att Gudrun Schyman är en så fruktansvärt bra partiledare. I min bok finns bara en som är i hennes klass och det är Piratpartiets Anna Troberg. Men jämställdheten är som sagt den viktigaste frågan för mig, även om Piratpartiet driver en del ohyggligt viktiga frågor också.

Så använd din rätt att rösta idag. Ta på dig finkläderna och promenera iväg och förändra världen!

 

Nätkärlek till er alla!

May 8th, 2014 | Posted by admin in Föreläsningar | Nätkärlek | Öppenhet - (Comments Off)

Nu är det dags att landa efter fantastisk dagar på SETT. Det var min sista liveföreläsning (på länge iaf, det är ju dumt att säga aldrig) och det blev allt jag nånsin hoppats på. Dels tyckte jag att jag lyckades klämma in det viktigaste som behöver sägas på mina 45 minuter, dels kom det mycket folk. Vad mer kan en föreläsare begära? Ja, det skulle vara en svit på hotellet då. Men, hey, det fick jag ju också! Faktum är att det var fullsatt och folk fick vända i dörren. Och twittrandet under och efter har tagit mig med twitterstorm. Ni är helt enkelt underbara! Jag kommer att sakna er så fruktansvärt.

sett2014

Bild: Johnny Lindqvist

Men det är bara att inse att jag lider av svårt offlineberoende. Jag uppfyller alla kriterier:

  • Jag värderar en offlineföreläsning högre än en som jag håller på Youtube. Och då gillar jag ändå det formatet också men det känns som att det saknas något. Jag får för mig att jag vill se folk i ögonen, att jag vill se publikens kroppspråk och höra deras skratt och suckar.
  • Ofta hemsöks jag av idéer om att min forskning är viktig och att jag måste nå ut med den. Det är naturligtvis inte ett realistiskt sätt att se på saken. Alla vet ju att en forskare i första hand skriver för att andra forskare ska läsa och för att nå högre i den akademiska hierarkin. Vid min självdiagnos har jag också konstaterat att mina subversiva idéer underblåses av den positiva respons jag får på mina föreläsningar.
  • Att föreläsa live ger mig belöningar i form av endorfinrus och adrenalinkickar. Att folk kommer, oavsett om det är en liten engagerad grupp eller hundratals, ger mig lyckokänslor. Just idag när jag skriver det här inlägget drivs jag framåt enbart av ångorna efter dessa hormonrusningar och det kan ju aldrig vara bra. Faktum är (och här har vi ett lysande exempel på öppenhet på nätet) att jag skrevs ut från akuten 24 timmar innan jag skulle föreläsa så att jag klarade att genomföra det är inget mindre än ett hjältedåd och det måste jag skylla på hjärnans belöningssystem.

Så vad blir slutsatsen? Jag måste tvinga mig att detoxa från det här som jag utvecklat ett sånt problematiskt förhållande till. Och så blir det ju också. Jag måste träna mig i att hålla föreläsningar och möten över nätet. Det kommer att bli bra för miljön, för ekonomin och det är väl rätt naturligt med tanke på vad jag forskar om.

Och det kommer att underlättas ju av att jag vet att ni är med mig, även om vi inte får träffas i köttet. Alla ni fantastiska människor som bjussar och delar med er av idéer och kärlek. Ni som följer och peppar, som kommer fram och säger några vänliga ord och kommenterar på nätet. Tänk att många av oss aldrig hade hittat varann utan internet! Läskigt att tänka sig hur livet 2014 hade sett ut utan nätet. Nu är jag hemma hos min stora, ständigt utökade familj. Nu ska jag sätta mig i mitt soffhörn och lösa sjukt svåra korsord och kurera mig. Vi ses och hörs! Min allra djupast kända nätkärlek till er alla!

 

SETT 2014

May 6th, 2014 | Posted by admin in Föreläsningar - (Comments Off)

Nu ger jag mig av på min sista föreläsningsresa. Tänkte slå på stort bara därför och ger en föreläsning på SETT – Sveriges stora konferens för IT och lärande. Jag kommer att prata om Näthat och nätkärlek. Hoppas på fullsatt när jag nu ändå ska avsluta turnerandet. Om någon missat varför, går det att läsa här.

Jag kommer att sakna responsen, alla smarta frågor jag får från publiken och som drivit min forskning framåt, det fina mottagandet jag alltid får och möjligheten att nå ut till så många. Däremot kommer jag inte att sakna resandet. Jag är faktiskt glad att det här är sista gången jag måste packa outfits för varje dag, hälla ner flytande saker i små små förpackningar, fundera ut att jag har adaptrar och sladdar med mig, klämma ner träningskläder och klämma in träning i schemat, sitta och vänta på flygplatser, oroa mig för att tåget ska vara sent, oroa mig för att jag ska vara på fel plats vid fel tillfälle, gå fel med gps:en i handen, och så vidare.

När det gäller media har jag inte bestämt hur jag ska göra. Har försökt dra ner på svarandet men det är svårt. Förra veckan hade jag ett 45 minuter långt avstyrningssamtal med en journalist. Ett avstyrningssamtal är när jag blir uppringd av en upprörd journalist som har upptäckt ett nytt fenomen som verkar farligt, hen har intervjuat lite allmänhet om det hela och eldat upp sig när hen ringer mig. Jag får långsamt och metodiskt förklara vad forskningen säger om fenomenet och i slutet av samtalet tackar hen så mycket för det nya perspektivet. Samtalet resulterar oftast i en relativt nyanserad artikel. Det kommer jag att ha svårt att sluta med! Det känns som efter ett träningspass ungefär – som om det var jobbigt men värt det. Men eftersom jag får så många samtal från journalister kommer jag helt enkelt inte att hinna med att svara på samma sätt.

Jag försvinner ju inte helt. Vi har ju internet! Som ger alla fördelarna ovan men inga av nackdelarna. Så vi håller väl kontakten ändå, fast jag stannar på kammaren?

Update 1: Det lät väldigt gnälligt ser jag när jag läser det. Jag är inte alls deppig för detta. Jag tänker vända den här motgången till nåt bra och verkligen gräva ner mig i skrivandet istället. Så det finns ingen anledning att tycka synd om mig. Tvärtom!

Update 2: Alla som känner mig vet att jag jag ljög här ovanför och att jag i själva verket kommer att sakna att hälla produkter i små förpackningar. Och att kunna skylla på resandet när jag köper min femtielfte reseförpackning med hårspray.

 

Få koll på ungdomars beteende i sociala medier

April 24th, 2014 | Posted by admin in Föreläsningar | Sociala medier - (Comments Off)

Idag föreläser jag om unga och sociala medier i Helsingborg: https://www.facebook.com/events/586418671453995. Det är en öppen föreläsning så alla är välkomna.

Om du inte är i närheten kan du se den ändå: http://bambuser.com/channel/helsingborg