Nätkulturer

Skolan
Skolan ställs inför många speciella möjligheter och problem. Möjligheterna kan ni läsa mer om på IMLs webbsidor, men några av problemen tas upp här.

Fusk
Att hämta ett skolarbete för att sedan lämna in som sitt eget verkar vara utbrett. Om man söker på ordet skolarbete, får man många träffar. På vissa platser kan man lära sig knepen för att det ska bli mer trovärdigt att arbetet är ens eget. En del arbeten är gratis, medan man kan få betala för andra, antingen med pengar eller med egna arbeten.

Processen, inte bara resultatet
Hur ska man då undvika att elever blir godkända på någon annans arbete? Naturligtvis gäller de vanliga reglerna: att inte släppa kontrollen, att ha täta träffar för att se hur arbetet fortskrider, lära känna eleven osv.

Det finns inga tekniska lösningar som är heltäckande. Framförallt av det skälet att en del av denna hantering inte sker öppet. Om ägaren till ett arbete söker upp köparen via e-post och skickar arbetet med e-post också, finns det inga sökmotorer som kan hitta detta. Misstänker man att ett arbete är hämtat från nätet, kan man göra ett försök att söka på en längre del av arbetet i någon stor sökmotor. Jag tycker dock att man ska ägna många tankar åt detta innan man försöker hitta sätt att avslöja fusket. Är det en lärares jobb, att ständigt finslipa metoderna att sätta dit eleverna? Eller är det en lärares jobb att utveckla sina metoder i takt med samhällsutvecklingen och på så sätt undvika risken att eleverna fuskar?

Linguaphoneprincipen
Det finns en djupt mänsklig önskan att hitta genvägar till alla lösningar. Hade vi inte varit lata till naturen hade vi kanske inte uppfunnit hjulet. Det här är någonting som marknadsförare utnyttjar för att sälja produkter vi inte egentligen behöver. Det finns företag som försöker sälja tekniska lösningar på mänskliga problem, t ex filterprogram till datorer eller system som påstås kunna förhindra internetfusket. Jag kallar det för Linguaphoneprincipen när vi på detta sätt försöker slippa arbete genom att köpa något istället. Namnet har jag naturligtvis lånat från språkkursen som många köpte och sedan ställde in i bokhyllan. De som lärde sig språk med hjälp av Linguaphone gjorde detta med en tillsats av hårt arbete. För dem som inte la ner hårt arbete hjälpte det inte att de köpte språkkursen. Vi måste arbeta oss bort från detta sätt att tänka och inse att mänskliga problem tar tid och kraft att lösa. Det faktum att någon har en produkt att sälja förändrar inte denna omständighet. Ska vi få bort internetfusket måste vi lägga ner många timmars arbete med utgångspunkt i forskning och erfarenhet om lärande. De enda som tjänar på att vi köper tekniska lösningar är de företag som vill sko sig på vår osäkerhet.

Lösenord
Det är viktigt att påpeka för eleverna att de måste hålla sina lösenord hemliga. Det största hotet är inte att någon ska komma åt deras arbeten eller läsa deras e-post. Det värsta de kan råka ut för är istället att någon utnyttjar deras konton för att göra olagliga eller oetiska saker. Då framstår ju kontoinnehavaren som förövaren och det kan vara svårt att bevisa motsatsen.

Tänka på annat
Tänka på annat har elever gjort i alla tider. Att låta tankarna vandra till viktigare saker medan läraren pratar är inget som syns, annat än möjligen i betyget. Med datoranvändning i skolan tas friheten att tänka på annat till oanade höjder. Med hjälp av Alt+Tab på tangentbordet kan man snabbt byta skärmbild när läraren kommer. Precis som innan datorerna gjorde intåg i skolan är det även idag en stor utmaning för lärare att förmå eleverna att ägna sig åt skolarbetet, även om det idag manifesteras på ett annat sätt. Fortfarande är det dock ett pedagogiskt problem i första hand och ett tekniskt först i andra hand.

Läs en debattartikel jag skrivit om fusk via nätet i Aktum nr 8 2003. Den finns på s 22 - Fusk och genvägar.