Oj, oj, denna söndagsmorgon börjar inte bra. DN:s bevakning av svenska skolan har kommit till något sorts parodisk klimax med Maciej Zarembas artikel om den synnerligen omdiskuterade friskolan Minerva här i Umeå. Nu är det faktiskt DN som väljer att namnge både skolan och dess lika omdiskuterade rektor. Det måste bara finnas en anledning till det men jag kan för mitt liv inte komma på vad det skulle vara. Ja, kanske att få karln kanoniserad. Det är nämligen en läsning som skapar ett lätt illamående, förmodligen även för folk utanför stan. Det är inte möjligt att det bara är vi som har annan information som reagerar mot den ohöljda hyllning som växer fram i artikeln. Är de kompisar eller har journalisten trollbundits av rektorn så till den milda grad att vi förväntas läsa om hela hans liv och alla oförrätter han utsatts för?
Det är, som ofta i DN, väldigt populistiska formuleringar kring skolan. Det är klart att den lektion om litteratur som inleder reportaget är ett exempel på trevlig och lämplig undervisning. Kanske skulle jag till och med kunna hålla med journalisten om att den är underbar. Fast jag skulle ha valt att glädjas och mysa åt elevernas klokheter snarare än att tillskriva processen den fantastiska undervisningen. Och här är väl den stora skillnaden. Zaremba må vara en duktig journalist, det är jag inte kunnig nog att bedöma, men han saknar uppenbart kunskaper om lärandeprocesser och utbildningsväsende. Det är inte längre så att skolan ska se elever som tomma påsar som bara väntar på att en sträng men rättvis lärare ska fylla dem med innehåll. Den lektion som beskrivs i reportaget är resultatet av interaktion mellan individer med förkunskaper, analytisk förmåga och självständiga tankar. Dessa individer är en stor grupp elever och deras lärare, vilken är utbildad att leda dessa interaktiva processer enligt vissa regler, stipulerade i nationella styrdokument, vilka i sin tur bygger på det man skulle kunna kalla en samtida människo-, lärande- och kunskapssyn. (Den meningen måste jag rama in!)
Lektionen är ett exempel på bra undervisning. Det är dock inte, som Zaremba vill låta påskina, ett sällsynt exempel på bra undervisning. Det är inte heller ett exempel på det som kommit att kallas katederundervisning. Och det är här Zaremba blir riktigt populistisk. Den lite känslosamma beskrivningen av den goda lektionen, lektionen som ger eleverna en bas att bygga sina liv på, får stå som exempel på det som ”anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår.” Och jag kan direkt svara nej, utan att kolla med de andra lärarutbildarna. Det är inte detta som vi anser vara förkastligt. Översitteri och psykisk misshandel, att inte se enskilda elever, att räkna i boken som pedagogisk modell, att låta proven och betygssättningen styra metod och innehåll. Det är exempel på undervisning som vi anser vara förkastlig. Och det är den typen av undervisning som, möjligen lite missvisande, fått öknamnet katederundervisning i debatten. Zaremba får det också att låta som om alternativet till den undervisning vi vill ha bort är att eleverna själva ska söka sig till Njals saga som blinda hönor.
Mer populism: rektorn har till råga på allt inte bjudits in att föreläsa vid lärarutbildningen i Umeå. Detta är dock inte speciellt märkligt eftersom det inte handlar om någon kontroversiell lärare och skolledare, sådana kan ju vara intressanta. Kontroversiell kan ju lika gärna betyda nyskapande på gränsen till att det retar folk. Något sådant rykte har inte Mindervaskolan. Det är en friskola och som sådan inte ett dugg intressantare än andra. Och de andra friskolornas rektorer får inte heller komma och föreläsa eftersom det förmodligen skulle bli tomt och innehållslöst och studenternas tid är mer värd än så.
Det är också ett fult grepp när Zaremba listar groteska felsteg och flagranta kunskapsluckor hos lärarstuderande. Vem som helst kan göra fel och när man samlar ihop misstagen kan vem som helst framstå som obildad idiot. Utan tvekan har lärarutbildningen, liksom varje annan utbildning, problem med studerande som egentligen borde söka sig någon annanstans. Vi kämpar på med det problemet. Det handlar inte om en lärarutbildning i bottenlös kris utan om historiska och politiska skäl som jag inte har plats att diskutera här.
Varken den svenska skolan eller lärarutbildningen befinner sig i en sådan kris som Zaremba antyder i artikeln. Vi har våra problem och vissa av dem är mycket stora. Utan tvekan tvingas många elever igenom en oacceptabel skolgång och utan tvekan skulle lärarutbildningen kunna bli mycket, mycket bättre. Men man får inte glömma att båda dessa institutioner drivs av utbildade och erfarna proffs som kan styra förbi de värsta blindskären. Det är också så att de som går igenom dessa utbildningar är kompetenta medborgare som har en egen drivkraft utöver den som utbildningen kan ge dem. De faller inte alla ihop bara för att det finns skitdåliga lärare, skräplektioner, bakåtsträvande lärarutbildningar och hemska skolor.
Nätkulturer 
Tack för en nyanserad motvikt. Nu kan jag slappna av lite… 🙂
Hej!
Det är svårt när människor använder begrepp väldigt olika. Jag tror inte att det är ”Översitteri och psykisk misshandel, att inte se enskilda elever, att räkna i boken som pedagogisk modell, att låta proven och betygssättningen styra metod och innehåll.” som Björklund efterfrågar när han förespråkar mer katederundervisning, och jag tror faktiskt inte att du tror att det är det heller. Så därför är det nog bäst att ingen försöker hävda att den äger begreppet och, som du här, försöker slå någon på fingrarna för att den tolkat det annorlunda. Jag tycker att det är tråkigt att skoldebatten så ofta urartar i tårtkastning och så sällan fokuserar på kreativa lösningar och utveckling. Kom också ihåg att när du skriver att ”Men man får inte glömma att båda dessa institutioner drivs av utbildade och erfarna proffs som kan styra förbi de värsta blindskären.” så skulle många ifrågasätta detta då högskolorna stått under socialdemokratiskt politiskt styre så länge, och många av de personer du syftar på hör hemma i det som kan tolkas som bildningsförakt som monterat ner den svenska skolans kvalitet de senaste decennierna.
Så bra skrivet!
Pingback: Skäms, Zaremba « metabolism
Bra skrivet! Skönt att någon ryter ifrån. Det är bottenlöst sorgligt att plugga till lärare i dessa tider, när den dominerande berättelsen om skolan är att den är fylld av inkompetenta flummare utan vare sig motivation eller tankekraft. Zarembas högsta önskan kanske är att byta ut oss lärarsopor mot en högre stående elitstyrka känd från tv, men problemet är att han inte ens behöver skämmas för det…
Svenska skolväsendet släpper ut alldeles för dåligt utbildade lärare.Tänk på att det är dina barn dom ska lära och fostra.Bort med flummet från skolan.
Tack säger även jag, som har länkat vidare till ditt inlägg.
På pricken det jag skulle vilja säga. Tack för ett nyanserat inlägg. Hoppas många läser detta. Ska sprida så långt jag kan.
Hej Elza Dunkel!
I din text använder du populistisk/populism tre gånger. Vad betyder det i det här sammanhanget? Det verkar som om begreppet har genomgått en betydelseglidning alt. omdefinierats.
Du skriver:
1. ”Det är, som ofta i DN, väldigt populistiska formuleringar kring skolan.”
2. ”Lektionen är ett exempel på bra undervisning. Det är dock inte, som Zaremba vill låta påskina, ett sällsynt exempel på bra undervisning. Det är inte heller ett exempel på det som kommit att kallas katederundervisning. Och det är här Zaremba blir riktigt populistisk. Den lite känslosamma beskrivningen av den goda lektionen, lektionen som ger eleverna en bas att bygga sina liv på, får stå som exempel på det som “anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår.”
3. ”Mer populism: rektorn har till råga på allt inte bjudits in att föreläsa vid lärarutbildningen i Umeå. Detta är dock inte speciellt märkligt eftersom det inte handlar om någon kontroversiell lärare och skolledare, sådana kan ju vara intressanta. Kontroversiell kan ju lika gärna betyda nyskapande på gränsen till att det retar folk. Något sådant rykte har inte Mindervaskolan. Det är en friskola och som sådan inte ett dugg intressantare än andra. Och de andra friskolornas rektorer får inte heller komma och föreläsa eftersom det förmodligen skulle bli tomt och innehållslöst och studenternas tid är mer värd än så.”
Jag har försökt citera så mycket, som jag tror är relevant. Vad menar du med populistisk/populism? Det skulle vara hyggligt om du ville förklara – är absolut inte någon kuggfråga!
Jag är uppriktigt förbryllad och oklar över vilken betydelse, som populistisk/populism idag har (fått i Sverige).
Mer flum i skolan!
Det säger jag eftersom Björklund tycker att flumskolan är dålig. Det Björklund tycker är dåligt är inte bara bra, utan dessutom förankrat i forskning. Diciplin och lydnad ersättr nyfikenhet och kunskapstörst.
Om Minervaskolan säger jag om så många andra friskolor. De har förvisso bra betyg. Det är ett utmärkt försäljningargument när man ska skaffa sig nya kunder. Men det är ett kvalitativt mått som kan sättas nästan helt efter godtycke.
Jahadu …. och föräldrar som köar till Minerva har förstås gått på försäljningsargumenten och förstår inte bättre? Du har inte funderat på att det kan ha att göra med att man INTE är nöjda med den tilldelade kommunala skolan? Att då arbetskollegor/vänner/grannar berättar om lugn och ro på lektionstid, så gott som obefintlig mobbning och ‘rykten’ om allt extramaterial en intresserad elev kan önska sig … så finns det gott om dem som tänker ”vi vill också!”. Sedan när skulle ngt så simpelt som bara lugnet och ron ha med ”disciplin och lydnad” att göra? Utan denna disciplin (sitt ned och håll käften) och lydnad (gör det) så kan det vara svårt för vilken annars intresserad elev som helst att få sin ”nyfikenhet och kunskapstörst” stillad. Läraren har fullt upp med annat.
Vi behöver en skoldebatt där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra frågan om hur undervisningen skall INDIVIDUALISERAS.
”Det är nämligen en läsning som skapar ett lätt illamående, förmodligen även för folk utanför stan. Det är inte möjligt att det bara är vi som har annan information som reagerar mot den ohöljda hyllning som växer fram i artikeln. Är de kompisar eller har journalisten trollbundits av rektorn så till den milda grad att vi förväntas läsa om hela hans liv och alla oförrätter han utsatts för?”
Vad är det för information du har? Du tycker en massa, men redovisar inte vilken information du sitter på. Tittar man sedan på de som kommenterat din blogg är det bara proggare – sådana som inte vill se problemen i skolan som de verkligen är och att deras otydlighet har bidragit till skolans förfall. För du kan väl inte snacka bort PISA-rapporten? Och Minervaskolan – titta deras resultat: http://siris.skolverket.se/reports/rwservlet?cmdkey=common&geo=1&report=gr9_jmftid&p_kommun_kod=2480&p_skol_id=445353
Det går inte att snacka bort goda resultat, för det är väl därför vi har skola? Vi har väl inte skola av antropologiska skäl? Eller?
Lämna Umeå universitet en månad (eller ett år) och gå ut i en skola och undervisa så tror jag nog att du kommer förstå hur det ser ut i verkligheten!
Fel av mig: Vi har väl inte skolan av filantropiska skäl?
Vet inte riktigt hur du använder statistiken, det finns problem med den skolan, 1 gång på 10 år har man haft 100% elever som nåt målen: http://goo.gl/ZEFc3 och skolan har varit sämre än snittet i Umeås kommun sedan 2006: http://goo.gl/cAHCX
Vilken skola har 100%
Om du kan den statistiken och hur den fungerar, vet du vad jag menar. Man når Residual 100%. Men istället du valde att bortse från det faktum att skolan varit sämre än snittet i Umeå sen 2006, det viktigaste i förhållande till ” För du kan väl inte snacka bort PISA-rapporten?” och man behövde inte gå längre än till Umeå, så är inte Minervaskolan något att lyfta fram i debatten. Du Johan försvarar istället för att vara konstruktiv, det löser inget att skicka ut Elza i verkligheten – inte heller att försvara. Låt oss istället gemensamt vara lite kreativa, från ALLA håll. Läste på din blogg och inser att det inte finns mycket hopp och förstår också att du inte ens har sett hur debatten rasar på Twitter och i Facebook, mot DN:s artikel. Den ensidiga vinkeln utvecklar inte och det har t.o.m. journalister på DN börjat inse. Teflonretorik i sitt esse.
Umajja,
Jag har nog sett debatten på både DN:s egen sida och på Facebook. Många ganska okunniga människor som uttalat sig, som inte ens jobbar i skolan och den enda skolerfarenhet som de har är att de har gått i skolan. Jag har själv jobbar 9 år som SO-lärare i Jordbro, en djupt segregerad stadsdel i Haninge med 94% elever med invandrarbakgrund och jag har jobbat 2 år som biträdande rektor. Så jag känner mycket väl igen det som beskrivs i Zarembas artikel – Många delar!
När det gäller Minervaskolan kan jag inte påstå att jag känner den närmare, men ser man på snittet i Umeå dels hur många elever som är behöriga till nationellt program och dels hur mycket meritpoäng eleverna har är resultaten bra. Meritvärdet för Minervaskolan är 2010 tredje bäst av 17 skolor. Genomsnittet för kommunen är 217,9 och för Minervaskolan 238,4. Behörigheten till nationellt program är 1,6 procentenheter lägre än genomsnittet i Umeå kommun och Minervaskolan ligger först på 14:e plats av 17 skolor. Inte bäst. Men det man frågar sig är dels om betygsättningen är ok – alltså om det är ”snällebetyg” eller verkliga betyg. En annan fråga är vilken typ av elever Minervaskolan har? Är det bara medelklassungar, elever från hem utan studietradition eller en blandning. Detta vet jag inte, heller inte hur det ser ut på Minervaskolan. Nu är det så att jag inte försvarar Minervaskolan, även om man kan tro det. Men jag tycker faktiskt att beskrivningen i Zarembas artikel är bra.
När det gäller kreativitet tror jag nog att du kan vara kreativ, men frågan är om lärarutbildare, Skolverk och myndighetspersoner kan vara det. Det har varit katastrof i svensk skola i 20 år – undrar om det ska vara det i 20 år till?
Hmm, en snabbsökning i Salsa visar att Minervaskolans fina meritvärde inte är så imponerande som Johan antyder om man jämför skolorna utifrån de skolor som har samma linjer. De har nämligen bara Samhällsvetenskap och Naturvetenskap, att jämföra med andra skolor som även har praktiskalinjer, individuella program, etc, är ytterst missvisande. De ligger även ganska exakt på snittet både i godkända och betyg för klasser med inriktningarna Samhällsvetenskap och Naturvetenskap. Zarembas idealskola är med andra ord en skola som är precis som alla andra skolor som bara har teoretiska linjer.
Johan: Och det är just i slutet av ditt inlägg som skon klämmer. Minerva har sitt upptag till absolut största del från stans utpräglade mellanskikts- & överklassområden. Jag gick i skolan ungefär när Minerva startade upp (jag är alltså 24 år nu). I min skolkatalog 2001/2002 har Minerva 2 elever på 3 årskurser med A+B-klasser som har invandrarbakgrund, 1 av dem från ett land i Västeuropa. Om man vet upptagningsområdet för Teg Central (hans hatskola i artikeln), vilka som flyttade, vilka som blev kvar så faller några pusselbitar till på plats och vips har man fått några förklaringar på hur självmedveten segregation + införandet av privatskolor sliter sönder skolplaneringen och förvärrar segregationen. Att skolan sen frekvent vägrat både ta in, och hjälpa, elever med funktionshinder, inlärningsproblem osv (finns dokumenterat i en rad anmälningar från föräldrar) för att ”det sänker meritvärdet” gör knappast historien roligare. Att kasta in slöjdebatten på en så, redan segregerad skola (både sett till inkomst och etnicitet) är djupt problematiskt. Minerva är en skola som damsugit upp elever från välbärgade hem, sedan har den kommunala skolan lämnats med övriga. Man kan räkna lite matte på det. Sen kan man lägga in problematiken med hur pengar förts mellan olika bolag, hur ägarna numer innehar cirka 15 miljoner i förmögenhet vardera osv i ekvationen. Och då har vi inte ens börjat diskutera hur felaktigt artikelförfattaren använder ”katederundervisning” i sitt exempel, eller hur han hänvisar till en ”mobbningsliga” som inte existerar, eftersom sådan statistik enligt mina kontakter inom pedagogiken. Artikeln är kort och gott en smörja av känslopåståenden som helt missar att problematisera alla verkliga faktorer kring varför Minerva ser ut som det gör, och hur det påverkar andra skolor.
Oj Erik vad mycket osanningar du skriver!!!!
Först och främst så hänvisar du till hur det såg ut på Minervaskolan för 10 år sedan. Välkommen att göra ett besök och se hur det ser ut idag.
Du skriver:
”Att skolan sen frekvent vägrat både ta in, och hjälpa, elever med funktionshinder, inlärningsproblem osv (finns dokumenterat i en rad anmälningar från föräldrar)”
En rad anmälningar?????? Hur många då???? Och hur många har skolinspektionen fällt Minervaskolan för?
Fakta är att på Minervaskolan får ca 25 % av eleverna extra stöd i något av kärnämnena! Så varifrån får du att inte Minerva ger extra stöd??
Det finns elever med funktions och inlärningssvårigheter på Minerva vilket bevisar att även här kommer du med osanningar !!
Hej Johan
Jag sitter som ledamot i Umeå kommuns gymnasie och vuxenutbildningsnämnd och har också information angående Minervaskolan som kanske inte bara är smickrande. Har ingen anledning att gå ut på en blogg med det utan vi jobbar i nämnden med att försöka ha bra samarbete med samtliga skolor som finansieras via skattsedeln.
Men det är helt klart att elevernas meritvärden är bland de högsta i stan och då vore det väl skit om man inte hade goda resultat rent betygsmässigt. Allt är relativt.
Hej Britt!
Hur många gånger har du som sitter i den styrande nämnden besökt Minervaskolan
Och Minervagymnasiet!
Ett tips kan vara att komma ut och se med egna ögon. Lyssna på elever och föräldrar och bilda sig en egen uppfattning istället för att lyssna på en massa rykten som oftast (av erfarenhet) är osanna!!!!
Skönt att få en motvikt till Zarembas hyllningsartikel.
Jag använder populism på samma sätt som t ex WP gör: http://sv.wikipedia.org/wiki/Populism, dvs grova förenklingar för att göra poänger, ofta kombinerat med känslomässiga argument. Jag menar också att det populistiska handlar om att med billiga knep, eller retoriska om man hellre vill, få med sig folk. En komplex fråga reduceras till något svart-vitt och lockar därigenom till den som inte orkar sätta sig in i komplexiteten.
Hur kan man bli illamående av att få sig beskrivet god fungerande undervisning?
Var det eleverna som gjorde lektionen lyckad och inte lärarens upplägg och styrning?
Var i texten påstår MZ att bra lektioner är sällsynta?
I den mån dålig undervisning förekommer, måste väl sådan ändå rimligen på sikt avstyras?
Är det inte illavarslande när lärarstuderande strax före sin lärargärning har grava brister i sin förväntade kompetens?
Nej, kunskapstrenden är nedåtgående i svensk skola sedan decennier, så MZ:s artikel har ett klart berättigande. Ja, det kanske t.o.m. har varit bråttom att göra något sedan lång tid bakåt?
Coolaliaz! Håller med dig fullständigt!
Ange källor, dvs som Umajja gjorde, när du hänvisar till olika siffror, annars blir man tvungen att förutsätta att du bara hittar på.
Väl skrivet Johan!
Har arbetat som Gymnasielärare i 17 år och den bild som Zaremba målar upp stämmer tyvärr allt för väl med den verklighet jag upplever varje dag.
Coolaliaz summerar ju allt sanslöst bra. Precis vad det handlar om. Elza Dunkel har skygglapparna på precis som resten av strutsarna. Vakna!
Jag håller med och om det är någon som försöker göra debatten svart vit så är det dem som kritiserar artikeln. Det är lustigt att höra förklaringen till populism ovan eftersom jag tycker hela artikeln är i allra högsta grad förenklad och känslomässigt skriven och driven. Jag bara undrar är allting bra i skolan och lärautbildningen? Om man bara ger sig in i denna debatt för att försvara sin egen ståndpunkt eller för att man känner sig personligen påhoppad så blir debatten onyanserad och knappast kreativ.
Tack för svaret admin! Om du använder populism som en synonym till förenklad/förenkling – varför skriver du inte förenklad/förenkling? Vad tillför begreppet populistisk/populism utöver förenklad/förenkling? Det verkar som du själv isf verkar göra anspråk på att tillhöra en elit, som med förakt ser ner på DNs journalister och läsekrets?
Bra skrivet! Att som många här börja diskutera ditt ordval är ju rena tramset. Vill man inte, eller kan man inte, diskutera själva sakfrågan blir det ju sandlådenivå när man istället vill debattera vad ordet ”populism” betyder. Vi är väldigt många som förstår vad du menar och som håller med dig om själva andemeningen i din text. Fortsätt!
Varför inte ge sig in i en diskussion om hur bloggaren definierar ”populism” när 90% av alla lärare som kommenterar Zaremba främst verkar ondgöra sig över hans definition av ordet ”katederundervisning”?
Jag har släkt och bekanta som jobbar som lärare, och alla beskriver en verklighet som ligger fasen så mycket närmare vad Zaremba beskriver än den alla Skolverks-kramare beskriver. MEN, och detta är ett viktigt men, alla de personerna kan ju inte blogga om saken, för det vore ju att hänga ut sin skola och sina elever. Att däremot kritisera Zaremba är helt riskfritt.
”Att som många här börja diskutera ditt ordval är ju rena tramset.” – ett påstående som speglar en kunskapssyn. Som populärvetenskaplig skribent och utbildare följer jag vissa oomkullrunkeliga dogmer, och en av dem är ”se till att du och den du kommunicerar med har definierat begreppen ni använder”.
Pingback: Bloggkollen | Nätkulturer
Tack! Är så trött på övertonerna i debatten!
Jag kände igen så mycket av det som beskrevs i DN-artikeln. Den feghet och tystnad som har präglat lärarkåren, underkännandet av allt som liknar undervisning. Barackskolor där böckerna faller sönder. Uppenbarligen lever du i ett annat hörn av verkligheten, det gör även jag idag, men vad får dig att tro att det du ser är hela bilden?
Pingback: En skola utan fritt fall | En musiknörds bekännelser
Elza, har du läst Zarembas tidigare artikelserie om händelserna på Lärarhögskolan i Stockholm? Om lärarstudenter med grava läs- och skrivsvårigheter? Det är inget isolerat fall.
Disciplin står för övrigt inte alls i något motsatsförhållande till kunskapstörst, och att påstå att dagens skola saknar sin egen mycket strikta disciplin är direkt felaktigt. Disciplinen ser bara annorlunda ut. Den elev som inte klarar av projektarbeten och socialt samspel på lektionerna (som om det inte räcker med det på rasterna) manas att foga sig och bli bättre på att samarbeta med sina kamrater – precis som 40-talets elever skulle foga sig efter Caligula.
Elza,
Kan du förstå att man som förälder, skattebetalare och medborgare har svårt att ta till sig din formulering;
”Men man får inte glömma att båda dessa institutioner drivs av utbildade och erfarna proffs som kan styra förbi de värsta blindskären.”
som en god beskrivning av svenska skolan och lärarutbildningen? Hade vi haft erfarna proffs bakom dessa båda institutioner hade vi varit Finland. Det är vi inte.
I den värld där jag lever bedöms kompetens utifrån resultat, inte det ämbete man för tillfället råkar inneha. Var finns resultaten som gör att jag kan känna mig trygg i att Svensk skola och lärarutbildning ”drivs av utbildade och erfarna proffs som kan styra förbi de värsta blindskären”?
Artikelns andra stycket är häpnadsväckande.
Lärarrollen reduceras eftersom en bra lärarledd lektion inte ska tillskrivas läraren, denne har ju bara följt nationella styrdokument.
Utomstående, utan akademiska poäng i lärandeprocesser, bör heller inte engagera sig i skolan då man helt enkelt inte förstår (detta trots att de flesta vuxna i det här landet har i alla fall nio års erfarenhet från skolan och till det livserfarenhet av vilka kunskaper det faktiskt förutsätts att man tillgodogjort sig där).
Till sist avslutas stycket med en uttalad stolthet över att ha producerat en mening som rymmer allt och ingenting – i mina ögon ett sant uttryck för flum.
Oj vad känslor skolan väcker. Bra! Zaremba når nog ett av sina mål. Men kommer vi att kunna få konstruktiva debatter och samtal om skolan? Jag vet inte – skulle önska att istället för att kasta katederundervisning som begrepp fram och tillbaka skulle beskriva vad vi menar med detta. I mångt och mycket verkar de som oponerar sig mot mer katederundervisning, med det mena det samma som de som inte vill ha katederundervisning lyfter fram som god undervisning. För handen på hjärtat – det finns väl ingen lärare, skolledare, elev eller förälder som inte tror att hur läraren lägger upp undervisningen har betydelse för elevernas lärande? Skulle även tro att det inte är många som tror på trattprincipen heller d.v.s. att vi lärare kan hälla kunskap i eleverna. Att inte eleverna mår bra att lämnas ensamma med beting och eget arbete har senare års forskning klart visat. Vi behöver hitta nya former hur vi ska arbeta, lägga upp undervisningen för att eleverna ska bli så bra förberedda som möjligt för det framtida samhället som de ska leva i. Där behöver vi en nyanserad, mångröstad, konstruktiv debatt.
Fram för konstruktiva diskussioner om undervisning. Zarembas uppgift är att väcka tankar och debatt – han skriver inte en vetenskaplig artikel! Där kan vi i skolvärlden gå vidare i diskussionen.
När jag tänker på flummskola så tänker jag mindre på katederundervisning och mer på den groteska socialism som genomsyrar människosynen. Mobbade barn jämställs med mobbare, och även i absolut bästa fall sparkar lärarna ut mobboffret till en annan skola. Och i undervisningen förväntas de smartare barnen antingen hålla tyst eller hjälpa de andra istället för att få utvecklas i sin egna takt. Vi lägger ner enormt mycket mer pengar på de bråkiga och de dumma än på de begåvade, som om en aggressiv mopedhjälte skulle vara den som botar cancer!
Nej, för varje misslyckat geni, för varje mobboffer, och för varje liten skitunge med gudskomplex som fått mest uppmärksamhet genom att skrika och bråka med andra elever.. för det är ni skyldiga. Flumm, flumm, flumm.
Som det verkar så är det inte många av oss icke-lärare som associerar katederundervisning med vad vi nu blir upplysta om, det egentligen betyder, någon slags fråga-svara kadaverdisciplin. Jag vill ha mer katederundervisning, enligt de uppenbarligen majoritetens definition: Lärare ska undervisa mer och det görs bäst med ungarna vända åt samma håll mot läraren som med fördel står vid svarta tavlan där även ev. kartor och overheadduk brukar hänga.
Så ser det inte ut i vår lokala kommunala skola. Ungarna sitter i grupper vända mot varandra redan i lågstadiet. Halva tiden är Egen Planering, skitlätt så de små liven tror de är riktigt duktiga. Resten av tiden, och där har jag inkluderat idrott, slöjd, musik mm, DEN innehåller någon form av av genomgång a la lektion och samtal. Givetvis räknar jag in klassråd i ämnet samtal, annars går det inte att få ihop ens fem 40-minuters pass i veckan som vår telning rapporterar in att läraren överhuvudtaget informerar eleverna om någonting, styr någonting. Man har sk Nobel-fester i skolan. Liten förstaklassare frågar lärare ”Vad är en nobel?” och får till svar ”Det kommer senare”. Vår kunde i alla fall ställa frågan hemma och få ett utförligt svar om en av våra mest berömda svenskar. Och det allmänna ryktet är att detta är en BRA lokal kommunal skola. Jag tror absolut på ett påstående jag sett att svenska elever är minst ett år efter motsvarande finska.
Heja Zaremba!
tack för att du orkar formulera dig! denna svartvita bild av svensk skola, dessa överdrifter, detta tugg om ”katederundervisning”, alltihopa gör mig just illamående. tack Elsa!
Att ladda på med böjningar av ordet populism så många gånger luktar retorik, så kanske är ni lika goda kålsupare allihopa? Vad vet jag.
Jag är varken kunnig i modern pedagogik eller besitter någon djupare insikt, men jag satte min unge i kö till Minerva på min första föräldralediga dag, då hon var ett år gammal.
I en av de skolor vi besökt i dåvarande närområdet i Umeå visade man stolt upp hörselkåpor, för att de elever som ville ha studiero skulle ha en chans att kunna läsa i det sanslösa larmet i övriga klassen. I samma klass hade lärarna mycket avgränsad möjlighet att påverka mobilanvändande under lektionen.
Danar vi samhällsmedborgare eller fostrar vi sociopater utan empati? Empati tror jag är en social egenskap man förvärvar genom uppfostran att ta hänsyn till medmänniskor.
Det jag kan känna med Minerva är att man inte får något gratis slängt på sig, utan att man fostras att anstränga sig från ettan. Själv utsattes jag för ”glädjebetyg” i grundskolan och det lirar inte.
Den kritik jag har mot skolan är möjligen att den snålar på fastighetens underhåll och skolbibliotek, men i övrigt känns den som en värdig förvaltare av mitt barns utbildning.
Förenklingar eller inte. Låt det inte bli en psuedodebatt om enstaka formuleringar.
Jag tycker att det är på tiden våra politiker vaknar. Svenska ungdomar halkar efter kunskapsmässigt. Det kan behövas förenklingar och överdrifter för att nå fram.
Det finns många underbara lärare som sliter ut sig totalt i sina försök att kompensera gamla läroböcker, överfulla klassrum etc.
Är inte våra barn och lärare värda mer?
Högst ansvarige kommunalpolitiker tyckte att ”Det var tråkigt” när komunen hamnade på 287:e plats i senaste rankningen. Har befunnit sig i den nedre kvartilen sedan ranknngen började. Problemet är väl att man har styrt/fokuserat på en låg kostnad och glömt bort själva syftet med skolan. Vilket i min värld framförallt är att förmedla kunskap.
Inledningen till artikeln är en hyllning till strukturerad lärarledd undervisning och jag har bestämt mig för att ”katederundervisning” ska vara en passerade debatt och tycker därför att Zaremba gör fel som blandar in begreppet men hur ska Zaremba hänga med på ändringarna i vår begreppsvärld?
Jag tycker att det är oerhört tungt med de som polariserar debatten och får det till att strukturerad lärarledd undervisning är i motsats till en modern syn på elevens aktivitet och delaktighet i lärandet. Där blir jag så besviken på dig Elza Dunkel. Det är faktiskt så att även genomgångar i storgrupp kan genomföras så att eleven blir mycket aktiv.
Artikeln använder förstås rektor Hans Janssons subjektiva perspektiv som utgångspunkt men det är faktiskt ett upplägg som är ytterst vanligt inom journalistiken och ger goda möjligheter att balansera med artiklar med andra perspektiv. Detta perspektiv ger Zaremba fina möjligheter att belysa skolors dåliga ledarskap och handlingsförlamningen inför alla typer av skolproblem och detta är något som jag tycker bör belysas ytterligare. Läs exempelvis ”Skolan måste ha elevfokus” på Newsmill.
”Det är en friskola och som sådan inte ett dugg intressantare än andra. Och de andra friskolornas rektorer får inte heller komma och föreläsa eftersom det förmodligen skulle bli tomt och innehållslöst och studenternas tid är mer värd än så.”
Det är en läsning som skapar ett lätt illamående, förmodligen även för folk utanför stan. Mer behöver inte sägas.
Intressant inlägg i debatten, och en frän replik mot ditt inlägg Elza.
Släpps denna kommentar genom nålsögat?
http://ekehog.blogspot.com/2011/04/skolan-forfaller-och-debatten-med-den.html
Tack för alla engagerade kommentarer! Det är dock inget nålsöga som skas igenom som någon misstänkte. Måste moderera för att slippa spamkommentarer, det är allt. Och jag hinner inte alltid. Allt läggs ut.
Umebo skriver: ”Lärare ska undervisa mer och det görs bäst med ungarna vända åt samma håll mot läraren som med fördel står vid svarta tavlan där även ev. kartor och overheadduk brukar hänga”.
Är det inte någonstans här vi hela tiden går vilse i debatten om vad skolan ska ”göra” och ”vara”? Världen ser inte ut som den gjorde när du och jag gick i skolan, Umebo! (Jag antar att du är någonstans i spannet 30-50 år, eftersom du har barn i skolåldern nu). På vilken arbetsplats har du idag en chef (jmfr lärare) som talar om för dig exakt vad du ska göra medan du sitter still på din plats och väntar på klartecken att börja arbeta? Inte ens i de mest traditionella fabriksmiljöer lever ett sånt Tayloristiskt synsätt på människor och deras (icke)förmåga till kunskapande och kreativitet kvar. Skolan är i kris på många sätt, det håller jag fullständigt med om, men om vi med utrop om att ”läraren måste återta auktoriteten och UNDERVISA” samtidigt ser framför oss barn i räta rader som ska fyllas med kunskap från en overhead och en ”dra-ner-karta”, då är jag rädd att vi går ännu mer vilse..
Hej, det jag menar med att ”ungarna ska vara vända mot katedern” är som jag ser det ur perspektivet lågstadiet: Jag har suttit i klassrum som den gode förälder jag är, att barnen underlättas sitta och prata med varandra istället för att jobba/lyssna. Oavsett var läraren står i rummet, de få gånger hon talade (och oj vad de snattrade inbördes) så är det minst ett barn i varje grupp som måste vända på hela stolen för att se. Detta var en direkt fortsättning på hur borden var grupperade i förskolan (inklusive vad jag fortfarande kallar dagis) där man just inte hade några genomgångar alls. Intressant nog så sägs det att denna gruppering av barnen, den ska bort, enligt ryktet så har det hörts ett ”blev inte så lyckat”, istället ska man visst få bänkar. YES!
Sorry, jag var för snabb. Du jämför med arbetsplats och tror att jag vill ha tillbaka kadaverdisciplinen från världskrigen i skolan? Oh nej, men jag är djupt kritiskt till att man kan behandla lågstadiebarn som om det VORE en arbetsplats där det inte behövs större genomgångar, de flesta kan sitt jobb och det behövs bara generella instruktioner. Om man ska ta parallellen till arbetsplats, så finns det många som inte kan skilja på kafferasten och arbetstiden, så då arbetsledaren/projektledaren/whatever håller genomgång i schema/projektstatus/whatever så sitter för många och pratar om vad de ska göra på kafferasten eller då de slutat jobba.
Tyvärr haltar jämförelsen i övrigt, för jag tror inte på någon arbetplats en till sist arg arbetsledare säger en ovanligt stojig dag att ”nu ringer jag din mamma & pappa” om arbetstagaren inte håller tyst 🙂
Tack för en välgörande motvikt till DNs lovsång. Själv är jag varken pedagog eller lärare. Däremot är jag förälder till en fd Minervaelev som sattes i åk 4 för ett antal år sedan. Den skola jag trodde skulle ta vara på min flickas nitiskhet, lärandeglädje och optimism. Efter en termin plockade jag ut en flicka som inte ville gå till skolan, hade ont i magen och grät varenda dag samt råpluggade läxor om kvällarna. Jag satt själv med under ett antal skoldagar, dels för att stötta min dotter dels för att jag ville se vad som kunde vara problemet med skolgången. Jag var med om lektioner där den enda gång läraren drog på munnen var när en elev svarade fel på frågan, där läraren med ett ögonkast tystade två elever som stillsamt försökte samarbeta över ett matteproblem och där läraren talade om för klassen att de verkligen inte skulle få rita sista lektionen när han läste högt ”eftersom de varit så bråkiga under dagen” (vilket inte alls varit fallet enligt min åsikt och jag hade varit i klassrummet hela dagen)
Eleverna satt stilla i sina bänkar under dagen och läraren skötte undervisningen från katedern.
När jag tog samtal med rektor kunde han inte alls förstå mina åsikter om lärarens olämpliga undervisningsätt gällande min dotter. Kanske inte så konstigt egentligen eftersom samme rektor vid uppstarten inför terminen deklarerade för föräldrarna att det inte skulle finnas någon kurator på skolan eftersom det inte var skolans sak att ta hand om problem.
När min dotter senare skulle börja åk 5 i en ny skola och det visade sig att man i den skolan var medveten om olika individers förmåga att tillgodogöra sig kunskap genom rörelse, ”klassisk inläsning”, rytm, musik etc var det som att komma till himmelriket.
Nu är jag medveten om att det OCKSÅ finns bra lärare på Minerva – men den lärare som höll på att förstöra min dotter eller den rektor som inte vågar se svagheterna i ”kadaverdiciplin” ger jag inte mycket för. Jag läser tacksamt att man i Umeås gymnasie- och vuxenutbildningsnämnd har information om Minerva.
Min dotter klarade skolan trots terminen på Minerva. Hon har fått tillbaka sin optimism, sin lärandeglädje och kan numera hantera sin idoga nitiskhet.
Skönt att läsa en artikel med lite kött på benen! Nu lättnade frustrationen något.