Den oändliga historien

Just när det kändes som att samtalsklimatet blivit mildare, som att barns rättigheter hamnat lite mer i fokus och vuxnas oro lite mer i bakgrunden slår Nyhetsmorgon i tv4 till med full kraft. De har en barnpsykolog som svarar på tittarnas frågor ibland och idag valde hon att prata om nätpedofiler. Ni får själva se klippet och göra er en uppfattning men i min värld var det som att kliva fem år tillbaka i tiden.

Märkligt nog var hon påläst. Det var slutsatserna som blev fel. Hon kände till forskning om att kontaktförsöken kan liknas vid spam, dvs många som söker offer kastar ut enormt många krokar eftersom de vet att de får napp ibland. Väldigt sällan men tillräckligt ofta, som med spam (BRÅ). Hon kände också till att de flesta som utsätts har en svår social situation utanför nätet (hon kan ha läst min bok t ex).

Men slutsatserna, att det är skitfarligt för alla hela tiden, de grundar sig inte på de fakta hon redovisade. Det enda som det här inslaget kan leda till är att hon hetsar vuxna till skyddsåtgärder som i bästa fall inte har någon effekt och i värsta fall skadar barnen mer.

Psykologen fokuserar mycket på sin egen oro och det verkar vara vuxnas oro som är det viktiga. Barnets känslor eller behov verkar inte vara viktiga. Hon uppmanar föräldrarna att hindra sina barn från att ta med smartphonen på toaletten. Trots att hon har koll på att de flesta barn som våldtas råkar ut för det i en miljö där de borde kunna vara trygga och av en person som de borde kunna lita på; en förälder, en styvförälder, en tränare, dagispersonal. Om det blir ok för vuxna att hålla koll på barnens mobil har man förberett för dessa vuxna att fortsätta sina övergrepp. Retoriken kring ungas säkerhet på nätet hjälper pedofiler och barnmisshandlare utanför nätet att bygga en gated community där övergreppen kan pågå ostört.

Det är väldigt tråkigt att ett tv-program med så många tittare avslutar med råd direkt från 90-talet. Lägg inte ut bilder på nätet för “det drar liksom till sig såna här personer”. Detta uttalande har verkligen ingen förankring i vetenskaplig kunskap. Tvärtom. Det visar också på en otäck syn på barn. Juvenism i sin renaste form. Läs mina råd till vuxna istället.

2 thoughts on “Den oändliga historien”

  1. Hej Elza!
    Det var roligt att läsa att du upplever mig som påläst. Men vad menar du med “märkligt nog”? Har du hört mig vara dåligt påläst i andra sammanhang?

    Jag förstår att du grundar dina ståndpunkter i din egen forskning. Vad jag grundade mina råd på var fenomen som har dykt upp det, eller möjligen de två, senaste åren – nämligen att så små barn som 6-åringar har fri tillgång till oövervakad tillgång till nätet. Anledningen bakom detta är främst tillgången till “avlagda” smartphones, och kanske också den ökade tillgången till I-pads. Det är alltså ett helt nytt medielandskap jag talar om, och självklart kan man inte applicera samma regler på barn i alla åldrar.

    Du menar att jag grundar mig i min egen oro. Så är det knappast, jag är en synnerligen o-orolig person, och hyser inte någon generell aversion mot ny teknik och digitalisering (gå gärna in på Tv4 play och lyssna på mitt inlägg om dataspel som jag gjorde för några veckor sedan). Jag grundar mina råd i det faktum att jag bara det senaste halvåret har kontaktats av ett mycket stort antal föräldrar (genom mitt jobb på Tv får jag ju hundratals mail) vars barn utsatts för sexuella händelser på nätet. En avsevärd andel av dem i lågstadieåldern. Exempelvis har jag hört om flera flickor som sålt bilder av sina snippor och andra kroppsdelar, tagna med telefonerna inne på toaletten. Jag har också både hört om, och träffat, ett flertal barn som blivit oroade, skrämda eller rent av traumatiserade av de sexuella bilder/handlingar som de fått se på nätet. Jag menar alltså, vilket jag också klart sade i programmet, att det inte behöver gå till fysiska övergrepp/våldtäkt för att ett barn ska fara illa. Barn ska inte behöva konfronteras med explicit vuxen sexualitet överhuvudtaget. Och vad beträffar att lägga ut lättklädda bilder av sig själv, så tror jag att de flesta som prövat detta vet att det är ett mycket säkert sätt att drabbas av kränkande och sexualiserade kommentarer. Vilket också är att betrakta som övergrepp.

    Hur du menar med ditt resonemang kring att man underlättar för våldtäktsmän genom att hålla koll på ungas mobiler är för mig oklart. Jag förstår helt enkelt inte ditt resonemang. Och ordet “juvenism” har jag försökt googla, men får då bara upp träffar på dig – så det verkar vara ditt alldeles egna ord?
    Vänliga hälsningar
    Jenny Klefbom, barnpsykolog i Nyhetsmorgon

    1. “Märkligt nog” refererade till det faktum att du verkade så okunnig om just unga och nätet. Som jag skrev i blogginlägget hade du en hel del fakta rätt men du drog märkliga, känslostyrda slutsatser.

      Då det fortfarande är så att i de allra flesta fall där ett våldtas eller utsätts för andra sexuella övergrepp är förövaren en person barnet borde kunna lita på, kan vi inte göra det ok att kringskära barns frihet så till den milda grad att man som vuxen kan förbjuda barn att ta med mobilen in på toan. Då är risken att de barn som lever i en farlig hemmiljö får det ännu sämre.

      Juvenism är min egen översättning av engelska childism som är ett sätt att identifiera en maktstruktur som bygger på ålder. På samma sätt som vi har upptäckt maktstrukturer som bygger på kön, etnicitet, osv.

Comments are closed.