17-åriga Elias Giertz går i gymnasiet och skriver just nu olika nationella prov precis som många i hans ålder. Efter två av proven bloggade han om upplevelsen i ett starkt kritiskt inlägg som fick stor spridning. Han startade även en namninsamling (som fortfarande är öppen) för att få till stånd en ändring i de nationella proven. En kritik som framförs är att proven är så isolerade från verkligheten:
Skriva manus för ett argumenterande tal i engelska var mitt uppdrag i torsdags. Jag har ju viss erfarenhet av talskrivning från min tid i Centerpartiet då jag skrev tal både åt mig själv och åt några av riksdagens ledamöter. Ibland på engelska. Av någon anledning fick jag då, på Centerpartiet, använda internet, rättstavningsfunktionen och till och med twittra när jag skrev talet. Jag fick till och med den stora ynnesten att be mina kollegor om hjälp om jag behövde bolla stavningen på ordet unconscious. Men! Tänka sig! På nationella provet fick jag inte det?!
Elias har viktig kritik att framföra och han gör det på ett föredömligt sätt. Han är välformulerad och nyanserad. Det är inte fråga om något hatiskt angrepp från en person som är ute efter att undergräva skolans verksamhet, utan snarare konstruktiv kritik från en person som är van att tänka kritiskt och uttrycka sig. Ändå visar det sig att Skolverket har kontaktat Elias och hotat med att dra in jurister. De vill att han tar bort de delar i blogginlägget som beskriver de nationella proven, med hänvisning till sekretess. I det mail som myndigheten skickade till Elias skriver man bland annat:
Nu lämnar du dock i din text ut information om enskilda prov som kan komma att återanvändas av Skolverket. Detta är problematiskt.
Här finns det mycket, mycket att säga om hanteringen. Om att en myndighet kontaktar en elev, som i det här fallet inte ens är myndig. Om att man försöker antyda att det kan vara brottsligt att sprida information om proven. Om att han som hotade i telefon förnekar det framför tv-kamerorna. Men det tar jag inte upp här för jag tycker att den viktigaste frågan för utbildningsväsendet är att diskutera hur i hela friden vi kan acceptera att det finns prov som eleverna inte får prata om.
Ur lärandesynpunkt är det mycket allvarligt. Ett provtillfälle ska vara ett lärtillfälle. Annars kan det inte motiveras. Att sålla agnarna från vetet och föra vara och en till hens rätta fålla är inte skäl nog. Det är ett skäl, ja, men det är inte ett skäl som kan stå för sig självt.
Utbildningsväsendet borde ha följande inställning till prov: Det här är ett nödvändigt ont som vi inte har lyckats lösa på något annat sätt ännu. Prov behövs, tills vi har kommit på något bättre sätt att bestämma vilka som ska få gå vidare till högre utbildning. Och så länge vi har detta nödvändiga onda måste vi se till att varje provtillfälle också är ett lärtillfälle. Allt annat är slöseri med elevernas tid och visar på bristande respekt för eleverna. Och motverkar utbildningens syfte. Och då har jag inte ens nämnt de elever som verkligen far illa av prov; elever som blir nervösa, elever som inte klarar att läsa, elever som inte klarar att läsa under press, osv.
Att Skolverket agerar genom att utöva påtryckningar på en elev som ventilerar sina tankar om ett prov han just tvingats genomgå är inget annat än en stor skandal och den visar egentligen bara på hur gammeldags nationella proven är, både till sin utformning och som idé. Det enda som skulle kunna rädda situationen är om tjänstemannen i fråga blir syndabock och Skolverket går ut och tar avstånd från hans agerande. Och tar tag i samtalet kring de nationella proven på allvar. Men som Elias själv säger har de haft sen i tisdags på sig och ingen har hört av sig.
Stort grattis till den svenska skolan som har fostrat elever som Elias Giertz. Och ett stort STÅ PÅ DIG till Elias och hans familj.
Nätkulturer 
Jag håller med att detta är helt oacceptabelt gjort från Skolverket. Sedan så vad jag förstår av sekretess lagen som Nationella provet hänvisar till så gäller den för myndigheter och hur de skall hantera proven. Lagen gäller inte privatpersoner, så för Elias skall det vara ok att nämna frågor mm från proven. Dock kan jag som lärare inte kommentera eller skriva om provuppgifterna.
Länk till lagen: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20090400.htm
På Nationella proven så hänvisas till ”17 kap 4§ offentlighets och sekretesslagen”
Hej!
Interssant perspektiv på de Nationella proven som du för fram Elza! Hade varit spännande att höra mer om hur du istället tänker att vi ska ”stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning” samt ”ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå” om det Nationella proven genomförs som ett lärande prov istället för ett summativt prov? Det är en av diskussionerna som behövs för att komma vidare i den här frågan!
Jeg forstår overhodet ikke betydningen av nasjonelle prøver. Slik jeg ser det er de ikke til for elevene, men for det akademiske skolesystem i seg selv.
Hvordan kan man overhodet tro at det finnes noen objektiv mulighet for måling av kunnskap?
I ”min verden” finnes det ikke en eneste lik læringssituasjon. Alle elever har hatt ulike lærere, ulike skoler. De er selv ulike, de har ulik evne til å ta til seg og reprodusere såkalt kunnskap. De reagerer ulikt på prøvesituasjoner. De har ulike familiebakgrunner med ulikt fokus på betydning av skolens lære. Så hvordan skal man så kunne si at en prøve gir adekvate og objektive svar ?
Hva er det som gjør at skoleverkets medarbeider går til angrep, hva er det vedkommende er så redd for? Er det for å se / innse håpløsheten i den alminnelige skoleverden, slik den fremstår i dag? Hvor fjernt er ikke dagens skoleverden fra resten av verden… ? Jeg kunne sikkert skrevet linje på linje om dette… men jeg skal nøye meg med å si at jeg opplever at elevene/ lærerne på mange måter er til for bekreftelsen av det akademiske system i seg selv. Og jeg har selv vært en del av dette. Jeg har sett det fra innsiden og kjent det på kroppen, som elev, som lærer, som mor til barn i skolen. Og jeg er ganske skeptisk til dagens skoletenking.
Jag tycker att det är slappt att fortsätta med nationella prov år efter år utan att jämka dem mot en samtida syn på lärande och kunskap. Om man tittar på styrdokumenten för skolan är de betydligt mer uppdaterade. Då blir det lite som Quiddich – man spelar och spelar men sen är det ändå den som fångar den gyllene kvicken som vinner. Nationella proven är ett problem i sig iom att de signalerar att lärandeprocessen går att mäta vid ett enda nervigt tillfälle men de är också fel till sin utformning.
Ungefär så tänker jag. Det är inte så att jag har ett alternativ att presentera men det behöver jag ju inte ha för att kritisera.