Pornografi som folkjävul

Efter mycket om och men har jag kommit fram till det jag egentligen tänkte säga: Det är förmodligen porren som är det nya svarta. Den nya folkjävulen, som vi förväntas lägga fokus på och motarbeta, för att slippa ta tag i komplexa samhällsproblem. Om du inte har läst mina tidigare inlägg rekommenderar jag att du gör det först. Det nya svarta, Folkjävulen tar form och Demonisering utgör en bra bakgrund till detta inlägg som annars lätt kan uppfattas som provocerande. Detta inlägg är alltså inte menat som en provokation utan tvärtom vill jag uppmana till nyansering av debatten.

Jag vill redan här påpeka att jag inte på något sätt vurmar för pornografi. Egentligen tycker jag inte att mina personliga åsikter hör till saken men eftersom jag vet att panikdebatter ofta är som getingbon tänkte jag att det är lika bra att deklarera min ståndpunkt. Jag fattar inget av porr. Jag förstår rent ut sagt inte hur vuxna människor kan tycka att det är intressant. Så var det sagt. Jag har dock försökt lyssna på flera olika forskare och inte bara de som bekräftar mina egna tankar. För mig som ointresserad av porr vore det ju enklast om porr var skadligt och jag kunde haka på den känslomässiga debatten.

Men så enkelt är det ju aldrig. Och här kommer egentligen hela min poäng: det är aldrig så enkelt som att porren är roten till det onda. När det skrivs böcker och debattartiklar som framställer porren som ingången till trafficking, våldtäktskultur, skruvad sexsyn hos unga, osv, är detta inget annat än ett fruktansvärt förenklande av en komplex situation. Vi har en mängd olika andra förklaringar att ta hänsyn till. Vi måste tänka på stora samhällsförändringar som skett under den tid tillgången till porr har ökat; nedskärningar i skola och vård, en ökad press på många vuxna att arbeta och höja sin levnadsstandard, ökade ekonomiska klyftor, för att nämna några stora förändringar som sannolikt har påverkat barns levnadsvillkor negativt. Vi måste väga in patriarkatet som ligger som en stinkande våt filt över allt vi gör och tänker. Trafficking kommer ur en gravt objektifierande människosyn och en patriarkal miljö. Våldtäktskultur likaså. Att vi inte har tid eller lust att utbilda barn om sexualitet är ren och skär juvenism. Och så vidare. Det är där vi ska sätta in våra krafter.

För hur är det tänkt? Hur ska porren motarbetas? Vad ska förbjudas? Ska porren filtreras bort från nätet? Det panikartade förhållningssättet genererar fler frågor än svar.

Om vi däremot antar det perspektiv jag har skissat på, då finns det nånstans att börja. Vi kan motarbeta alla de destruktiva krafter som objektifierar barn och kvinnor. Och vi kan börja med det nu. Vi kan gå till oss själva och se vad vilka av våra handlingar som bidrar till objektifiering och exploatering av barn och kvinnor och börja ändra på det. Vi kan peka på missförhållanden och avbryta den som talar nedsättande och stereotypiserande om barn och kvinnor. Vi kan helt enkelt börja här och nu att aktivt motarbeta de destruktiva normer som ligger till grund för trafficking, sexuell exploatering, sjuklig sexualisering, våldtäktskulturen i allmänhet och våldtäkt mot barn i synnerhet.

Det här kanske inte är det sista jag skriver om den här frågan. Jag har fortfarande lite mer att säga om t ex nolltolerans, gatewayteorin och att spela barnkortet. Så håll utkik efter fler inlägg om du vill veta mer. Under tiden kan du läsa vidare i relaterade texter:

Sexologen Jack Lukkerz gästbloggade förra året: Om unga och porr

Robert Jacobsson: Pornwars och sexologers kamp för nyanser

Mina tidigare inlägg: Vi måste mota paniken! 

En föreläsning på Instagram: Nätpanik

TT gjorde en explainer om panik efter en intervju med mig: Har du fått cykelansikte?