Gästbloggare: Linnéa Regnlund

Vet du, jag är så sjuk att jag förmodligen är ensam på julafton, fast jag kanske skulle önska något annat. Varför skulle det vara så dåligt om någon tar upp sin mobil och skickar ett par meddelanden till mig till exempel då? Skulle det verkligen vara en dålig sak?

Jag tycker så mycket om internet. Jag tycker så mycket om alla möten med människor jag aldrig mött annars, all oensamhet. Anonymiteten som är möjlig att använda på goda sätt, så att det går att öppna för djupen, smärtan, att vara ärlig på ett sätt som kanske egentligen är alldeles för läskigt. Det som gör att samtalen kan bli nåt helt annat, inte bara för att de sker i text, men för att de kan ske bortom ålder, kön, alla fördomar som handlar om ytor.

På nätet har jag mött så mycket klokhet, kreativitet, så mycket smarta idéer. Men ändå framför allt så mycket omtanke, värme och snällhet. Så många gånger har någon suttit vaken med någon annan som inte förstått hur den ska stå ut med att finnas till. Så många gånger har ensamhet kunnat dämpas. Så ofta har det inte gått att bli förstådd av någon människa jag träffat, men på nätet har det gått att hitta likasinnade, någon med liknande erfarenheter.

Med nätet kan ensamheten krympa så enormt mycket och så mycket gott växa. Alla konton jag följer på instagram bara för att jag behöver mata mig med bilder av nåt annat än det normativa. Det är så fint när jag märker hur de förändrat min syn på mig själv och andra. Alla diskussioner jag var del av på twitter, när jag fortfarande orkade vara där. Att det gränslösa i twitters form öppnade för nya saker, för att lyssna på varandra över de gränser som i normala fall kan kännas omöjliga att ta sig förbi. Och visst, det öppnar för mycket skit med, men inte bara. Kanske inte ens mest?

Jag blir ledsen av årets julklapp för att den stryker under det här att skärmtid är dåligt. Mobiler ska läggas undan. Det är inte som att en låda gör så mycket till eller från, men det är del av det större. Helheten. Att nätet är stressande, dåligt, destruktivt, gör oss illa. Varför är ni här då? Och vad gör ni egentligen här? Har ni inte gjort riktigt dåliga val i ert nätanvändande bara?

Jag gick i stresskola i våras. Där lärde vi oss också att mobiler är dåliga. Ingenting sas om all den kunskap eller all den samhörighet som finns där, om hur mobilen kan bli ett livsviktigt verktyg att använda sig av eller helt enkelt en livlina för den som inte orkar träffa människor.

Jag blir ledsen av allt svartmålande av sociala medier, för att det blir nånslags skam i att behöva dem. Det blir nånslags skam när relationer rangordnas utifrån vilken kommunikationsform som används. Själv har jag ofta svårt att orka vara bland människor och tänka sammanhängande samtidigt. För mig passar sociala medier bättre. För mig är det helt grundläggande att vara del av sammanhang på sociala medier och andra ställen på nätet, eftersom jag annars hade drunknat i min ensamhet. Jag är glad att jag inte blev såhär sjuk tjugo år tidigare. Jag förstår inte hur jag skulle ha klarat mig.

Jag drunknar inte i min ensamhet nu. Jag har med mig så mycket bra erfarenheter från nätet. Så många människor som blivit nära vänner, ibland fast att jag aldrig träffat dem. Det är inte det som är det viktigaste i relationer ändå, kroppen. Det är inte som att bara samtal mellan personer i samma rum har betydelse. Inte bara upplevelser i det som kallas verkligheten som kan påverka en. Inte bara värme som förmedlas i en viss form. Det går att använda sin skärmtid på destruktiva sätt, men helt ärligt går det ju utmärkt att använda sin tid i den så kallade verkligheten på destruktiva sätt också.

Jag är så tacksam för nätet och allt det goda jag mött, all värme, all oensamhet, allt som blir möjligt som aldrig tidigare varit möjligt.

Och jag blir så ledsen av att det börjar ses som självklart att skärmtid är dåligt. Att en mobillåda ses som nåt som självfallet skulle vara bra. Är det dina barn som ska placera sina mobiler i lådan? Dem har du ett uppfostringsansvar för, men andra ska du kanske låta bli att försöka uppfostra, oavsett vad din personliga uppfattning om skärmtid är. Vet du ens vad dina besökare använder sina mobiler till när de är hemma hos dig? Varför de behöver använda dem? De kanske behöver distraktion för att handskas med överbelastningen av intryck ett julfirande är? Eller så kanske de behöver en påminnelse som surrar i fickan för att inte glömma sina mediciner. De kanske använder mobilen på ett sätt som inte alls är destruktivt, men känner sig tvingade att lämna mobilen i lådan om du håller fram den under näsan på dem. Jag tycker du ska låta bli. Och jag tycker inte du ska ge bort en till någon annan heller. Låt bli bara. Ge nåt snällt istället. En kram eller så. Ett par varma strumpor kanske. Världen kan ju lätt kännas kall nu, jag tror strumpor hjälper mer än mobillådor då.

Vet du, jag är så sjuk att jag förmodligen är ensam på julafton, fast jag kanske skulle önska något annat. Varför skulle det vara så dåligt om någon tar upp sin mobil och skickar ett par meddelanden till mig till exempel då? Skulle det verkligen vara en dålig sak? Det är väl det jag inte riktigt fattar. Jag tycker ju det skulle vara en bra sak, men jag förstår att jag är partisk i den här frågan.

Linnéa Regnlund regnlund.se

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *