Category Archives: Lärande

PISA-debatten

pisa

Här ger jag en vinkel på PISA-debatten, som Skolverket skrev om i höstas. Mitt inlägg finns i Lärorik, som är Linköpings kommuns tidskrift för pedagogisk utveckling i skolan.

När Skolverket går ut och kommenterar den senaste delrapporten från PISA-studien används bland annat formuleringen att det är ”viktigt att ha en genomtänkt strategi för it-användningen i skolan” vilket i vissa läger har tolkats som att it-användningen är problemet och hos starka it-motståndare även som att Skolverket rekommenderar skolor att inte använda it. Jag tolkar formuleringen som att det är viktigt att ha en genomtänkt strategi för it-användningen i skolan. För vad betyder det egentligen när studien säger att det finns ett samband mellan hög it-användning och dåliga resultat i PISA?

För det första har riktningen i sambandet inte studerats. Vi vet till exempel inte om de ”extrema användarna”, som använder nätet mer än 6 timmar om dagen, väljer skärmen för att skolan misslyckats med deras utbildning eller om deras resultat dalat därför att de är extrema användare.

För det andra är själva mätskalan extremt godtycklig. Antalet minuter eleverna ”använder internet” förutsätts vara en mätbar enhet medan många i själva verket använder internet på ett eller annat sätt hela sin vakna tid. Att ”använda internet” är inte en begränsad aktivitet mer än att åka bil är en enda aktivitet. Förmodligen finns det de som använder internet lite i största allmänhet men de flesta gör något under sin internetanvändning. En vettig studie borde således ha mätt detta något istället. Med stor sannolikhet hade då andra mönster framträtt. Då hade it-användning kunnat beskrivas som något diversifierat, där avancerade lärandemönster samsas med och lättsam underhållning, där kunskapstörst och verklighetsflykt representerar vitt skilda kontexter och där i princip ingen aktivitet låter sig fångas med orden ”använda internet”. Vid en sådan beskrivning blir det tydligt att det är skolan vi måste granska kritiskt, inte ungas vanor i och utanför skolan.

När delrapporten slår fast att de elever som aldrig eller väldigt sällan använder it har de bästa skolresultaten säger det oss någonting viktigt om skolan. Det talar om att utbildningsväsendet i stort inte har utforskat och utnyttjat den potential till lärande och kunskapsutveckling som nätet erbjuder oss. De elever som delvis står utanför digitaliseringen klarar sig alltså bättre än andra. Fundera över det förhållandet en stund! De elever som delvis står utanför digitaliseringen klarar sig bättre än andra. Där har vi ett resultat vi bör diskutera!

När diskussionerna ensidigt handlar om farorna med hög it-användning riskerar vi att fokus hamnar helt fel. När vi låter hög it-användning bli syndabocken för dåliga skolresultat, eller ännu värre; låter dagens ungdom bli syndabocken, då spelar vi ett högt spel. Vi riskerar att försämra för de barn som på olika sätt fått bättre uppväxtvillkor tack vare nätet. Inte nödvändigtvis de som har det rätt bra, socioekonomiskt och trygghetsmässigt. Vi vet sedan tidigare att de klarar sig relativt bra, åtminstone som grupp betraktat. Men vi spelar med mer utsatta unga som insats. De som har hittat alternativa lärandestrategier eller alternativa sätt att söka hjälp. De som inte har stöd från vuxna i sitt utvecklande av metoder för att klara sig i livet. Dessa barn lämnas åt sitt öde om vi väljer att fokusera på antal minuter online istället för att prata om skolutveckling. Eller brist därpå. Om nu skolan misslyckas med så många elever som PISA tycks visa, är det en mycket allvarlig fråga som borde diskuteras med helt andra förtecken elevernas it-användning.

Det är utan tvekan svårt att tolka PISA på ett vettigt sätt. OECD har lyckats bra i sin marknadsföring och mätningen betraktas ibland som ett objektivt mätinstrument trots att det bara är ett av många tänkbara sätt att mäta framgångar. Men även om vi tar PISA som en vettig mätare och litar på att det ser illa ut för svensk skola, finns det en rad alternativa förklaringar som borde upp på agendan långt före it-användning. Till exempel de enorma nedskärningarna som genomfördes i början av 1990-talet och som med stor sannolikhet påverkat kvaliteten på utbildningen, både vad gäller eleverna och deras lärare. Den ökade arbetsbördan för lärare och byråkratiseringen av skolledartjänsterna är andra tänkbara delförklaringar. Vi bör i korthet vara försiktiga när vi så slarvigt fördelar skuld.

 

Medietanken 2015

IMG_7415

Idag tog jag en jobbselfie som ska användas i marknadsföringen av konferensen Medietanken i Vasa 29 januari 2015. Jag är key-notetalare och håller även en föreläsning senare på dagen. Konferensen har faktiskt exakt samma utgångspunkt som vi har med vår bok Interaktiva medier och lärandemiljöer, där vi inte längre argumenterar för att interaktiva medier behövs i skolan, vi bara förutsätter att de har en plats där. Sen diskuterar vi hur.

Medietanken 2015

Medietanken 29.1.2015 i Academill, Vasa är en seminariedag bestående av både föreläsning och workshops/dialogtimmar. Dagen riktar sig till lärare, lärarstuderande, skolledare och andra intresserade. Temat för 2015 är ”In School Mode”. Vi diskuterar inte om vi ska ha interaktiva medier i skolan, utan vi ställer in våra apparater på ”skolläge” och utnyttjar dem i undervisningen.

Programmet och information hittar du på www.dididi.fi/medietanken

Anmälan sker VIA DENNA LÄNK under tiden 28.11.2014-7.1.2015 .

Följ Medietanken på sociala medier för att få all information. Vi använder #medietanken2015.

Facebook: DiDiDi https://www.facebook.com/dididiforalla

Twitter: @projektdididi  https://twitter.com/projektdididi

Youtube: DiDiDi för alla https://www.youtube.com/user/dididiforallavasa/videos

Seminariet ordnas inom ramen för Didaktiska dimensioner i digitalt lärande, www.dididi.fi

Kontakt: kicki.haggblom@abo.fi, 06-324 7141

Välkommen!

Hur påverkar det samtida medielandskapet skolan?

Hur påverkas skolan och barns lärande och utbildning av dagens interaktiva medier? Nu släpps den nya boken Interaktiva medier och lärandemiljöer som diskuterar och ställer frågor kring skolan i det samtida medielandskapet.

Redaktörer för boken är Simon Lindgren och Elza Dunkels som är universitetslärare och forskare med sociala medier respektive ungdomskulturer på nätet som sina expertområden. De har samlat forskare och praktiker inom det pedagogiska området för att låta dem diskutera frågor kring tillgång och användning av interaktiva medier i olika lärandemiljöer. Boken tar avstamp i att lärare redan har tillgång till interaktiva medier i lärandemiljöer men att de inte alltid vet hur de ska använda dessa tillsammans med eleverna.

– Vi skrev boken för att vi saknade en bok som utgår från IT som ett stöd för skolutveckling och lärande. Boken ger olika synvinklar på dagens utbildning, både från forskning och från praktik, säger Elza Dunkels.

I boken medverkar en rad aktuella forskare och praktiker som länge arbetat med frågor kring digitalisering och IT i skolan.

– Vår ambition var att få en blandning av forskning, praktiska exempel och filosofiska resonemang omkring interaktiva medier och lärandemiljöer. Vi är mycket glada över att flera av de som står för det allra mest innovativa och intressanta inom det här området idag ville medverka i boken, säger Elza Dunkels, en av författarna.

Interaktiva medier och lärandemiljöer riktar sig främst till lärarstuderande och aktiva lärare men även skolledare, politiker och andra som är intresserade av digitaliseringsfrågor och skolfrågor har nytta av att läsa den.  Vårt nyckelord är tankeverktyg. Vi vill att de olika kapitlen ska ge verktyg för att tänka kring frågor om lärande och IT. Så att den som läser kan utveckla sin egen praktik, oavsett om det handlar om studier, undervisning eller att fatta beslut i utbildningsfrågor, avslutar Elza Dunkels.

Övriga medverkande författare till boken är: Kristina Alexanderson, Alastair Creelman, Patricia Diaz, Elza Dunkels, Per Falk, Stefan Gelfgren, Annika Agélii Genlott, Åke Grönlund, Carl Heath, Patrik Hernwall, Simon Lindgren, Christina Löfving, Ebba Ossiannilsson, Stefan Pålsson, Anette Svensson

Vill du veta mer?

Hanna Wettermark, Förläggare lärarutbildning 040-20 98 57, hanna.wettermark@gleerups.se

Provläs boken! Beställ boken hos din bokhandlare eller hos Gleerups, Bokus, Adlibris, Campusbokhandeln.

Nationella proven och människohandel

Idag ska jag prata om it i skolan för bland andra it-minister Anna-Karin Hatt och imorse hittade jag lämpligt nog ett mycket talande exempel på problemet med att utbildningsväsendet är så dåligt på it. Det handlar om Skolverkets miss med nationella proven i engelska för skolår 6. Aftonbladet rapporterar att det i provet ingick att skriva ner en webbadress. På ett papper som jag förstår det, bara för att kolla att de kunde uppfatta vad som sades. Det fanns alltså ingen egentlig it-koppling till uppgiften. Hur som helst blev en del elever nyfikna och knappade in adressen i sin webbläsare efter provet och den visade sig gå till något som Aftonbladet kallar för sexsajt. Skandalen är naturligtvis ett faktum och Skolverkets GD Anna Ekström säger

När provet gjordes så kontrollerade vi att adressen inte gick till någon hemsida.

Nu vill jag genast påpeka att jag inte tror att eleverna har farit illa av detta. Inte heller tror jag att Skolverket eller provmakarna vid Göteborgs universitet är klåpare. Det här handlar om något annat, som går långt förbi alla inblandade i den här historien. Lösningen på det här problemet är inte att upprätta kontrollstationer eller att det blir något Skolverksgate av den här händelsen. Istället handlar det här om en av de viktigaste orsakerna till att it för en så tynande tillvaro i skola och lärarutbildning, något som exempelvis Berner Lindström har visat.

Det finns helt enkelt inga krav på att den som arbetar professionellt med utbildning ska ha kompetens på it-området. Och då pratar jag inte om att alla ska kunna allt. Den tiden är sedan länge förbi, då vi trodde att det gick att behärska it, liksom. Inte heller handlar det om att kunna vissa grunder. Den tiden är också sedan länge förbi. Att försöka lista grunderna och lära ut dem höll vi på med på 90-talet. Och jag vill här passa på att be så mycket om ursäkt för det! Det var ett enormt feltänkande som ledde till ett enormt resursslöseri.

Istället handlar det om att varje pedagog behöver kunna det som hen behöver kunna. Vi kommer alla att kunna olika saker men vi måste ha förmågan att bedöma vilka it-relaterade kunskaper och förmågor vi behöver. Att skaffa sig dem är inte problemet. Alla som arbetar professionellt med lärande har lång utbildning på just utbildning och kan därför identifiera och täppa igen sina egna kunskapsluckor. Om rätt förutsättningar gives, såsom tid och ett fungerande kollegium.

Men om den som ska konstruera en uppgift i ett nationellt prov i engelska inte vet att det inte räcker att kolla att adressen inte leder nånstans, då är det allvarligt. Då har den personen inte kompetens att konstruera uppgiften. 

Jag går inte in närmare på hur den här kompetensutvecklingen ska ske. Det gör jag gärna i något sammanhang men det leder för långt just här och just nu. Men jag måste bara få påpeka vad konstruktörerna skulle ha gjort. Om adressen nu ledde till ingenting den dag de kollade, skulle de naturligtvis ha köpt adressen omedelbart. Och fyllt den med innehåll. Åtminstone med en tom sida men allra helt med en förlängning av provet. Några roliga uppgifter som knyter an till det eleverna just lärt sig genom att göra nationella.

Och en sak till: när det nu gick så här fel kan vi alla lära oss något av det, som läraren Jacob Möllstam påpekade på Twitter imorse. Lärdomen för oss är att lägga in en växel och kräva relevant it-kompetens av alla som arbetar med skola och lärarutbildning. Lärdomen för eleverna kan ju handla om att vi tvingas prata om människohandel och vådan av att skriva in adresser eller klicka på länkar en fått från otillförlitliga källor.

Nu kommer min taxi snart. Mot storstan och Digitaliseringskommissionens seminarium i eftermiddag!

 

En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår

Imorgon åker jag ner till Stockholm för att prata om it i skolan inför lärarstuderande och it-minister Anna-Karin Hatt bland andra. Seminariet är öppet för allmänheten, se nedan hur du anmäler dig. Kom dit! Det blir kul. De försöker få till streamning eller eftersändning men det är inte klart ännu hur det blir. Följ på Twitter via årets hittills vackraste hashtag #ljusframtid (som iofs används av andra också).

Digitaliseringskommissionen lämnar delbetänkande till it-minister Anna-Karin Hatt vid seminarium om it i skolan inför lärarstudenter på Södertörns högskola

Den 13e mars kommer Digitaliseringskommissionen lämna över sitt delbetänkande ”En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår” (SOU 2014:13) till it-minister Anna-Karin Hatt. Då huvudfokus i delbetänkandet ligger på hur vi kan få bättre användning av it i skolan kommer överlämnandet ske i samband med ett litet seminarium om fördelarna med och förutsättningarna för bra it-pedagogik. Samtalet kommer ske inför och med lärarstudenter på Södertörns högskola. Seminariet kommer också vara öppet för press och andra intresserade.

Medverkande:

Jan Hylén, medlem i Digitaliseringskommissionens expertgrupp, fristående konsult i skolfrågor.

Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare och forskare vid Umeå universitet.

Åke Grönlund, professor vid Örebro universitet och ansvarig för forskningsprojektet Unos uno, om 1:1-satsningar i tio svenska kommuner.

Britt-Marie Hagman, lärare på Nödingeskolan i Ale kommun, med lång erfarenhet av att använda it-pedagogik i undervisningen.

I samtalet deltar också Jan Gulliksen, ordförande i Digitaliseringskommissionen, som kommer presentera Digitaliseringskommissionens delbetänkande och förslag för bättre it i skolan, och it-minister Anna-Karin Hatt. Efter samtalet kommer det att finnas utrymme för individuella intervjuer.

Tid: 13/3 13-15

Plats: Södertörns högskola, lokal MD521,

Alfred Nobels allé 7 i Flemingsberg. http://webappl.web.sh.se/ (för vägbeskrivning)

Anmälan till Isobel Hadley-Kamptz isobel.hadley-kamptz@regeringskansliet.se 072-521 29 70

Mötesplats skola 28-29/10

Under Mötesplats skola i Göteborg kommer jag och några av de andra författarna till en antologi om skolan i samtiden hålla ett seminarium om vår bok. Det är en vecka kvar tills anmälningstiden går ut så skynda dig att anmäla dig om du är intresserad.

Vår bok är en antologi som försöker närma sig frågan om en skola i samtiden från olika håll. Det handlar om praktiska exempel, filosofiska betraktelser och forskning, som alla vill bidra till att svara på frågan hur tar vi med oss skolan in i samtiden? Och i ärlighetens namn handlar det egentligen om IT och lärande men säg det inte till nån! För det är snarare en bok som förutsätter att samtida medier är en naturlig del av skolan, inte en separat kul grej för vissa. Och därför kämpar vi hårt för att inte lyfta fram det som en bok om IT i skolan. Arbetsnamnet är, precis som seminariet, Interaktiva medier och lärande – några perspektiv på en skola i samtiden. Jag gillar namnet!

Seminariet har formen av speed-dating med författare. Det är många korta presentationer av de olika kapitlen och tid för frågor och kommentarer från auditoriet. Kul, varierande och lärorikt, med andra ord.

Förutom jag själv och Simon Lindgren, som är redaktörer för boken, är följande författare med och pratar om sitt kapitel: Carl Heath, Ebba Ossiannilsson, Christina Löfving, Anette Svensson, Alastair Creelman, Annika Agélii Genlott och Stefan Pålsson. Ni hör ju att vi har fått med de bästa av de bästa i utbildningssverige!

Kom och lyssna och diskutera med oss!

 

Uppdaterade gratisresurser

I våras sammanställde jag en lista över gratis resurser för utbildningar om unga och nätet. Nu har jag uppdaterat den lite. Hör av dig om du har fler tips så lägger jag ut en ny lista i höst.

Utbildningsmaterial för yngre

Statens medierådNosa på nätet – ett utbildningspaket för yngre barn. Tanken är att utveckla ett allmänt kritiskt förhållningssätt snarare än att träna sig i specifika nätbeteenden.

Statens medierådJag <3 internet – ett utbildningsmaterial för barn i mellanstadieåldern. Här har jag lite kritik. Det är ett bra material men de envisas med rådet att inte använda sitt riktiga namn på nätet. Farligt och dumt! I övrigt är det ett väl genomarbetat material. Jag skulle dock vilja uppmana den lärare som ska använda det att vara uppmärksam på ifall eleverna svarar som de tror att de borde svara. Många barn är lika påverkade av medierapporteringen och debatten om unga och nätet som deras vuxna och vet ungefär hur vi förväntar oss att de ska säga. Försök visa att de får tänka fritt kring de här frågorna, så får alla ut mer av övningarna.

UngdomsstyrelsenSes offline? – ett metodmaterial för dig som arbetar på högstadiet eller gymnasiet, i fritidsverksamheter eller ungdomsorganisationer.

InternetfondenUnga och Internet – en guide för lärare och föräldrar som tar upp ett antal vanliga scenarier som kan inträffa på skolan, i hemmet eller i kompiskretsen. Till varje fallbeskrivning hör ett antal frågeställningaroch reflektioner från en expertpanel. (Den här tar jag upp även bland vuxenböckerna eftersom den både innehåller viktig kunskap för vuxna och konkreta tips på arbete med elever).

Informationsmaterial för vuxna

Elza DunkelsRåd till vuxna – tips till dig som har unga nätanvändare i din närhet.

InternetfondenUnga och Internet – en guide för lärare och föräldrar som tar upp ett antal vanliga scenarier som kan inträffa på skolan, i hemmet eller i kompiskretsen. Till varje fallbeskrivning hör ett antal frågeställningaroch reflektioner från en expertpanel.

Net Nanny svarar på dina frågor – en frågelåda om unga och nätet, där Elza Dunkels besvarar frågorna utifrån aktuell forskning. Du kan ställa frågor anonymt och få svar i bloggen eller personligen via mail.

Statens medierådVåldsamma datorspel och aggression – en översikt av forskningen 2000–2011. En sammanfattning av vad forskningen säger om våldsamma datorspel och aggression.

UngdomsstyrelsenUtsatt – en sammanfattning av de viktigaste resultaten ur rapporten Se mig, Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät 2012 samt myndighetens erfarenheter av regeringsuppdraget kring sexuell exploatering av unga via nätet.

InternetfondenCopyright – Copyleft – förklarar vad upphovsrätt är och hur den påverkar skapande och kommunikation, samt att hjälpa den som vill använda sig av upphovsrättslicenser. Här förklaras hur öppna licenser kan användas för att hjälpa skapande människor att dela med sig av sina alster.

InternetfondenKällkritik på Internet – en guide för att navigera på nätet. För att kunna värdera trovärdigheten hos informationen på nätet behövs verktyg och även grundläggande kunskaper om hur webben fungerar. Oavsett om du gör research för ett skolarbete, surfar för nöjes skull eller arbetar med informationsinhämtning finns det metoder att tillgå i sökandet efter fakta och sanningar på nätet. Guiden tar upp allt från traditionell källkritik till hur du spårar upp nättjänsters geografiska hemvist.

Joakim JardenbergFår jag fotografera dig naken? – fem frågor på tal om näthat. Resurs för att förstå upphovsrätt och annat relaterat på nätet. Diskussionsmaterial.

Dela! – ett nätverk för alla som är intresserade av att dela idéer, frågor och erfarenheter om skola, utbildning och lärande.

Hur hantera kränkningar på internet?

Under Settdagarna blev jag intervjuad av Lärarkanalen om hur skolan kan hantera kränkningar på nätet och lite om hur skolan kan använda nätet i undervisningen: Hur hantera kränkningar på internet? Titta gärna på de andra filmade intervjuerna.

Trollkunskap

Tomtar och troll1

Ett exempel på digital kompetens är kunskap om troll och hur de fungerar. Nu gjorde jag direkt ett kardinalfel och kallade kunskap för kompetens. Så menar jag inte. Kunskap om troll är bara början; man måste veta att de finns och vad de gör. Sen kommer själva kompetensen – hur kan man tänka och agera kring troll?

Innan internet fanns behövde vi inte kunna så mycket om troll. Klart att det alltid funnits människor som tycker om att retas och driva folk in i situationer där man sen kan skratta åt dem, men sådana personer fick inte så stort handlingsutrymme före internet. Idag är det något man måste räkna med; att de som kommenterar eller lägger ut innehåll gör det bara för att “provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner“. Och med den kunskapen kan man alltså utveckla ett förhållningssätt för att lägga energi på rätt saker.

Om man bara nöjer sig med kunskapen om att troll existerar och är vanligt förekommande, är risken att man inte reagerar på sådant som är värt att reagera på. Ett exempel är ett omtalat självmord som direktsändes på Flashback och blev hett diskuterat efteråt, av många skäl. Förutom det fruktansvärda i att en människa tog sitt liv och gjorde det så offentligt, diskuterades det faktum att självmordet faktiskt hade en publik. Enligt uppgift ska flera personer ha bevittnat det hela utan att försöka hindra självmordet. Det fanns de som gjorde stora insatser för att försöka stoppa självmordet men det som diskuterades mest var att några faktiskt satt framför sin dator och hejade på det hela. Det finns många olika saker att säga om det, och alla de sakerna dök upp i debatten; den förråade samtiden, att unga idag inte förstår värdet av ett människoliv, och andra dumheter som inte har något som helst stöd i vetenskaplig kunskap om unga idag eller förr i tiden. Men det jag tar med mig som kunskap för framtiden av denna tragedi är att några av de som hejade på berättade efteråt att de trodde att självmordet var en bluff. Oavsett om det är en lam ursäkt eller inte, är det viktigt att vi lyssnar noga på den typen av resonemang.

Vi måste prata mer, vuxna som barn, om hur man hanterar situationer som denna. Om man misstänker att det inte är på riktigt, att det är en trollning man blir utsatt för, hur ska man agera då? Vi behöver prata om vad som är viktigast i en sån situation; är det att visa sig smart och kritisk och tydligt markera att man inte går på sånt knep? Eller är det viktigare att chansa på att situationen är på riktigt och agera som om den vore det, även om det kan innebära att man får stå där med skammen att ha blivit trollad?

En sådan situation har dykt upp i mitt arbete. Den frågetjänst, Unga online, som Marcin de Kaminski och jag startade för att ge vetenskapligt grundade svar på allmänhetens frågor om unga och nätet har kantrat en aning. Vi får nämligen rätt många frågor om mobbning, vilket vi ju inte är experter på. Jag ser inga problem med att svara dock, jag forskar om nätmobbning och jag är utbildad och erfaren lärare, vilket ger mig en rätt bra grund att stå på. Och jag gör bedömningen att om det är trollfrågor så får det vara så. Jag svarar som om det är ett barn som ställer ärliga frågor om en svår situation. Om någon sitter på andra sidan och skrattar, så får det vara så.

Digital kompetens i praktiken med andra ord. Jag vet att trollen finns och tar med det i beräkningen men jag väljer att riskera andras eventuella hån därför att det finns en chans att det är på riktigt. Vilket även illustrerar min tanke om att digital kompetens till stor del handlar om något så luddigt som livskunskap.

 

Digital kompetens

nyckel

Digital kompetens är en av EU:s nyckelkompetenser, alltså kompetens man behöver för att kunna leva ett bra liv. EU enades om en sorts ramar och sen ska varje medlemsland diskutera detaljerna. Ur Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram:

Alla medborgare behöver i våra dagar livslångt lärande. Vi behöver utveckla våra färdigheter och kompetenser hela livet igenom, inte bara för att kunna utnyttja vår personliga potential och aktivt delta i det samhälle vi lever i, utan också för att ha chans att lyckas på en arbetsmarknad i ständig förändring.

De åtta kompetenser man enades om från början är:

1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer

Jag har redan från början hävdat att det är av yttersta vikt att vi ser kompetenserna inte som kunskaper eller enskilda färdigheter utan som något mer komplext. Annars är det lätt hänt att just digital kompetens ses som just färdigheter, eftersom det var så vi började introducera digital teknik i utbildningsväsen och vardag; teknikkurser, teknikprat, påpekanden om hur annorlunda allt är idag. Men om begreppet digital kompetens ska fyllas med något vettigt måste vi gå längre än så. Men tiden har gått och ingen pratar längre om att teknikkurser ska vara grunden för den digitala kompetensen. Men vad ska det vara istället?

Under veckan som kommer tänkte jag ta upp några av de idéer jag har om detta. Det är också de har sakerna jag kommer att ta upp när jag pratar på SETT på onsdag och torsdag. Imorgon börjar jag med trollkunskap.

Switch to mobile version