Category Archives: Säkerhet

Sätt inte upp regler för barnen!

Fler barn har råkat ut för en manipulativ förövare, nåt som bland andra Aftonbladet rapporterar om. Nu är risken stor, igen, för att föräldrar ska få dåliga råd av de som drivs av panik men inte har kunskap. Det vettigaste vore att lyssna på de som har verklig kunskap om de här frågorna och skippa de dåliga råden som riktar sig till barn, om hur de ska uppföra sig för att inte bli utsatta. Nåt av det farligaste man kan göra är att sätta upp regler för barn när det gäller nätanvändning! Gör det inte! Se till att lyssna och visa intresse och lova dem att aldrig bli arg, ledsen eller ens upprörd när de kommer till dig med funderingar eller larm om nåt som har med nätet att göra. Läs mer i Efter våldtagen på nätet och Farliga säkerhetsråd.

Den här föreläsningen är fortfarande aktuell men den har några år på nacken så kvaliteten är inte så god. Sprid den gärna, för det vore ju bra om paniken och skräckföreläsarna inte får utrymme. Ställ gärna frågor till Net Nanny om du har funderingar.

Ungas säkerhet på nätet

Svt har gjort en granskning om sexuella förövare som kontaktar barn på nätet. Jag skulle vilja att alla som ser det programmet också ser den här föreläsningen. Den är två år gammal men tyvärr lika aktuell fortfarande. Det är nämligen extremt viktigt, för vissa barn livsviktigt, att vi inte reagerar med panik efter det hemska som granskningen kommer att berätta om.

 

Utredning om den personliga integriteten

Regeringen har utfärdat ett kommittédirektiv kallat Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten. Det är ett utredningsuppdrag för att möta de krav som samtida teknik för med sig. Man skriver att samtida teknik har “medfört att hot och andra former av kränkningar av den personliga integriteten tagit nya former.” Man har också identifierat att “strafflagstiftningen på området till viss del ålderdomlig”. Direktivet innebär att utredaren ska “göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller hot och andra kränkningar”.

Bred översyn är verkligen ledordet här. Utredaren är tydlig med att frågan är för stor och komplex för att bara handla om juridik. Jag har fått i uppdrag att samla in tankar från forskare från alla tänkbara discipliner. Så jag går ut med det här till alla forskare som finns i mitt flöde och uppmanar er att bidra till att den här utredningen och den förmodade lagändringen ska bli så bra som möjligt.

Det här är alltså en inbjudan till dig som är forskare. Läs igenom frågorna nedan och hör av dig till mig med dina funderingar. Det går självklart bra att höra av sig direkt till utredarna om du inte vill gå omvägen via mig men planen är att jag ska sammanställa och lämna över till dem. Och självklart: sprid gärna till forskare som kan vara intresserade av att bidra!

Specifika frågeställningar om kränkningar på internet och annan elektronisk kommunikation

  • Har ni någon uppfattning om omfattningen av problemet med hot, kränkningar och mobbning via internet(och annan elektronisk kommunikation)? Är det ett växande problem?
  • Skiljer sig hot, mobbning, kränkningar etc. som sker via internet från annan mobbning och dylikt? Hur sammanhänger de? Finns det särskiljande drag?
  • Har ni en bild av vilka typer av kränkningar, hot, förtal etc. som är vanligast förekommande på internet?
  • Finns det ”beteenden” på internet man inte tänker på direkt men som kan innefatta/användas till kränkningar och dylikt?
  • Har det skett några förändringar på senare tid – finns det ”trender” vad gäller sådana beteenden? Kan man förutse förändringar framöver?
  • Har ni uppfattning om vilka kränkningar som uppfattas som allvarligast, mest integritetskränkande etc. för de som drabbas?
  • Känner ni till beteenden/handlingar på internet som upplevs som kränkande men som inte är kriminaliserade eller där det är gränsfall huruvida de är olagliga eller inte?

Specifika frågeställningar gällande årgärder mot kränkningar på internet

  • Finns det brister i lagstiftningen idag? Otydligheter, beteenden som borde vara straffbara etc.?
  • Kan rättsväsendet hantera dessa frågor bättre (polis, åklagare, domstolar)?
  • Vilka andra åtgärder behövs för att motverka kränkningar på internet? Insatser från myndigheter, civilsamhället etc?

Efter Våldtagen på nätet

Nu har Uppdrag granskning precis tagit slut. Ni kan se det i efterhand här. Ni kan också chatta med mig, eller läsa chatten i efterhand.

Den del där jag kommenterar är 6 minuter och 20 sekunder långt så ni förstår att allt jag ville säga inte kom med. Mitt viktigaste mål var att ta så mycket taltid som möjligt och det lyckades jag ju bra med. Det var viktigt att inte tid slösades bort på innehållslöst prat från skräckföreläsaren som var med mig i studion. Men det fanns mycket mer att säga och här är några av de sakerna:

Min viktigaste poäng är att vi inte ska fokusera så mycket på vad barnen ska göra och inte göra. Det som behövs idag är vuxna som tar ansvar för sin relation till barn. På allvar, inte bara på ytan. De nya strömningarna med hårda tag och gränssättning mot unga kommer inte att tillföra något när det gäller barns säkerhet på nätet.

Forskningen är idag enig om att det inte finns några råd vi kan ge barn som garanterar deras säkerhet. Det finns inte heller några tekniska hjälpmedel som ökar barns säkerhet på nätet, oavsett vad marknadsföringen säger. Vi ska inte, som en polis sa i tv efter självmordet i Kumla, se till att våra barn inte lägger ut bilder på nätet. Tvärtom! Att vi ger det rådet är att spela förövarna i händerna. Det är precis det som utgör grunden för en utpressningssituation, som många av de här barnen blir utsatta för. Om det inte finns någon skamlig hemlighet, går det inte att använda den för att tvinga fram andra handlingar. När vuxna skuldbelägger barnen ger vi bränsle till den manipulativa process som ofta föregår vuxnas sexuella exploatering av unga via nätet.

Det här är allvarliga saker och det blir allt allvarligare. När jag började varna för detta, för 8 år sedan, fanns mest en oro för att unga skulle få det svårare än nödvändigt. Men sen kom forskningsrapporter som gav stöd för det jag sagt och på senare tid har det blivit mer och mer tydligt att för många unga är detta en fråga om liv och död.

Nedan ger jag några korta råd till vuxna och barn. Men det är lite vanskligt att göra såna här sammanställningar. Jag oroar mig lite för att den kommunikation mellan barn och vuxna som jag förordar ska används som ännu ett vapen mot unga. Det får aldrig vara ett krav att berätta allt. Det ska vara ett erbjudande från vuxna, ett gott råd till de unga. Inget annat. Om unga inte vill berätta måste det vara deras val och frånvaron av förtroende får inte användas för att skuldbelägga någon.

Se gärna min webbföreläsning Ungas säkerhet på nätet och ställ frågor till Fråga forskarna – unga online. Eller ställ en fråga till Net Nanny.

Vad ska vuxna göra?

  • Se till att tydligt signalera att du är beredd att lyssna. Moralisera inte. Bit ihop om din första reaktion och sov på saken, hellre än att visa att du blir upprörd.
  • Fundera på, och diskutera med andra, hur annorlunda världen ser ut idag. Det faktum att alla finns på nätet gör till exempel att det inte är lika allvarligt om det finns en olämplig bild där ute. Avdramatisera digitala fotspår snarare än att hota med dem.
  • Lär dina barn att känna efter och följa sina känslor. Tala om att det är ok att svika ett löfte om det inte känns bra att följa det.
  • Ge lite tips på hur man kan ta sig ur en knivig situation utan att såra någon. Förklara att alla kan göra misstag men att inga är så allvarliga att de inte går att rätta till.

Vad ska unga göra?

  • Om du oroar dig, prata med nån. Det är alltid, alltid bättre att berätta än att gå med på att sånt du inte vill.
  • Träna dig själv att känna efter: Vill du göra det som den andra föreslår? Ger er relation dig något eller är det mest bara du som ger? Den typen av frågor behöver alla ställa sig på och utanför nätet.
  • Tänk på att inga misstag är så allvarliga att de inte går att rätta till. Berätta för någon!

Internets möjligheter och risker bland europeiska barn

Från EU Kids Online III och The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, vid Nordicom, Göteborgs universitet

Internets möjligheter och risker bland europeiska barn

Det stora forskningsprojektet EU Kids Online år 2006-2014 – om möjligheter och risker för barn på internet – summerar resultaten i en slutlig, interaktiv rapport, EU Kids Online – Findings, methods, recommendations, se http://lsedesignunit.com/EUKidsOnline

Under projektets gång har europeiska barns aktiviteter på internet förändrats kraftigt. Till exempel använder de internet allt mer och på allt fler platser i sitt vardagsliv, något som underlättas av mindre, mobila apparater (surfplatta, smartphone osv). Detta innebär också att allt yngre barn är online.

Länderna skiljer sig åt. Sverige ingår i ett likartat kluster tillsammans med Danmark, Finland, Nederländerna och Norge där barn använder internet mest intensivt i Europa. Omfattande internetanvändning innebär större möjligheter – men också fler risker att utsättas för något som kan vara obehagligt eller skadligt.

Resultaten visar även att barnen i Sverige inte har tillräcklig medie- och informationskunnighet. Dock är barnens föräldrar i dessa länder också aktiva internetanvändare och engagerar sig i allmänhet i att stötta barnens internetupplevelser, t ex genom att tala om dem. Ändå finns en, om än relativt liten, grupp sårbara barn i de här länderna som inte får sådant föräldrastöd.

Policyförslag för Sverige

Sverige saknar nationella direktiv avseende ungas säkerhet på internet. Resultat från EU Kids Online i Sverige visar att medierna är en av föräldrarnas främsta källor om information om internet. Det kan vara ett problem eftersom unga människors internetanvändning ofta framställs på ett sensationellt sätt i medierna.

Många av de intervjuade föräldrarna önskar mer information om internetsäkerhet från skolan. Ett nationellt direktiv gällande ungas säkerhet på internet skulle alltså kunna rikta sig till skolan. Åtminstone den obligatoriska skolan är en mötesplats för alla barn. Man kan också nå i princip alla barns föräldrar via skolan.

På ett övergripande plan är det viktigt att internetsäkerhet fokuserar på ett allmänt kritiskt förhållningssätt snarare än på specifika detaljer. Det ökar chansen att barn och vuxna är förberedda på ett fortsatt förändrat medielandskap. En sådan utbildning skulle stötta barnen både offline och online och för tekniska villkor som vi inte kan förutse idag.

Mer information:

Projektet EU Kids Online, som letts av professor Sonia Livingstone och dr Leslie Haddon vid London School of Economics and Political Science i London, har genomförts av ett nätverk av 150 forskare i 33 länder. Under de allra senaste åren har kvalitativa studier i nio länder kompletterat resultaten från den stora enkät som tidigare gjordes med 25,000 barn och deras föräldrar.

På hemsidan www.eukidsonline.net återfinns de ca 50 publicerade europeiska böckerna och rapporterna. Dessutom har byggts upp en särskild databas av mer än 1,500 andra undersökningar om barn och internet i Europa. Projektet har finansierats av EU-kommissionens Safer Internet Programme.

Forskarna i det svenska nätverket:

Cecilia von Feilitzen, professor, Medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola, cecilia.von.feilitzen@sh.se

Elza Dunkels, docent, Interaktiva medier och lärande, Umeå universitet, elza.dunkels@umu.se

Olle Findahl, professor, Medie- och kommunikationsvetenskap, forskningsledare vid .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur), olle.findahl@gmail.com

Ulrika Sjöberg, docent, Medie- och kommunikationsvetenskap, Institutionen för Konst, kultur och kommunikation, Malmö högskola, ulrika.sjoberg@mah.se

Karl Dahlstrand, dr, Rättssociologiska institutionen, Lunds universitet, karl.dahlstrand@soclaw.lu.se

Rapporter på svenska:

Olle Findahl, Elza Dunkels & Cecilia von Feilitzen (2013): Med egna ord. Barn och deras föräldrar om vad som kan vara obehagligt på internet. The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet  (30 s)

Cecilia von Feilitzen, Olle Findahl & Elza Dunkels (2011): “Vad nytt om barn och internet i Sverige? Resultat från den europeiska undersökningen EU Kids Online”, Nordicom-Information, årg 33, nr 4 (s 71-79)

Cecilia von Feilitzen, Olle Findahl & Elza Dunkels (2011): Hur farligt är internet? Resultat från den svenska delen av den europeiska undersökningen EU Kids Online. The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet (46 s)

Nätpedofilen i Husby

Idag inleds rättegången mot den man som i media kallas för nätpedofilen i Husby. Det är inte alls säkert att han skulle få diagnosen pedofil men det är en annan fråga som jag kan reda ut vid ett annat tillfälle. Det är hur som helst ett gigantiskt fall, inte helt olikt Alexandramannen i många stycken.

P4 Extra kommer att toppa (som de säger) med denna nyhet och strax efter 13 idag får jag några minuter att kommentera fallet och ge råd till framförallt föräldrar. Det här är viktiga saker så lyssna gärna och dela!

Jag hinner inte skriva något om vad jag tänker säga men det finns tidigare inlägg som fortfarande gäller. T ex Spela inte förövarna i händerna.

Skuldbelägg inte offren

Idag höll åklagare och polis presskonferens med anledning av åtalet mot en 28-årig man som är misstänkt för flera fall av sexuella övergrepp mot barn via nätet. Det är självklart ett mycket, mycket otäckt mål som till stora delar liknar det som kom att kallas Alexandramannen, läs gärna Katia Wagners bok Alexandramannen för att få en inblick.

Men en viktig sak tycks ha hänt sedan dess; polis och åklagare framstår som mycket kunnigare när det gäller de frågor som berör ungas internetanvändning. De råd som de ger till föräldrar skiljer sig enormt mycket från de som gavs av polis efter att en ung flicka tog sitt liv i Kumla. Jag skrev om det under rubriken Spela inte förövarna i händerna.

I SvD säger åklagaren idag:

– De som klarat sig bäst och som haft en förmåga att säga stopp har i många fall varit de som har en bra dialog med vuxna. De har vetat att det inte blir katastrof om de berättar, säger åklagaren Emelie Källström.

Att förbjuda internet för ungdomar blir också ett sätt att lägga skulden på den unge när något händer.

– Det är otroligt viktigt att förmedla ut till alla föräldrar att man absolut inte ska skuldbelägga barnen. De behöver stöttning, säger Källström.

Det hon säger här har alltså stöd i vetenskaplig kunskap om övergrepp via nätet. Till skillnad från mycket som sägs. Det här är mycket viktigt. Det hon säger kan rädda liv. Nu får vi alla ta vårt ansvar och sprida denna kunskap.

Om ni vill lära er mer om de här viktiga frågorna finns det ett antal resurser. Först vill jag rekommendera min bok Vad gör unga på nätet? Den ger en sammanfattning av kunskapsläget och ger råd om hur man som vuxen kan förhålla sig till dessa många gånger svåra frågor. Den finns på många bibliotek, i alla bokhandlar på nätet och även som e-bok.

Ett särtryck ur boken finns för fri nedladdning: Råd till vuxna. Sprid gärna!

Om du arbetar på en skola eller en organisation kan ni gå kursen Likabehandling – arbete mot diskriminering och kränkande behandling på nätet. Det är en gratis självstudiekurs där målet är att upprätta en handlingsplan för arbetet med att förebygga, identifiera och agera mot kränkningar på nätet.

Det finns flera föreläsningar ni kan ta del av i min Youtubekanal. Framförallt tycker jag att ni ska se Ungas säkerhet på nätet.

 

Tystnaden som uppstår…

Jag trampade i ett getingbo häromdagen. I ärlighetens namn visste jag inte ens att Schultz var inblandad förrän rätt sent. Faktum är att jag tänkte tipsa den första journalisten om att prata med honom också men jag glömde bort det medan vi pratade. Och jag blev mycket förvånad när jag såg att den person som har hamrat ut näthatets faror på bästa sändningstid i tv även låg bakom detta som jag tolkade som senaste på Snake Oil-fronten. Igår kom hans svar och jag skickade just in en replik, men hela dagen igår kände jag mig som Indiana Jones i den där scenen där han ska duellera med piska men plötsligt tröttnar och drar fram en pistol; jag blev så sjukt trött på den där tonen i hans svar så jag orkade inte ens läsa hela texten förrän idag.

Mårten Schultz vill få det till att försäkringar byggde folkhemmet, men det gjorde de naturligtvis inte. Och Internetworld vill få det till att debatten rasar, men det gör den naturligtvis inte. Det här är en struntfråga egentligen och jag inser att alla försäkringsbolag kommer att göra samma sak inom kort. Jag tycker bara att det är viktigt att nån vågar kalla saker vid dess rätta namn. Och jag är ju rätt bra på det så jag tog one for the team. Fast så himla mycket till team är vi tydligen inte. För det mest intressanta i den här historien för mig har varit tystnaden som tydligen uppstår när en kritiserar en person som Mårten Schultz. Jag kan räkna på mina två framtänder hur många det är som stått upp för mig och mina argument. Det kan ju bero på flera saker. Jag har väldigt många färre följare än Schultz, självklart. Det var midsommarhelg. Men jag köper inte riktigt det. Jag tycker att det har varit mycket, mycket intressant att iaktta reaktionerna. Slutsatsen blir: tjafsa inte med vissa.

Pussar och kramar till er två som sa nåt!

#unselfie

Häromdagen gick Friends ut med en kampanj som de lite olyckligt kallade för #unselfie (olyckligt därför att det redan finns en helt annan kampanj med samma namn) som går ut på att alla ska ta bort sin profilbild och ersätta den med en svart ruta för att markera att det är insidan som räknas. Så snart kampanjen fick spridning blev många mycket upprörda över de antaganden som ligger bakom kampanjen: Att det är selfies som är problemet och att potentiella offer kan göra annorlunda så slipper de bli mobbade. En av de första som reagerade var Christina Stielli som skriver:

Självklart räknas insidan men det gör utsidan också. Det är liksom utsidan som SYNS mest och oftast. Lär istället våra barn och ungdomar att stå för den de är, både på insidan och utsidan. Nu lär Friends ut, i någon kampanj som sprids på facebook och som man utan att tänka efter i ett extra steg sprider, att vi ska dölja eller inte visa vår utsida för då går ungarna ”säkra”? Hur många fel gör Friends i ett enda slag?!

Hej Blekk skrev ett skarpt och kunnigt inlägg:

Friends verkar tro att kränkningarna slutar i samma sekund som att profilbilderna försvinner. I min mening har kränkningarna aldrig handlat om utseende, det har handlat om systematiskt hat mot tonårstjejer oberoende av deras utseende. Unga tjejer blir kränkta för att det finns en kultur idag där unga tjejer systematiskt blir hatade. Tjejer blir kallade för ”fitta”, ”hora”, ”slyna”, ”duckface”, ”feministfitta”, ”fetto” m.m. Det beror inte på hur tjejerna ser ut, tro mig. Tjejer har blivit kallade för ovan ord utan någon som helst koppling till deras utseende i många, många år.

Tjejer kränks på nätet, överallt, även i sociala medier där inga profilbilder är inblandade. Jag ser det varje dag, på twitter, ask.fm och tumblr. Att unga tjejer blir kränkta på nätet ”pga. sitt utseende” är väldigt långt från sanningen. Tjejerna blir kränkta enbart i egenskap av att vara tjejer.

Nu har Friends i två texter gått ut och försvarat sin kampanj. Först med ett eget pressmeddelande: Utmana utseendenormen i samhället och så idag i Aftonbladet Debatt. Inte med ett enda ord visar de att de tar till sig kritiken om att lägga skulden på de unga. Istället får de det att låta som om alla som kritiserar dem har missuppfattat budskapet. Friends generalsekreterare Arrhenius skriver: 

Det har stormat hårt kring #unselfie den här veckan vilket tyder på att många bryr sig om frågan om ungas trygghet på nätet. Tonen har bitvis varit väldigt hård och även det är ett bevis på att vi behöver lyfta frågan om hur vi kommunicerar mot varandra i sociala medier.

Nu låter den formuleringen som om det var lite bra att det blev en debatt. Och det är ju ett klassiskt retoriskt grepp, att hävda att ens egna argument är viktiga för debattens skull. Men debatten efter #unselfie har ju inte handlat om sakfrågan, alltså hur vi samtalar på nätet eller hur vi behandlar varandra på nätet. Istället har kritiken mot Friends handlat om att de skuldbelägger offren, så kallad victim blaming.

Och vad gäller tonen, är det inte så att vi som kritiserar Friends har en hård ton för att vi skriver på nätet. Vi skriver så här för att de har begått ett allvarligt övertramp.

Att Friends inte tar ansvar för vad de ställt till med, utan bara berättar om och om igen hur de tänkte när de tänkte fel, är helt vansinnigt. Det är vansinnigt ur pr-synpunkt eftersom de bara gräver sig djupare och djupare ner i ett träsk av självrättfärdigande. Men det är också vansinnigt ur verksamhetssynpunkt. Friends verksamhet handlar om att skydda barn från kränkningar. Om de då inser att de riskerar att kränka barn genom sin kampanj, borde de ju backa. De borde be om ursäkt, ta in experter och lära sig något av sitt misstag. Det är ju samma sak som gäller för barn och vuxna: Det är inte farligt att göra fel. Livet går vidare och det smärtsamma går över. Det viktiga är att lära sig något av sina misstag.

Det är ingen tvekan om att Friends menar väl. De vill skydda barn. Men de har inte kompetensen att göra det. De måste knyta till sig experter, som till exempel Hej Blekk och andra med genuin kunskap om de här frågorna. Det gäller verkligen inte bara Friends. Tiden har sprungit förbi många av de traditionellt goda krafterna i samhället, som från början byggde sitt engagemang på medkänsla snarare än kunskap. Idag går inte det längre och även de ideella, goda aktörerna behöver bara professionella. En mycket bra analys av vad som hände finns hos Deeped Strandh.

Det finns mycket mer att säga om detta. Några saker sa jag i en intervju i Expressen innan allt det här hände:

Elza Dunkels menar att självexponeringen på nätet generellt är något bra. Dessutom har hon en teori om att selfies kan öka förståelsen för både sig själv och för sin omgivning. Selfies kan också bidra till att könsrollerna snabbare kan luckras upp.

– Vi vet att vi människor behöver jobba med relationer och identitet. Men alldeles särskilt under ungdomsåren, och där har bland annat selfies blivit ett viktigt verktyg. Att vi för en diskussion om hur vanliga selfies tas, där killarna spänner musklerna och tjejerna plutar med läpparna, kan också bidra till att stereotyperna lättare löses upp, säger hon.

Och ännu lite mer säger jag i min föreläsning Osynliga flickan i skärningspunkten mellan kön, ålder och nätet på onsdag kl 14 i min Youtubekanal.